Filosofisk skepticism
Från Rilpedia
| Antikens filosofi | |
 |
|
| Epikurism | |
| Gnosticism | |
| Nyplatonism | |
| Platonism | |
| Skepticism | |
| Sofism | |
| Stoicism |
Den antika grekiska filosofin rymmer en skeptisk inriktning som hävdar att all kunskap är osäker och att det inte finns några säkra sätt att skilja det som är sant från en åsikt. Bäst är att avstå från att yttra någon uppfattning och försöka leva ett oengagerat liv i sinnesro.
Skepticismen startade med filosoferna Pyrrhon från Ellis (ca. 360-272 f.Kr.) och Timon från Fleios (ca 320-230 f.Kr.), men hade förelöpare bland försokratikerna och sofisterna. Senare filosofer är bl.a. Ainesidemos, Agrippa och Sextus Empiricus. Skolan argumenterade ofta mot stoikerna grundad omkring år 310 f.Kr. med filosofer som Zenon från Kition, Cleanthes, Chrysippos samt romarna Cicero, Seneca, Marcus Aurelius och Epiktetos m.fl.
Skeptiker anser att tingen är ovetbara och att man skall hålla sig oengagerad för att vinna sinnesro. Detta för att allt, enligt dem, är föränderligt och relativt. Vägran att fälla omdömen är av yttersta vikt då det inte finns någon kunskap; endast sannolika åsikter. Se även fallibilism och Sokrates.
En modernare form av filosofisk skepticism betvivlar inte att sann kunskap är möjlig men menar att det är omöjligt att helt säkert bevisa att den föreligger, när det faktiskt föreligger. Som en inspiratör för denna hållning kan den skotske 1700-talsfilosofen David Hume anföras. Han visade att empirisk induktion inte leder till tvingande slutsatser. Hur stora regelbundenheter vi än har iakttagit i det förflutna, till exempel att solen går upp varje morgon, är det inte logiskt nödvändigt att samma sak händer i framtiden. Till det intressanta med Hume hör att han trots denna principiellt omstörtande insikt inte tycks ha tvivlat på att vardagskunskapen kan vara säker i praktiken. När filosofen träder ut ur sin kammare, går de radikala skeptiska tvivlen upp i rök, menade han, och tydligen med rätta så. Idag kan man nog anse att en på detta sätt relativiserad filosofisk skepticism är en metodologisk dominerande hållning i vetenskapliga sammanhang. Ingenting är bokstavligen helt säkert, men mycket är ändå säkert i praktiken.
Se även
|
||||||||||||||||||||||||||
