Från Rilpedia

Afrika är en världsdel som huvudsakligen utgörs av jordens näst största kontinent, både vad gäller area och folkmängd, efter Asien. Med världsdelens öar inräknade mäter Afrika 30 244 050 km² vilket motsvarar 20,3 % av jordens landmassa eller cirka 6 % av jordens totala area. Omkring 22 miljoner km² av dessa ligger i tropikerna vilket gör den afrikanska kontinenten till världens varmaste kontinent. I Afrika bor mer än 900 miljoner människor – en sjundedel av jordens befolkning. Dess längd i nordlig-sydlig riktning är omkring 8 000 km och dess största bredd omkring 7 800 km.

Innehåll 1 Etymologi 2 Geografi 3 Historia 3.1 Tidigare civilisationer och handel 3.2 Arabvärlden och Europa utforskar kontinenten 3.3 Koloniseringen 4 Politik 4.1 Prekoloniala Afrika 4.2 Kolonialafrika 4.3 Postkoloniala Afrika 5 Ekonomi 6 Demografi 7 Språk 8 Kultur 9 Religion 10 Regioner och territorier 11 Fotnoter 12 Se även 13 Externa länkar och källor

Etymologi

Ordet "Afrikas" etymologiska bakgrund är dunkel, och ordet har dessutom haft olika betydelse under olika epoker.

I äldre tider kallades allt land väster om Egypten för ”Libyen”. Enligt den grekiska historieskrivaren Herodotos berättelse seglade feniciska sjömän på uppdrag av den egyptiska kungen Neko runt Libyen d.v.s. kontinenten Afrika redan omkring 600 f.Kr.

När romarna först använde termen Africa terra avsåg de före andra puniska kriget endast trakten kring Karthago, dvs motsvarande ungefär dagens Tunisien där själva staden Karthago låg samt stora delar av Libyen och Algeriet. Romarna uppfattade först Egypten som en del av Asien, och det var först geografen Ptolemaios som drog gränsen vid Suez. Under kejsartiden kom Africa att avse hela det området romarna kände till av kontinenten, och allt eftersom européerna har upptäckt mer och mer av kontinenten har termen avsett ett allt större område.

Namnet ska ha avsett "landet där afri" (singularis: Afer) bodde. Afer avsåg namnet på ett folk som kan motsvara dagens berber. Ordet afer kan;

• härstamma från fenikiskans ´afar – damm, stof.
• syfta på stammen Afridi som levde i norra Afrika kring Karthago (jämför ovan).
• komma av grekiskans phrike. Historikern Leo Africanus knöt termen till grekiskans phrike, (φρικε, kall och hemsk). Prefixet a negerar denna betydelse och aphrike betyder isåfall "utan kyla och andra hemskheter". I grekiskan byttes dock "ph" ut till "f" under det första århundradet e.Kr. och detta etymologiska ursprung har därför ifrågasatts.
• komma från latinets aprica, solig.

Geografi

Huvudartikel: Afrikas geografi

Afrika är namnet på den största av de södra kontinenter som skjuter ut från jordens stora landmassa på det norra halvklotet. Geologiskt är Afrika i huvudsak uppbyggd av urberg.

Inom sina anmärkningsvärt regelbundna kuster rymmer den en total yta på omkring 30 244 050 km² inklusive öarna. Afrika åtskiljs från Europa av Medelhavet och förenas med Asien i sitt nordöstra hörn genom näset vid Suez, omkring 130 km i bredd. Omkring 8 000 km skiljer den nordligaste punkten, Ras ben Sakka i Marocko, från dess sydligaste, Kap Agulhas i Sydafrika. Från Kap Verde, dess västligasta punkt, till Ras Hafun i Somalia är det omkring 7 400 km. Afrikas kuster mäter omkring 28 000 km (1 km kust på 1 057 km²) varav Medelhavet står för 5 400 km, Atlanten 11 000 km, Indiska oceanen 8 700 km och Röda havet 2 900 km, och avsaknaden av djupare bukter och betydande halvöar blir uppenbar om man jämför med Europas 9 700 000 km² som omgärdas av 32 000 km kust (1 km kust på 278 km² land), eller för det fjordrika Norge, där motsvarande siffra 385 000 km² land och en kuststräcka på 20 000 km (1 km kust per 19 km² land).

