Sydafrika
Från Rilpedia
| Republic of South Africa Republiek van Suid-Afrika IRiphabliki yase Ningizimu Afrika |
|||||
|
|||||
| Valspråk: !ke e: ǀxarra ǁke (/Xam: "Olika folk förenade") | |||||
| Nationalsång: Sydafrikas nationalsång | |||||
 |
|||||
| Huvudstad | Kapstaden (legislativ) Pretoria (administrativ) |
||||
| Största stad | Johannesburg | ||||
| Officiella språk | afrikaans, engelska, ndebele, pedi, sotho, swazi, tsonga, tswana, venda, xhosa, zulu | ||||
| Statsskick President Vicepresident |
republik Jacob Zuma Kgalema Motlanthe |
||||
| Självständighet • Deklarerad • Erkänd |
från Storbritannien 31 maj 1910 31 maj 1910 |
||||
| Yta • Totalt • Vatten |
1 219 912 km² (24:e) försumbart |
||||
| Folkmängd • Totalt • Befolkningstäthet |
48 502 063[1] (2007) (27:e) 39,8 inv/km² (136:e) |
||||
| BNP (PPP) • Totalt • Per capita |
(2003) $159 886 milj (29:e) $11 100 |
||||
| Valuta | Rand (ZAR) |
||||
| Tidszon | UTC+2 | ||||
| Topografi • Högsta punkt • Största sjö • Längsta flod |
Injasuti 3 408,76 m ö.h. km² Oranjefloden 1 860 km km |
||||
| Nationaldag | 27 april (Frihetsdagen) | ||||
| Landskod | ZA, ZAF | ||||
| Landsnummer | 27 | ||||
Republiken Sydafrika är en stat i sydligaste Afrika, gränsande till Botswana, Lesotho, Moçambique, Namibia, Swaziland och Zimbabwe. Sydafrika är ett av de mest utvecklade länderna på kontinenten.
Innehåll |
Historia
De första människorna
Några av människans äldsta förfäder levde i södra Afrika för minst två miljoner år sedan. Den urbefolkningen som européerna mötte när de i slutet av 1400-talet kom till Kapområdet var bushmän och hottentotter. Båda folkgrupperna levde på stenåldersstadiet. Bushmännen, som var utspridda över hela Sydafrika, var ett jägarfolk. Hottentotterna höll får och kor och bodde framför allt i de västra och sydöstra kusttrakterna. När européerna senare trängde vidare tvärs genom landet, stötte de på några bantutalande folk, vars förfäder hade vandrat in från norr ca 1000 e.Kr, Med tiden kom européerna också i kontakt med andra afrikanska folktrupper: xhosa-folk och zuluer i sydöst, sothoer och tswana i de centrala områdena, vendaer i norr och hereroer och ovamber i sydväst.
Sydafrikas första invånare var khoisanfolk. Khoisansamhällena i Sydafrika utgör idag, tillsammans med Australiens urinvånare, den äldsta ännu existerande kulturen i världen. I samband med bantuexpansionen trängdes khoisan undan från delar av södra Afrika av bantufolk. Xhosafolk upprättade i riken i söder, zulu-, sotho- och tswanafolk längre in i landet.
Det moderna Sydafrikas historia började år 1488 när den portugisiska sjöfararen Bartolomeu Diaz rundade vad som kom att kallas Godahoppsudden (själv kallade han udden "Stormarnas udde") och landsteg i Mossel Bay. Efter Diaz kom andra portugisiska sjöfarare, bland dem Vasco da Gama. Men det var på 1600-talet som den egentliga europeiska kolonisationen började. Trots att Portugal var först på plats av de europeiska länderna på denna del av den afrikanska kontinenten så visade de lite intresse för att bilda några bofasta kolonier. Holländska ostindiska kompaniet utrustade 1652 en expedition som upprättade en bas i området, vilken förse kompaniets fartyg med kött, grönsaker och vatten. Några f.d. tjänstemän vid basen fick tillåtelse att slå sig ner som bönder inne i landet, vilket ledde till den första sammanstötningen mellan vita och icke-vita i Sydafrika. Strider uppstod också mellan dessa vita bönder och kompaniet, som inte ville förlora sitt handelsmonopol. Kompaniet började också driva storjordbruk i egen regi. De mest missnöjda bland bönderna, khoi, alternativt det jagande/samlande san, som kallas boer, flyttade allt längre in i landet.
Mellan åren 1621 och 1651 kastade nära 500 skepp från holländska Ostindiska kompaniet ankar i Table Bay vid Kaphalvön. Afrikas sydspets fungerade som en rastplats för skepp på väg mot Indien, Kina och Sydostasien. Ledningen på Ostindiska kompaniet bestämde så småningom att en koloni, Kapkolonin, skulle bildas för att underlätta färden för handelsskeppen. År 1652 steg så Jan van Riebeeck tillsammans med några anställda ur Ostindiska kompaniet i land på Godahoppsudden. Kontakt uppstod snart mellan européerna och khoi-san och det sägs ha varit från början mycket vänliga möten.
