Giraff
Från Rilpedia
Denna artikel handlar om däggdjuret giraff. För stjärntecknet Giraffen, se Giraffen.
| ?Giraff Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Däggdjur Mammalia |
| Ordning: | Partåiga hovdjur Artiodactyla |
| Familj: | Giraffdjur Giraffidae |
| Släkte: | Giraffa Brisson, 1762 |
| Art: | Giraff G. camelopardalis |
|
|
|
| §Giraffa camelopardalis Auktor: Linné, 1758 |
|
 utbredningsområde
|
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Giraffen (Giraffa camelopardalis) är det högsta djuret i världen, och ingår i däggdjursgruppen idisslare som tillhör ordningen partåiga hovdjur.
Innehåll |
Utseende
Hannarna är vid skuldran 2,0 till 3,5 meter höga, har en 2 meter lång hals och kan väga upp till cirka 2 ton. Honorna är vanligtvis lite kortare och lättare. Vid födseln är giraffkalvarna omkring 180 centimeter höga och väger 45–70 kilo. Giraffen har som alla andra däggdjur, också människan, sju halskotor. Hos giraffen är dock dessa mycket förlängda. Den långa halsen innebär också en svårighet för kretsloppen som måste försörja hjärnan vid halsens slut med blod. Dessutom är giraffens hjärta särskilt funktionsstarkt. Det kan pumpa upp till 60 liter blod genom kroppen per minut, väger 12 kilogram och skapar ett blodtryck som är tre gånger högre än hos människan. Även tungan är tydligt lång och muskulös. Den kan bli 45 centimeter lång och används av giraffen för att gripa föremål. Med tungan kan den nå blad utan att skadas alltför mycket av grenarnas taggar.
De främre benen är längre än bakbenen. Giraffer går därför i passgång och når på detta sätt en mycket hög hastighet och är på korta distanser snabbare än en tävlingshäst. Giraffen har svårt att gå på våtmark. De undviker därför dessa områden och har ingen möjlighet att ta sig över floder.
Djuret har mörka fläckar på den ljusbruna pälsen. Beroende på underart varierar form och färg hos dessa fläckar. Djurets undersida är ljus och bär inga fläckar. På huvudet hos bägge könen sitter två tappformiga horn. I sällsynta fall växer ytterligare ett hornpar bakom dessa horn. Några giraffer har en knöl mellan ögonen som är likadant uppbyggd som hornen.
Levnadsområde
Giraffen förekommer på afrikanska savanner söder om Sahara. I andra områden blev djuret tidigt utrotat. Bestånden gäller idag inte som hotade men några underarter är ganska sällsynta. I Nildalen försvann girafferna redan i antiken och i Marockos och Algeriets kustområden fanns vid slutet av 700-talet inga giraffer kvar. I många andra områden har girafferna försvunnit under 1900-talet.
Levnadssätt
Med sin långa hals betar den löv bland akacior och andra träd. En vuxen giraff äter ungefär 30 kilogram bladmassa varje dag under 16 till 20 av dygnets timmar. Giraffens vätskebehov täcks huvudsakligen av födan, och de behöver därför ofta inte dricka på flera veckor. När de dricker måste de sätta benen vitt isär så att de kan sänka ned huvudet. Under svåra omständigheter hämtar de även föda från marken på liknande sätt.
Giraffer lever ensamma eller i små flockar. De kommunicerar i ett för människor ohörbart frekvensavsnitt som ligger under 20 Hertz, den så kallade infraljudzonen. Deras sociala beteende skiljer sig mellan könen. Honor samlar sig mest till flockar av 4 till 32 individer som består av djur av olika åldrar. Unga hannar sammansluter sig till små grupper, men lever ensamma då de blivit könsmogna. Under parningstiden sker ofta strider mellan hannarna. De står då bredvid varandra och stöter halsarna mot varandra, och striderna kan ibland bli så häftiga att ett djur förlorar medvetandet.
Honan är dräktig i 14 till 15 månader. Oftast föds en enda unge, som vid födelsen är cirka 2 meter hög och 50 kilogram tung. Under födelsen står honan så att ungdjuret faller till marken från två meters höjd. Efter några timmar kan ungen stå, och följer sedan modern i 18 månader. Modern återansluter sig till sin flock, samman med sin kalv, tidigast 2 till 3 veckor efter födelsen. Ungarna blir könsmogna vid fyra års ålder och når full storlek efter sex år.
