Kent Andersson (roadracingförare)
Från Rilpedia
Denna artikel handlar om roadracingföraren Kent Andersson. För skådespelaren med samma namn, se Kent Andersson.
 Kent Andersson (roadracingförare) |
|
|
|
|
| Aktiv i 125GP | 1966-1975 |
| Världsmästare | 2 |
| Debut | Finland |
| Senaste team | Yamaha |
| Startnummer | |
| Antal lopp | 90 |
| Segrar | 18 |
| Pallplatser | 53 |
| Pole position | 4 |
Kent Andersson, född 1 augusti 1942 i Landvetter, Göteborg, död 29 augusti 2006, var en svensk roadracingförare som blev världsmästare i 125 cc-klassen 1973 och 1974. Han tävlade för Kortedala MK, mest på motorcyklar från Yamaha.
Innehåll |
Racing-karriär
Andersson körde sina första SM-race 19 år gammal 1961 i Sverige och Danmark på en Monark-motorcykel. Säsongen 1962 hade han en Bultaco 250-maskin och han började visa hur talangfull och snabb han var när maskinmaterialet inte svek honom.
Efter att han vunnit SM i 250-klassen 1965 fick han chansen att flytta upp till 250GP-VM på en Husqvarna vilken han gjorde vissa modifikationer på. Senare köpte han en Yamaha 250GP-produktionsracer och kunde då börja prestera resultat. Säsongen 1965 slutade han tvåa i 250GP-VM efter att hela säsongen tampats med Santiago Herrero och årets blivande mästare Kel Carruthers. Dessa imponerande insatser gav honom en plats i Yamahas 250GP-fabriksteam som Rodney Goulds stallkamrat i Roadracing-VM 1965 och han slutade trea i mästerskapet. Yamaha valde Andersson till testförare som skulle hjälp dem att utveckla deras TZ125 racehoj inför säsongen 1971. Han lyckades så bra att han blev världsmästare 1973 och försvarade titeln 1974 då han noterade fem segrar och en andraplats under säsongen.
Livet efter karriären
Andersson pensionerade sig från VM-racing efter säsongen 1975 då han slutade trea i mästerskapet och började jobba på Yamahas europeiska utvecklingsavdelning. Bland de projekt där han spelade en viktig roll var utvecklingen av den trecylindriga 350GP-hojen som hans vän Takazumi Katayama vann VM på 1977.
Andersson fortsatte tävla på amatörnivå i Sverige och vann Supermono-SM 53 år gammal säsongen 1995 och körde också Classic Racing i nederländska Yamaha Classic Racing Team. Han var en flitig och ivrig deltagare i oliak event kring Classic Racing över hela Europa. Han gjorde också några inhopp i TV som expertkommentator vid MotoGP-sändningar i svenska Eurosport där han med sitt kunnande och glimten i ögat förhöjde nöjet för svenska roadracingentutiaster.
Andersson, av de flesta räknad som Sveriges störste roadracingförare genom tiderna, dog plötsligt och oväntat 64 år gammal 2006.
Segrar 250GP
| Nummer | Grand Prix | År |
|---|---|---|
| 1 |  Västtyskland |
1969 |
| 2 |  Finland |
1969 |
| 3 |  Spanien |
1970 |
| 4 | .svg){kind=small} Belgien |
1974 |
Segrar 125GP
| Nummer | Grand Prix | År |
|---|---|---|
| 1 |  Jugoslavien |
1972 |
| 2 | Finland |
1972 |
| 3 | Spanien |
1972 |
| 4 |  Frankrike |
1973 |
| 5 |  Österrike |
1973 |
| 6 | Västtyskland |
1973 |
| 7 | Jugoslavien |
1973 |
| 8 | Frankrike |
1974 |
| 9 | Österrike |
1974 |
| 10 | Sverige |
1974 |
| 11 |  Tjeckoslovakien |
1974 |
| 12 | Jugoslavien |
1974 |
| 13 | Frankrike |
1975 |
