Cannabis

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
För den industriella användningen av Cannabis, se Hampa.
En torkad, utblommad "bud" från plantan Cannabis sativa.

Cannabis (även känt som marijuana[1] eller ganja[2] i växtform och hasch i kådform[3]) är en psykoaktiv produkt från en cannabisplanta, såsom Cannabis sativa. Växtformen av drogen består oftast av torkade mogna honblommor ("buds"). Kådformen, eller "hasch", består primärt av trikomer ihopsamlade från samma plantmaterial. Den mest kända biologiskt aktiva kemiska komponenten i cannabis är Δ9-tetrahydrocannabinol, ofta benämnt THC. THC har psykoaktiva och fysiologiska effekter när det konsumeras, oftast genom rökning eller genom oralt upptag.

Människan har konsumerat cannabis sedan förhistorien. Under 1900-talet skedde en ökning i dess användning som drog, och även i dess användning som medicin innan 1930-talet. Man räknar med att ungefär 4 % av jordens vuxna befolkning under ett år använder cannabis minst en gång, 0,6% använder cannabis dagligen. [4] Man uppskattar att upp emot 20 % av den vuxna befolkningen i USA någon gång har provat cannabis och att 10-30 % eller mer någon gång har provat drogen i Europa.

Innehåll

Växten

Honblommor täckta av trikomer.

Cannabis sativa är en mycket härdig, snabbväxande växt som klarar av de flesta klimat och höjder upp till 3 000 m.ö.h. Det finns ett stort antal sorter av samma art med något skilda egenskaper. Människor har använt olika former av Cannabis sativa för så vitt skilda ändamål som tillverkning av rep och textilier, fågelfrö, energigröda, medicin samt berusning.[5] Under 1900-talet inträffade en ökning av cannabisanvändandet i berusningssyfte samt för rekreationella och religiösa ändamål.

Honplantans blommor och de små blad som växer i klasar med honblommor är särskilt rika på trikomer, som utsöndrar en kåda rik på milt hallucinogena, psykoaktiva och fysiologiskt aktiva kemikalier, kallade cannabinoider. Det finns ett 60-tal cannabinoider, varav THC och cannabidiol är de främsta. Cannabinoiderna stimulerar specifika receptorer i det centrala nervsystemet, som kallas för cannabinoidreceptorer. Receptorernas endogena (kroppsegna) agonister kallas endocannabinoider, varav den viktigaste är anandamid. Dessa spelar en viktig roll vid modulationen av synaptiska processer.

Cannabis sativa

De vanligaste produkterna som innehåller cannabinoider och som används i berusningssyfte är marijuana (torkade honblomställningar) och hasch (sammanpressad kåda). Mindre vanligt förekommande är den eteriska hascholjan, som antingen inandas som ånga efter upphettning, äts eller dricks.

Effekterna, som börjar märkas efter 1-10 minuter vid inhalation och 30-300 minuter vid oral konsumtion och kan kvarstå upp till 12 timmar, kännetecknas bland annat av eufori, förändrad tidsuppfattning, försämring av korttidsminnet och milda perceptionsförändringar rörande färger, former och ljud. Under den första fasen, 1-30 min efter intag, tenderar tankarna att flöda. Denna fas är präglad av THC, som har en kortare verkningstid än CBD. När den släpper, träder de mer sedativa verkningarna hos CBD in. Trots många gemensamma kännetecken är cannabisrusets karaktär i hög omfattning beroende av individuella inre och yttre omständigheter i samband med intaget.

THC:s och andra substansers fettlöslighet gör att effekterna på intellektuella funktioner liksom effekten på psyket sitter i under mycket längre tid än det akuta ruset.[6][7]

Blommor i toppen av en honplanta.

Cannabisbruk kan spåras med billiga analysmetoder efter det att det akuta ruset upphört; med urinprov upp till cirka 3-4 veckor vid enskilda användningar, upp till cirka 6 veckor med urinprov vid långvarig användning och upp till 3 månader med till exempel ett hårprov och andra mer avancerade metoder.


Sedan början av 1960-talet har THC-halten i den cannabis som säljs ökat genom växtförädling och nya odlingstekniker; ökningen har varit speciellt stor de senaste 10 åren. I en FN-rapport talas om The New Cannabis[8]. 1961 ansågs 5% THC vara ett normalt värde. I Nederländerna ökade THC-halten i cannabis från 9% till 18% mellan år 1998 och 2005. [8] En högre THC-halt leder enligt ett holländskt dubbelblindtest till en starkare påverkan. De som lider största risk för menliga effekter av detta är unga brukare som strävar efter att bli så höga som möjligt, medan det för mer erfarna användare som strävar efter ett "stabilt rus" är mindre relevant (de röker helt enkelt mindre när cannabisen blir starkare).[9] Enligt en undersökningar av marijuana såld i USA ökade den genomsnitlliga THC-halten från 3,5 % 1988 till 8,5% 2006[10]

I syntetisk cannabismedicin ingår för det mesta enbart THC. Endast delta-8-THC kan framställas syntetiskt, då syntetiskt framställd delta-9-THC är alltför instabil. Verksamhetsgraden är ungefär 70% av naturligt THC.

Historia

Cannabisplantan har sitt ursprung i Centralasien. Det första vävda plagget var gjort av hampa och daterar sig bak omkring 10000 år.[11]Det var i Kina plantan först började odlas, för över 6 000 år sedan. Användningsområdena sträckte sig över matolja, djurfoder, fiberutvinning och medicin.[12]

Första gången dess användning som drog nämns i skrift är i Indien där den milt narkotiska drycken bhang förekommer i Atharva Veda som dateras till 2 000-1 400 f.Kr. Drycken bereds av torkade cannabisblad, frön och stjälkar från cannabisplantor av både han och honkön, vilda som odlade. Den är ofta smaksatt med socker och svartpeppar blandat med mjölk eller vatten. Det är osäkert när man började röka cannabis i Indien. Ganja består av de THC-rika blomknopparna från odlade honplantor som torkas. Charas är den rena kådan utvunnen ur cannabis, motsvarande hasch.[12]

I sin svagaste form, bhang, accepterades drogen i samhället medan bruk av nämnda charas sågs på förakt och misstänksamhet och något som underklass och kriminella höll på med. Medicinsk litteratur från denna tid nämner att cannabis bland annat användes vid behandling av epilepsi och för smärtlindring.

Man vet inte när cannabis först kom till Europa, men förmodligen var det nomader som förde det med sig från Centralasien. Mest intressant var grödan för dess fibers skull, men Herodotos skriver i sin Historia från 500-talet f.Kr om skyter som hellre än att bada i vatten badade i heta ångbad av rykande hampafrön, så de "tjuter av fröjd".

Haschaffär i Katmandu, då lagligt, 1973

Araberna skall ha lärt sig om cannabis narkotiska egenskaper av grekiska lärde i botanik och medicin, samt mer direkt genom handel med Indien via Iran. Det finns en folklig tradition enligt vilken en indisk pilgrim visat perserna växtens drogegenskaper på 500-talet. Några forskare tror dock att användningen i mellersta österns är mycket äldre än så och pekar på passager i Gamla Testamentets hebreiska text och den arameiska översättningen som kan tolkas som referenser till cannabiskonsumtion.[12]

Cannabis som drog sågs ofta med misstro av de ortodoxa muslimska myndigheterna, delvis på grund av att den förknippades med sufismen - en mystisk rörelse inom islam. Försök att stävja odlingen misslyckades och på 1300-talet var haschish väl etablerat i den muslimska världen. Innan dess hade arabiska handelsmän fört bruket av cannabis till Östafrika, där det spred sig till de centrala och södra regionerna.[12]

Cannabis var känt i större delen av den gamla världen när Columbus lämnade Spanien med regling av hamparep. Från 1500-talet odlade spanjorerna cannabis i sina kolonier, liksom fransmännen och engelsmännen. För européerna var hampan intressant främst för sina fibrer, och de avfärdade alla tankar på några andra användningsområden. Något som bland annat visade sig i att den europeiska hampan, botaniskt oskiljbar från den indiska hampan, inte heller förädlats till att ha samma uttalade narkotiska egenskaper som den indiska varianten.[13]

De portugisiska kolonisatörerna förde angolanska slavar till Brasilien. Med slavarna kom frön och Brasilien har dokumenterade odlingar från 1549. Plantageägarna lät slavarna röka sin maconha men höll sig själva till tobak. Snart började indianer och andra i de rurala områdena bruka cannabis och så småningom även fabriksarbetare. Det var förutom för en del lärda inom prästerskapet främst en drog för de fattiga klasserna, precis som i den gamla världen.

