Indus
Från Rilpedia
Indus (på sanskrit Sindhu) är den viktigaste floden i Pakistan och en av de tre största floderna på Indiska halvön. Dess källa ligger i Tibet, på norra sidan av Kailasberget, omkring 6 000 meter över havet, och dess utflöde vid Arabiska sjön i Indiska oceanen ligger omkring 3 200 km från källan. Avrinningsområdet är 960 000 km² stort.
Under namnet Singh-gi-tschu har floden först en nordvästlig riktning, upptar bifloden Gartang och strömmar in på Kashmirs område. Nedanför Leh (3 430 meter över havet) mottar den Zanskar (från vänster) och bryter nära Skardo fram genom Himalayas västra kedjor. Därefter vänder den sig mot sydväst samt upptar från höger Gilgit och, vid Attock, 320 meter över havet, Kabulfloden, vilken har ungefär samma vattenmassa som Indus.
Från sin källa till Attock faller floden 5-6 m på 1,5 km, från Attock till havet, 1 515 km, endast 0,33 m på samma väglängd och är därför segelbar därifrån. Från Attock har floden ett sydligt lopp längs Punjabs västra gräns och parallellt med Sulimanbergen samt upptar vid Mithankot, Punjabs förenade vatten, Panjnad ("de fem strömmarna"), vilken bildats genom förening av Jhelum, Chenab, Ravi, Beas och Sutlej, och som givit Punjab ("de fem strömmarna") dess namn. Ovanom föreningen har Indus en bredd av omkring 550 m. Nedanför föreningen har Indus vid lågt vattenstånd en bredd av 2 000 m. Flodens hela lopp genom Punjab och Sindh ända till dess utflöde i Arabiska sjön är delat av öar och sandbankar. Sedan den kommit in på Sindhs område, utsänder den från vänster den första av sina mynningsarmar, Nara, som sannolikt går i Indus gamla bädd och utmynnar i Rann of Kutch, och något ovanför Hyderabad, 150 km från mynningen, Fulaili eller Guni, med vilken deltat börjar. Detta upptar en areal av 8 000 km² och sträcker sig 250 km längs kusten. Man räknar 13 mynningar utom sammanbindningskanaler och obetydliga armar.
Se även
Källor
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
