Blekinge

Från Rilpedia

Version från den 13 maj 2009 kl. 07.47 av ReDefiner (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Koordinater: 56°20′N 15°20′O / 56.333, 15.333

Blekinge
Blekinge vapen.svg
Blekinges landskapsvapen
Landsdel Götaland
Län Blekinge län
Stift Lunds stift
Yta 2 941 km²
Folkmängd
 • Totalt
 • Befolkningstäthet

150 325
51,1 inv/km²
Högsta punkt Rävabacken 189,65 möh
Största sjö Halen
Landskapsblomma Ek (Kungsljus)
Landskapsdjur Ekoxe
Fler symboler ...
Sverigekarta-Landskap Blekinge.svg
Blekinges läge

Blekinge är ett landskap i sydöstra Sverige. Blekinge har cirka 150 000 invånare och är, näst efter landskapen med något av storstadsområdena, landets mest tätbefolkade landskap. Blekinge kallas ofta för 'Sveriges trädgård' och har dessutom en skärgård.

Innehåll

Administration

I likhet med andra svenska landskap saknar landskapet Blekinge egen administrativ betydelse. Landskapet överensstämmer dock helt och hållet med motvarande län, Blekinge län.

Historia

Högloftsstugan var vanlig i Blekinge så sent som på 1800-talet men är nu mycket sällynt. Bilden visar Kyrkhultsstugan som idag finns på Skansen.

Blekinge var under flera hundra år gränsland mellan Danmark och Sverige. Omkring år 800 nämns att svearna skulle ha lagt landskapet under sig och att det skulle vara en del av Värend. Omkring år 1000 var hela landskapet under dansk kontroll. Landskapet var ofta skådeplats för sammandrabbningar mellan de båda länderna. Städerna och landsbygden brändes och skövlades av både svenska och danska trupper. Bönderna vid gränsområdet slöt ofta bondefred framför att själva gå ut i krig. Vid freden i Roskilde 1658 övergick Blekinge permanent till Sverige. Historiskt räknas Blekinge som ett av de så kallade Skånelandskapen, som omfattar områdena Skåne, Blekinge, Halland och Bornholm.

Under den svenska stormaktstiden upplevde Blekinge en storhetstid. Karlskrona anlades ute på ön Trossö 1680 som en ny svensk marinbas och var trettio år senare rikets tredje stad med mer än 10000 invånare. Det skyddade läget i den blekingska skärgården där befästningsanläggningar enkelt kunde försvara platsen kombinerat med en rik tillgång på ek på fastlandet spelade in när man synade platsen för den nya marinbasen. Även Karlshamn grundades under samma tid medan de äldre etablerade städerna Ronneby och Sölvesborg somnade in. Karlskrona och Karlshamn låg i närheten av de medeltida handelsplatserna Lyckeby respektive Elleholm och ersatte därmed även dessa. Under 1700-talet var landskapet Sveriges mest urbaniserade med en fjärdedel av invånarna som bodde i städer. Därefter har landskapet upplevt en långsammare utveckling än övriga delar av riket och har ibland elakt kallats för "Sveriges baksida"

Geografi

Från det småländska höglandet vid en höjd av 130 till 170 meter över havet sänker sig landskapet mot såväl syd som öst ner mot Östersjön. Norra delen, "skogsbygden", är karg och mager med många berg och kärr, och skogarna där består huvudsakligen av barrträd. Den därefter följande "mellanbygden" med sina många små sjöar och vattendrag och ännu mera "strandbygden" har bördig jord och bär många lövträd, bland vilka boken gör sig gällande, och en rik undervegetation.

Vattendragens huvudsakliga riktning är sydlig. De högsta bergen finns i den nordvästra delen av landskapet, där de når en höjd av omkring 180-190 meter över havet. Den södra kusten är mycket sönderskuren och omgiven av en vidsträckt skärgård, i synnerhet vid den östra delen, utanför vilken finns även större öar.

Boafalls backe (177,56 möh) i Olofströms kommun räknades officiellt som Blekinges högsta punkt mellan 1837 och 2006. Vid kontrollmätning har man nu konstaterat att den korrekta lokaliseringen av landskapets högsta punkt är Rävabacken i byn Farabol (Olofströms kommun) med en höjd av 189,65 meter över havet. Denna plats invigdes 2006-08-12 som Blekinges högsta punkt vid en officiell ceremoni.

Städer

Vid Blekinges övergång till Sverige 1658 fanns i landskapet städerna Kristianopel och Ronneby, Flera tidigare städer, Avaskär, Elleholm, Lyckå och Sölvesborg hade tidigare under 1600-talet förlorat sina stadsprivilegier. Kung Karl XI anlade redan 1664 Karlshamn, på platsen för fiskesamhället Bodekull. Staden Karlskrona, som anlades som huvdbas för den svenska flottan, fick sina privilegier 1680. Privilegierna för Kristianopel och Ronneby drogs in. Sölvesborg fick nya stadsrättigheter 1820. När 1862 års kommunalförordningar trädde i kraft den 1 januari 1863 inrättades Karlshamn, Karlskrona och Sölvesborg som stadskommuner. Ronneby blev åter stad 1882. I samband med 1971 års kommunreform förlorade städerna sin rättsliga särställning. De fyra tätorterna är i dag i stället centralorter i kommunerna namngivna efter dem.

Större tätorter

De största tätorterna i landskapet enligt 2005 års tätortsavgränsning är:

# Tätort Befolkning
1 Karlskrona 32 606
2 Karlshamn 18 768
3 Ronneby 11 767
4 Sölvesborg 7 883
5 Olofström 7 382


Övriga orter

Härader

Några kända blekingar

Referenser

Small Sketch of Owl.png Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).

Se även

Externa länkar


Personliga verktyg