Eftersom Storbritannien och Frankrike tog sina slavar från Västafrika, dit cannabis då inte hade spridit sig, fick bruket aldrig någon vidare spridning i Nordamerika, trots att odlingarna där i allmänhet var bättre och större. Den tidigaste kända cannabislagen är från 1619, då man i Virginia lagstadgade att varje lantbrukare måste odla hampa på sin mark, för rep, papper och så vidare.

Cannabis psykoaktiva egenskaper uppmärksammades i Europa på 1600-talet. I konstnärliga kretsar, och kanske framför allt i Frankrike, betonades de medvetandeförändrande egenskaperna. På 1800-talet inrättades speciella haschklubbar i Paris, där bland annat Charles Baudelaire och Alexandre Dumas var medlemmar. De intog cannabis i formen av en sylt de bredde på bröd.

Samtidigt uppmärksammade William Brooke O'Shaughnessy cannabis medicinska användningsområden och beskrev vetenskapligt vad han uppmärksammat under sin tid i Indien. På 1800-talet ingick indisk hampa i de flesta mediciner, för användning mot alla möjliga åkommor.[14] Från omkring 1000 år före kristus fram mot slutet av 1800-talet var hampa en av de viktigaste och mest odlade kulturgrödorna. Hampa stod för en majoritet av jordens alla fibrer, tyg, lampolja, papper, rökelse och medicin.[11]

Till Västindien kom bruket först efter slaveriets avskaffande, under senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet, då plantageägare förde kontraktsbundna indiska arbetare till Västindien som förde med sig bruket av cannabis.[12].

Till sydvästra USA kom bruket av marijuana genom mexikanska invandrare i början på 1900-talet. Men innan dess hade cannabis ingått i medicin. Många av invandrarna tog arbete längs järnvägen och bruket spreds över delar av mellanvästern ända upp till Chicago. På 1910-talet hade sjömän tagit bruket till New Orleans, därifrån spred den sig norr, längs floderna och längs kusten. När jazzmusiken fick sin uppkomst kom den i mångt att förknippas med marijuana och synd. [12] Vanan att inta droger genom lungorna, som kommit med bruket av tobak, gjorde cannabis lätt att ta till sig för den röknings tillvanda västvärlden.

Genom Nationernas förbund och andra opiumkonferensens förtjänst blev hampa en reglerad växt för att minska konsumtionen av cannabis. USA som inte var medlem följde snart efter med egna cannabislagar. Trots detta ökade sakta mängden brukare av marijuana och hasch i västvärlden, för att explodera på 1960-talet,. Den nya långväga turismen med jetflygets ankomst - som backpacker kunde man också möta ganjarökande gurus i Indien och på annat håll -, invandring från områden med utvecklad cannabiskultur och uppkomsten av en mängd nya ungdomskulturer som inkluderade drogbruk är viktiga beståndsdelar. En annan orsak var också användningens ofta romantiserade porträtterande i populärkulturen.

Sverige

Hampa för reptillverkning har förekommit i Sverige sen åtminstone medeltiden, men odling kan ha förekommit ännu längre.[14] Sverige fick aldrig någon egen konsumtionskultur bland intellektuella som delar av Europa, men indisk hampa förekom som råvara i olika medicinska tinkturer. Mellan 1869 till 1950 fanns cannabis tillgängligt på apotek i Sverige[källa behövs]. Till Sverige kom mönstret att röka cannabis för berusning först med jazzmusiken och då var spridningen mycket begränsad. Innehav, försäljning och så vidare blev olagligt genom Sveriges inträde i Nationernas förbund 1930. Cannabiskonsumtionen tog fart först på 60-talet och kunde ibland förekomma öppet. Backpackers på genomresa och bland hippies och mods förekom mycket cannabisharts. Men allmänt var amfetamin den vanligast konsumerade illegala drogen fram till på slutet av 60-talet.

Senare hälften av 1960-talet omtalas som narkotikans etableringsperiod då bruket ökade snabbt. Andelen unga som experimenterade med droger kulminerade kring ungdomsarbetslöshetstoppen 1971-72. Enligt de årliga enkäterna i nian så skedde kulmen för flickor 1971 med 16%, för pojkar året efter och vid 15%. Därefter sjönk intresset att testa droger bland niondeklassare, ojämnt men i stark överensstämmelse med ungdomsarbetslösheten.[15][16][17] Hasch sågs inte som så allvarligt under 60- och början av 70-talet men mot slutet av det senare årtiondet började all narkotika bekämpas mer konsekvent, bland annat justerade riksåklagaren kontinuerligt ned gränsen för straffunderlåtelse av innehav för eget bruk för att till slut upphöra med sådana rekommendationer överhuvudtaget. På slutet av 80-talet blev även bruk av cannabis, liksom all annan narkotika, i sig olagligt.

Trots nya juridiska verktyg började bruket av cannabis öka krafigt under 1990-talet fram till början av 2000-talet, främst bland ungdomar och yngre vuxna. En av de viktigare förklaringarna tros vara diverse sociala effekter av det tidiga 90-talets ekonomiska kris. Som ett mått på hur stor den förändringen var kan man nämna att mellan 1990 och 1993 ökade arbetslösheten i åldersgruppen 16-24 från 3% till 18% för att sedan börja gå långsamt ned mot 10% i slutet på 1990-talet. Flera forskare pekar på att Sverige först då fick stora grupper unga som aldrig kom in på arbetsmarknaden, något som plågat många andra OECD-länder från 1970-talet. Något som konstaterats där är hur ungdomar i högre grad attraheras av sub- eller motkulturer som integrerat cannabisbruk när ett arbete ter sig mer fjärran.[18][15][19] Att krisen sammanföll med internets genombrott och allmän globalisering torde också spela in.

Cannabis är idag den utan tvekan mest förekommande illegala drogen i Sverige. Den vanligaste formen för cannabis är hasch. De allra flesta som testat någon form av narkotika har bara testat cannabis. Experimenterande med droger bland ungdomar, mätt genom rikstänckande enkäter till niondeklassare, har gått ner efter en topp runt år 2000. 2008 hade 7% av pojkarna och 5% av flickorna testat någon narkotika. Men det är osäkert om det kommer innebära ett brott i den trend som finns när det gäller (tillfällig) cannabiskonsumtion bland de något äldre. Bland annat hade 17% av pojkarna i tvåan på gymnasiet testat någon narkotika, en siffra som varit någorlunda stabil över flera år. Bland deras kvinnliga klasskamrater hade 15% samma erfarenheter, en siffra som faktiskt ökat sen man började fråga 2004. För cannabiskonsumenter över 20 år ligger debutåldern på runt 18, vilket pekar på ytterligare osäkerheter om hur utvecklingen och konsumtionmönstren ser ut för de ännu äldre.[17]

Enligt en postenkät från 2007 riktad till åldersgruppen 16-84 år har så har i genomsnitt 10% någon erfarenhet av cannabis, vilket motsvarar 750000 personer i populationen. I åldersgruppen 18-29 hade en fjärdedel av männen och en sjättedel av kvinnorna rökt cannabis någon gång, 8% respektive 4% hade erfarenheter från det senaste året. Förekomsten minskade därefter kontinuerligt i varje åldergrupp och cannabis förekom knappt alls bland ålderspensionärerna, något som yttrar sig i siffrorna 1% repektive 2% som genomsnitt för årlig konsumtion i hela undersökningen. Skillnaden mellan män och kvinnor verkar accentueras i den senare gymnasieåldern.[17]

2007 kostade ett gram hasch 60-100 kr. Samma år bedömdes ett gram marijuana ligga i intervallet 50-120 kronor. Korrigerat för inflation har priset för cannabis fallit sen slutet av 80-talet, länge hände priset runt 80 kronor per gram. Emellertid har prisfallet bromsats upp de senaste åren.[20] Utifrån prisfallets inbromsning antas tillgångsökningen under 1990-talet ha avmattats. En tillgångsökning som också rimligtvis underlättats under en övergångsperiod kring EU-inträdet då tullen bytt arbetsrutiner. Tullens och polisens tillslag har nämligen fortsatt att öka efter en svacka på 90-talet utan att någon effekt har kunnat konstaterats på priserna, vilket tyder på att tillgängligheten ändå är mycket god.[17] Rikspolisstyrelsen bedömde 2007 att inflödet av cannabis till Sverige ligger på 25-30 ton per år, i den siffran ingår dock viss transittrafik till främst Norge.[21]

Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk rapporterar att normala priser bland cannabisanvändare i Europa för både marijuana och hasch varierade från 2 euro till 14 euro per gram, och de flesta europeiska länder har uppgett priser i intervallet 4–10 euro för båda produkterna.[22]

Regleringar och förbud

Andra opiumkonferensen

Egypten blev år 1884 det första land som förbjöd kultivering och bruk av cannabis. Det till det Brittiska Imperiet tillhörande Kejsardömet Indien hade 1912 ökat exporten av cannabis till Främre Orienten och Sydafrika efter det att opium till följd av den första opiumkonferensen råkat i dålig dager och exporten därav därmed sjönk.

