Filippinerna
Från Rilpedia
| Republika ng Pilipinas Republic of the Philippines República de las Filipinas |
|||||
|
|||||
| Valspråk: Maka-Diyos, Maka-Tao, Makakalikasan at Makabansa Av kärlek till Gud, Folket, Naturen och Landet |
|||||
| Nationalsång: Lupang Hinirang | |||||
 |
|||||
| Huvudstad | Manila |
||||
| Största stad | Quezon City | ||||
| Officiella språk | filipino, engelska | ||||
| Statsskick President Regeringschef |
Republik Gloria Macapagal-Arroyo Gloria Macapagal-Arroyo |
||||
| Självständighet • Deklarerad • Erkänd |
från USA 4 juli 1946 |
||||
| Yta • Totalt • Vatten |
300 000 km² (70:e) 2% |
||||
| Folkmängd • Totalt • Befolkningstäthet |
88 574 614[1] (12:e) 295,2 inv/km² (27:e) |
||||
| BNP (PPP) • Totalt • Per capita |
(2003) $80 574 milj (43:e) |
||||
| Valuta | filippinsk peso (PHP) |
||||
| Tidszon | UTC+8 | ||||
| Topografi • Högsta punkt • Största sjö • Längsta flod |
Mount Apo 2 954 m ö.h. Laguna de Bay 911-949 km² Cagayan 505 km |
||||
| Nationaldag | 12 juni | ||||
| Landskod | PH | ||||
| Landsnummer | 63 | ||||
Filippinerna är en republik i sydöstra Asien. Huvudstaden är Manila. Landet, som blev självständigt efter andra världskriget, har en befolkning som till största delen tillhör den romersk-katolska kyrkan.
Landet består av 7 107 öar varav närmare 901 är bebodda av landets uppskattningsvis 89 miljoner invånare (2007).
Innehåll |
Historia
Lämningar har hittats som visar att Homo sapiens fanns i Palawan för troligen omkring 50 000 år sedan. Dessa invånare kallas Tabonmänniskan.
Tusentals år senare anlände vågor av austronesisktalande invandrare - förfäderna till nutidens etniska filippinier – från Indonesien och genom södra Kina via Taiwan. Etniskt kinesiska köpmän anlände på 700-talet e.Kr.
Ferdinand Magellan kom till öarna första gången 1521. Efter att han upprättat vänskapliga förbindelser med några lokala hövdingar och omvänt dem till kristendomen kom Magellan i konflikt med en av hövdingarna som fortfarande var fientliga mot honom, Lapu-Lapu. I det slag som följde blev spanjorerna besegrade och Magellan dödades, men ett av hans skepp kom tillbaka till Spanien och förde med sig nyheten om detta nya land. Den 27 april 1565 kom den spanske conquistadoren Miguel López de Legazpi med 500 soldater till Cebu och bildade den första spanska bosättningen på öarna, ursprunget till dagens Cebu City.
Augustiner och franciskaner följde med soldaterna från ö till ö för att leta efter inhemska byar och människor. Spanjorerna byggde snart upp kyrkor och fästningar, medan de letade efter guld och kryddor. Katolicismen infördes och antogs av majoriteten. Sporadiska uppror skedde från stamgrupper i norra Luzons högländer och i kustområden. En del muslimer gjorde motstånd i Mindanao i södra Filippinerna. Den spanska militären slog tillbaka kinesiska pirater, japanska och portugisiska, nederländska och brittiska styrkor, som alla också hade intresse av Filippinerna.
Filippinerna styrdes från Nya Spanien (Mexiko) tills Mexiko blev självständigt. I slutet av 1500-talet inleddes en spirande handel.
1781 bildade guvernör José Basco y Vargas Sociedad Económica de los Amigos del País ("Det ekonomiska sällskapet för landets vänner") för att främja den ekonomiska utvecklingen. Filippinerna administrerades direkt från Spanien. Utveckling inom landet och utanför och öppnandet av Suezkanalen 1869, som förkortade restiden till Spanien och medverkade till att föra nya idéer till Filippinerna, befrämjade framväxten av en upplyst filippinsk övre medelklass, ilustrados. Många unga filippinare fick möjlighet att studera i Europa.
