Sydafrikas historia
Från Rilpedia
 |
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. |
Sydafrikas historia börjar när khoisanfolken bosatte sig där. När bantufolken bredde ut sig över Afrika kunde de inte etablera sitt jordbrukssamhälle i det subtropiska området. När de vita anlände hade de lätt att kolonisera landet, jämfört med övriga Afrika.
Innehåll |
Förhistoria
Apliknande hominider som flyttade till södra afrika för ungefär tre miljoner år sedan blev de första människoliknande invånarna i det område som idag kallas Sydafrika. För ungefär en miljon år sedan ersattes de gradvis av homo erectus, som även spred sig till resten av Afrika, in i Europa och Asien. Homo erectus utvecklades sedan till homo sapiens för omkring 100 000 år sedan. De första homo sapien-människorna bildade så småningom bushman-kulturen, som utgjordes av skickliga jägare-samlare.
Forskare vet idag ytterst lite om Sydafrikas historia innan homo sapiens. Ett stort arkeologiskt fynd vid Sterkfontein i närheten av Johannesburg från 1998 tyder på hominiderna strövade omkring Highveld för ungefär tre miljoner år sedan. Vissa fossil i närheten av klasiesflodgrottorna i Östra Kapprovinsen tyder på att en del homo sapiens kan ha levat i Sydafrika så tidigt som för 100 000 år sedan.
Det finns än idag små grupper av bushmänniskor i Sydafrika, som tillsammans med Australiens urinvånare utgör den äldsta ännu existerande kulturen i världen.
Kolonialtiden
Vasco da Gama fann sjövägen till Indien, vilket gjorde Sydafrika strategiskt värdefullt för européer. Det moderna Sydafrikas historia började år 1488 när den portugisiska sjöfararen Bartolomeu Diaz landsteg vid vad som kom att kallas Godahoppsudden, se Kapkolonin. Trots att Portugal var först på plats av de europeiska länderna på denna del av den afrikanska kontinenten så visade de lite intresse för att bilda några bofasta kolonier. Möjligen berodde detta på konflikter mellan sjöfararna och de boskapsherdande khoi alternativt det jagande/samlande san.
Mellan åren 1621 och 1651 kastade nära 500 skepp från holländska Ostindiska kompaniet ankar i Table Bay vid Kaphalvön. Afrikas sydspets fungerade som en rastplats för skepp på väg mot Indien, Kina och Sydostasien. Ledningen på Ostindiska kompaniet bestämde så småningom att en koloni, Kapkolonin, skulle bildas för att underlätta färden för handelsskeppen. År 1652 steg så Jan van Riebeeck tillsammans med några anställda ur Ostindiska kompaniet i land på Godahoppsudden. Kontakt uppstod snart mellan européerna och khoi-san och det sägs ha varit från början mycket vänliga möten.
Fem år efter van Riebeecks landstigning, 1657, utbryter en dispyt mellan invandrarna och afrikanerna. Ett smycke visar sig ha försvunnit från holländarnas läger. De misstänker afrikanerna, ger sig ut på jakt på den skyldige, finner denne och dödar honom. Van Riebeeck skrev i sin dagbok, efter händelsen, att det vore bättre om varje grupp hade sina egna domäner, eftersom de inte förstod varandra tillräckligt bra. Efter denna konfrontation växte spänningen mellan de två olika folken. Holländarna ansåg sig numera äga jorden och år 1658 tillät Ostindiska kompaniet att slavar skulle fraktas till Kapkolonin. Dessa togs främst från Asien och dåvarande Ceylon och södra Indien, men också från Angola och Västafrika. Mot slutet av 1700-talet fanns 25 000 slavar i Kapkolonin.
Självständighetstiden
När Storbritannien besatte området 1806, flyttade många av de holländska nybyggarna boerna norrut för att grunda en egen republik. Upptäckten av diamanter 1867 och guld 1886 skapade välstånd och immigration och ökade underkuvandet av de ursprungliga invånarna. Boerna motstod britternas försök till utvidgning av sitt territorium, men besegrades i andra boerkriget 1899-1902. Under det andra boerkriget inrättades världens första koncentrationsläger av britterna i syfte att internalisera främst boerkvinnor och barn. Denna behandling har satt djupa spår i boerna, och ännu idag är läget mellan britterna och boerna i Sydafrika spänd.
Apartheidtiden
Den 31 maj 1910 blev landet självständigt från Storbritannien, och Sydafrikanska unionen bildades. Nästan två år senare den 8 januari 1912 bildades ANC av bland annat Pixley ka Seme. 1948 valde Sydafrikas vita befolkning in det boerdominerade Nationalistpartiet i parlamentet som lagstiftade den nya apartheidregimen (apartheid betyder "åtskillnad"), ett politiskt system som bygger på segregation mellan olika rasgrupper. 1962 bildades Sydafrikanska Republiken. Apartheid försvann från den politiska 1994 då svarta för första gången tilläts rösta, vilket ledde till en jordskredsseger för partiet ANC och dess ledare Nelson Mandela (som blev Sydafrikas första svarta president).
Sydafrika hade från 1970-talet och framåt ett fåtal primitiva egenkonstruerade kärnvapen, men förstörde dem frivilligt (vissa tror att de skänkte dem till Israel, som hade mycket kontakt med Sydafrika under denna period) och skrev på icke-spridningsavtalet år 1991. Sydafrika är det enda land som utvecklat kärnvapen och sedan avsagt sig dem. En av teorierna till att Sydafrika avskaffade kärnvapnen sägs vara att nationalisterna inte ville att så farliga vapen skulle hamna i händerna hos de svarta; när de insåg att de skulle förlora makten förstörde de sina kärnvapen.
Det demokratiska Sydafrika
1999 höll Sydafrika sitt andra val med allmän rösträtt. Till president valdes Thabo Mbeki.
2009 höll Sydafrika sitt fjärde val med allmän rösträtt. Till President valdes jacob Zuma.
 |
Detta korta avsnitt behöver utökas. |
Referenser
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
Se även
- Afrikas historia
- Wikimedia Commons har media som rör Sydafrikas historia
|
||||||||