Afrikas genomsnittliga höjd över havet är omkring 600 m, vilket motsvarar de båda amerikanska kontinenternas höjd men är lägre än den asiatiska på omkring 950 m. Jämfört med de andra kontinenterna utmärker sig Afrika med en liten andel landområden på mycket hög respektive mycket låg höjd. Landområdena under 180 möh upptar en osedvanligt liten del av den totala landmassan, och även de högsta delarna, som är betydligt lägre än motsvarande i Asien, utgörs av isolerade berg och bergkedjor. Generellt ligger de högre platåerna i öst och söder och de lägre delarna åt väst och norr och med en linje från ungefär vid Röda havets mitt till Kongoflodens mynning kan kontinenten delas upp i ett lågland i norr och ett högland i söder. Man kan således dela upp Afrika i fyra övergripande landområden:

1. Slättlanden vid kusterna – ofta med mangroveträsk insprängda – når aldrig långt in från kusterna utom vid vattendragens nedre delar. Slamrika slättland finns egentligen bara vid de större flodernas deltan, och annars utgör kustområdena det lägsta steget i en serie terrasser som bildar stigningen upp till de inre platåerna.
2. Atlasbergen i norr som ligger isolerat av Saharaöknen som bitvis ligger under havsnivån.
3. De södra och östra höglanden som ligger på mellan 600-1 000 möh.
4. De nordliga och västra slättlanden, inklusive Sahara, som kantas och genomfars av stråk med högra landområden, men i allmänhet håller sig under 600 möh.

Skog täcker cirka en femtedel av Afrikas yta.

Hela Afrika har ett tropiskt eller subtropiskt klimat.

Historia

Huvudartikel: Afrikas historia

En del tror att den första mänskliga migrationen skedde från Afrika. Ut från kontinenten men även inom Afrikas kuster, försöker man spåra detta lingvistiskt, kulturellt och genom datoranalyser av genetiskt material. Men, det är förstås många fakta som är okända och många tolkningar som är otillfredställande.

En av de mest oseriösa tolkningarna man gjort är att människans ursprung började någonstans i Östafrika. Detta grundas bl a på att man hittade skelett som daterades till två miljoner år i Etiopien (se här för problem med dateringar). Skelettet kallades Lucy. Men detta skelett ser ut som skelett hos nu levande dvärgschimpanser och var förmodligen en "Luke", dvs en hane. En snabb studie visar att det förmodligen är större skillnad i skelettens uppbyggnad mellan olika hundraser, än mellan "Lucy" och nu levande dvärgschimpanser.

Tidigare civilisationer och handel

Lingvistiska spår tyder på att Bantufolk emigrerade från Västafrika in i khoisanfolkets (de som tidigare kalldes bushmen och hottentoter) område och undanträngde dem. Bantufolken använde en uppsättning grödor, bland annat kassava och jams, som var mer lämpade för jordbruk i det tropiska Afrika, och med sitt jordbruk kunde bantu försörja en betydligt större befolkningsmängd än de undanträngde jägare eller samlare. Bantufolkens traditionella bosättningsområde sträcker sig från Saharaöknen till de tempererade regionerna i söder. Historiskt har deras vapen varit spjut, sköld, pil och båge. Det för khoisanspråkens karaktäristiska klickljuden återfinns i nguni- och bantuspråk som till exempel xhosa och zulu. Khoisanspråken talas idag främst av utspridda minoritetsgrupper i södra Afrika i länderna kring Kalahariöknen.

Afrika söder om Sahara har bestått olika stater och riken, mindre stadsstater samt stammar och klaner. Den forna egyptiska riket, är en av världens äldsta stater, och den mest kända av de äldre afrikanska civilisationerna. Det fanns även statsbildningar i Nubien, Ghana, Timbuktu, Kanem-Bornu och i nuvarande Zimbabwe.