När de blivit upplysta av propagandarörelsen om den spanska kolonialregeringens orättvisor eftersträvade de först tillräcklig representation i Spaniens Cortes och senare självständighet. José Rizal, den mest uppskattade intellektuelle (och mest kontroversiella ilustradon), avrättades 1896 för högförräderi, eftersom Rizal var inblandad i revolutionsutbrottet. Katipunan bildades av Andrés Bonifacio och var ett hemligt sällskap med störtandet av det spanska styret i Filippinerna som enda målsättning. Sällskapet blev upptäckt av fader Mariano Gil som bröt sin tystnadsplikt och berättade för de spanska myndigheterna om en församlingsmedlem som var syster till en medlem i Katipunan. Den filippinska revolutionen bröt ut. Katipunan var delat i två grupper, Magdiwang som leddes av Andrés Bonifacio och Magdalo lett av Emilio Aguinaldo. Revolution slutade med ett avtal där revolutionärerna kapitulerade och gick med på att gå i exil i Hong Kong.
USA och Spanien blev invecklade i det spansk-amerikanska kriget 1898. Revolutionärernas ledare Emilio Aguinaldo lockades då tillbaka till Filippinerna med ett påstått löfte om självständighet liknande den för Kuba, som då utkämpade ett självständighetskrig. Den 12 juni 1898, när segern tycktes uppnåelig, utropade Emilio Aguinaldo Filippinernas självständighet. Det visade sig dock att både Spanien och USA försökte utesluta filippinierna från makten i det ockuperade Filippinerna. De ignorerade den filippinske representanten under förhandlingarna om Parisfördraget 1898. Spanien överlämnade Filippinerna till USA. Den filippinska republiken gjorde uppror mot USA:s ockupation, vilket ledde till det filippinsk-amerikanska kriget 1899-1913. Filippinerna kvarstod under USA:s kontroll och fick 1935 sin ställning uppgraderad. År 1941, under andra världskriget, invaderades och ockuperades Filippinerna av Japan. Den 4 juli 1946 erkändes Filippinerna som självständig stat.
Filippinerna har upplevt en del ekonomisk och politisk instabilitet efter 1946. Gerillan Hukbalahap, som hade bekämpat japanerna under kriget, fortsatte sina aktiviteter och upplevdes som ett hot mot staten. Ferdinand Marcos valdes till president 1965. Under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet växte aktivism bland studenter och antiamerikanska demonstrationer. Ett författningskonvent bestående av valda delegater utarbetade en nu författning som skulle antas i folkomröstning och ersätta den gamla från 1935. Perioden var präglad av oroligheter och undantagstillstånd utlystes 21 september 1972. President Marcos fick nu kraftigt förstärkt makt. Den nya konstitutionen infördes sedan med något tvivelaktiga medel. Situationen tycktes lugna ned sig tills de senare åren av Marcos auktoritära regim , som präglades av korruption. Undantagstillståndet hävdes 1981. En politisk och ekonomisk kris under 1980-talet förvärrade missnöjet med Marcos.
1986 lämnade Marcos med sin familj och några förbundna Filippinerna och gick i exil i Hawaii. Corazon Aquino, änka efter den mördade senatorn Benigno Aquino, tog över regeringsmakten efter ett snabbt val. Efter Marcos har Filippinerna återgått till demokrati och reformerat styret, men en inrotad korruption, inbördes stridigheter och aktiviteter av kommunistiska upprorsmakare och muslimska separatistiska rörelser försvårar alltjämt landets ekonomiska produktivitet. Under perioden efter Marcos har landet upplevt tre presidentskapskriser, varav den senaste i samband med ett avvärjt kuppförsök i början av 2006 då nuvarande presidenten Gloria Macapagal-Arroyo införde undantagstillstånd.
Geografi
Landet består av 7 107 öar varav närmare 900 är bebodda. Den största ön heter Luzon. Den filippinska arkipelagen är belägen mellan 116° 40' och 126° 34' östlig longitud, 4° 40' och 21° 10' nordlig latitud. Den sammanlagda arean är cirka 300 000 km².
Öarna indelas i tre grupper: Luzon, Visayas och Mindanao. Hamnstaden Manila som ligger på ön Luzon är huvudstad och Filippinernas andra stad till storleken. Störst är Quezon City.
Klimatet är varmt, fuktigt och tropiskt. Årsmedeltemperaturen ligger runt 26,5°. Filippinerna har tre årstider: Tag-init eller Tag-araw (den varma årstiden 'sommar', mars-maj), Tag-ulan (regnperioden, juni-november) och Tag-lamig (den kalla årstiden 'vinter', december-februari).
