Ghana
Från Rilpedia
- För det medeltida riket med samma namn, se Ghanariket.
| Republic of Ghana | |||||
|
|||||
| Valspråk: Freedom and Justice (engelska för "frihet och rättvisa") |
|||||
| Nationalsång: Hail the Name of Ghana | |||||
 |
|||||
| Huvudstad | Accra 5° 33'N, 0° 15'V
|
||||
| Största stad | Accra | ||||
| Officiellt språk | engelska | ||||
| Statsskick President Regeringschef |
republik John Atta Mills John Atta Mills |
||||
| Självständighet • Deklarerad • Erkänd |
från Storbritannien 1953 6 mars 1957 |
||||
| Yta • Totalt • Vatten |
238 540 km² (77:e) 3,5 % |
||||
| Folkmängd • Totalt • Befolkningstäthet |
22 409 572 (49:e) 89,9 inv/km² (82:a) |
||||
| BNP (PPP) • Totalt • Per capita |
(2003) $7 659 milj (100:e) $342 |
||||
| Valuta | Ghana Cedi (GHC) |
||||
| Tidszon | UTC | ||||
| Topografi • Högsta punkt • Största sjö • Längsta flod |
Mount Afadjato 880 m ö.h. Voltasjön 8 500 km² km |
||||
| Nationaldag | 6 mars | ||||
| Landskod | GH, GHA | ||||
| Landsnummer | 233 | ||||
Ghana, officiellt Republiken Ghana är en stat i Västafrika. Ghana gränsar till Elfenbenskusten i väst, Burkina Faso i norr, Togo i öst och Guineabukten i syd. Ordet "Ghana" betyder "Krigarkonung",[1] och var källan till namnet "Guinea" (via franska Guinoye) som används för att referera Västafrikas kust (som i Guineabukten).
Ghana var befolkat tidig kolonialtid av ett antal olika kungadömen som till exempel Ga Adangbes på östkusten, i inlandet av Ashanti och genom olika stater av folkslaget Fante längst kusten och inlandet. Byteshandeln med de europeiska staterna blomstrade efter kontakten med portugiserna på 1400-talet och britterna etablerade kronkolonin, Guldkusten år 1874.[2]
Ghana var en av de första afrikanska staterna att uppnå självständighet från Storbritannien år 1957,[3] namnet Ghana valdes för den nya nationen för att reflektera det antika Ghanariket som en gång i tiden sträckte ut sig över stora delar av västra Afrika.
Innehåll |
Historia
Ghanas historia före slutet på 1400-talet härleds främst från muntlig tradition som refarerar till folkvandringar från de forntida rikena i västra Sahel, nuvarande Mauretanien och Mali.[4] Den första kontakten med européer skedde på slutet av 1400-talet då portugisiska sjöfarare anlände till regionen. Europeiska handelsstationer för bland annat slavhandel började grundas i slutet av 1500-talet. Svenska Afrikanska kompaniet anlade 1650 kolonin Cabo Corso, som 1658 erövrades av Danmark. Från slutet av 1600-talet svarade Storbritannien och Nederländerna för större delen av handeln i området.[5].
På slutet av 1600-talet grundades Ashantiriket i inlandet, som tidigare kontrollerats av Denkyira. Detta kuvades av Storbritannien först på 1890-talet.[5]. 1874 grundades den brittiska kolonin Guldkusten och utökades 1901 med Ashanti och Northern Territories.[5]
1957 slogs den tidigare brittiska kolonin Guldkusten och territoriet Brittiska Togoland samman och blev Ghana. Det var det första landet i det koloniala Afrika som blev självständigt. Ghana har fått sitt namn från Ghanariket, ett rike som blomstrade i Västafrika mellan cirka 700 och 1076. Detta rike omfattade dock inte nuvarande Ghana utan låg längre norrut.[6] Landets första president, Kwame Nkrumah, förbjöd 1964 alla oppositionspartier, fängslade landets regimkritiker och orienterade sig mot kommunistblocket. Nkrumah avsattes i en militärkupp redan 1966, men inte förrän 1992 antogs en konstitution som tillåter flera politiska partier.
Geografi
- Naturtillgångar: guld, timmer, industridiamanter, bauxit, mangan, fisk, gummi, vattenkraft
Klimat och miljö
Klimatet är tropiskt, men längs den sydöstra kusten och i norr är det torrare än i övriga landet. Mellan januari och mars blåser ibland den heta, sandmättade harmattan-vinden. Det förekommer längre torrperioder.
Några av Ghanas miljöproblem är avskogning med åtföljande jorderosion, tjuvjakt på de vilda djuren, vattenföroreningar och brist på färskvatten.
Administrativ indelning
Ghana är indelat i tio regioner: Ashanti, Brong-Ahafo, Centralregionen, Östregionen, Större Accra, Nordregionen, Övre östregionen, Övre västregionen, Volta och Västregionen.
Ekonomi
Trots stora naturtillgångar är Ghana ändå beroende av internationellt ekonomiskt och tekniskt stöd. De största exportinkomsterna kommer från guld, timmer och kakao. Den viktigaste näringsgrenen är jordbruk, som står för 36 procent av BNP och sysselsätter 60% av arbetskraften. Importen av varor är större än exporten, och underskottet i handelsbalansen låg 2001 på cirka 850 miljoner dollar.