1923 sände Sydafrikas [23] regering en begäran till Nationernas Förbund att Indisk hampa skulle betraktas som en beroendframkallande narkotisk drog och tas med i Haagkonventionen. The Advisory Committee behandlade frågan och anmodade regeringarna att tillhandahålla information om produktion, användning, trafik och sina observationer om frågan samt rekommenderade att Indisk hampa skulle tas upp på dagordningen för den andra opiumkonferensen i Geneve 1925. [24] Turkiet och Egypten, drev också på om att cannabis skulle tas med i Haagkonventionen. Innan dess hade cannabis varit helt oreglerad och därmed laglig på de flesta håll. Värt att nämnas är att både Egyptens och Turkiets överlägset viktigaste exportvara var just bomull, en växt som till skillnad från hampa kräver speciella växtförhållanden och inte är lika lättodlad som hampa.


Enligt ett samtida referat, av professor W.W. Willoughby, en amerikan som var arbetade som expert åt den kinesiska delegationen, behandlades frågan om cannabis under flera sessioner och i olika dokument. Av stor betydelse fick en föredragning av den egyptiske delegaten M. El Guindy som bland annat beskrev tillstånd av akut och kronisk hashishism, det senare ett tillstånd som uppkommer vid vanemässigt bruk. Vidare att det var en drog som i små doser skapar angenäma upplevelser, men som i stora doser upplevs som obehagligt och hämmande.

Han talade även om ett tillstånd av ljudligt och uppsluppet delirium hos människor med en fredlig disposition vid användning i små mängder, men samtidigt att "galenskapen" kunde vara våldsam hos de med en våldsam karaktär. Ruset sägs avslutas av sömn som för det mesta är fridfull men som kan avbrytas av mardrömmar. Uppvaknandet efter dvalan skall inte vara obehagligt, utan mest en känsla av utmattning som snart går över.

Vid större mängder sägs det förekomma ett furiöst delirium och föregå våldshandlingar och ett karaktäristiskt skratt. Efter att ha varit däckad kommer ett stadium av stor utmattning och depression som kan vara i upp till flera dagar. En person som är under inflytande av hasch sägs ha symtom liknande de hos hysteri.

Hasch taget i små doser beskrivs som harmlöst, men faran finns att personen fortsätter röka. Den som skaffar sig vanan skall sedan ha svårt att bryta. El-Guindy beskriver hur inte ens skammen eller straffen som haschrökare mötte i Egypten fick dem att sluta. De som var hemfallna åt tvångsmässigt bruk kallades hashashees, vilket sades betyda klandra eller förebrå. Dessa haschfallna betraktades som värdelösa vrak.

Den egyptiske delegatens fördragning och förslag möttes med starkt gillande av den kinesiska och den amerikanska delegationen. Förslaget mötte kritik från Indien som dock lovade att hjälpa till med att begränsa sin export av cannabis med hjälp av ett certifikatsystem. En särskild subkommitté tillsattes som sedan utarbetade det förslag till kompromiss som sedan antogs. Bara tre länder röstade mot förslaget. Indisk hampa klassades som narkotika och de stater som var medlemmar i Nationernas Förbund förband sig bland annat att förbjuda export av cannabis till stater som förbjudit import.[25] Respektive lands regering skulle dock ha möjlighet att utfärda importlicenser som visade att importen var godkänd och begärd exklusivt för medicinska eller vetenskapliga ändamål.

USA

Redan 1906 infördes restriktioner mot försäljning av Cannabis i District of Columbia [26] där huvudstaden Washington ligger. New York City följde efter 1914. Efterhand kom lagar mot cannabis i flera delstater. Ett viktigt steg var utarbetandet av The Uniform Narcotic Drug Act[27] , vars första version kom 1925 och femte version 1932. Cannabis omnämns redan i det första utkastet. Detta dokument var ingen lag utan den var resultatet av ett samarbete i en kommission med två kommissionärer från varje delstat med uppdraget att få fram ett förslag till enhetlig lagstiftning på delstatsnivå mot beroendeframkallande droger som gav större befogenhet för den lokala polisen. Inspirerade av arbetet med The Uniform Narcotic Drug Act och den Andra opiumkonferensens beslut antog alla delstaterna lagar som riktade sig mot användningen av cannabis som rekreationell drog.[28]

I USA, som inte var med i Nationernas Förbund och inte bundna av Andra opiumkonferensens beslut, var även de federala myndigheterna oroade över det ökande bruket av cannabis. 1930 finansierade den amerikanska regeringen Silerkommissionens studie av följderna av marijuanarökning bland amerikanska militärer i Panama. Kommissionen kom fram till var att marijuana är oproblematiskt och att konsumtion därav inte borde kriminaliseras. Den rekommendationen motarbetades av Harry J. Anslinger som år 1930 blev utnämnd av Herbert C. Hoovers finansminister Andrew Mellon till överhuvud för den nya statliga drogmyndigheten FBN (Federal Bureau of Narcotics), tidig föregångare till dagens DEA (Drug Enforcement Administration). President Franklin D. Roosevelt stödde år 1935 offentligt The Uniform State Narcotic Act och den Andra opiumkonferensens beslut att begränsa handeln med cannabis [29] Anslinger var sedan chef för FBN fram till år 1962.

Det finns bland Anslingers kritiker teorier som säger att bakgrunden för Anslingers antipati för cannabis var hans kontakter med de mäktiga bomullsfarmarförbunden och tobaksproducenterna i sydstaterna, vilka fruktade att de skulle förlora marknadsandelar till hampan och tryckte på för förbud med hänvisning till de berusande effekterna och dessas påstådda följder.[källa behövs] En annan teori är att Anslinger ville skydda den vita anglosaxiska normen från influenser utifrån. Denna teori hänvisar till den rasistiska retorik Anslinger påstås ha använt, i marijuanans fall riktad mot mexikanare och svarta.[källa behövs]

Pamflett från den statliga drogbyrån i USA, ca 1930

Några propagandafilmer som visades runt om i USA under 1930-talet för föräldraföreningar, politiker och kyrkoledare är Reefer Madness, Assassin of Youth och Marihuana. Förbudsivrare framställde ofta marijuana som direkt ledande till kriminalitet och promiskuitet. I filmerna framfördes överdrifter och felaktiga påståenden som vid tiden var typiska i debatten, vilket långt senare bidrog till att underminera den amerikanska allmänhetens förtroende för lagstiftningen mot cannabisanvändning. När filmerna kom sågs de dock av relativt få personer, en stor publik fick de först när de blev uppmärksammade som kultfilmer på 70-talet.[30]

På anmodan av Anslinger antog kongressen The Marihuana Tax Act 1937. I kongressförhören hördes ett flertal[31] olika experter och olika rapporter som stödde förslaget presenterades[32]. Anslinger, som var den som uttalade sig flitigast, pekade bland annat på inkonsekvensen att USA inte följde de internationella avtal om cannabis som de själva understött, att alla delstaterna redan antagit olika lagar som riktade sig mot handel med cannabis för olämpliga ändamål och att medicinsk användning av cannabis i stor utsträckning blivit anakronistisk då det tillkommit nya mer pålitliga läkemedel (som aspirin). Han anförde också ett flertal anekdoter om mord, moraliskt förfall och galenskap. [33]

Lagen innebar en federal punktskatt på handel med cannabis, då det var det enda konstitutionsenliga vis på vilket den federala nivån kunde lägga sig i delstaternas politik på området. Lagen innebar i praktiken en allmän skärpning av straffen för handeln med cannabis; handeln var ju redan till stor del illegal på grund av delstaternas lagstiftning, se ovan om The Uniform State Narcotic Act. Samma år, 1937, ansåg hälsomyndigheten Food and Drug Administration "att cannabis kan konsumeras under en relativt lång period, utan att medföra sociala eller känslomässiga rubbningar. Marijuana är vanebildande precis som kaffe, te och socker ...".

År 1968 slog högsta domstolen fast att The Marihuana Tax Act stred mot femte tillägget; inbetalade av skatten innebär att man erkänner ett brott; att följa en lag och med det bevisa ett annat brott gör lagen konstitutionsvidrig. Som följd instiftade kongressen ersättande lagar som Comprehensive Drug Abuse Prevention and Control Act och Controlled Substance Act av 1970.

Legalitet idag

Hur man ser på cannabis varierar med land eller delstat.

