Roadracing

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
En motorcykel under en roadracingtävling.

Roadracing är ett engelskt ord som översatt till svenska blir hastighetstävling på landsväg. Körs mestadels med motorcyklar på permanenta asfaltsbelagda tävlingsbanor med betydligt högre säkerhet än landsvägsbanor. Roadracing hette tidigare TT (efter Tourist Trophy). I Sverige var Hedemora TT en känd svensk roadracingtävling som på 1950-talet kördes på avstängd landsväg. En av världens mest kända, och kanske mest olycksdrabbade tävling, är Isle of Man som även den körs på landsväg (Real roadracing). Förutom MotoGp klassen räknas Suzuka 8 timmars som det mest prestigefyllda tävlingen. Den ingår i Endurance-VM (VM serie för långlopp) och körs i Japan där nästan samtliga av de stora MC-tillverkarna deltar.

En vanlig roadracingbana har en längd av cirka två till fyra km och innehåller ett varierande antal kurvor, både höger och vänster. Efter ett antal träningspass startar förarna via gemensam start och kör ett bestämt antal varv. Den som först passerar mållinjen har vunnit.

Tävlingar är öppna för både män och kvinnor, under förutsättning att deltagarna har den typ av tävlingslicens som krävs. Det finns dessutom bestämmelser om hur förarna ska vara utrustade. Hjälm är en självklarhet, men i tävlingssammanhang är också följande obligatoriskt: heltäckande overall, stövlar, handskar och ryggskydd. Sporten är idag mycket säker tack vare nyutvecklade skyddsmaterial för förarna.

Motorcyklarna som används i roadracing kan i stort sett bestå av vilket tvåhjuligt motordrivet fordon som helst. Uppfinningsrikedomen är enorm på området och det förekommer tränings- och tävlingsverksamhet för mopeder, minibikes, 80-kubiks racingreplikor, skoters samt allehanda standardmaskiner, supersport och superbike, därutöver renodlade racermaskiner. För att tillfredställa alla smakriktingar ryms också sk classic- och historisk racing inom roadracing-sporten. Det tävlas också med sidvagnsekipage.

Vissa klassindelningar, beroende på cylindervolym och antal cylindrar, är etablerade sedan många år tillbaka. VM i 125, 250 och MotoGp har pågått ända sedan 1949. Andra klasser är föremål för förändringar, beroende på förarnas intresse. Fördelningen mellan två-och fyrtaktsmotorcyklar har tidigare varit tämligen jämnt fördelad under många år. Men dag är klasserna för fyrtaktsmotorer övervägande. Oavsett vilken kategori förarna tävlar i ställs ett antal grundläggande krav på tävlingsmotorcyklarna. Det finns särskilda tekniska reglementen som beskriver vad som gäller för respektive klass.

För att få börja tävla i Sverige, behöver man genomgå en kurs för att kunna lösa en nybörjarlicens. Ett bevis på att föraren har de teoretiska och praktiska kunskaper som är nödvändiga. I licensen ingår en försäkring som mot en kostnad kan kompletteras med ett mer omfattande försäkringsskydd.

För att ta steget upp i större tävlingssammanhang SM (Svenska Mästerskapen) gäller det att skaffa sig både erfarenhet och meriter i form av bra resultat. Antalet licensierade förare växer kontinuerligt i Sverige och sporten lockar förare i alla åldrar. Extra intressant är att så många kvinnor verkar dra sig till sporten, både som publik, som förare eller supporter till något team.

I dag finns flera klasser inom svensk roadracing varav Pro Superbike är den tyngsta och mest prestigefyllda klassen. PRO Superbike körs i samband med STCC-tävlingarna (Swedish Touringcar Championship) som är Nordens största motorevent.

Innehåll

Internationella klasser

  • MotoGP, prototypklass med max 800 cm3 fyrtaktsmotor (enligt ny reglemente 2007)
    • 2002-2006 var kubikbegränsingarna 990 cm3 fyrtakt och 500 cm3 tvåtakt
    • till 2001 hade klassen en rakt 500 cm3 kubikbegränsning och kallades GP500
  • GP250, prototypklass med max 250cc, totaldominans av tvåtaktsmotorer
  • GP125, prototypklass med max 125cc, totaldominans av tvåtaktsmotorer
  • World Superbike, siluettklass med max 1000cc fyrcylindriga resp 1200cc tvåcylindriga fyrtaktsmotorer, baserad på serietillverkade motorcyklar.
  • World Supersport, klass baserad på standardmotorcyklar med max 600cc fyrcylindriga, 675cc trecylindriga resp max 750cc tvåcylindrig fyrtaktsmotorer.
  • World Superstock, standardklass för lätt modifierade sportmotorcyklar med max 1000cc fyrtaktsmotor

Profiler inom sporten

Finländare

Svenskar

  • Kent Andersson, dubbel världsmästare i 125GP
  • Johan Stigefelt, tidigare VM-förare i 250GP, 500GP och Supersport. Sedan 2007 teamägare för Stiggy Motorsports med förare i Supersport VM. Från 2009 tävlar teamet även i Superbike VM.
  • Andreas Mårtensson, svensk mästare i 250GP 2006
  • Jimmy Lindström, Svenska Mästare i Pro Superbike 2007, VM i Endurance 2003
  • Freddy Papunen, Svensk Mästare i Pro Superbike 2008
  • Pehr "Bam" Carlson, skandinavisk och svensk mästare, ett flertal internationella segrar, GP veteran och senaste svensken på en VM-prispall, i solo, nr 3 i Frankrikes GP 1978 i Nogaro. 105 GP, 95 GP poäng.

Externa länkar

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Roadracing"
Personliga verktyg