Alexander IV (påve)

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Alexander IV
Påve 1254–1261
Namn	Rinaldo Conti
Född	cirka 1199
Död	25 maj 1261
Företrädare	Innocentius IV
Efterträdare	Urban IV
Påve i	6 år, 5 månader och 13 dagar

Alexander IV, född Rinaldo Conti cirka 1199, död 25 maj 1261 i Viterbo, var påve från den 12 december 1254 till sin död, 25 maj 1261.

Biografi

Rinaldo Conti tillhörde samma släkt, grevarna av Segni, som påvarna Innocentius III och Gregorius IX. Han gjordes till kardinaldiakon 1227, av sin farbror Gregorius, och fyra år senare till kardinalbiskop av Ostia. Gregorius överlämnade också vid sin död franciskanorden, där han fick 80 goda vänner. Vid Innocentius IV:s död, i Neapel den 7 december 1254, blev den åldrade kardinal Conti enhälligt vald till hans efterträdare. Han antog då namnet Alexander IV.

Alexander godkänner augustinorden. Fresk i san Marco i Milano, utförd av bröderna Fiammenghini.

Matthew Paris har beskrivit Alexander IV som välvillig och religiös men lätt att förleda med smicker. Det fanns förvisso de kardinaler som försökte övertala påven att fortsätta företrädarens politik mot kejsar Fredrik II av Tysk-romerska riket, inkarnerad i sonsonen Konradin i Tyskland och sonen Manfred i Apulien; Fredrik II hade bannlysts och förklarats avsatt vid första konciliet i Lyon 1245. Catholic Encyclopedia beskriver Alexanders politiska ställningstagande som att "med hela kullen av Hohenstuaferna fortsatte han Innocentius tveksamma politik att tillkalla de franska och engelska satarna för att slå ner de tyska djävlarna".

Den 25 mars 1255 kastade han bannbullan på Manfred, och några få dagar senare undertecknade han ett fördrag med envoyéer sända av Henrik III av England genom vilket han överförde vasallstaten Sicilien till pris Edmund Krokrygg, kungens yngre son. I kampen om tyska kronan som följde frånfället av Vilhelm av Holland 1256 stödde påven Richard av Cornwall mot Alfonso av Kastilien. Hans stöd i detta ledde till förbittring bland prästerskapet och folket mot Heliga stolen. Manfreds makt växte för varje dag. Han kröntes till kung i Palermo efter att ha spridit ett falskt rykte att Konradin dött, och blev ledare för ghibellinerna i Italien. Alexander fick leva länge nog att bevittna dennes seger i Montaperti 1260; han tvingades lämna Rom och slog sig ner i Viterbo. I norra Italien var han mer framgångsrik, för hans korsriddare slog slutligen ner Ezzelino. I Rom, som styrdes av magistrater som ingått allians med Manfred, jäste missnöjet.

Samtidigt gjorde påven ansträngningar att ena de kristna mot tartarerinvasionerna. Korstågsandan var dock försvunnen. Som påve fortsatte han visa franciskanorden välvilja; ett av hans första åtaganden var att helgonförklara Klara av Assisi. I ett brev förklarar han att stigmatisering är ett faktum; Bonaventura ger upplysning att påven i en predikan sagt att han bevittnat sådana. Under de våldsamma strider som utbröt vid universitetet i Paris beskyddade han munkarna. 1256 godkände han augustinorden.

Referenser

• Artikeln bygger delvis på översatt material från Catholic Encyclopedia, Volume I (1907)

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).

• Wikimedia Commons har media som rör Alexander IV (påve)
  Bilder & media

v • d • r Påvar i Romersk-katolska kyrkan Petrus Linus Anacletus Clemens I Evaristus Alexander I Sixtus I Telesphorus Hyginus Pius I Anicetus Soter Eleutherus Viktor I Zephyrinus Calixtus I Urban I Pontianus Anterus Fabianus Cornelius Lucius I Stefan I Sixtus II Dionysius Felix I Eutychianus Gajus Marcellinus Marcellus I Eusebius Miltiades Silvester I Markus Julius I Liberius Damasus I Siricius Anastasius I Innocentius I Zosimus Bonifatius I Celestinus I Sixtus III Leo I Hilarius Simplicius Felix III Gelasius I Anastasius II Symmachus Hormisdas Johannes I Felix IV Bonifatius II Johannes II Agapetus I Silverius Vigilius Pelagius I Johannes III Benedictus I Pelagius II Gregorius I Sabinianus Bonifatius III Bonifatius IV Adeodatus I Bonifatius V Honorius I Severinus Johannes IV Theodor I Martin I Eugenius I Vitalianus Adeodatus II Donus Agatho Leo II Benedictus II Johannes V Konon Sergius I Johannes VI Johannes VII Sisinnius Constantinus Gregorius II Gregorius III Zacharias Stefan Stefan II Paulus I Stefan III Hadrianus I Leo III Stefan IV Paschalis I Eugenius II Valentinus Gregorius IV Sergius II Leo IV Benedictus III Nicolaus I Hadrianus II Johannes VIII Marinus I Hadrianus III Stefan V Formosus Bonifatius VI Stefan VI Romanus Theodor II Johannes IX Benedictus IV Leo V Sergius III Anastasius III Lando Johannes X Leo VI Stefan VII Johannes XI Leo VII Stefan VIII Marinus II Agapetus II Johannes XII Benedictus V Leo VIII Johannes XIII Benedictus VI Benedictus VII Johannes XIV Johannes XV Gregorius V Silvester II Johannes XVII Johannes XVIII Sergius IV Benedictus VIII Johannes XIX Benedictus IX Silvester III Benedictus IX Gregorius VI Clemens II Benedictus IX Damasus II Leo IX Viktor II Stefan IX Nicolaus II Alexander II Gregorius VII Viktor III Urban II Paschalis II Gelasius II Calixtus II Honorius II Innocentius II Celestinus II Lucius II Eugenius III Anastasius IV Hadrianus IV Alexander III Lucius III Urban III Gregorius VIII Clemens III Celestinus III Innocentius III Honorius III Gregorius IX Celestinus IV Innocentius IV Alexander IV Urban IV Clemens IV Gregorius X Innocentius V Hadrianus V Johannes XXI Nicolaus III Martin IV Honorius IV Nicolaus IV Celestinus V Bonifatius VIII Benedictus XI Clemens V Johannes XXII Benedictus XII Clemens VI Innocentius VI Urban V Gregorius XI Urban VI Bonifatius IX Innocentius VII Gregorius XII Martin V Eugenius IV Nicolaus V Calixtus III Pius II Paulus II Sixtus IV Innocentius VIII Alexander VI Pius III Julius II Leo X Hadrianus VI Clemens VII Paulus III Julius III Marcellus II Paulus IV Pius IV Pius V Gregorius XIII Sixtus V Urban VII Gregorius XIV Innocentius IX Clemens VIII Leo XI Paulus V Gregorius XV Urban VIII Innocentius X Alexander VII Clemens IX Clemens X Innocentius XI Alexander VIII Innocentius XII Clemens XI Innocentius XIII Benedictus XIII Clemens XII Benedictus XIV Clemens XIII Clemens XIV Pius VI Pius VII Leo XII Pius VIII Gregorius XVI Pius IX Leo XIII Pius X Benedictus XV Pius XI Pius XII Johannes XXIII Paulus VI Johannes Paulus I Johannes Paulus II Nuvarande: Benedictus XVI