Från Rilpedia

Fredrik Hohenstaufen, född 26 december 1194 i Jesi, Kyrkostaten, Tysk-romerska riket, död 13 december 1250 i Castel Fiorentino, Kungariket Sicilien, var en tysk-romersk kejsare.

Fredrik var kung av Sicilien 1198-1250, kung av Tyskland 1212-1220, tysk-romersk kejsare 1220-1250 samt kung av Jerusalem 1225-1243. Han var son till kejsare Henrik VI och Constance av Sicilien, sonson till kejsare Fredrik Barbarossa.

Han blev vid sin faders död kung av Sicilien. Han sattes dock under förmyndarskap av påven Innocentius III, som 1212 framförde honom som ny kandidat i kampen om den tyska tronen. Helt erkänd som Tysklands kung blev han först vid Otto IV:s död 1214, kröntes sedan till kejsare av Rom 1220. Han bannlystes av påve Gregorius IX 1228 då han inte infriat sitt löfte att leda ett korståg.

Under sin bannlysning företog Fredrik ett korståg och erövrade Jerusalem 1229. Korståget skedde helt utan strid, och Fredrik gavs Jerusalem genom ett fördrag med Mohammad al-Kamil Ibn al-Adil, kung av Egypten och bror till Saladin som han sedan tidigare hade goda relationer med. Han försonades med påven 1230 men blev åter bannlyst 1237 efter att ha besegrat det andra Lombardiska förbundet. Han kämpade för att stärka kejsarmakten mot kyrkan och de norditalienska städerna. Han var intresserad av naturvetenskap och var kunnig i både latin, grekiska och arabiska. Hans hov i Palermo var ett centrum för bildning och kunskap. Han är av samtida arabiska krönikörer beskriven som i det närmaste ateist. Efter Fredriks död dödades alla hans arvingar av hans fiender och Tysk-romerska riket var utan kejsare fram till 1312. Kejsarmakten skulle aldrig återfå samma ställning i vare sig Tyskland eller Italien.

Företrädare: Otto IV

Tysk-romersk kejsare 1211–1250

Efterträdare: Henrik VII