Sveriges narkotikapolitik är restriktiv, något som också avspeglas i att riksdagen officiellt antagit ett mål om "ett narkotikafritt samhälle". Cannabis är ofta den första illegala drogen som människor provar. I kombination med gateway-teorin, sociala och psykiska skadeverkningar (speciellt för unga) och farhågor om en "epidemisk" spridning av drogbruk - dvs smittliknande, genom kontakt mellan nyetablerade konsumenter och rena nybörjare (enligt samma teori minskar väletablerade konsumenters smittsamhet i takt med insikten om brukets baksidor) - vilket har gjort cannabis till ett av huvudmålen för svensk narkotikapolitik. Nils Bejerot, för sig själv och i anknytning till Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle och Carnegie institutet, behandlingskollektiven i Hassela solidaritet genom personalkontakter till SAP och klientföreningen Föräldraföreningen mot narkotika har utövat stort inflytande i att påverka politiken i denna riktning med början på slutet av 70-talet.

Detta har lett till en kriminalisering av bruk och senare även införande av fängelse i straffskalan för ringa narkotikabrott. Oavsett om det beror på den restriktiva politiken[34] eller mer komplexa sociokulturella skäl[35] är Sverige ett av de länder med lägst andel rapporterade cannabisanvändare inom Europa.

Enligt rikspolisstyrelsens utredningsrapport 2007 om cannabisens spridningsvägar har polisen har de senaste åren prioriterat upp cannabisbekämpning. Prioriteringen kommer av att cannabis börjat anses som farlig i sig av RPS, uppenbarligen till skillnad från förut då man prioriterade "pulverdroger" . Dessutom anses smuggling av cannabis vara en viktig inkomstkälla för 140 kriminella nätverk som RPS har kartlagt. Gamla och medelålders missbrukare som tidigare varit nedprioriterade mål, kommer att prioriteras upp av tull och polis eftersom dessa kan "fungera på samma sätt som en öppen drogscen." Så ungdomar "vet vart man ska gå för att köpa knark."[21] Som ett ytterligare motdrag föreslår chefen för Rikskriminalen Terese Mattsson ett flertal[21] olika åtgärder, däribland fler systematiska trafikkontroller längs E4 och E6.[36] En genomsökning av fordon räknas som husrannsakan och kräver för varje enskild bil beslut från åklagare.

I kontrast finns Nederländerna som är det land som gått längst i dekriminaliseringen av cannabis. Där är bruk inte kriminaliserat och även om cannabis är olagligt så är innehav av upp till 5 gram av marijuana eller hasch samt viss reglerad försäljning till personer som fyllt 18 år av sagda preparat i så kallade coffee shops tillåtet. Övrig försäljning, odling av cannabis och hasholja är olagligt. I Nederländerna ses cannabis främst som ett folkhälsoproblem, men inte olikt alkohol eller tobak. Ett av huvudargumenten till den förda liberala politiken var ett på 1960-talet kraftigt ökande heroinmissbruk, ett bruk man ville stoppa accelerationen på, medan cannabis sågs som i det närmaste harmlöst i sammanhanget. Man särskilde cannabis, en lätt drog, från tyngre droger som dras med "oacceptabla risker". Förhoppningen var att en cannabiskultur med sociala normer kring bruk skulle uppstå och ett sunt förhållningssätt till cannabis spridas bland brukarna, samtidigt som de inte skulle bli frestade av "tyngre" droger.

Nederländernas förhållandevis tillåtande inställning mot cannabis, och en del andra droger, har bidragit även gjort landet till ett mål för drogturism och massiv småskalig smuggling vid gränserna. Som ett led mot detta har bland annat Maastricht börjat kräva att coffee shops bara skall släppa in kommunmedborgare med speciella inträdespass. Då coffee shops bara får sälja 5 gram marijuana eller hasch sammanlagt har gränskommuner även försökt minska antalet coffee shops, då självbehovssmugglare behöver besöka flera coffeeshops för att komma upp i de större mänder som ekonomiskt kan berättiga en resa. Även andra åtgärder har vidtagits: i Rotterdam och Amsterdam har borgmästaren beslutat att alla coffee shops inom 200 meter från en skola skall stängas under år 2009. Den tillåtande inställningen omfattar inte handel med heroin och opiater ses som mycket allvarliga brott. Straffskalan går ända upp till 12 års fängelse för ett import eller export av sådana droger. [37] Nederländerna använder jämförelsevis mycket resurser på att upprätthålla förbuden mot handel med sådana droger, mest av alla länder inom EU.

Nederländerna rapporterar trots sin legala hållning inte högst andel regelbundna cannabiskonsumenter i ett europeiskt perspektiv, dessutom är det förhålladevis få som provar cannabis. De högsta procentandelen cannabisbrukare finns på Cypern, Spanien och Storbritannien. Det nederländska exemplet motsäger också allt för förenklade påståenden om att cannabis är en gateway-drog.[38] EMCDDA, ett EU-organ för drogrelaterad statistik, har statistik om hur stor befolkningsandel som har ett problematiskt drogmissbruk; av jämförelseskäl definierat som någon som injicerar droger eller lever i ett långvarigt missbruk av opiater och/eller någon form av centraltimulatia. Statistiken tyder på att Sverige har omkring 50% fler problematiska drogbrukare (cirka 26 000 personer år 2003) än Nederländerna beräknat som andel av befolkningen[34][39] och trots att en högre andel av åldersgruppen 15-24 någon gång under en månad använder cannabis i Nederländerna (cirka 12% respektive 3%) eller någon annan drog (4% respektive 1%).[34] En osäkerhetsfaktor i jämförelsen, som dock i sig inte kan svara upp till hela skillnaden, är hur svenska myndigheter traditionellt använt begreppet tungt narkotikamissbruk i sin statistik, vilket inte helt överensstämmer med begreppet problematiskt drogmissbruk såsom det som det används i Nederländerna.

Den federala nivån i USA är anhängare av nolltolerans mot all narkotika och bedriver något som kallas the War on Drugs. I praktiken har toleransen för innehav för eget bruk och användning av cannabis varierat över tiden. Cannabisanvändningen i USA ligger i genomsnitt på en betydligt högre nivå än i Europa och i enskilda delstater kan man vara mer eller mindre tolerant när det gäller cannabis för eget bruk. Enligt domar i USA:s högsta domstol, till ex United States v. Oakland Cannabis Buyers' Cooperative, så tillåter inte federal lag undantag mot Controlled Substances Act ens av "medicinsk nödvändighet". Från år 2001 och framåt har man i USA kunnat konstatera en minskning av antalet cannabisanvändare bland tonåringar med 25%[40], bland annat på grund av kombinationen hårda straff för försäljning och en mer utbredd användning av drogtester i skolorna. Särskilda drogdomstolar har det senaste årtiondet inrättats, mer än 2000, som efter ett år kan ge åtalseftergift åt ungdomar för mindre narkotikabrott om den dömde följt domstolens instruktioner under året, till ex deltagit i ett behandlingsprogram[41] Av dem som sitter i fängelse sitter mindre än 1% inne enbart på grund av innehav av cannabis[42]. En mycket stor skillnad mellan USA och Sverige är att USA har cirka tio gånger fler fångar per invånare.

Användning

Cannabis konsumeras vanligen genom lungorna. I en vaporizer eller klämt mellan glödgade knivar förångas de verksamma substanserna som sen kan inhaleras. När det röks rullat i papper till en joint eller stoppat i pipa, bong, chillum eller tjiubang brukar det vanligen blandas ned i rostad tobak. Cannabis kan även intas oralt genom att ingå i bakverk, maträtter eller som dryck.

Distributionsformer

Marijuana

Marijuana är torkade honblommor och toppblad. Färgerna kan vara allt från grönt, gulgrönt och gråbrunt till gult. En del odlas i Sverige, men mycket importeras från Danmark och Holland. Slangord för marijuana är "maja" gräs, grönt, weed, ganja eller brass.

Tillverkning

Medveten förädling har ökat halten THC i plantorna med ca 2% sedan 1950. Fröna drivs för det mesta under kontrollerade och optimerade förhållanden, med speciallampor och gödsling av entusiaster eller professionella odlare i källare eller på vindar. Resultatet är ett mycket potent marijuana som till och med kan vara starkare än sekunda hasch. Marijuana i USA kunde på 1980-talet ha så låg THC-halt som under 2%. Denna marijuana finns fortfarande idag. Och mellan 15-20% räknas som en hög THC-halt. Det mesta av marijuanan som odlas är skunk, en framförädlad variant av Cannabis sativa, men även odling av andra undersorter förekommer.[källa behövs]

Hasch

Hasch.

