Sankt Peders församling
Från Rilpedia
| S:t Peders församling | |
| Län: | Västra Götaland |
| Landskap: | Västergötland |
| Kommun: | Lilla Edet |
| Stift: | Göteborg |
| Kontrakt: | Göta Älvdalen |
| Pastorat: | Skepplanda |
| Areal: Tätort: |
km² % |
| Folkmängd: I tätort: Folktäthet: |
1 665 inv ca 76 % inv/km² |
| Församlingskod: | 146204 |
|
Källa: SCB 2003 (2007 om invånarantal)
|
|
Sankt Peder (förr också kallad Sankt Peter) är en församling i Lilla Edets kommun i Västergötland.
Innehåll |
Geografi
Sankt Peder består av tätorten och den gamla staden Lödöse med omgivningar; den av branta bergshöjder omgivna dalgången kring Gårdaåns mynning mot Göta älv, vilken bildar församlingens västgräns.
Församlingen är belägen 4 mil norr om Göteborg och 3,5 mil söder om Trollhättan. Väg E45 och Lödöse-Lilla Edets järnväg löper parallellt med älven genom västra utkanten av Lödöse, medan Bergslagsbanan (nu Norge-/Vänernbanan) tar av åt öster utanför samhället.
Övriga orter
Till Sankt Peder hör, förutom Lödöse, också de strax öster därom belägna småorterna Hede och Munkängen jämte Hältorp och Heden.
Adminstrativ tillhörighet
S:t Peder tillhörde förr Ale härad, och utgjorde en egen kommun fram till 1952. Då bildades Lödöse kommun av S:t Peder, Ale-Skövde och Tunge. 1971 upphörde denna kommun och blev en del av Lilla Edets kommun.
Kyrklig tillhörighet
Fram till 1544 utgjorde S:t Peder ett pastorat, i vilket även ingick Tunge och Ale-Skövde socknar. Mellan 1576 och 1600 återupprättades pastoratet, men bestod då enbart av S:t Peder och Tunge. Med undantag för denna period har S:t Peder sedan 1545 hört till Skepplanda pastorat.[1]
Historia och befolkningsutveckling
Sedan början av 1800-talet då församlingen bara hade drygt 400 invånare, har befolkningstalet ökat regelbundet med endast ett par kortare undantag.
Som namnet antyder är S:t Peder ursprungligen en stadsförsamling. Fram till 1473 var den en av två församlingar i dåvarande Lödöse stad. När Nya Lödöse anlades vid Säveån närmare Göta älvs mynning, så flyttade merparten av dess borgare. Då slogs S:t Olofs och S:t Peders församlingar i Gamla Lödöse också ihop.
När Lödöse förlorade sina stadsrättigheter tillfälligt mellan 1526 och 1586 samt varaktigt från 1646, så införlivades S:t Peders församling i Ale härad.
Förutom de utgrävningar av det medeltida Lödöse som redovisas på Lödöse museum, så är ett tjugutal fornlämningar kända i församlingen. Det rör sig dels om stensättningar på bergkrönen, dels om bosättningar från stenåldern.
Kyrkor
Sankt Peders kyrka har medeltida anor, men fick sitt nuvarande utseende 1846, och är den enda kyrka som finns kvar i Lödöse.
Sankt Olofs kyrka hade också sitt ursprung i 1100-talet och byggdes till under 1400-talet. Det var troligtvis denna kyrka som brändes under Hansans angrepp 1368. Den revs 1528, två år efter att Lödöse förlorade sina stadsprivilegier första gången. När järnvägen till Lilla Edet anlades 1905, sprängdes delar av kyrkogården samt kyrkans kor bort. Numer är kyrkplatsen klassad som fornminne.
Under storhetstiden fanns ytterligare minst två kyrkor och två kapell (Sankta Birgitta och Helgekors) i Lödöse. Sankta Maria kyrkoruin härrör från Lödöse konvent, tiggarorden dominikanernas kloster, anlagt 1243. Denna kyrka byggdes till 1349 och 1499. Den fjärde kyrkan hörde till S:t Jörgens hospital, omnämnt 1286.
Referens
- ↑ Uppgifterna om olika pastoratsbildningar finns också på förteckningen "Sveriges församlingar genom tiderna" (bokstaven S) (under rubrikerna Sankt Peder respektive Skepplanda) på Skatteverkets hemsida. Jämför även artikeln Skepplanda församling.
|
Församlingar och tätorter i Lilla Edets kommun i Västra Götalands län |
||
|
Församlingar: Ale-Skövde | Fuxerna-Åsbräcka | Hjärtum | S:t Peder | Tunge | Västerlanda |
||
|
Tätorter (i storleksordning): Lilla Edet | Lödöse | Göta | Nygård | Hjärtum |
|
|||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||