Fem år efter van Riebeecks landstigning, 1657, utbryter en dispyt mellan invandrarna och afrikanerna. Ett smycke visar sig ha försvunnit från holländarnas läger. De misstänker afrikanerna, ger sig ut på jakt på den skyldige, finner denne och dödar honom. Van Riebeeck skrev i sin dagbok, efter händelsen, att det vore bättre om varje grupp hade sina egna domäner, eftersom de inte förstod varandra tillräckligt bra. Efter denna konfrontation växte spänningen mellan de två olika folken. Holländarna ansåg sig numera äga jorden och år 1658 tillät Ostindiska kompaniet att slavar skulle fraktas till Kapkolonin. Dessa togs främst från Asien och dåvarande Ceylon och södra Indien, men också från Angola och Västafrika. Mot slutet av 1700-talet fanns 25 000 slavar i Kapkolonin.
När Storbritannien besatte området 1806, flyttade många av de holländska nybyggarna boerna norrut för att grunda en egen republik. Upptäckten av diamanter 1867 och guld 1886 skapade välstånd och immigration och ökade underkuvandet av de ursprungliga invånarna. Boerna motstod britternas försök till utvidgning av sitt territorium, men besegrades i andra boerkriget 1899-1902. Det var i dessa Boerkrig som världens största ungdomsrörelse bildades, nämligen scouterna. Det var också under det andra boerkriget som världens första koncentrationsläger inrättades av britterna i syfte att internalisera främst boer kvinnor och barn. Bortsett från ett kortare avbrott (1803-06) styrde Storbritannien därefter kolonin till 1910. Medan britterna etablerade sig allt starkare i Kapområdet, utkämpades en maktkamp i landets inre, som var nästan helt okänt för européerna. I de bördiga trakterna norr om Tugelafloden framträdde en välorganiserad och aggressiv zulustat, först under ledning av Dengiswayo och senare av den beryktade Shaka. Den järnhårda disciplinen i Shakas armé gjorde denna till en fruktad motståndare, och hela stammar av infödda flydde när soldaterna ryckte fram.
Den stora utvandringen
Efter Napoleonkrigen behöll Storbritannien Kapområdet på grund av dess strategiska betydelse för sjöfarten till Indien. Omkring 5000 brittiska kolonister sändes dit 1820. Boerna var missnöjda med den brittiska inblandningen, 1837 bröt 4000 boer upp från sina boplatser och drog sig norr om Orangefloden, ”den stora utvandringen” (trek). Detta var en mycket betydelsefull händelse i Sydafrikas historia genom att boerna nu blev spridda över stora delar av landets inre. De var orädda individualister som önskade leva sitt eget liv utan myndigheternas inblandning.
De flesta boer sökte sig till Natal, där en förtrupp dödades av zuluerna som fruktade denna vita invandring. Följande år tog boerna hämnd genom att med en styrka på 470 man slå en zuluarmé på 12 000 man vid Blood River, ca 3000 zuluer dödades. Boerna hade nu nästan full kontroll över Natal, men britterna, som inte ville att en annan vit makt etablerade sig i kustområdet, annekterade Natal 1843. Storbritannien erkände dock boerrepublikerna Transvaals och Oranjefristatens självständighet 1852 respektive 1854.
Brittisk expansion
År 1868 annekterade Storbritannien Basutoland (Lesotho), och på 1870- och 80-talen övertog Kapregeringen de flesta av de små självständiga rikena i Transkei, som ligger mellan Kapstaden och Natal. På 1870-talet gjorde Storbritannien ett försök att bilda ett förbund av alla dessa små enheter, men försöket hade ingen större framgång och ledde dessutom till att Transvaal 1877 inlemmades mot boernas vilja och till krig 1879 mot zuluerna, när britterna försökte försvaga deras makt. Britterna lyckades slå zuluerna men först sedan den brittiska armén hade lidit sitt svåraste nederlag sedan Krimkriget. År 1881 slog Transvaals boer britterna vid Majuba och återvann självständighet.
Den 31 maj 1910 bildades den Sydafrikanska unionen som en dominion under den brittiska Kronan. Nästan två år senare den 8 januari 1912 bildades ANC av bland annat Pixley ka Seme. 1948 valde Sydafrikas vita befolkning in det boerdominerade Nationalistpartiet i parlamentet som lagstiftade den nya apartheidregimen (apartheid betyder "åtskillnad"), ett politiskt system som bygger på segregation mellan olika rasgrupper. 1961 bildades Sydafrikanska Republiken. Apartheid försvann från den politiska arenan i början av 1990-talet då svarta för första gången tilläts rösta, vilket ledde till en jordskredsseger för partiet ANC och dess ledare Nelson Mandela (sedermera Sydafrikas första svarta president, mellan 1994-99).