Nordafrika kom från och med 600-talet under arabiskt inflytande – en tid av kulturell blomstring – och med kamelens hjälp spreds Islam och den arabiska kulturen genom Sahara och vidare söderut. Arabiska och persiska handelsmän spred likaså Islam längs med den östafrikanska kusten parallellt med en omfattande svart slavhandel. Detta östafrikanska handelsutbyte med araber och persier sträckte sig ända bort till Java, därmed den etniska, kulturella och språkliga mångfalden på Östafrikas kust, Madagaskar och Komorerna.

Arabvärlden och Europa utforskar kontinenten

Det arabiska intresset för Afrika går långt tillbaka, men handel med slavar från centra som Lamu och Zanzibar vid östkusten har pågått åtminstone sedan senare delen av 1000-talet e Kr. De miljoner slavar som exporterades till arabvärlden och österut finns dock inte kvar idag som etnisk grupp där, till skillnad från Västindien och Amerika. Vart de tog vägen är ett mysterium än idag. Slavhandel med svarta pågår fortfarande i vissa arabländer, till exempel Sudan.^[1]

Under 1300-talet började vissa europeiska handelsexpeditioner få kontakt med Nord- och Västafrika.

Från 1500-talets mitt fram till förbudet mot slavhandel i Storbritanninens parlament 1807, som kom att få full kraft först något årtionde senare, handlades slavar från lokala stamledare i främst Väst- och Centralafrika. Flera miljoner afrikaner såldes på detta vis som slavar till främst de Europeiska kolonierna i Amerika.

Tidiga kolonisatörer var araber, portugiser och spanjorer. Därefter kom engelsmän, fransmän, holländare, danskar, svenskar, belgier och tyskar.

Koloniseringen

Från slutet av 1000-talet koloniserade Arabiska köpmän den afrikanska östkusten. Holländarna koloniserade på 1600-talet den då relativt folktomma södra udden av Afrika. Portugiserna grundade flera kolonier i västra afrika och vid nuvarande Mocambique. I mitten av 1800-talet leddes flera expeditioner in i de centrala delarna av Afrika, bland annat av Livingstone och Speke, men också den svenske upptäctksresanden Andersson. Denna kolonisering förändrade i grunden det eknomiska livet på kontinenten, och innebar i flera fall ensidig export av naturresurser. Kung Leopolds rovdrift på sin privata koloni Kongostaten är ökänd och kostade miljontals afrikanska liv. Flertalet kolonier erhöll självständighet under slutet av 1950-talet och början av 1960-talet. Avkoloniseringen resulterade i flertalet fall med katastrof, där diktatur och etnisk rensning vanligen blev följden, t ex i Rhodesia (nuvarande Zimbabwe), Rwanda, Uganda, Nigeria m fl stater.

Politik

Huvudartikel: Afrikas politik

Prekoloniala Afrika

Kolonialafrika

Postkoloniala Afrika

Afrikas politik har i hög grad präglats av diktatur, statskupper och brist på mänskliga rättigheter.

Nationerna i Afrika har ofta visat sig vara instabila stater som efter självständigheten hemsökts av korruption, våldsamma statskupper, despotism och militärdiktaturer. Under perioden 1960-1989 genomfördes över 70 kupper och 13 mord på presidenter. Under det kalla kriget kämpade USA och Sovjetunionen om makten i Afrika, och tillsammans med länder som Frankrike och Kuba, stödde de aktivt diktaturer och iscensatte de flera av dessa kupper och illgärningar mot demokratiskt valda regeringar. Enligt en spridd uppfattning beror många militära konflikter om territorier och gränser under Afrikas moderna historia på de gränser från kolonial tid som huvudsakligen drogs upp efter Kongokonferensen, men detta kan inte visas eftersom något jämförelseområde inte finns. Konflikter i Afrika har ofta drivits av tillgången till kontinentens rika råvarutillgångar – diamanter och metaller som guld, platina, uran och koppar.

Korruption och havererade politiska program har lett till utbredd undernäring och undermålig infrastruktur orsakar alljämt brist på mat och rent vatten. Sanitetsproblemen har också orsakat en akut spridning av bland annat HIV-viruset som leder till sjukdomen AIDS.