Hasch är pressad kåda med ett varierande innehåll av andra växdelar (se även Tillverkning nedan). Färgen varierar från ljusbrun till svart. Konsistensen varierar från hård och spröd till mjuk och formbar. Både färg och konsistens varierar beroende på kvalitet och teknik av extrahering och pressade/knådande. Hasch tillverkas främst av anledningen att det är kompakt, potent och kan lagras lång tid utan att förstöras av luft och ljus. Hasch är det vanligaste hampapreparatet i Sverige och går ofta under slaguttryck som töj, brunt, "braj", banan och "knatch". Det mesta hasch som kommer till den illegala marknaden i Europa kommer från illegala odlingar i Marocko. Typiskt marockanskt hasch är ljust, hårt och relativt svagt (populärt kallat marockan eller standard). Afghanistan, Nepal och Libanon står också för en viss haschproduktion. Hasch från dessa platser är ofta mörkare och mjukare (Svart afghan).

Tillverkning

Idealt är hasch ingenting annat än sammanpressade trikomer. I praktiken är dock hasch alltid förorenat av andra växtdelar, olika mycket beroende på tillverkningsmetod.

Hampaextrakt.

I storskalig haschtillverkning siktas krossade, torkade och kylda trimningar (blad) och blommor från cannabisplantan genom ett finmaskigt nät. Det som ramlar igenom nätet tas tillvara och pressas ihop till en platt kaka. Resultatet blir i de flesta fall hasch av låg kvalitet med mycket föroreningar. Potentare hasch kan göras genom att låta kådan från färska växter klibba fast vid något, till exempel genom att rulla dem mellan händerna eller mot en blank duk. Det som fastnar kan sedan skrapas av och torkas. På senare år har en ny metod blivit populär. Trimningar och blommor torkas, krossas och läggs i isvatten. Blandningen skakas eller vispas så att trikomerna lossnar. Vattnets låga temperatur hindrar dem från att klibba ihop och därför kan de små trikomerna skiljas från övrigt växtmaterial genom filtrering. Metoden kallas för att isolera hasch och ger en potent och ren produkt som behöver en jämförelsevis liten mängd utgångsmaterial.

Hampaextrakt

Hampaextrakt.

Hampaextrakt hascholja är extrakt av cannabis. Hascholja kan vara missvisande då hampaextrakt inte är hasch och sällan görs av hasch, även om likheterna är stora. Konsistensen varierar från tjockflytande vätska till seg massa och färgen är brun till svart. Med upp till 70% THC-halt är hampaextrakt den starkaste sortens cannabispreparat. Styrkan är dock helt beroende av råmaterialet; starkast blir det som görs av cannabis med hög THC-halt medan extrakt gjort på hanblad inte är starkare än svagt hasch.

Tillverkning

Hampaextrakt görs av någon form av cannabisråvara, allt från stjälkar och blad till blommor och hasch, som sedan får dra i lösningsmedel för att sedan filtreras bort. Lösningsmedlet får därefter avdunsta och lämna kvar slutprodukten. Man kan "vispa" oljan för att få en smörliknande produkt eller låta växtsmulor stanna kvar för att ge en fastare och mer hanterbar konsistens.

Cannabisbruk

Ett välbelagt faktum som uppträder vid långvarig konsumtion av cannabis genom rökning är en kraftigt förhöjd hög risk för olika skador på andningsorganen som bronkit[källa behövs]. Något som är analogt med vad man vet om konsekvenserna av tobaksrök, men som kan undvikas om man använder sig av andra metoder för intag utav cannabis.[43] Dock är rökning det mest effektiva sättet att reglera intaget för att man ska få rätt sorts "rus", eftersom ruset slår in snabbt vid rökning, medan ruset kan ta upp till en timme att slå in vid oralt intag. Yngre användare, vars hjärnor fortfarande är under utveckling kan vara särskilt sårbara för negativa effekter av cannabis[källa behövs]. Bland annat är det möjligt att risken för psykotiska episoder ju lägre ålder man har när man provar första gången. [källa behövs].

Ruseffekter

Ruseffekterna består i bland annat selektiva störningar av kognitiva funktioner såsom minne, inlärning, motorisk förmåga, reaktionstid och uppmärksamhet. Dessa störningar hör dock ihop med ruset i sig, och försvinner vid tillnyktring.[43]

I ett dubbelblindtest med engångsdoserna 7,5 respektive 15 milligram THC på frivilliga testpersoner som inte var regelbundna cannabisanvändare uppgav försökspersonerna att de var mest berusade efter 2 timmar. Ruset varade oftast längre med deltagare som uppgav att de var påverkade (stenad eller beng) upp till 8 timmar. Ett minnestest visade en mätbart försämrad förmåga till inlärning under betydligt längre tid, dock inte efter 24 timmar vid den lägre dosen respektive 48 timmar vid den högre dosen. Vid den högre dosen förlorades förmågan att lära sig nya fakta, namn och dylikt näst intill fullständigt under 6 timmar. Under flera uppgifter märktes en tendens att göra saker snabbt med fler fel, vilket tolkades som en högre benägenenhet att ta risker.[44] Notera att denna studie gällde ren THC, naturligt cannbis innehåller även andra substanser.

I samband med ett annat dubbelblindtest på frivilliga, som alla hade erfarenhet av tidigare cannabiskonsumtion, konstaterades att ruseffekten av en enda marijuanajoint av den styrka som är vanlig i holländska coffee shops kan sitta i mer än 8 timmar. Vid en jämförelse mellan tester och försökspersonernas upplevelse av ruset konstaterades att försökspersonerna rapporterade sig som återställda, som innan intaget, efter omkring fem timmar. Vid den tidpunkten var THC nivån i serum låg, men ändå kvarvarande.[45] Resultatet tolkades som att skillnaden i när cannabiskonsumenter upplever att de når grundnivån och faktiskt gör det, kan bidra till en ackumulation av THC i kroppen vid upprepad konsumtion under dagen.

Somliga institutioner[46] hävdar att vanliga biverkningar inkluderar ångest, panikkänslor och förföljelsemani och är något som sägs vara speciellt vanligt hos nya brukare. Huruvida cannabis i sig skapar dessa känslor är dock omstritt, vissa anser att dessa känslor istället kan vara sammankopplade med drogens illegala status, och att en rädsla för att bli fasttagen kan driva på ångest och liknande känslor.

Cannabis och psykoser

Stora doser cannabis kan ibland orsaka ett negativt rus som kan övergå i akut förvirringstillstånd. Detta går lyckligtvis oftast över när cannabisruset upphör (dvs. inom några timmar). Det en vedertagen uppfattning bland svenska rättsmedicinare och psykiater inom missbruksvård att cannabis kan utlösa panikattacker och även psykoser hos predstinererade personer.[47] Det är dock osäkert om det enbart är cannabis som orsakar detta ovanliga tillstånd.[48] Även alkohol, andra illegala droger eller mediciner kan ha bidragit till psykosen. Inom rättsmedicin och psykiatri är drogutlöst psykos en standarddiagnos.[49] En psykotisk person har ett påtagligt defekt upplevande av verkligheten, oftast utan sjukdomsinsikt. I Sverige och många andra länder kan en akut psykos därför leda till tvångsinläggning på en psykiatrisk klinik. Den exakta mekanismen bakom psykoser är inte känd.

Delta-9-tetrahydrocannabinol ökar utsöndring och upptag av dopamin i pannlobens yta. På samma ställe har man uppmätt höga halter av dopamin hos schizofrena, man har även sett förhöjda halter av anandamid, en kroppsegen cannabinoid.[50] Det finns vetenskapliga undersökningar som tyder på att cannabiskonsumtion ger en måttligt förhöjd risk för psykotiska symptom bland unga människor, medan risken ökar betänkligt hos personer som har anlag för psykoser.[50][51] Det är dock inte bevisat om detta beror på att cannabis orsakar de pyskotiska symptomen, eller om det är så att folk som redan har psykotiska symptom är mer benägna att börja använda cannnabis.