Sydafrika hade från 1970-talet och framåt ett fåtal primitiva egenkonstruerade kärnvapen, men förstörde dem frivilligt och skrev på icke-spridningsavtalet år 1991. Sydafrika är det enda land som utvecklat kärnvapen och sedan avsagt sig dem. [källa behövs]
Geografi
Sydafrika utgör sydspetsen på den afrikanska kontinenten. Vid den sydligaste kusten möts Indiska oceanen och Atlanten.
Klimat och miljö
Klimatet är halvtorrt i större delen av landet, men subtropiskt längs östkusten. Ibland förekommer längre torrperioder. Medeltemperaturen varierar mellan 20 och 27 grader (vinter-sommar) i Johannesburg. I Kapstaden ligger temperaturerna på mellan 7 och 26 grader.[2]
Avsaknad av stora floder och insjöar gör att man måste begränsa användning av färskvatten vilket leder till problem att få vattnet att räcka till. En stor del av landets vattentillgångar återfinns i Drakensbergen, som återfinns på FN:s världsarvslista. Det finns oro för att den ökande efterfrågan på vatten i framtiden kommer att leda till en förödande exploatering av bergen och dess unika miljö. Andra miljöproblem är vatten- och luftföroreningar och jorderosion.
Natur
Det finns lite fler än 20 000 växtarter i Sydafrika, vilket är omkring 10 procent av samtliga kända arter i hela världen. I Fynbos, ett smalt bälte med buskvegetation i södra Västra Kapprovinsen, finns fler än 9 000 av dessa arter (vilket betyder att det utgör en av världens livsviktiga koncentrationer av biologisk mångfald). De flesta är ständigt gröna växter med hårda, smala, nålliknande blad, så kallade fetbladsväxter. Ett annat typiskt sydafrikanskt växtsläkte är Protea. Det är blommande växter och omkring 130 av släktets arter finns i Sydafrika. Även om det finns en stor artrikedom av växter i landet så är endast omkring 1 procent av Sydafrikas yta skog. Denna finns nästan uteslutande längs kusten mot Indiska oceanen i provinsen KwaZulu-Natal. I denna provins återfinns också det största antalet trädarter utanför de tropiska regnskogarna.
Sydafrika är hem åt de så kallade "Big Five": afrikansk elefant (Loxodonta africana), afrikansk buffel (Syncerus caffer), lejon (Felis leo), leopard (Felis pardus) och noshörning (två arter, svart (Diceros bicornis) och vit noshörning (Ceratotherium simum)). Vidare så återfinns ca 10% av världens däggdjursarter i landet.
Naturtillgångar
Sydafrika har många och rika naturtillgångar, däribland guld, krom, antimon, kol, järnmalm, mangan, nickel, fosfat, tenn, uran, diamant, platina, koppar, vanadin, naturgas och petroleum.
Administrativ indelning
Sydafrika är indelat i nio provinser: Östra Kapprovinsen, Fristatsprovinsen, Gauteng, KwaZulu-Natal, Limpopoprovinsen, Mpumalanga, Nordvästprovinsen, Norra Kapprovinsen och Västra Kapprovinsen.
Före valet 1994 bestod Sydafrika av endast fyra provinser plus ett antal så kallade hemländer (som inte erkändes som självständiga stater av andra än Sydafrika). Kapprovinsen delades upp i Östra Kapprovinsen, Västra Kapprovinsen, Norra Kapprovinsen samt delar av Nordvästprovinsen. Oranjefristaten blev Fristatsprovinsen. Transvaal delades upp i Gauteng, Limpopoprovinsen, Mpumalanga samt delar av Nordvästprovinsen, och Natal blev KwaZulu-Natal.
Politik
Den sydafrikanska konstitutionen har en ovanlig konstruktion med en stark president som är vald av parlamentet. I de flesta länderna som låter parlamentet välja president är dennes roll ceremoniell, se exempelvis Tyskland och Israel. Sydafrika post-apartheid har hittills haft tre presidenter Nelson Mandela (1994-1999), Thabo Mbeki (1999-2008) och Kgalema Motlanthe (2008-). Thabo Mbeiki tvingades bort från makten av det egna partiet, ANC, i september 2008, som en följd av inre stridigheter mellan honom och ANC-presidenten Jacob Zuma. Under hösten 2008 bildade utbrytare från ANC ett nytt parti, Cope som strävade efter att utmana ANC.
