Freden i Roskilde
Från Rilpedia
Freden i Roskilde är den fred mellan Sverige och Danmark-Norge som slöts i den danska staden Roskilde den 26 februari 1658 efter det att Karl X Gustav från Jylland hade tågat på isen över Bälten mot Köpenhamn med sin här.
Den svenska delegationen leddes av riksrådet Sten Nilsson Bielke och den danske överlöparen Corfitz Ulfeldt. Den danska delegationen leddes av rikshovmästaren Joakim Gersdorf samt Christian Skeel. Som medlare fungerade engelsmannen Philip Marlowe och fransmannen Hugues de Terlons.
Utöver territoriella krav, var ett svenskt mål att tvinga Danmark att lämna alla allianser riktade mot Sverige [1].
De första kraven på danskt territorium var extremt hårda:
Danska områden på skandinaviska halvön:
Danska öar:
Norska områden på skandinaviska halvön:
Samt dessutom
Det är troligt att många av kraven redan från början sågs som orealistiska och ställdes för att ha något att kompromissa bort. Det viktigaste var uppenbarligen Skånelandskapen. Därigenom kunde Sverige erhålla sin väst- och sydkust. Östersjön blev också mer tillgänglig eftersom Danmark inte längre ensamt kontrollerade alla tillfarter.
Redan på andra förhandlingsdagen backar svenskarna från många av sina krav, men förhandlingarna bryter ändå samman den 13 februari. De återupptas den 16 och den 18 skrivs ett preliminärt avtal under prästgården i Høje-Tåstrup.
Slutförhandlingarna förläggs till Roskilde och den 26 februari undertecknas traktaterna i Roskilde domkyrka.
Danmark avträdde till Sverige Skåne (inklusive Ven), Blekinge, Halland (permanent, i freden i Brömsebro 1645 hade Sverige fått Halland på 30 år), Bohuslän, Bornholm samt Trondheims län. Dessutom finns en mängd andra detaljer om "evig fred" mellan rikena, frånträdande av allianser riktade mot det andra landet, avstående från svenska krav på Delmenhorst och Ditmarsken etc.
Redan till sommaren samma år utbröt dock kriget igen och avslutades först i och med freden i Köpenhamn 1660, vid vilken Bornholm, och Trondheims län återgick till Danmark respektive Norge och Sverige fick sina permanenta, ännu gällande, gränser mot dessa länder.
I traktatens paragraf 9 tillförsäkrades invånarna i de erövrade landskapen att de skulle få behålla sina gamla privilegier, friheter, lagar och sin kyrkoordning. När det gäller privaträttsligt ägande fullföljdes detta, medan adelsprivilegier, kyrkoordning (1686) och rättssystem (1683) successivt anpassades till de i övriga riket gällande.
Externa länkar
Wikisource har originalverk relaterade till Freden i Roskilde