De flesta av öarna är skogsklädda vulkanöar. Den högsta punkten är Mount Apo på ön Mindanao som når 2 954 m. Flera vulkaner, som Pinatubo, är aktiva. Landet drabbas också av ett tjugotal tyfoner från Stilla havet varje år.
Natur
På Filippinerna lever en otalig mängd insekter och mer än 5 000 större djurarter samt ca 14 000 olika växter. Bland djurarterna kan nämnas vattenbuffel, papegojor, flygekorrar, spökdjur, delfiner, krokodiler, ormar, sköldpaddor och olika ödlor. Några zoologer påstår att djurvärlden på Filippinerna och djurvärlden i Indonesien liknar varandra. På ön Calauit släpptes 1976 ett stort antal afrikaniska djurarter. Bland dessa finns 70 giraffer och några zebror samt antiloper. Det anordnas idag safariturer för turister.
Administrativ indelning
Filippinerna är indelat i en autonom region, Muslimska Mindanao, och 79 provinser som tillhör en av de 17 regionerna i landet. Huvudstadsregionen är dock inte indelad i provinser, utan istället i fyra distrikt.
Provinserna i sin tur indelas i städer och köpingar, vilka i sin tur delas in i den minsta administrativa enheten på Filippinerna: barangay.
De regionnamn som skrivs med stora bokstäver är akronymer, bildade från namnen på de största provinserna eller städerna i regionen i fråga. Regionernas numrering anges med latinska siffror i parentes.
- Ilocosregionen (I)
- Cagayandalen (II)
- Centrala Luzon (III)
- CALABARZON (IV-A)
- MIMARO (IV-B)
- Bikolregionen (V)
- Västra Visayas (VI)
- Centrala Visayas (VII)
- Östra Visayas (VIII)
- Zamboangahalvön (IX)
- Norra Mindanao (X)
- Davaoregionen (XI)
- SOCCSKSARGEN (XII)
- Caraga (XIII)
- Muslimska Mindanao (ARMM) (autonom region)
- Kordiljärernas administrativa region (CAR)
- Metro Manila (NCR)
Calabarzon och Mimaropa utgjorde tidigare tillsammans regionen Södra Tagalog (IV).
Politik
Filippinernas statsskick är löst baserat på USA:s. Den nuvarande konstitutionen antogs 1987. Landet är en republik med stark presidentmakt, där presidenten är statschef, regeringschef och militär överbefälhavare. Presidenten väljs i allmänna val för en mandatperiod på 6 år och utnämner ett kabinett som den leder. Parlamentet, kongressen, har två kamrar, representanthuset och senaten. Senaten har 24 ledamöter med 6-åriga mandatperioder, medan representanthuset har högst 250 ledamöter med 3-åriga mandatperioder. Senatens ledamöter väljs nationellt. Av representanthusets ledamöter väljs 206 i enmansvalkretsar och de övriga från partilistor.
När Gloria Macapagal-Arroyo blev president blev hennes parti LAKAS-CMD också det största i kongressen. Partiet leder en koalition av flera större och mindre partier, med sammanlagt 187 ledamöter i representanthuset och 13 i senaten. Kongressledamöterna tenderar att inte ha så stark partilojalitet och ofta byta partitillhörighet.
Rättsväsendets högsta instans är högsta domstolen med en ordförande och 14 övriga domare, som alla utses av presidenten på förslag av ett rättsligt råd.
Filippinerna är en av grundarna av FN och ASEAN, samt medlem av APEC, latinska unionen och G24. Filippinerna är en viktig allierad till USA utanför NATO, men också medlem av Alliansfria rörelsen.
Internationella dispyter
Filippinerna ligger i konflikt med Taiwan, Kina, Vietnam och Malaysia om de olje- och naturgasrika Spratlyöarna och Scarborough Shoal, och med Malaysia om Sabah.
Ekonomi
Filippinerna klassas som ett utvecklingsland. Även om det i grunden är en jordbruksnation har lätt industri och tjänstesektorn gjort stora inbrytningar i landet. Filippinernas nominella BNP är 144 miljarder US$ (2007)[2] och landet anses komma på 46:e plats av 184 länder och femtonde bland Asiens länder.
Under 2007 växte Filippinernas ekonomi med 7.3%, vilket var den näst snabbast växande ekonomin i Sydöstra Asien endast efter Vietnam.
