Lutherdom

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Denna artikel är en del i serien
Kristendom
Kristendom

Skrifter
BibelnGTNT
Apokryferna
Psalmböcker

Personer
Jesus Kristus
Jungfru Maria
ApostlarnaPaulus, Petrus
Kyrkofäderna
Helgon

Tro
Jesu uppståndelse
Treenigheten
Frälsning
Trosbekännelserna
Eskatologi

Sakrament
Dop
Konfirmation
Bikt
Äktenskap
De sjukas smörjelse
Prästvigning
Eukaristi

Dagligt liv
SöndagBön
KyrkaGudstjänst
Präst
MissionPredikan

Böner
Herrens bön
Sinnesrobönen
Ave MariaGloria Patri

Helgdagar
Kyrkoåret
AdventJul
FastaPåskPingst
Tacksägelsedagen
Kristi himmelfärdsdag
Alla helgons dag

Reformationen
Stora schismen 1054
Jan HusMartin Luther
Jean CalvinZwingli

Riktningar
OrtodoxKatolsk
AnglikanskPresbyteriansk
LutherdomLiberalteologi
NyevangelismMetodism
BaptismEvangelikal
PentekostalismKarismatisk
TrosrörelsenAdventism
AntitrinitarismUnitarism

Övriga
Jehovas Vittnen
Mormoner
Arianer
Markioniter
Montanister

Portal Kristendom

Lutherdom (eng. lutheranism) är en undergrupp av kristendomsinriktningar inom protestantismen och uppkom vid reformationen som följd av Martin Luthers och hans efterföljares (däribland Philipp Melanchtons) tankar och verksamhet. Luthers lära och lutherdomen är en reaktion på problem som fanns inom romersk-katolska kyrkan under 1500-talet, sett ur Luthers och de andra reformatorernas perspektiv. Kyrkor och samfund inom dessa riktningar kallas lutherska eller evangelisk-lutherska, och anhängarna lutheraner. För dessa kyrker är Martin Luthers reformation i Wittenberg och de lutherska bekännelseskrifterna konstituerande.

Lutherska samfund finns över hela världen, och samarbetar inom Lutherska världsförbundet. I Nordeuropa finns luthehska stats- och folkkyrkor, bland annat i Danmark (Danska folkkyrkan), Estland, Finland (Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland och Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland), Island (Isländska kyrkan), Lettland, Norge (Norska kyrkan), Sverige (Svenska kyrkan) och Tyskland (Tysklands evangeliska kyrka). I Nordamerika finns flera lutherska samfund, däribland Evangelical Lutheran Church in America och Missourisynoden. På andra ställen i världen är de lutherska kyrkorna i de flesta fall före detta lutherska missionsfält.

Nyevangeliska samfund såsom Evangeliska fosterlandsstiftelsen (EFS) och Svenska missionskyrkan utgör en utgrening av Lutherdomen, och EFS betecknar sig fortfarande evangelisk-lutherskt. Inomkyrkliga väckelserörelser såsom pietism och laestadianism räknas såsom lutherska. Notera att evangelikala samfund såsom Evangeliska frikyrkan, och övriga protestantiska frikyrkliga samfund i Sverige, inte tillhör lutherdomen.


Innehåll

Historisk bakgrund

Tidsdiagram som visar huvudsakliga grenar och rörelser inom protestantism

1500-talet

Martin Luther är en central gestalt för lutherdomen och hela reformationen och brukar ses som dess grundare på 1500-talet. Den ursprungliga orsaken till Luthers verksamhet var att han ansåg att romersk-katolska kyrkan lärde fel vad gällde rättfärdiggörelseläran, då den sålde avlatsbrev åt folk för att de skulle få botgöringslättnader. Luther framhöll att den kristne blir frälst genom tro, av nåd allena. Luther motsatte sig starkt all form av lära som hävdade att goda gärningar skulle kunna frambringa frälsning åt människan. Denna punkt i den lutherska läran har alltsedan haft en central roll i luthersk teologi.

Som startpunkt för reformationen och lutherdomen anses vara år 1517, då Luther presenterade sina 95 teser i vilka han kritiserade katolska kyrkan för dess avlatshandel. Efter detta kom gapet mellan Luther och den katolska kyrkan att bli allt bredare och djupare. Vid riksdagen i Worms år 1521 fick Luther försvara sin lära inför kejsaren för det Tysk-Romerska riket. Luther var exkommunicerad och förklarades vara fredslös i riket.

Senare kom en del delstater i det Tysk-romerska riket att omfatta Luthers lärosatser. Lutheranismen fick en säkrare ställning i samhället. För att klargöra vad lutheranerna (ehuru de inte kallade sig så vid den här tiden) stod för utarbetade lutherska teologer med Philipp Melanchton i spetsen den Augsburgska bekännelsen 1530 och Augsburgska bekännelsens apologi 1531. På detta följde att Luther och lutherdomen blev fördömda av påven. Brytningen med katolska kyrkan var total 1555.