Trots nöd och umbäranden finns vissa positiva tecken – demokratiskt valda regeringar växer i antal även om de inte utgör någon majoritet ännu. Genom påtryckningar från till exempel Internationella valutafonden (IMF) har många afrikanska stater lyckats vända en nedåtgående ekonomisk spiral som varat i flera decennier till en positiv tillväxt. Om man beaktar IMF:s katastrofala misslyckanden i länder som Argentina och Filippinerna är det dock oklart i vilken omfattning dessa konventionella ekonomiska kriterier ger en rättvis bild av vad Afrika faktiskt behöver.

De afrikanska ledarna har i olika omgångar sökt former för samarbete sinsemellan. Hittills har dock detta inte lyckats särskilt väl. Under inbördeskriget i Kongo var det grannstaterna som spädde på konflikten snarare än utomafrikanska stater, och motivet var främst att skaffa kortsiktiga vinster genom att utvinna diamanter och andra mineraler. Antalet döda i konflikten har uppskattats till 3,5 miljoner under en femårsperiod.

De politiska samarbetsorganisationer man skapat har inte kunnat leva upp till förväntningarna. Organisationen för afrikansk enighet (OAU 1963-2002) kallades t ex diktatorsklubben för dess tendens att alltid stödja de sittande politiska ledarna och ägna väldigt lite energi åt att främja den vanlige afrikanens mänskliga rättigheter. 2002 skapades i stället Afrikanska unionen, som är tänkt att underlätta ett framtida samarbete mellan kontinentens stater. Hittills har denna organisation inte klarat att hantera till exempel utrotningskriget i Darfur-provinsen i Sudan, där en arabisk statsledning tillåtit slakt på hundratusentals av bantubefolkningen i sydväst. En avgörande skillnad mellan såväl OAU som AU å ena sidan och EU å den andra, är att EU startades av en grupp länder som satte demokrati och mänskliga rättigheter i fokus för den egna politiken, och som krävt detta av tillkommande medlemsstater. OAU och AU har från början i stället varit territoriellt inriktade, och visserligen haft demokrati och mänskliga rättgheter som skrivelser i sina stadgar, men ytterst sällan satt kraft bakom dessa ord. På så sätt liknar AU mer FN än EU.

Ekonomi

Huvudartikel: Afrikas ekonomi

Afrikas ekonomi omfattar ungefär 887 miljoner människor i 54 olika stater (Juli 2005). Afrika är världens fattigaste kontinet, och den är, i medeltal, fattigare än den var för 25 år sedan. På FN:s Human Development Report från 2003 (som rankade världens 175 länder enligt en rad kriterier) var plats mellan 151 och 175 intagna av länder i Afrika.

Det finns dock länder som lyckas bra ekonomiskt, bland andra Botswana, Ghana och Sydafrika. Sydafrika har en väl fungerande inhemsk aktiehandel och har stora naturtillgångar i bland annat guld och diamanter och ett väl fungerande rättsväsen. Det finns i Sydafrika även tillgång till investeringskapital, stora marknader och utbildad arbetskraft. Det finns även andra afrikanska länder, exempelvis Egypten, som länge haft en väl fungerande handelssektor och ekonomi.

Kontinentens kust mot Atlanten återfinns stora fyndigheter av olja. I Nigeria finns en av världens mest betydande oljereserver och landets ekonomi är bland de snabbast växande i världen.

Afrikas jordbruk sysselsätter drygt hälften av Afrikas befolkning och är den viktigaste näringen. Cirka 6 % av världsdelens yta är uppodlad, mest i savannområdena. I stora delar av de brukningsbara områdena är jordens bördighet ganska låg. De bästa jordarna återfinns i begränsade höglandsområden som i till exempel Kamerun och Östafrika.

Demografi

Huvudartikel: Afrikas demografi

Människan, Homo sapiens sapiens, antas härstamma från Afrika och spred sig sen härifrån till de omgivande kontinenterna. Den svarta befolkningen söder om Sahara tillhör den ursprungliga befolkningen som hela tiden levat i Afrika. Norr om Sahara präglar samröret med övriga Medelhavsområdet och inte minst s.v. Asien både befolkning, språk och kultur.