Landet kallas ofta Asiens nya tigerekonomi. Det drabbades av Asienkrisen 1998, i förening med stigande priser, inflation och dåliga väderförhållanden. Den ekonomiska tillväxten föll från 5% 1997 till 0,6% 1998, men återhämtade sig sedan till omkring 3% 1999 och 4% 2000. Regeringen har lovat att fortsätta sina ekonomiska reformer för att medverka till att komma ikapp utvecklingstakten i de nyligen industrialiserade länderna i Östasien. Försöken att förbättra den ekonomiska situationen hämmas av stora skulder, med en statsskuld på 77% av BNP. Avbetalningen av statsskulden tar en större del av budgeten än utbildningsdepartementet och försvarsmakten tillsammans.
Regeringens strategi för att förbättra ekonomin innehåller förbättringar av infrastruktur, reformer av skattesystemet för att öka statens intäkter, främja avreglering och privatiseringar och öka handelsintegrationen med omgivande länder. Framtidsutsikterna beror mycket på den ekonomiska utvecklingen i de två stora handelspartnerna USA och Japan, samt på större regeringspolitikens och administrationens utveckling.
På senare år har många har många call centers och business process outsourcing (BPO)-företag flyttat till Filippinerna och skapat tusentals nya arbetstillfällen. Den 1 november 2005 infördes en ny lag om utökad moms, som syftar till att skära ned utlandsskulden och förbättra offentliga tjänster.
Filippinerna är medlem av Asiatiska utvecklingsbanken, Världsbanken, Internationella valutafonden, samt andra internationella ekonomiska sammanslutningar, såsom APEC, Colomboplanen och G-77.
Demografi
Filippinerna är världens tolfte folkrikaste land med en befolkning på cirka 89 miljoner invånare, enligt folkräkningen 2007.[1] Ungefär två tredjedelar bor på Luzon. Huvudstaden Manila är tillsammans med den omgivande regionen Metro Manila en av världens folkrikaste storstadsområden.
Utbildningssystemet är baserat på kursplaner från USA. 95,9% är läskunniga, utan någon större skillnad mellan män och kvinnor.
Medellivslängden är 69,29 år, (kvinnor: 72,28, män: 66,44). Den årliga befolkningstillväxten är cirka 1,92%, med 26,3 födda per 1 000 människor, och landet är på grund av denna höga tillväxttakt tättbefolkat.
Invånarna i Filippinerna kallas för filippinier eller filippinare. I dagligt tal kan en filippinare kalla sig själv för pinoy/pinay. Ungefär 95% av befolkningen är enligt officiella uppgifter ättlingar till en rad av vågor av austronesiska immigranter som anlände för cirka tusen år sedan och som bosatte sig över hela arkipelagen. Filippinierna kan indelas i 12 större språkgrupper samt ett stort antal mindre grupper.
Urinvånarna (aeta) ersattes i stor grad av de invandrande austroneserna och utgör idag endast 0,03% av befolkningen (cirka 30 000). Cirka 2% av befolkningen är mestiser, och medan deras antal är litet så har de ändå stort ekonomiskt och politiskt inflytande. Den största icke-filippinska befolkningsgruppen i landet är kineser (3%). Den resterande befolkningen består av andra utländska nationaliteter.
Det stora antalet inhemska etniska grupper med egna språk gör Filippinerna till ett ur etnisk synvinkel sett mycket heterogent land. De senaste decennierna har regeringen aktivt arbetat för att göra kulturen mer homogen, men det har mött stort motstånd från flera etniska grupper, vilka alls inte önskar assimileras in i en gemensam filippinsk kultur. Dessa regeringens strävanden har setts som Manila-imperalism.
Språk
På Filippinerna talas mer än 170 språk, av vilka nästan alla tillhör den västliga malajo-polynesiska språkgruppen av austronesiska språk. Det största undantaget är chavacano som är ett spanskbaserat kreolspråk. Enligt 1987 års konstitution är filipino (baserat på tagalog) och engelska officiella språk.
Det finns 12 regionala språk, och dessa har mer än en miljon talare vardera:tagalog, cebuano, ilokano, hiligaynon, waray-waray, bikol, kapampangan, pangasinan, kinaray-a, maranao, maguindanao och tausug.
Övriga stora utländska språk som talas på Filippinerna inkluderar spanska, hokkien, kantonesiska, indonesiska, sindhi, punjabi, koreanska och arabiska.