I en nyare studie som publicerades i The Lancet i oktober 2007 med titeln "Cannabis use and risk of psychosis in later life" drar författarna slutsatsen att cannabiskonsumtion ökar risken för psykos med ca 40 %, och att ett återkommande användande av drogen ökar risken med 50–200%.[52]

Enligt The British Journal of Psychiatry[53] leder cannabisbruk i unga år till en dubblering av den relativa risken för schizofreni senare i livet. Med utgångspunkt från befolkningsnivån skulle ett upphörande av cannabisbruk förminska uppkomsten av schizofreni med uppskattningsvis 8 %, om man antar ett kausalt samband. Cannabisanvändning verkar enligt rapporten inte vara kompetent att på egen hand skapa psykoser. Rapporten pekar snarare på att det är en komponent i en komplex konstellation av faktorer som kan leda fram till en psykos. Schizofreni och andra psykoser verkar även förvärras av cannabiskonsumtion.[43]

Cannabis som inkörsport till andra droger

Den så kallade gateway-teorin hävdar att cannabis leder till ökad risk för att börja med starkare och farligare droger (till ex. kokain, heroin). Dagens version av gateway-teorin innebär dock inte att alla som börjar med cannabis börjar med andra droger. Det handlar om en förhöjd risk. Statens Folkhäloinstitut publicerade 2004 en omfattande sammanställning om forskningen kring cannabis. Enligt denna "tycks [man] stå på tröskeln till att bevisa den omdiskuterade gatewayhypotesen". [54]

Motståndarna till denna teori medger att cannabisanvändare i vissa situationer kan börja använda amfetaminer, kokain eller heroin, men om detta händer så är det antagligen inte på grund av cannabis i sig, utan omständigheterna kring cannabisbruket (till exempel inom vissa subkulturer). Motståndarna hävdar att det finns större anledning att tro att den så kallade inkörsporten beror på att cannabis är olagligt och hur samhället hanterar cannabisbruket. Förbud och förföljelse av cannabisbrukare medför att brukarna kommer i kontakt i sociala miljöer de annars inte hade kommit i kontakt med. Motståndarna till gateway-teorin hävdar således att det inte cannabis i sig som orsakar användning av tyngre droger – det är cannabisförbudet.[källa behövs]

Enligt en undersökning utförd i Nya Zeeland[55] i april 2006 är vanliga eller tunga cannabisanvändare associerade med en ökad risk av att använda andra illegala droger. Risken att hamna i missbruk och beroende i motsats till måttlighetskonsumtion, samt risken för att gå vidare till andra droger, minskar ju äldre de undersöka personerna var som förstagångskonsumenter. Enligt rapporterna kan detta stödja hypotesen för cannabis som en inkörsport till annat missbruk, men de egentliga mekanismerna, och till vilken grad dessa mekanismer är direkta eller indirekta, anses fortfarande vara oklart.

I Australien har man nyligen avslutat en omfattande studie av vilka som är de nya amfetaminmissbrukarna i delstaten Victoria. Studien omfattade 1943 ungdomar som man följt från 15 till 24 års ålder. 12% av dem använde amfetamin någon gång under det år de fyllde 24, varav 1-2% använt amfetamin minst en gång per vecka. Man testade sambanden mellan olika faktorer i deras tidigare liv och amfetaminanvändning vid 24 års ålder. Slutsatsen var att australiensiska amfetaminister ofta är blandmissbrukare. Risken att initieras i amfetaminkonsumtion och det fortsatta missbruket därav är starkt kopplat till tung konsumtion av andra droger (och i synnerhet cannabis).[56] Enligt undersökningledaren professor Patton ligger resultaten i linje med den gängse teorin att den typiska missbrukarkarriären går från alkohol och tobak vidare till cannabis, och sedan, först när det känns komfortabelt, går vidare till andra droger.[57]

Enligt en doktorsavhandling vid Karolinska institutet från februari 2007[58] får råttor, som fått THC under en period som motsvarar människans tonår, en ökad neurobiologisk känslighet för heroin och liknande droger. Försöksdjuren gavs antingen THC eller koksalt med jämna mellanrum under en livsperiod, motsvarande människans tonårsperiod. När råttorna nått vuxen ålder visade det sig att de djur som tidigare fått THC hade förändringar i hjärnområden som är starkt kopplade till känslor av belöning och välmående. De hade även ett högre heroinintag än den koksaltsbehandlade gruppen när de fick fri tillgång till drogen i experiment där de själva kunde bestämma intaget. Tidigt användande av THC hos råttorna hade dock ingen synlig inverkan på intag av en centralstimulerande drog som amfetamin.

En undersökning utförd av Institute of Medicine i USA 1999 kom fram till att det inte finns några slutgiltiga bevis för ett kausalt samband mellan cannabis effekter och påföljande användande av tunga droger.[59] Undersökningen konstaterade också att de flesta missbrukarna av andra droger i USA hade börjat med marijuana.

En undersökning av National Household Surveys on Drug Abuse (NHSDA) visar att användare av cannabis i mycket större utsträckning missbrukar tunga droger jämfört med icke-användare. Enligt RAND Corporation kan detta förklaras på andra sätt än genom ett kausalt samband, till exempel att vissa personer är mer benägna än andra att missbruka droger i allmänhet och att de börjar med cannabis för att det är lättast att få tag på. [60]

Dessa rapporter visar att det i många fall kan finnas ett samband mellan cannabisanvändande och missbrukandet av till exempel opium, heroin och amfetamin, men att det är osäkert om detta är ett kausalt samband eller har andra orsaker, såsom sociala. Nederländerna, som på 70-talet hade ökande problem med heroinmissbruk, legaliserade bruket av cannabis för att separera de många cannabisbrukarna från den övriga illegala handeln i ett hopp om att minska tillströmningen av heroinister. Det nederländska justitiedepartimentet uppskattar att bara 0,16 procent av alla cannabisbrukare samtidigt är heroinmissbrukare, något som skulle motsäga teorin om cannabis som en inkörsport till tyngre droger.[38] Ett annat tecken på att cannabisbruk inte med automatik leder till heroinmissbruk är att åldern på den genomsnittlige nederländske heroinisten ökar samtidigt som antalet heroinister ligger på en jämn och något sjunkande nivå.

Amotivation och cannabis

Det har anförts många anekdoter om att cannabisbruk leder till likgiltighet och oförmåga. Forskare har kommit att kalla letargi bland cannabisbrukare för amotivation. Amotivationssyndrom har kommit att ses som ett av huvudproblemen med cannabis och utgör ett av huvudargumenten för cannabismotståndare. Bland annat fruktar man en apatisk livsinställning, känslomässig utmattning och dåliga resultat i skola och på arbete. Svenska folkhälsoinstitutet gav 1994 ut skriften Haschboken, där det sägs att amotivationsymdrom "är ett tillstånd av avtrubbning och likgiltighet. Haschrökaren lever då i sin egen värld och verkar helt enkelt vara dum. Han har svårt att uttrycka sig och tala med andra, verkar inte riktigt förstå vad som sägs och nästan ingenting fastnar i minnet."[61]

Empirisk forskning visar dock att ytterligare faktorer, som depression och mobbning, verkar spela en stor roll för utvecklandet av amotivation. Resultatsammanställningar från laboratorieexperiment och inhämtad statistik från utbildning och arbetsliv ger inte konsekvent stöd för symptom förknippade med amotivation. Inte heller i konstruerade test för att mäta nyckelaspekter av amotivation (mål, fokus och allmän produktivitet) lyckas man påvisa några konsekventa negativa effekter av kroniskt cannabisbruk. Undersökningar har lyckats visa att det inte finns några nämnvärda skillnader alls i motivation, produktivetet eller skärpa för dagliga cannabisbrukare bland illitterat landsbygdsbefolkning, medan det vid jämförelse mellan cannabisrökande läskunnig stadsbefolkning och icke-rökare finns vissa skillnader och framför allt bland yngre användare. En amerikansk studie med 8000 deltagare visade också att cannabisbrukare tjänar mer än icke-brukare. Andra visade dock att de också oftare fick avsked.[62][63]

Prestationerna inom utbildning varierar. I USA har high school-studenter som röker marijuana i genomsnitt lägre betyg. Men de dricker ofta mer alkohol än andra och använder i större utsträckning andra illegala droger. Många var också lågpresterande innan de började konsumera cannabis. På universitetetsnivå är det tvärt om, de som konsumerar cannabis har lika bra eller bättre betyg. Det är också troligare att de tar examen än deras icke-konsumerade klasskamrater.[62]

UNODC har tagit till sig forskning kring amotivation bland cannabisbrukare och ser teorin snarast som ett historiskt försök att beskriva effekterna av långvarigt cannabismissbruk. Men att det inte alltid uppkommer, mycket beroende på social och kulturell kontext samt konsumtionsnivån, gör att de gått vidare och anser att de letargiska dragen troligen kommer av ett kontinuerligt berusningstillstånd hos en del frekventa brukare.[64] Även Statens Folkhälsinstitut anser numer att amotivationssyndrom helt enkelt är ett uttryck för vissa effekter av kroniskt cannabisberusning som främst drabbar yngre missbrukare i urbana och intellektuellt krävande miljöer.[63]

Cannabis och beroende

Traditionellt har cannabis inte klassats som en beroendeframkallande drog eftersom kraftiga fysiska abstinenssymtom normalt inte uppstår om användaren slutar. Emellertid har det alltid funnits cannabisberoende och från och med fjärde upplagan (1994) av American Psychological Associations standardmanual för diagnoser inom psykiatrin, Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-IV) används i manualen begreppet substansberoende (substanse dependence) för att fånga in bland annat cannabisberoende.

