Muslimsk filosofi
Från Rilpedia
|
|||
Muslimsk filosofi är studier i islam som syftar till att bilda harmoni mellan filosofi och religion. Att samtidigt vara filosof och muslim är kontroversiellt för somliga, som hävdar att Islam är en "uppenbar" religion. Enligt andra behöver ingen konflkt mellan filosofi och islam uppstå. Exempel på frågeställningar i muslimsk filosofi är "Vad är Guds natur?" och "Hur skall religiösa traditioner tolkas?"
Innehåll |
Tidig muslimsk filosofi
Under 600-900-talen lade muslimska filosofer grunden för en vetenskaplig logik med tillhörande funderingar. Under den här perioden kan den aktuella filosofin delas in i fyra riktningar, här i kronologisk ordning. Under tidig islamsk tid var profeten Muhammed den enda auktoriteten, och tänkandet baserar sig på sunna. Kalam är en riktning som började undersöka sunna, men också vetenskap och lag, på ett djupare plan. Den Mutazilitiska skolan integrerade grekisk filosofi med islam. Under samma tid utvecklades många av islams ritualer. Ashariteskolan, senare, under 1100-talet, tillät filosofi inom vetenskapen men inte religionen.
Klassisk muslimsk filosofi
Muslimsk filosofi delades från ca 1200 i två grenar, kalam och falasafa.
Inom kalam intresserade man sig för Ijtihad, en metod att granska islamisk lag med grund i koranen och sunna. Diskussioner uppstod bland annat om den fria viljan. En viktig riktning inom kalam var mutakallamin, med idéer som ligger mellan det ortodoxt muslimska och icke-muslimska.
Falasafa påverkades av andra kulturer, främst grekisk filosofi, och gjorde en stor insats genom att förmedla asiatisk litteratur till Europa. Dess företrädare kritiserade mutakallamin. En känd representant för falasafa var Ibn Rushd (Averroës).
Averroës och Avicenna är de mest betydande medeltida muslimska filosoferna. De tog vara på och utvecklade arvet från antik filosofi och har en viktig plats i filosofins historia.
Senare muslimsk filosofi
Efter det politiska skiftet (från islam till kristendomen) i Europa, närmare bestämt i Spanien och Portugal avtog den muslimska filosofiska aktiviteten märkbart. Förbindelsen mellan 'väst' och 'öst' bröts på många punkter - även det tankemässiga utbytet smalnade.
Pre-modernistiska idéer levde under den här tiden starkt i Iran och Indien, logiken var ett ofta diskuterat och populärt ämne.
Post-klassisk islamistisk filosofi är ofta indelad i två huvudkategorier, shia och sunni. Det finns samtida tänkare och filosofer som inte är ense om denna indelning. Man kan dela in filosoferna i de som talade om shia tron och de som inte gjorde det.
Viktiga tänkare som huvudsakligen inte talade om shia:
- Abhari
- Ibn Sab´in (d. 1268)
- Kateb-e-Qaziwini
- Rashid-al-Din Fazlollah
- Qutb-al-din Razi
- Fakhr al-Din Razi (d. 1209)
- Iji
- Taftazani
- Jorjani
Viktiga tänkare som huvudsakligen talade om shia:
- Nasir al-Din Tusi (d. 1274)
- Isa´ili
- Jaldaki
- Mir Damad (d.1631)
Modern muslimsk filosofi
Den muslimska filosofiska traditionen är idag väldigt stark trots väst och dess utbredning. En viktig filosof är Mohammad Iqbal som har reformerat och gett nytt liv åt konceptet den muslimska filosofin.
En annan viktig person är Mohammed Baqir As-Sadr som skrivit boken Falsafatuna (eng: Our Philosophy[1]) där han bland annat kritiserar kapitalistisk och kommunistisk filosofi ur ett islamiskt perspektiv.
Källor
|
||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||
