Islam i Sverige

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Fittja moské

Islam är Sveriges näst största religion efter kristendomen med uppskattningsvis cirka 350 000 bekännare.^[1] Majoriteten av dessa bor i de tre storstadsområdena och är invandrade muslimer som kommit till Sverige under andra hälften av 1900-talet från olika länder i Asien, Afrika och Balkanhalvön.

Det finns tre islamiska riksorganisationer: Förenade Islamiska Församlingar i Sverige (FIFS), Sveriges Muslimska Förbund (SMF) och Islamiska Kulturcenterunionen i Sverige (IKUS).

Antalet muslimer i Sverige

Uppsala moské

Att uppskatta antalet muslimer i Sverige innebär en definitionsproblematik som aktualiseras varje gång en religions anhängare skall räknas som inte på något rättsligt vis är registrerade av staten. Följaktligen finns det många olika siffror beroende på hur man definierar en muslim. 1930 genomfördes den sista folkräkningen i Sverige när medborgarna ombads uppge religionstillhörighet. Då uppgav endast 15 personer att de var muslimer.^[2] Sedan dess har å ena sidan fullständig religionsfrihet införts i och med 1951 års religionsfrihetslag^[3], och å andra sidan har en betydande invandring från muslimska länder ägt rum, vilket etablerat islam som Sveriges näst största religion. Enligt Nämnden för statligt stöd till trossamfund (SST) fanns det år 2006 cirka 100,000^[4] muslimer i bidragsberättigade församlingar i Sverige. Inofficiella siffror på det totala antalet muslimer kan däremot variera så mycket som från 100 000 till 350 000. Detta kan jämföras med det uppskattade antalet muslimer i Danmark (122 000) och Norge (74 000).^[5]

De vanligaste definitionerna skiljer på en ’’etnisk’’ och en ’’religiös’’ muslim, där den förstnämnda syftar till att definiera det att man fötts in i en omgivning som domineras av muslimska traditioner; att tillhöra ett muslimskt folk. Denna definition är oberoende kulturella och politiska system, och innebär inte att man aktivt praktiserar islam som ett religiöst system. Den religiösa har å andra sidan speciella trosuppfattningar; deltar i religiösa riter och tillställningar, samt ’’anser’’ sig vara religiös. Enligt en omfattande undersökning i början av 1990-talet skall cirka 40–50% av de etniska muslimerna i Sverige ha varit religiösa.

Muslimsk invandring till Sverige

Den första registrerade gruppen muslimska invandrare bestod av tatarer som på 1940-talet via Estland och Finland emigrerade från Östasien till Sverige (se finska tatarer). De startade den första muslimska församlingen i Stockholm år 1949 – Islam Församlingen i Sverige^[6], och gjorde då islam till den första icke-kristna religion som etablerats i Sverige sedan man tillåtit judiska församlingar. Fram till 1980-talet var det dock de etniskt turkiska muslimerna som var flest till antal i Sverige, troligen även fler än samtliga andra muslimska grupper tillsammans. Det vände när irakiska och kurdiska muslimer i relativt stora antal började komma till Sverige i slutet av 1970-talet till följd av såväl Iran-Irak-kriget som Saddam Husseins politik. Under 1980-talet var denna grupp tillsammans med den iranska den störst växande muslimska gruppen i Sverige. Sedan dess har Sverige tagit emot många invandrande från bland annat Bosnien-Hercegovina, Etiopien och Iran. I en studie^[7] av islamologen Leif Stenberg uppskattades år 2000 de största grupperna invandrade muslimer i Sverige vara från Bosnien (60 000), Iran (48 000), Irak (37 000) och Turkiet (30 000). Andra större grupper var enligt samma studie muslimer från Libanon (17 000), Somalia (12 000) och Kosovo/Albanien (8500).

Olika inriktningar bland muslimer i Sverige

Majoriteten av muslimerna i Skandinavien är sunnimuslimer. Ett väsentligt undantag utgör de shiamuslimer med indiskt ursprung som kom till Sverige 1973 som en följd av Idi Amins politik att utvisa alla asiater från Uganda. De indiska shiamuslimerna slog sig ned i Trollhättan i Västsverige, där de 1976 bildade en församling och 1985 uppförde Trollhättans moské.^[8]

Islamiska organisationer i Sverige

Stockholms moské

Förenade Islamiska Församlingar i Sverige (FIFS) blev 1973 den första rikstäckande muslimska organisation att skapas i Sverige. 1982 startades Svenska Muslimska Förbundet (SMuF) efter en delning inom FIFS. 1984 grundades ur FIFS ännu en organisation - Islamiska Centerunionen (ICU). Alla tre representeras i sin tur av Islamiska Samarbetsrådet (IS) i SST. Sammanlagt är uppskattningsvis 115 församlingar anslutna till någon av de rikstäckande organisationerna.^[9]

Svensk islamisk samling (SISAM) är det främsta samlingsorganet för praktiserande muslimer i Sverige och organiserar muslimska församlingar med cirka 23 000 medlemmar. Ordförande för SISAM är imamen Abd al Haqq Kielan. Kielan är även ständig sekreterare i Svenska Islamiska Akademin (SIA). SIA startades år 2000 och har bland annat som mål att främja studier i och om islam i Sverige.

