Från Rilpedia

Bergskollegium, centralt ämbetsverk som fungerade åren 1637-1857 (fram till 1649 under namnet Generalbergsamtet, även kallat Bergsämbetet) med uppgift att leda och kontrollera gruvnäringen och metallförädlingen.

Genom ett kungligt brev daterat 26 februari 1630 inrättades för första gången en bergsöverstyrelse i Sverige. Denna styrelse kallades Generalbergsamtet och fick fullständig instruktion 1634. Ledamöter i densamma var: en guvernör och fyra assessorer, med vilka skulle adjungeras en bergskamrer, en riksguardien, en bergsskrivare, en general-konstmästare och en visitator eller markschejder. 1649 fick denna styrelse namnet bergskollegium.

Bergskollegium skulle bestå av en guvernör och 6 adliga assessorer, av vilka en skulle ständigt skulle vistas i Stockholm; de övriga kunde vara landshövdingar i bergslagerna. Av bergskollegium förordnades bergmästare, guardien, markschejder, konstmästare, malmletare, bergsfogdar m.fl. tjänstemän. Efter år 1640 blev det brukligt, att landshövdingarna i Stora Kopparberget, Västmanland, Närke och Värmland hade den högsta uppsikten över bergshandteringen i sina län och att de en gång om året skulle infinna sig vid bergskollegiets sammankomster. Detta bruk upphörde omkring 1699. Presidents- och bergsråds-titlarna infördes 1713. Bergsråden var till en början 2 och assessorerna 4, men då arbetsbördan ökade, blev 1756 bergsråden 6 till antalet. 1766 förändrades åter bergskollegiets sammansättning, så att det skulle bestå av 2 bergsråd och 4 assessorer. Fram till 1828 var Bergskollegium överdomstol för mål som överklagats från bergsting och gruvrätter och 1832 minskades antalet ledamöter till 3. När bergsprivilegierna avskaffades 1857 upplöstes Bergskollegium och dess kvarvarnade arbetsuppgifter övertogs i början på 1858 av Kommerskollegium.

Bergskollegiums historia speglar tydligt de skilda uppfattningar som funnits vid olika tider om statens roll för näringslivets förkovran. Ämbetsverkets tillkomst var under en period som präglades av merkantilistiska idéer, då staten aktivt stödde exportnäringarna, och särskilt då bergshanteringen. När den begynnande liberalismen i början av 1800-talet poängterade att näringslivet borde befrias från statlig övervakning började förändringar skönjas. Efter genombrottet för dessa idéer upphörde bergsbruksprivilegierna och därmed indrogs även Bergskollegium.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).