Sydafrikas nuvarande konstitution utformades efter apartheidtiden och bevarar det republikanska statsskicket men har kompletterats med bland annat en ny rättighetsdeklaration (bill of rights) som garanterar alla medborgare samma rättigheter och innehåller ett av världens starkaste konstitutionella skydd mot diskriminering, inte bara på grund av etnisk härkomst utan också på grund av bland annat kön och sexuell läggning. Högsta domstolen roll stärktes också och den har spelat en ökande roll, exempelvis fastslog den 2005 att den sydafrikanska äktenskapslagstiftningen stred mot konstitutionens diskrimineringsförbud och krävde att en könsneutral äktenskapsbalk skulle införas, något som skedde 2006.
- Se även Sydafrikas president
Ekonomi
Sydafrika är ett medelinkomstland med ett överflöd av naturtillgångar, välutvecklad ekonomi, lagstiftning, kommunikationssektor, energiförsörjning och transportsektor. Den sydafrikanska börsen är bland de tio största i världen och infrastrukturen är modern. Trots detta har den ekonomiska tillväxten inte varit tillräckligt stark för att minska den höga arbetslösheten och stora ekonomiska problem finns kvar sedan apartheidtiden, speciellt en utbredd fattigdom och stora inkomstskillnader. Stor immigration ifrån andra afrikanska länder spär på fattigdomsproblemen. Samtidigt sker en kraftig emigration från Sydafrika av välutbildade sydafrikaner, som lämnar landet främst beroende på det ökade våldet.
Ett stort bidrag till den sydafrikanska ekonomin är den snabbt växande turismsektorn, där största andelen är ekoturism och annan turism kopplad till "safariutflykter". Siffror över hur mycket pengar sektorn genererar till landet är osäkra, men ligger troligen på runt 100 miljarder rand per år.
93 procent av elektriciteten framställs av fossila bränslen, 6 procent av kärnkraft och 1 procent av vattenkraft.
Demografi
Av Sydafrikas över 48 miljoner människor är 79% svarta sydafrikaner, 9,6% vita sydafrikaner, 8,9% färgade sydafrikaner (blandad härkomst) och 2,5% asiater (indier).
Sydafrika har 11 officella språk: afrikaans, engelska, ndebele, nordsotho, sydsotho, swati, tsonga, tswana, venda, xhosa, zulu. Zulu är störst (cirka 23% av befolkningen), följt av xhosa (cirka 18%) och afrikaans (cirka 14%).
Aids är ett mycket stort hälsoproblem och 2001 var 20 procent av den vuxna befolkningen smittad. Befolkning i Sydafrika är förhållandevis ungt, medelålder är 24,5 år (2002). Medellivslängd hos sydafrikaner år 2003 är 46,6 år. Spädbarnsdödlighet är runt 6 % år 2003. Analfabetism är inte så utbredd i Sydafrika som i andra afrikanska länder, 2003 var ca 15 % av den vuxna befolkningen analfabeter. Ett antågande hälsoproblem i Sydafrika är så kallade välståndsrelaterade sjukdomar, såsom diabetes och fetma (oftast är dessa två sammankopplade). Uppemot 30% av den svarta befolkningen lider av fetma och ytterligare 40% är överviktiga.
Religion
Enligt den senaste folkräkningen, från 2001, är 79,7 % av befolkningen kristna. 1,5 % är muslimer, 1,3 % är hinduer och 2,3 % tillhör någon annan religion (som t ex traditionell afrikansk religion). 15,1 % uppgav sig sakna religiös tillhörighet och 1,4 % redovisades som "odefinierad". [3]
Kultur
Bland sport är fotboll generellt populärast bland den svarta befolkningen, rugby bland den vita minoriteten, cricket av de vita och indiska minoriteterna. Även motorsport, simning, surfing och friidrott är sporter som utövas med blandad framgång i landet. Fotbolls VM kommer att hållas i Sydafrika 2010.
Sydafrikas nationaldag, frihetsdagen (Freedom Day), firas den 27 april till minne av Sydafrikas första demokratiska val som hölls den 27 april 1994.
De tre mest kända författarna av sydafrikansk börd är Nadine Gordimer, J. M. Coetzee, som båda fått Nobelpriset i litteratur, och J.R.R. Tolkien.
Wesley Moodie är en tennisspelare från Sydafrika. Han är rankad 14 i världen i dubbel.
Världsarv
Se även
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Sydafrika
Litterära referenser
- Engdahl, Hans S A (1985). Början till slutet.
- Harsch, Ernest (1985). Vit makt svart revolt.
Källor
- ↑ Statistics South Africa, Community Survey 2007, Basic Results
- ↑ http://www.destinationsydafrika.se/dsa/om-storstader.html 2009-01-11
- ↑ Factbook, CIA.