Substansberoende, eller cannabisberoendesyndrom (cannabis dependence syndrome), kan enligt DSM-IV finnas även om fysiologiska abstinenssymtom helt saknas. [65]. Alla kriterier som räknas upp i DSM-IV behöver inte vara uppfyllda, det räcker med att minst tre av dem uppfyllts vid något tillfälle under de senaste 12 månaderna. Några exempel på kriterier är en toleransökning, att man brukar mer än man tänkt samt att man inte kan dra ner eller kontrollera intaget, att man förlorar kontrollen och har problem att delta i vardagliga aktiviteter och/eller fortsätter bruka trots insikt om missbrukets (negativa) konsekvenser. [66]

Tolkningar av en stor riksomfattande amerikansk undersökning visade att 9.1% av alla som någon gång under sin livstid provat cannabis utvecklar beroende enligt kriterierna ovan.[67] När det gäller dagligbrukare finns det undersökningar som något mindre än hälften uppfyller kriterierna för cannabisberoendesyndrom.[67] De som möter kraven konsumerar generellt både mer cannabis, mer alkohol och annan narkotika än den hälft som inte upplever de negativa symptom som krävs för att kallas cannabisberoende. Cannabisberoendesyndrom är ovanligt bland dem med ett sporadiskt intagsmönster.

Man har i djurförsök vid universitetet i Nottingham lyckats skapa kraftiga abstinenssymtom vid införandet av inhibitatorer, som tränger undan cannabinoiderna från hjärnans receptorer.[68] Resultaten är dock av tvivelaktigt värde då cannabinoida antagonister inte administreras till cannabisbrukare, utan att de istället utifrån uppbyggda reserver i fettvävnaden går en mjuklandning till mötes.

Vissa milda och kortlivade utträdessymtom verkar dock förekomma ymnigt bland långvariga konsumenter som lägger av, bland annat tremor, rastlöshet, svettningar och insomnia.[68] Självmedicinering för att undvika dessa kan mycket väl ligga till grund för fortsatt bruk.

Den svenska psykologen och forskaren Tomas Lundqvist pekar på övergående dysfori som kan uppkomma vid avhållsamhet hos cannabismissbrukare och menar att motivationen till fortsatt bruk består i ett försök att återställa en känsla av normalitet genom det aktiva ruset.[7]

Cannabis och ångest

En australiensisk långtidsundersökning kom fram till att det finns ett klart samband mellan tidig debut och frekvent konsumtion av cannabis och problem med ångest och depression.[69] Detta oberoende av bakgrund och familjesituation. För de som testat cannabis innan 15 års ålder och vid 21 var frekventa brukare rapporterade nästan tre och en halv gånger fler än i kontrollgruppen olika symtom på ångest och depression.

En fransk undersökning av både hög- och lågintensiva cannabiskonsumenter funna i ett slumpmässigt urval av universitetsstudenter fann dock ingen signifikant koppling mellan konsumtion av cannabis och ångest i det dagliga livet. Man kunde inte finna några bevis för att cannabis skulle kunna skapa eller bota ångest.[70] Däremot upptäcktes det att ett betydande antal av de undersökta studiedeltagarna verkade uppleva agorafobi i samband med cannabis, men det troddes inte bero direkt på cannabis utan på förväntad ångest efter tidigare panikupplevelser i sådan miljö.

Spanska forskare vid Universidad Complutense har i djurförsök visat att det endocannabinoida systemet är viktigt för humör- och sinnestillstånd. Enligt denna studie så kan det i framtiden bli aktuellt att behandla vanliga mentala problem som ångest genom att med cannabinoider påverka det endocannabinoida systemet. I studien har det visat sig att en mindre mängd cannabinoider har en ångestdämpande effekt samt att överdosering kan ha en störande effekt i detta system. Det endocannabinoda systemet är enormt vitkigt för vår mentala hälsa vilket också har visats i forskning med knockoutmöss som genom avel fötts utan cb-receptorer. Det är i receptorerna (CB-1 & 2) som cannabinoider fäster och påverkar oss. Dess receptorer finns i hela kroppen men i stor utsträckning i hjärnan och erogena zoner.[källa behövs]

Överdos av THC

Enligt ett LD50-mått, en vedertagen metod för att mäta "giftighet" där man mäter vilken dos som krävs för att 50 % av en grupp försöksdjur ska avlida av akut förgiftning, publicerad i Merck-Indexet, är den dödliga dosen för THC 42 mg/kg kroppsvikt. Vid muntligt intag är LD50-värdet för han- respektive honråttor 1270 mg/kg respektive 730 mg/kg. Grovt räknat motsvarar detta för en genomsnittlig människa ungefär ett halvt kilo cannabis med en THC-halt på 15 %.[71]. Därför är det i princip omöjligt att dö av, eller ens få i sig en överdos av THC. Vad man vet har ingen människa dött efter bruk av endast cannabis.

Cannabis och bilkörning

En undersökning i samarbete mellan flera franska sjukhus, publicerad 2003, jämförde förekomsten av droger hos olycksförare med förekomsten hos en kontrollgrupp som inte råkat ut för olyckor. Risken för en dödsolycka är nästan dubbelt så stor för en förare som rökt cannabis än för den som är helt drogfri; jämförelsevis är den åtta och en halv gånger större om föraren är alkoholpåverkad. Om föraren var påverkad av både alkohol och cannabis ökade risken 15 gånger enligt undersökningen.[72]

Cannabis och fosterskador

Man har i olika studier observerat att olika koncentrationssvårigheter, hyperaktivitet och andra inlärningssvårigheter är vanligare hos barn vars mödrar rökte cannabis under graviditeten. Nyare forskning[73] från Karolinska Institutet under Tibor Harkany har gjort observationer viktiga för förståelsen av fosterskador hos barn till cannabisrökande mödrar: för att hjärnans nervceller ska kunna utvecklas och växa ihop med varandra på ett korrekt sätt måste de guidas av kemiska signaler som skickas ut från omgivande nervceller. Forskarna har nu upptäckt att endogena, dvs kroppsegna, cannabinoider spelar en oväntat viktig roll då nervcellerna i hjärnbarken slutligen kopplas ihop med varandra. Endogena cannabinoider utövar sin aktivitet genom att binda till samma receptor på hjärnans nervceller som cannabissubstansen THC binder till. En del av förklaringen kan enligt forskarna ligga i att THC leder nervcellerna vilse hos det växande fostret så att de inte kopplas ihop som de ska. Cannabis gör samma sak som de kroppsegna ämnena men vid fel tid och på fel plats. [74]

Cannabis som medicin

En tinktur bestående av sprit och extrakt från indisk hampa (1906).
Huvudartikel: Medicinsk cannabis

Cannabis har använts som medicin i många tusen år. Bland hinduiska ayurvedaläkemästare och i islamisk tibbi lär man patienter att inta cannabis oralt mot smärtsamma sjukdomar som malaria och andra åkommor som reumatism. Cannabis har använts som ett afrodisiakum i så skilda tillämpningar som för nygifta och till märrar innan de skulle betäckas.

Den västerländska läkekonsten fick upp ögonen för cannabis i mitten av 1800-talet och användes som allmän mirakelmedicin mot en rad åkommor och fanns som ingrediens i många tinkturer som påstods vara välgörande. När moderna läkemedel kom, som bland annat aspirin började de legitima användningsområdena krympa. I 1912 års upplaga av Nordisk Familjebok beskrivs cannabis som övergiven av den "moderna läkekonsten".

På senare tid har de medicinska användningsområdena av cannabis på nytt blivit uppmärksammade. Ofta rör det sig då om renad cannabis eller syntetiskt framställt THC som får kontrollerat innehåll. Men det förekommer även i form av marijuana med kontrollerad halt THC. I en del länder tillåts medicinsk användning. Enligt den amerikanska organisationen The Marijuana Policy Project är cannabis ett utmärkt läkemedel för bland annat cancer- och AIDS-patienter, som ofta lider av depression, och mot illamående och efterföljande viktnedgång som ett resultat av kemoterapi och andra aggressiva behandlingsformer.[75] Det hävdas att cannabis gör dessa behandlingar mer uthärdliga. Den dämpande effekten mot illamående hjälper också mot åksjuka, för personer med hyperhidros och även mot bakfylla.

