Från Rilpedia

Djahangir (Jahangir, Jehangir, "världens erövrare"), ursprungligen Salim, född 1569, död 1627 (stupad), indisk stormogul 1605-1627. Gift med persiskan Nur Djahan, son till Akbar den store. Efterträddes av Djahan.

Mogulrikets expansion fortsatte under Djahangir. Han förde flera fälttåg i södra Indien, utan att göra några större erövringar. Rajputfurstendömet Udaipur togs 1614 och Ahmednagar 1616, men den persiske härskaren Shah Abbas lyckades också återta Kandahar 1622. Djahangir gav handelsrättigheter till Portugal och Storbritannien (genom Östindiska Kompaniet).

Han hyllade i sin ungdom Akbars eklektiska nya statsreligion, men iakttog som kejsare islams yttre sedvänjor; dock var han starkt begiven på dryckenskap. Djahangir och hans hov skildras av sir Thomas Roe, vilken 1615 som engelsk ambassadör besökte hans huvudstad Agra. Djahangir dikterade själv en historia över sina sjutton första regeringsår, Tusuki djihanghiri, vilken är av stor vikt som historisk källa, men som saknar litterärt värde för nutiden.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).