Vid slutet av 1500-talet hade lutherdomen blivit erkänd statsreligion i ett flertal tyska stater. Utöver dessa hade också Danmark och Sverige anammat den lutherska läran och brutit med Rom. Dessa länder blev lutherska, trots att förvandlingsprocessen var långsam och kyrkorna på 1500-talet på sina håll ännu hade starka drag av katolicismen. Reformationen i England från och med kung Henrik VIII påverkades inte nämnvärt av Luthers tankar, däremot av Erasmus av Rotterdams, Philipp Melanchthons, Martin Bucers, Jakob Arminius och Georg Calixtus.

1600-talet

1600-talet brukar kallas för ”ortodoxins tid" inom luthersk teologihistoria. Under denna tidsperiod framhölls framför allt lärans renhet i de lutherska kyrkorna. Ett flertal av ortodoxitidens teologer har satt sitt spår i lutherdomen, däribland tyskarna Paul Gerhardt och Johann Arndt.

Under 1600-talet blossade tvisten mellan katoliker och lutheraner upp på ett sådant sätt att ett religionskrig, det trettioåriga kriget utspelades mellan i huvudsak katoliker och protestanter. Huruvida dessa krig handlade om tro är dock tvivelaktigt. Mera sannolikt är att det handlade om mera världsliga ting.[källa behövs]

1700-talet

1700-talet brukar beskrivas som en pietismens tid i luthersk kyrkohistoria. Speciellt i Tyskland, men också i Norden, betonades den enskilda kristnes vaknande till tro. Olika väckelserörelser växte fram. Herrnhutismen var en väckelsrörelse, som bestått ända till idag. Denna rörelse har sina rötter i byn Herrnhut i östra Tyskland. En framträdande gestalt inom rörelsen var greve Nikolaus Ludwig von Zinzendorf.

1800-talet

Under 1800-talet växte den klassiska liberalteologin (inte att förväxla med det som idag kallas liberalteologi) fram bland lutheranerna i främst Tyskland. Universitetsteologin präglades av textkritik i bibelforskningen och exegetiken. Bibelns texter och tillkomstsätt ifrågasattes. Som kända teologer från den här tiden kan nämnas bland annat Adolf von Harnack och Albrecht Ritschl. Man kunde säga att bibelkritiken i viss mån var resultat av darwinismens påverkan på teologin.

Också nationalismen påverkade stark de lutherska statskyrkorna i Nordeuropa under 1800-talet. En del röster inom kyrkorna framhöll att kyrkan var till för just det folket och att till exempel Danmarks folk skulle vara ett gudsfolk.

Också väckelsefromheten var stark i speciellt de nordiska länderna under 1800-talets senare hälft. Till exempel har den evangeliska väckelsen i Finland och Sverige sina rötter här. Också missionen prioriterades starkt under den här tiden, med flera missionsorganisationer från de lutherska kyrkorna som sände sina missionärer främst till Afrika.

1900-talet

Martin Luther är en central karaktär inom lutheranismen. Porträtterad 1529 av Lucas Cranach d.ä.

Det är svårt att ge en enhetlig bild om hur lutherdomen sett ut under 1900-talet. I korthet kunde man dock säga att århundradet präglades av en stark sekularisering och upplösningen av det starka band som funnits mellan stat och kyrka under de tidigare seklen. 1800-talets religionskritik, bibelkritik, vetenskap och humanism präglade prästutbildningen, och ledde till utbredd liberal teologi, och i vissa församlingar även liberalteologi. Ehuru flera länder fortsättningsvis har en luthersk stats- eller folkkyrka, fungerar dessa i stort sett som separata enheter skilda från staten.

Missionen har i likhet med 1800-talet haft en central roll framför allt i de lutherska väckelserörelserna.

2000-talet

Om 2000-talet är det kanske för tidigt att ännu säga någonting. Utvecklingen är fortsättning på 1900-talets sekulariseringsprocess i folkkyrkorna. Också den pluralism och postmodernism som orsakats av bland annat globaliseringen har gjort att splittringen bland lutheranerna blivit allt större.

Viktiga lutherska läropunkter

Som vi ser i historiken ovan, är den lutherska läran ingalunda fullständigt enhetlig. Också skillnaden mellan luthersk och Luthers lära bör poängteras. Till exempel är inte den lutherska bekännelseskriften Augsburgska bekännelsen ett verk av Luther. Man kunde säga att idén till en reformation kom från Martin Luther, men efter det har den lutherska läran utvecklats som en egen enhet, dock under stark påverkan från Luther.