I naturen blir giraffer 25 år gamla ifall de lyckas undvika attacker av lejon, leoparder och vildhundar. Bara 25 till 50 % av ungdjuren lever till könsmogen ålder. I fångenskap kan giraffer bli 35 år gamla. De försvarar sig mot rovdjur med slag av sin främre hov. Därför händer det sällan att vuxna djur blir angripna av fiender. I Namibia har man sett lejon hoppa på giraffernas rygg och bita dem i halsen, men det händer mycket sällan.[källa behövs]
Giraffen och människan
Romarna, som tidigt i historien började jaga giraffer, trodde att giraffen är en blandning av leoparden och kamelen och kallade den camelopardalis. Beteckningen ingick senare i det vetenskapliga namnet. Namnet giraff härstammar från arabiskans zarāfa (زرافة) som betyder "ljuv" eller "älsklig".
I Afrikas centrala delar blev giraffer huvudsakligen offer för fällor. Sedan använde man deras senor som bågsträngar eller till olika musikinstrument. Giraffens päls var hos många folkslag en statussymbol. Köttet är segt men ätbart. De jaktmetoder som användes av Afrikas ursprungsbefolkning utgjorde dock ingen fara för beståndet. Efter ankomsten av vita jägare jagades giraffer bara för nöjes skull. Storviltjägare gjorde sig berömda med antalet dödade giraffer och så blev djurarten snabbt sällsynt. Idag finns rika bestånd endast kvar i östafrika, och i exempelvis Serengeti nationalpark lever ungefär 13 000 giraffer. IUCN räknar inte giraffen som hotad art, men några av underarterna är fortfarande utrotningshotade (se listan nedan).
Det på norra halvklotet förekommande stjärntecknet Giraffen är en nyare skapelse och har ingen mytologisk bakgrund i västeuropeisk mytologihistoria. Det finns dock forskning som styrker att giraffen fanns som gudasymbol hos många soldyrkare i sydöstra Afrika.[källa behövs]
Underarter
Fil:Camelopardalis reticulata1.ogg Det finns nio underarter av giraff som har olika färg och mönster på pälsen och lever i skilda områden. Dessa är:
- Kordofangiraff (G. c. antiquorum); förekommer i västra Sudan och i Centralafrikanska republiken.
- Sydafrikansk giraff (G. c. giraffa); Sydafrika, Zimbabwe och Moçambique.
- Nubisk giraff (G. c. camelopardalis); östra Sudan och västra Etiopien.
- Thornicrofts giraff (G. c. thornicrofti); Zambia, status omstridd.
- Rothschildgiraff (G. c. rothschildi); Mörkt bruna ojämna eller fyrkantiga fläckar med otydliga, krämfärgade linjer. Lever vid sjön Baringo i Kenya samt i Uganda.
- Angolansk giraff (G. c. angolensis); Namibia och Botswana.
- Massaigiraff (G. c. tippelskirchi); Den vanligaste giraffen i vilt tillstånd. Den har mörkbruna, taggiga stänk som liknar vinblad. Finns i centrala och södra Kenya och Tanzania.
- Nigeriansk giraff (G. c. peralta); tidigare i hela Västafrika, men idag bara i Tchad.
- Nätgiraff (G. c. reticulata); Känns igen på de stora fläckarna med flera hörn omgivna av ett nät med vita linjer. Finns i Somalia, Etiopien och nordöstra Kenya.
Några av dessa underarter är hotade och tre är särskilt sällsynta. Till exempel finns underarten G. c. angolensis inte längre i landet som gav den dess namn, Angola.
Underarten G. c. rothschildi har stora bruna fläckar som är omslutna av jämförelsevis stora vita band. Fläckarna hos G. c. tippelskirchi är små, mörka och nästan stjärnformiga. Fläckarna hos G. c. reticulata är unika i så mån att de är mörka och mångkantiga och åtskilda av smala vita band, så att djuret ser ut att vara täckt av ett nät. Ursprungligen trodde man att dessa underarter var självständiga arter. Idag är det klart att de alla tillhör samma art, men inom vetenskapen råder fortfarande oenighet kring avgränsningen mellan de olika underarterna. Också inom förmodat samma underart förekommer ibland olika teckning, vilket kan göra det svårt att föra en individ till en viss underart enbart på grund av utseendet.
Förutom de nu levande underarterna fanns andra som blev utrotade redan under antiken. På egyptiska avbildningar har man hittat giraffer som var enfärgade, och det har därför spekulerats att det fanns en ofläckad underart där.
Källor
Noter
- ↑ Giraffa camelopardalis på IUCN:s rödlista, auktor: Fennessy, J. & Brown, D. 2008, besökt 27 februari 2009.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Giraff
- Video som visar födelsen av en giraffunge på San Francisco Zoo.