På ön Madagaskar, som var obebott under lång tid, härstammar majoriteten av befolkning från människor som emigrerat från Indonesien. Under kolonialtiden skedde inflyttning från Europa och Asien till södra Afrika där den icke-svarta befolkningen idag utgör betydande minoritetsgrupper.

Afrikas befolkning uppvisar många av de för utvecklingsregioner typiska drag såsom höga födelsetal i kombination med sjunkande dödstal med snabb befolkningsökning och låg medelålder (45 % är under 15 år) som följd. Även om befolkningstätheten varierar kraftigt mellan olika regioner, Afrika är generellt en glestbefolkad kontinent med i genomsnitt 27,8 invånare per km². Afrika är den kontinent som har den lägsta urbaniseringsgraden, med endast 25% boende i städer. Även här är variationerna stora, och i norra och östra Afrika finns en lång urban tradition.

Språk

Huvudartikel: Afrikas språk

Uppskattningsvis finns det ungefär 1800 talade språk i Afrika idag. Vissa av dessa, till exempel Swahili, Hausa, och Yoruba, talas av flera miljoner människor, medan det finns andra som bara talas av några hundra eller ännu färre. Afrika har även många olika teckenspråk och dessutom har flera av språken en visslad variant, som används i vissa situationer. De flesta afrikaner talar som modersmål ett språk tillhörande någon av de fyra språkfamiljerna; Afroasiatiska språk, Nilo-sahariska språk, Niger-Kongospråk och Khoisanspråk. Med några få nämnvärda undantag i östra Afrika, har nästan alla afrikanska länder språk som har sitt ursprung utanför världsdelen som officiellt språk, på grund av kolonialismen och mänsklig migration. Till exempel används i ett stort antal afrikanska länder franska eller engelska som administrativt språk för stat, handel, utbildning och media. Arabiska, portugisiska, afrikaans och malagassiska är andra exempel på språk med ursprung utanför Afrika som idag används av miljoner afrikaner, både i offentliga och privata sammanhang.

Kultur

Huvudartikel: Afrikas kultur

Afrika har ett stort antal överlappande kulturer, och flera tusen olika etniska grupper. Den mest konventionella distinktionen är den mellan området söder om Sahara och området norr om öknen. De nordliga länderna associerar sig främst med arabkulturen, medan de sydliga länderna består av i sin tur många olika kulturella områden. En av de största är de som talar språket bantu.

Det går också att göra en indelning i gamla franska Västafrika på ena sidan, och resten av Afrika på andra sidan, mer specifikt de brittiska kolonierna i södra och östra Afrika. En annan kulturell linje går mellan de afrikaner som håller kvar vid sina gamla traditionella livsstilar, och de som har anpassat sig till en mer modern livsstil. Det går även att dela upp traditionalisterna i sådana som ägnar sig åt uppfödning av boskap, och sådana som ägnar sig åt jordbruk.

Afrikansk konst och afrikansk arkitektur reflekterar de afrikanska kulturernas diversitet. De äldsta exemplen på afrikansk konst är 75 000 år gamla pärlsmycken gjorda av nassariusskal, dessa hittades i Blombosgrottan. Pyramiderna i Giza var världens högsta byggnader under 4000 år fram till att Eiffeltornet byggdes. Klippkyrkorna i Lalibela i Etiopien, bland vilka Church of St. George är mest välkänd, är också kända exempel på afrikansk arkitektur.

Religion

Huvudartikel: Afrikas religion

Kristendom och islam är de största religionerna i Afrika, 46,3 % av alla afrikaner är kristna och 40,5 % är muslimer. Resten 11,8 % tillhör olika lokala afrikanska religioner som funnits före den europeiska kolonisationen. Ett mindre antal afrikaner är hinduer, eller har tro från judisk tradition. Exempel på afrikanska folk som tillhör judendomen är Beta Israel, Lembafolk och Abayudaya i östra Uganda.

