Från Rilpedia

Sten Nilsson Bielke den yngre, född 8 augusti 1624 på Åbo slott, död 8 september 1684, var en svensk amiral och riksskattmästare. Han var son till Nils Turesson Bielke och friherrinnan Ingeborg Oxenstierna.

Bielke tjänstgjorde till en början inom flottan och befordrades 1657 till amiral. Han utnämndes till riksråd 1657 och användes i flera beskickningar, bland annat som sändebud vid fredsunderhandlingarna i Roskilde 1658 och Köpenhamn 1660, och vid förnyandet av förbundet mellan Sverige och Frankrike 1672. Under förmyndarreregeringen utsågs han till president i reduktionskollegium 1663–68. Han utnämndes 1672 till riksskattmästare, blev lagman och slutligen president i bergskollegium och statskontoret 1680.

Bielke stod i gunst hos Karl XI, inte bara för sina egenskaper som ämbetsman, utan även för sina politiska vyer, som på det närmaste överensstämde med kungens, särskilt i bådas motvilja för Frankrike. Efter sin systerson Clas Thott ägde Bielke godset Ekolsund. Godset indrogs vid reduktionen och Bielke tvingades, för att kunna bibehålla det, sälja sin ytterst dyrbara boksamling, vilken införlivades med kungliga biblioteket.

Han dog »utmattad mindre af ålder än af arbete och bekymmer» den 8 september 1684.

Gift 1) 1655 med Brita Rosladin, som var dotter till Fritz Petrovitj Rosladin och Christina Posse. I detta äktenskap blev han far till Ture Stensson Bielke.

Gift 2) 1676 med friherrinnan Märta Sparre (1648-1703), dotter till landshövdingen Svante Larsson Sparre

Se även

• Bielkeätten

Delar av denna artikel består av bearbetad text ur den upphovsrättsfria upplagan av Svenskt biografiskt handlexikon (SBH), utgiven 1906.