Inkomsterna är mycket ojämnt fördelade och över 30 procent av hushållen är mycket fattiga.[7]
75 procent av elektriciteten produceras av vattenkraft.[8]
Infrastruktur
 |
Detta korta avsnitt behöver utökas. |
Flyg
Ghana har 12 flygplatser, varav sju är belagda med asfalt och en är internationell, Kotoka.
Järnväg
Totalt 953 km järnväg (32 km dubbelspår) med spårvidd på 1067 mm.
Städer som förbinds:
- Accra, Awasa, Betkwa, Dunkwa
- Kumasi, Kongon, Koloridue
- Nkawkaw, Nsawani, Obuasi, Sekondi, Tawkwa, Takoradi
Landsväg
Totalt: 45.967 km
Belagda: 13.367 km (inklusive 30 km motorväg)
Grus: 32.600 km (2006)
Sjöfart
Ghana har två hamnar för större fartyg. Den största ligger i Tema och hanterar det mesta av importgodset. Den andra ligger i Takoradi.
Internet
Ghana är inkopplat på GCL PEC, en fiberring som går runt hela Afrika och NCS har en satellitkoppling på 256 kbit/s. De flesta större läroverk är uppkopplade via Ghana Telecom och företag och privatpersoner en av Ghanas tre ISP. På grund av det dåliga telefonnätet är oftast uppkopplingen på maximalt 14 kbit/s men i de större städerna kan man få upp till 33 kbit/s. Företag har möjlighet till hyrda linor på 64 kbit/s. Internetcaféer finns i de flesta större byar då en normal privatperson knappast har råd med en full uppkoppling. Den kan kosta upp till $30/månad (2005). Utbyggnaden av DSL och Wimax går snabbt i storstäderna och för $225/månad (2007) kan man få 512/128 kbit/s via InternetGhana.
Demografi
Ett av landets hälsoproblem är aids. 2001 var 3 procent av den vuxna befolkningen smittad.
- Befolkning: de största stammarna är akan (44 % av befolkningen), moshi-dagomba (16 %), ewe (13 %), ga (8 %), gurma (3 %), yoruba (1 %)
- Flyktingar: 2002 fanns 9 500 liberiska, 2 000 sierraleonska och 1 000 togolesiska flyktingar i Ghana.
- Befolkningens medelålder: 19,8 år (2002)
- Spädbarnsdödlighet: 5,3 %(2003)
- Befolkningens medellivslängd: 56,5 år (2003)
- Språk: engelska samt flera afrikanska språk, däribland akan, moshi-dagomba, ewe och ga
- Analfabetism: 2003 var drygt 30 procent av den vuxna befolkningen analfabeter
- Narkotika: Det finns en liten illegal produktion av cannabis och landet är även ett transitland för asiatiskt heroin och sydamerikanskt kokain till Europa och USA.
Religion
Kristendom
Två tredjedelar av invånarna är kristna. Den största kristna gruppen är pingstvänner och karismatiker, dit ca 25% av befolkningen räknas. Andra protestantiska kyrkor samlar ca 18%. De största bland dessa är metodisterna och presbyterianerna.
Det finns även flera självständiga afrikanska kyrkor. Kristendomen är starkast i södra Ghana.
Basel Missionary Society (BMS) började 1828 missionsarbete bland fantifolket vid atlantkusten och så småningom även bland ashantifolket. Genom BMS arbete växte landets metodistkyrka fram. Denna driver idag över 1 000 skolor.
1880 sände Romersk-katolska kyrkan i Lyon, Frankrike missionärer till Ghana. Idag är ca 15 % av befolkningen katoliker.
Vid sekelskiftet började den Anglikanska kyrkan missionsverksamhet i landet. De följdes av missionärer från Frälsningsarmén (1922), Assemblies of God (1931), World-Wide Evangelization Crusade (1940), Baptist Mid-Missions (1946), Serving in Mission, SIM (1952) och Wycliffe Bibelöversättare (1962).
Genom SIM:s arbete växte Bible Church of Africa (BCA) fram. [9]
Naturreligion
I norra Ghana håller många människor fast vid traditionella inhemska religioner, med starka inslag av animism. Det är även vanligt med synkretism, dvs att människor som officiellt räknas som kristna eller muslimer praktiserar vissa traditionella sedvänjor.
Islam
Omkring 15% av invånarna är muslimer. Islam är särskilt stark i norr och i städerna där det finns många muslimska immigranter.
Övriga trosriktningar
Det finns även grupper av judar, buddhister och bahá'íster i Ghana.
Se även
Referenser
- ↑ Jackson, John G. Introduction to African Civilizations, 2001. Sida 201.
- ↑ MacLean, Iain. Rational Choice and British Politics: An Analysis of Rhetoric and Manipulation from Peel to Blair, 2001. Sida 76.
- ↑ Peter N. Stearns and William Leonard Langer. The Encyclopedia of World History: Ancient, Medieval, and Modern, Chronologically Arranged, 2001. Sida 1050.
- ↑ United States Department of State - Background Note: Ghana
- ↑ 5,0 5,1 5,2 Bra Böckers lexikon, band 9, tredje upplagan
- ↑ Bonniers Stora Lexikon, På CD-rom, 2000
- ↑ Ghana: Promoting Growth, Reducing Poverty
- ↑ Landguiden.se
- ↑ SIM
Källor
Externa länkar
- Wikimedia Commons världsatlas har kartor relaterade till Ghana