För att få registreras och säljas som läkemedel måste ett preparat vara bevisat verksam mot den sjukdom som skall behandlas, inte skada mer än hjälpa, distribution och tillverkning måste ske under noggrann kontroll och kraftigt verkande substanser får i Sverige bara skivas ut av läkare med så kallad förskrivningsrätt.[76]. Dessutom jämförs medlet med andra preparat. I Sverige anses cannabis för närvarande inte uppfylla kraven för någon sjukdom. Hur oraffinerade växtdelar med naturligt varierade sammansättning skall tas upp på sådan lista är dock oklart. Flera länder har cannabinoider upptagna i listan över läkemedel med särskild förskrivningsprövning. Tyskland har godkänt cannabisextrakt som en del i behandlingen av en svårt MS-sjuk kvinna i München.[77]

Användningsområden

Verkningsspektrum

Effekter

  • Lätt eufori
  • Avslappning
  • Ökad kreativitet
  • Svindel / yrsel
  • Tachykardi (rusets första 20 min)
  • Bradykardi
  • Torra slemhinnor
  • Törst
  • Känsla av uppsvullnad hals och insida av mun
  • Lätt utvidgade pupiller, röda ögon
  • Ökad aptit
  • Erotiserande och afrodisierande

Litteratur

Böcker

Forskningsrapporter

Se även

Källor

  1. Random House Unabridged dictionary: marijuana, n. 1. hemp. 2. the dried leaves and female flowers of the hemp plant, used in cigarette form as a narcotic or hallucinogen. Also, marihuana. [1890-95, American < MexSp marihuana, mariguana]
  2. The Oxford English Dictionary: Any of various preparations of different parts of the hemp-plant which are smoked, chewed, sniffed or drunk for their intoxicating or hallucinogenic properties and were formerly used medicinally; bhang (marijuana), ganja, and charas (hashish) are different forms of these preparations." It is also notes that "cannabis" was elliptical reference (i.e. slang) for Cannabis sativa.
  3. http://www.idmu.co.uk/can.htm
  4. United Nations Office on Drugs and Crime. 2006. Cannabis: Why we should care. World Drug Report, vol. 1. ISBN 92-1-148214-3 Retrieved on 10 Nov 2006
  5. Hampanätet - Användningsområden
  6. Aftonbladet: Hasch har effekt i flera månader(2003-07-02)
  7. 7,0 7,1 Thomas Lundqvist: Cannabis psykiska och beroendeskapande effekter, 2003
  8. 8,0 8,1 Word Drug report, 2006, kapitel 2.3
  9. RIVM, Holland, 2006 sid 37
  10. MSNBC: Marijuana sold in U.S. stronger than ever, 2007
  11. 11,0 11,1 Herer: The Emperor Wears No Clothes, chapter 1
  12. 12,0 12,1 12,2 12,3 12,4 12,5 Courtwright, David T.: Drogernas Historia, Historiska Media, 2005. ISBN 91-85057-93-2.  sid. 57-65
  13. Nordisk Familjebok 1912
  14. 14,0 14,1 Hampanätet Historia
  15. 15,0 15,1 Oberoende 1-2/98 (pdf)
  16. Tham, Henrik (red.): Forskare om narkotikapolitiken. Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet (pdf)
  17. 17,0 17,1 17,2 17,3 CAN - Drogutvecklingen i Sverige 2008
  18. Lena Schröder: Ungdomsarbetslösheten i ett internationellt perspektiv, 2000 sid 51, 60
  19. The Swedish Drug Control System
  20. CAN Narkotikaprisutveckling i Sverige 1988-2007
  21. 21,0 21,1 21,2 Rikskriminalpolisen
  22. Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk: Årlig rapport: situationen på narkotikaområdet i Europa, Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer, Luxemburg 2008, sid. 38. ISBN 978-92-9168-324-6. 
  23. James Mills, Cannabis, colonialism and labour in South Africa, 1870-1923.
  24. W.W. WILLOUGHBY: OPIUM AS AN INTERNATIONAL PROBLEM, BALTIMORE, THE JOHNS HOPKINS PRESS, 1925
  25. Genevekonferensen
  26. STATEMENT OF DR. WILLIAM C. WOODWARD
  27. Anslinger H,Tompkins W:THE TRAFFIC IN NARCOTICS
  28. Richard J. Bonnie* & Charles H. Whitebread, II:THE FORBIDDEN FRUIT AND THE TREE OF KNOWLEDGE: AN INQUIRY INTO THE LEGAL HISTORY OF AMERICAN MARIJUANA PROHIBITION, 1970 kapitel IV
  29. ROOSEVELT ASKS NARCOTIC WAR AID, 1935
  30. Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Cannabis (drug)
  31. The Marihuana Tax Act
  32. The Marihuana Tax Act, rapportexempel
  33. Statement of Harry J. Anslinger
  34. 34,0 34,1 34,2 UNODC: Sweden’s successful drug policy, 2007
  35. Peter Cohen: Looking at the UN, smelling a rat: A comment on ‘Sweden’s succesful drug policy: a review of the evidence’ UNODC september 2006
  36. SVD:Tio gånger mer cannabis i Sverige 2007-07-12
  37. ELDD : Country profiles, Netherlands
  38. 38,0 38,1 Melamede: Harm reduction-the cannabis paradox
  39. van de Wijngaart: The Dutch Approach: Normalization of Drug Problems The Journal of Drug Issues. 1990; 20(4): pp. 667-678
  40. Office of National Drug Control Policy Executive Office of the President: CURRENT STATE OF DRUG POLICY: SUCCESSES AND CHALLENGES, March 2008
  41. Tonåringar i USA
  42. DEA: What America need to know about Marijuana
  43. 43,0 43,1 43,2 WHO - Facts & Figures: Cannabis Mars 2007
  44. HV, Brignell C, Fletcher S, Middleton P, Henry J. Cognitive and subjective dose-response effects...
  45. RIVM Report 267002002/2006, 2006
  46. CAN.se - Cannabis Mars 2007
  47. Cannabis and mental health: More evidence establishes clear link between use of cannabis and psychiatric illness.” Joseph M. Rey, Christopher C. Tennant, British Medical Journal 2002; Vol 325:1183-84
  48. Anders Elverfors: Abtsinenssymtom vid narkotikamissbruk - handläggning
  49. FASS Psykos-översikt
  50. 50,0 50,1 Henquet, Krabbendam, Spauwen, Kaplan, Lieb, Wittchen, van Os: Prospective cohort study of cannabis use, predisposition for psychosis, and psychotic symptoms in young people
  51. Substance-Induced Psychotic Disorder
  52. Cannabis use and risk of psychosis in later life
  53. Dr Louise Arseneault med flera, The British Journal of Psychiatry: Causal association between cannabis and psychosis: examination of the evidence (2004)
  54. Statens Folkhälsoinstitut: Ny rapport visar tydligt skaderiskerna med cannabis. Kapitel 15. 2004-09-13
  55. Fergusson, Boden, Horwood: Cannabis use and other illicit drug use: testing the cannabis gateway hypothesis (abstract)
  56. Louisa Degenhardt et al Who are the new amphetamine users? A 10-year prospective study of young Australians, 2007
  57. ABC News Australia: Cannabis linked to use of amphetamines, 2007-07-18
  58. Ellgren: Haschrökning bland unga ökar biologisk risk för tyngre drogmissbruk(2007)
  59. Marijuana and Medicine - Amerikanska Institute of Medicine's vetenskapliga bedömning av marijuanans medicinska aspekter. Executive summary som PDF
  60. Using Marijuana May Not Raise the Risk of Using Harder Drugs Research brief, RAND Corporation, hämtad 2007-10-30
  61. Holmberg, Barbro: Haschboken sid. 23, Folkhälsoinstitutet, 1994. ISBN 91-88564-19-3. 
  62. 62,0 62,1 Barnwell, Earleywine, Wilcox: Cannabis, motivation, and life satisfaction in an internet sample
  63. 63,0 63,1 Jan Ramström: Skador av hasch och marijuana,kontinuerligt int2003 sid 49
  64. World Drog Report 2006
  65. APA Diagnostic Classification
  66. Online Psychological Services: Cannabis Dependence
  67. 67,0 67,1 Looby, Earleywine: Negative consequences associated with dependence in daily cannabis users
  68. 68,0 68,1 UK House of Lords Report on Cannabis Kapitel fyra
  69. Hayatbakhsh, Najman, Jamrozik, Mamun, Alati, Bor: Cannabis and anxiety and depression in young adults: a large prospective study (abstract)
  70. Tournier, Sorbara, Gindre, Swendsen, Verdoux: Cannabis use and anxiety in daily life: a naturalistic investigation in a non-clinical population (abstract).
  71. Erowid.org - Cannabis chemistry
  72. Bilolyckor i Frankrike
  73. Tibor Harkany. Sydsvenskan 2007-05-24
  74. Tibor Harkany mfl: Hardwiring the Brain: Endocannabinoids Shape Neuronal Connectivity, 2007
  75. The Marijuana Policy Project
  76. Läkemedelsverket
  77. Deutche Welle - Germany Allows Patient Legal Use of Cannabis 21/8-07

Länkar

  • Wikiquote-logo.svg Wikiquote har citat av eller om Cannabis
Personliga verktyg