Huvudartikel: Kristendomen i Afrika

Regioner och territorier

Regioners namn[2] och territorier, med flagga	Area (km²)	Folkmängd (2002)	Befolkningstäthet (per km²)	Huvudstad
Centralafrika:
Angola	1 246 700	10 593 171rqr	8,5	Luanda
Kamerun	475 440	16 184 748	34,0	Yaoundé
Centralafrikanska republiken	622 984	3 642 739	5,8	Bangui
Tchad	1 284 000	8 997 237	7,0	N'Djamena
Kongo	342 000	2 958 448	8,7	Brazzaville
D.R. Kongo	2 345 410	55 225 478	23,5	Kinshasa
Ekvatorialguinea	28 051	498 144	17,8	Malabo
Gabon	267 667	1 233 353	4,6	Libreville
São Tomé och Príncipe	1 001	170 372	170,2	São Tomé
Nordafrika:
Algeriet	2 381 740	32 277 942	13,6	Alger
Egypten[3]	1 001 450	70 712 345	70,6	Kairo
Libyen	1 759 540	5 368 585	3,1	Tripoli
Marocko	446 550	31 167 783	69,8	Rabat
Sudan	2 505 810	37 090 298	14,8	Khartoum
Tunisien	163 610	9 815 644	60,0	Tunis
Västsahara (Marocko)[4]	266 000	256 177	1,0	El Aaiún
Southern Europe dependencies in Northern Africa:
Kanarieöarna (Spanien)[5]	7 492	1 694 477	226,2	Las Palmas de Gran Canaria, Santa Cruz de Tenerife
Ceuta (Spanien)[6]	20	71 505	3 575,2	—
22x20px Madeira (Portugal)[7]	797	245 000	307,4	Funchal
Melilla (Spanien)[8]	12	66 411	5 534,2	—
Södra Afrika:
Botswana	600 370	1 591 232	2,7	Gaborone
Lesotho	30 355	2 207 954	72,7	Maseru
Namibia	825 418	1 820 916	2,2	Windhoek
Sydafrika	1 219 912	43 647 658	35,8	Bloemfontein, Kapstaden, Pretoria (Tshwane)[9]
Swaziland	17 363	1 123 605	64,7	Mbabane
Västafrika:
Benin	112 620	6 787 625	60,3	Porto-Novo
Burkina Faso	274 200	12 603 185	46,0	Ouagadougou
Kap Verde	4 033	408 760	101,4	Praia
Elfenbenskusten	322 460	16 804 784	52,1	Abidjan, Yamoussoukro[10]
Gambia	11 300	1 455 842	128,8	Banjul
Ghana	239 460	20 244 154	84,5	Accra
Guinea	245 857	7 775 065	31,6	Conakry
Guinea-Bissau	36 120	1 345 479	37,3	Bissau
Liberia	111 370	3 288 198	29,5	Monrovia
Mali	1 240 000	11 340 480	9,1	Bamako
Mauretanien	1 030 700	2 828 858	2,7	Nouakchott
Niger	1 267 000	10 639 744	8,4	Niamey
Nigeria	923 768	129 934 911	140,7	Abuja
Sankt Helena (Storbritannien)	410	7 317	17,8	Jamestown
Senegal	196 190	10 589 571	54,0	Dakar
Sierra Leone	71 740	5 614 743	78,3	Freetown
Togo	56 785	5 285 501	93,1	Lomé
Östafrika:
Burundi	27 830	6 373 002	229,0	Bujumbura
Komorerna	2 170	614 382	283,1	Moroni
Djibouti	23 000	472 810	20,6	Djibouti
Eritrea	121 320	4 465 651	36,8	Asmara
Etiopien	1 127 127	67 673 031	60,0	Addis Abeba
Kenya	582 650	31 138 735	53,4	Nairobi
Madagaskar	587 040	16 473 477	28,1	Antananarivo
Malawi	118 480	10 701 824	90,3	Lilongwe
Mauritius	2 040	1 200 206	588,3	Port Louis
Mayotte (Frankrike)	374	170 879	456,9	Mamoudzou
Mozambique	801 590	19 607 519	24,5	Maputo
Réunion (Frankrike)	2 512	743 981	296,2	Saint-Denis
Rwanda	26 338	7 398 074	280,9	Kigali
Seychellerna	455	80 098	176,0	Victoria
Somalia	637 657	7 753 310	12,2	Mogadishu
Tanzania	945 087	37 187 939	39,3	Dodoma
Uganda	236 040	24 699 073	104,6	Kampala
Zambia	752 614	9 959 037	13,2	Lusaka
Zimbabwe	390 580	11 376 676	29,1	Harare
Total	30 305 053	842 326 984	27,8

Fotnoter

1. ↑ Human Rights Watch BBC World
2. ↑ Enligt FN:s regionindelning av världen.
   