SIA publicerar sedan 2001 tidskriften Minaret. Från och med år 2006 har den poeten Mohamed Omar som redaktör. Minaret: tidskrift för svensk muslimsk kultur är den enda islamiska tidskriften på svenska. Därmed har den kommit att överta den unika roll tidskriften Salaam tidigare hade, vilken gavs ut 1986–2000 av Islamiska informationsföreningen i Stockholm.^[10] Salaam: islamisk tidskrift dominerades i hög grad av svenska kvinnliga konvertiter.^[11]

Islamiska föreningar som sysslar med organiserad studie- och bildningsverksamhet är bland annat Al Ghazali-institutet, Kultursällskapet Damas, Studieförbundet Ibn Rushd samt Föreningen Det Yttersta Trädet med bifirmorna Aksaa islamutbildning och Islamkonsult.

IslamGuiden, som bildades 1997 är en av de största muslimska organisationerna som informerar om Islam via Internet. Den har en av nordens största islamsida med en besöksfrekvens på ca 40 000 besökare /månad. IslamGuidens senaste islamiska informations projekt i Sverige är publicering av den svenska koranöversättningen på Internet: http://www.koranensbudskap.se. IslamGuiden driver också en systersida med adressen: http://www.konvertitguiden.com. IslamGuiden har hemsidan: http://www.islamguiden.com.

Moskéer i Sverige

I Sverige är det endast undantagsvis som moskéer är ändamålsenligt byggda för att vara religiösa helgedomar. "Källarmoské" har kommit att bli benämningen på en lokal som används som moské trots att den inte är ändamålsenligt byggd. Lokalen kan till exempel vara en källare i ett miljonprogramsområde, en föreningslokal, en lägenhet eller ett kontorsutrymme.^[12]

Enligt Sveriges Radios ekoredaktion fanns det år 2005 ungefär 120 källarmoskéer i Sverige.^[13] I Malmö finns det minst femton källarmoskéer, varav de flesta är belägna i stadsdelen Rosengård.^[14]

Nasirmoskén i Göteborg tillhörande ahmadiyya-församlingen Ahmadiyya Muslimska Samfundet är Sveriges första separata moskébyggnad som stod klar 1976.

Några andra exempel på de större och mer kända moskéerna i Sverige är:

Trollhättans moské

• Bellevuemoskén i Göteborg
• Fittja moské i Botkyrka (etablerad år 2007)
• Gävle moské i Gävle
• Imam-Ali moskén i Järfälla
• Malmö moské i Malmö (etablerad år 1984)
• Skellefteå moské i Skellefteå
• Skövde moské i Skövde
• Stockholms moské på Södermalm (etablerad år 2000)
• Trollhättans moské i Trollhättan (etablerad år 1985)
• Uppsala moské i Uppsala (etablerad år 1995)
• Umeå moské i Umeå (planeras att byggas)
• Västerås moské i Västerås
• Örebro moské i Örebro

Källor

1. ↑ Stenberg, Leif: Shireen T. Hunter: Islam, Europe's second religion: the new social, cultural, and political landscape, Praeger, Westport, Conn. [2002] "Islam in Scandinavia",, sid. 121. ISBN 0-275-97608-4. 
2. ↑ Karlsson, Pia; Ingvar Svanberg: Moskéer i Sverige: en religionsetnologisk studie av intolerans och administrativ vanmakt, Svenska kyrkans forskningsråd, Uppsala [1995], Tro & tanke 1995:7; Religionshistoriska forskningsrapporter från Uppsala 8, sid. 14. 
3. ↑ Lag (1951:680) om religionsfrihet
4. ↑ ”Statistiska uppgifter. Antal betjänade i de bidragsberättigade trossamfunden 2006”. http://www.sst.a.se/statistik.htm. Läst 2 september 2008. 
5. ↑ Stenberg, Leif: Shireen T. Hunter: Islam, Europe's second religion: the new social, cultural, and political landscape, Praeger, Westport, Conn. [2002] "Islam in Scandinavia",, sid. 121. ISBN 0-275-97608-4. 
6. ↑ Hjärpe, Jan: Karin Ådahl: Sverige och den islamiska världen: ett svenskt kulturarv, Wahlström & Widstrand, Stockholm [2002] "Islam, Sverige och svensk islam",, Suzanne Unge Sörling, Viveca Wessel, sid. 39. ISBN 91-46-20095-9. 
7. ↑ Stenberg, Leif: Shireen T. Hunter: Islam, Europe's second religion: the new social, cultural, and political landscape, Praeger, Westport, Conn. [2002] "Islam in Scandinavia",, sid. 123. ISBN 0-275-97608-4. 
8. ↑ Stenberg, Leif: Shireen T. Hunter: Islam, Europe's second religion: the new social, cultural, and political landscape, Praeger, Westport, Conn. [2002] "Islam in Scandinavia",, sid. 122. ISBN 0-275-97608-4. 
9. ↑ Stenberg, Leif: Shireen T. Hunter: Islam, Europe's second religion: the new social, cultural, and political landscape, Praeger, Westport, Conn. [2002] "Islam in Scandinavia",, sid. 129. ISBN 0-275-97608-4. 
10. ↑ ”"Libris"”. http://libris.kb.se/bib/3620126. Läst 2 september 2008. 
11. ↑ ”"Global islam och svensk muslimsk media", Jonas Otterbeck”. http://www.teol.lu.se/rit/pdf/3/Otterbeck.pdf. Läst 2 september 2008. 
12. ↑ ”"Islam i Sverige", Fokus 10 mars, 2006”. http://www.fokus.se/2006/03/islam-i-sverige/. Läst 2 september 2008. 
13. ↑ ”"Islam influerar Europas vardagliga liv", Sverige Radio – Ekot 14 juli 2005”. http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=657780. Läst 2 september 2008. 
14. ↑ ”"Djup splittring bland Malmös muslimer", Sydsvenskan 8, 9 februari 2006”. http://sydsvenskan.se/sverige/article140868.ece. Läst 2 september 2008.