Här några centrala lutherska läropunkter, som omfattas av så gott som alla lutherska kyrkosamfund:

Auktoritet och bibelsyn

Lutherrosen är en symbol som brukar användas som symbol för lutherdomen.

Som Martin Luther hävdar, är Bibeln det enda rättesnöret för luthersk lära och lutherskt liv. Lutherdomen bröt sig ur (eller som vissa hävdar: bröts ur) den romersk-katolska kyrkan och accepterar således inte traditionen eller påven som någon auktoritet. Förhållandet till kyrkans tradition är dock olika i olika lutherska grupperingar och en del håller den för att vara nästintill bindande.

Enligt luthersk lära är alltså Bibeln enda rättesnöre, men det hävdas att bekännelseskrifterna (ofta samlade i Konkordieboken) tolkar Bibelns lära rätt. Till de bekännelseskrifter som återfinns i Konkordieboken hör:

Rättfärdiggörelseläran

Martin Luther motsatte sig starkt all form av gärningslära och det att människan skulle kunna köpa åt sig frälsningen. Detta är en central punkt, kanske den mest centrala, i luthersk kristendom. Den kristne blir frälst genom tro, av nåd allena. Jesu Kristi död på korset är försoningen för mänsklighetens synd och den som tror på Jesus blir frälst. De goda gärningarna ses inte som ett medel för frälsningen, utan som en följd av den.

Sakramentslära

Den romersk-katolska kyrkan har sju sakrament. Ett av Luthers kriterier för vad ett sakrament är var att det skall ha ett yttre tecken (vattnet vid dopet, brödet och vinet vid nattvarden) och vara instiftat av Jesus själv. Med denna definition är dopet och nattvarden sakrament, men i den Augsburgska bekännelsens apologi (1531) finner man ett antal alternativa sakramentsdefinitioner, som möjliggör synsätten att sakramenten är tre (inklusive bikten), fem (inklusive ordinationen till predikoämbetet och äktenskapet), sju (i likhet med romersk-katolskt synsätt) eller tio (inklusive bönen, överheten och prövningarna).

Om nattvarden lär lutheranerna att Kristi kropp och blod är fysiskt närvarande i nattvardelementen. Augsburgska bekännelsens Apologi kallar det som sker i mässan för en "förvandling". Detta utesluter inte att kroppen och blodet fortsättningsvis är bröd och vin, som transsubstantiationsläran i katolska kyrkan hävdar. Nattvarden är inte heller blott en symbolisk minnesmåltid, som reformatorn Ulrich Zwingli hävdar.

Prästadömet

Emedan den lutherska läran framhåller det allmänna prästadömet, är förhållningssättet till ett särsklit prästämbete olika i olika kyrkor. I Augsburgska bekännelsen talas om ett ”Ordets och sakramentsförvaltningens ämbete” men detta har tolkats på olika sätt. Alla lutherska kyrkosamfund har till exempel inte biskopar som skulle viga präster åt kyrkan. Den apostoliska successionen eftersträvas inte i alla samfund. De europeiska stats- och folkkyrkorna har dock i stort sett alla en organisation med biskopar och präster.

Lutherska kyrkor och samfund

I dagens läge finns det flera lutherska kyrkor och samfund runtom i världen. Ett gemensamt samarbetsorgan finns för en del lutherska kyrkor, nämligen Lutherska världsförbundet. Några nordeuropeiska lutherska kyrkor är också i förbund med några anglikanska kyrkor genom Borgåöverenskommelsen.

Nordamerika

I Nordamerika kan nämnas framför allt två stora lutherska samfund, Evangelical Lutheran Church in America och Missourisynoden. ELCA är med i Lutherska världsförbundet, medan Missourisynoden står utanför. De lutheraner som bor i USA och Canada är till största delen avkomlingar till immigranter från Tyskland och de nordiska länderna.

Europa

I Europa återfinns till medlemsantalet rätt så stora lutherska stats- och folkkyrkor. Dessa kyrkor finns i Tyskland, Norden och Baltikum. Inom en del kyrkor förekommer stor splittring i olika grupperingar inom kyrkan. Bland annat frågorna om kvinnliga präster, förhållandet till homosexualitet och förhållandet till främmande religioner och kulturer orsakar stora stridigheter inom kyrkorna. Också samhällets starka sekularisering och det låga gudstjänstdeltagandet och deltagandet i församlingarnas aktiviteter är kännetecknande för de lutherska kyrkorna i Europa.

Några lutherska kyrkor i Europa:

Afrika

I Afrika är de lutherska kyrkosamfunden i huvudsak samfund som grundats vid före detta eller ännu aktiva missionsfält. Stora lutherska kyrkor finns bland annat i Namibia, Kenya och Tanzania.

Se även

Källor

Personliga verktyg