3. ↑ Egypten brukar anses ligga i två världsdelar, Nordafrika (enligt FN:s regionindelning) och Västasien; befolknings- och arealuppgifterna avser endast den afrikanska delen, väster om Suezkanalen.
   
4. ↑ Västsahara är ockuperat av Marocko, som också har anspråk på området.
   
5. ↑ De till Spanien hörande Kanarieöarna, som Las Palmas de Gran Canaria och Santa Cruz de Tenerife är gemensamma huvudstäder för, brukar geografiskt räknas till Nordafrika på grund av deras relativa närhet till Marocko och Västsahara; befolknings- och arealuppgifterna är från år 2001.
   
6. ↑ Den spanska exklaven Ceuta omges på landsidan av Marocko i Nordafrika; befolknings- och arealuppgifterna är från år 2001.
   
7. ↑ Det till Portugal hörande Madeira brukar geografiskt räknas till Nordafrika på grund av deras relativa närhet till Marocko; befolknings- och arealuppgifterna är från år 2001.
   
8. ↑ Den spanska exklaven Melilla omges på landsidan av Marocko i Nordafrika; befolknings- och arealuppgifterna är från år 2001.
   
9. ↑ Bloemfontein är Sydafrikas judiciella huvudstad, medan Kapstaden är säte för den lagstiftande församlingen och Pretoria är administrativ huvudstad. Staden Pretoria har inlett en process för att eventuellt byta namn till Tshwane.
   
10. ↑ Yamoussoukro är Elfenbenskustens officiella huvudstad, men Abidjan fungerar de facto som huvudstad.
    

Se även

• Nordafrika
• Västafrika
• Östafrika
• Centralafrika
• Södra Afrika

Externa länkar och källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

• Pennsylvania State University – African Ethnic Groups och andra kartor
• Pygméerna i Afrika Kultur och musik av de första urinvånarna i Afrika

v • d • r Afrika Algeriet · Angola · Benin · Botswana · Burkina Faso · Burundi · Centralafrikanska republiken · Djibouti · Egypten · Ekvatorialguinea · Elfenbenskusten · Eritrea · Etiopien · Gabon · Gambia · Ghana · Guinea · Guinea-Bissau · Kamerun · Kap Verde · Kenya · Komorerna · Republiken Kongo (Brazzaville) · Demokratiska republiken Kongo (Kinshasa) · Lesotho · Liberia · Libyen · Madagaskar · Malawi · Mali · Marocko · Mauretanien · Mauritius · Moçambique · Namibia · Niger · Nigeria · Rwanda · São Tomé och Príncipe · Senegal · Seychellerna · Sierra Leone · Somalia · Sudan · Swaziland · Sydafrika · Tanzania · Tchad · Togo · Tunisien · Uganda · Västsahara (ockuperat av Marocko) · Zambia · Zimbabwe Särskilda områden: Mayotte, Réunion (Frankrike) · Ceuta, Kanarieöarna, Plazas de soberanía (Spanien) · Madeira (Portugal) · Brittiska territoriet i Indiska oceanen, Sankta Helena (Storbritannien) · Zanzibar (Tanzania) · Sokotra (Jemen) · Somaliland

v • d • r Världens regioner Afrika Nord- (Maghreb) · Subsahariska Afrika (Central- · Södra · Väst- · Öst-) Amerika Nord- (Norra · Mellan- · Central- · Västindien) · Syd- · Anglo- · Latin- Oceanien Australasien · Melanesien · Mikronesien · Polynesien Asien Öst- (Fjärran östern) · Sydost- (Indokina · Malackaarkipelagen) · Syd-  · Sydväst-  · Central- · Nord- (Sibirien) Polerna Arktis · Antarktis Europa Väst- · Central- · Öst- · Nord- · Syd- Världshaven Norra ishavet · Atlanten · Indiska oceanen · Stilla havet · Antarktiska oceanen