Religion
Filippinerna är det fjärde största katolska landet, det trettonde största protestantiska landet, det fyrtionde största muslimska landet och det sjuttonde största buddhistiska landet.
92 procent av alla filippiner är kristna. 83 procentenheter av dessa tillhör Romersk-katolska kyrkan. De övriga 9 procentenheterna kristna tillhör olika protestantiska samfund. Fastän kristendomen är en stor kraft i kulturen lever även äldre trosuppfattningar och ritualer kvar.
Den katolska kyrkan har stort inflytande både i statliga och icke-statliga sammanhang, trots att åtskillnad mellan kyrka och stat är inskriven i konstitutionen. Filippinerna har för närvarande två kardinaler, Ricardo Cardinal Vidal och Jose Cardinal Sanchez. Den 2005 avlidne Jaime Cardinal Sin var en betydelsefull andlig ledare som aktivt deltog i den politiska utvecklingen i landet. Den mest kända katedralen är Manilas katedral.
De olika protestantiska samfunden har förbindelser med nordamerikanska kyrkor och det finns många amerikanska missionärer i landet. Två filippinska oberoende kyrkor bildades i början av 1900-talet och är framträdande idag. Dessa är Oberoende Filippinska Kyrkan (gr. 1902 under inflytande av Gregorio Aglipay) och Iglesia Ni Cristo (Kristi kyrka, gr. 1913).
5 procent av invånarna är muslimer.
Kultur och konst
Grunden för den filippinska kulturen baseras på de olika regionala traditionerna runt om i landet. Den är dock även starkt påverkad av influenser från de kinesiska och spanska kultursfärerna.
Arvet från den tre århundraden långa spanska kolonialtiden är tydligast i katolska traditioner och festivaler samt i förekomsten av spanska efternamn. Kineserna har framför allt satt sin prägel på den filippinska matkulturen men även bland annat påverkat språken och namnskicket. De amerikanska influenserna är en rätt ny företeelse och sträcker sig drygt hundra år tillbaka i tiden. Det utbredda bruket av engelska språket, nationalsporten basket och förkärleken för snabbmat är tre exempel på påverkan från USA. De kända danserna från Filippinerna är Tinikling, Pandanggo sa ilaw, Singkil, Maglalatik, Sayaw sa bangko, Itik-itik och många fler.
Kända filippiner
- Lapu-Lapu, frihetskämpe när spanjorerna kom dit
- José Rizal, frihetskämpe när spanjorerna kastades ut
- Emilio Aguinaldo, general
- Ferdinand Marcos, president
Försvar
 |
Detta korta avsnitt behöver utökas. |
Samtidsproblem
|
Detta korta avsnitt behöver utökas. |
Fattigdom
|
Detta korta avsnitt behöver utökas. |
Fattigdom är ett stort problem på Filippinerna, där uppskattningsvis 40% av befolkningen lever i fattigdom och de större städerna omges av slumområden. Bara i Manila finns ungefär 60 000 gatubarn. Många av dessa barn jobbar som biltvättare, skoputsare eller samlar avfall och många flickor utnyttjas som prostituerade.
Flyktingar och internationellt spridda invånare
Interna stridigheter mellan regeringstrupper och muslimska organisationer som Moro Islamic Liberation Front och Abu Sayyaf har lett till ett stort antal flyktingar inom landet. 2007 uppskattades antalet till 300 000[2].
Omkring 11 miljoner filippinare arbetar utanför Filippinerna, vilket är ca. 12% av landets befolkning, och mer än en miljon lämnar landet varje år. Deras yrken kan vara allt från läkare till sjömän och hembiträden. Närmare 15% av Filippinernas BNP utgörs av pengar som de utlandsarbetande skickar hem. De länder som tar emot flest filippinska gästarbetare är USA (4 miljoner) och Saudiarabien (2 miljoner). I Sverige fanns 7 637 filippinska medborgare år 2006. Kvinnor i åldersgruppen 20-40 år är starkt överrepresenterade.[3] Merparten torde vara filippinska hustrur till svenska män.
Referenser
Noter
- ↑ 1,0 1,1 National Statistics Office, Republic of The Philippines; Official population count reveveals... Pressmeddelande om resultatet av folkräkningen den 1 augusti 2007.
- ↑ 2,0 2,1 https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/print/rp.html
- ↑ http://www.scb.se
Webbkällor
|
||||||||
|
|||||
|
|||||
|
|||||||||||
