Mobbning
Från Rilpedia
 |
Denna artikel behöver fler källor för att verifieras. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till fler pålitliga källor (använd helst fotnoter) Material som inte är verifierbart kan ifrågasättas eller tas bort. |
Mobbning innebär att en eller flera personer utsätts för systematiska trakasserier inom en organisation. Det kan involvera våld eller hot om våld och kan förekomma på exempelvis arbetsplatser, i skolan eller inom militärlivet. En person som mobbar en annan kallas mobbare. Mobbning kan involvera ett eller flera av det som juridiskt benämns misshandel, olaga hot, förolämpning, förtal, övergrepp i rättssak, stöld, skadegörelse, olaga frihetsberövning, ofredande och sexuellt ofredande.
Mobbning handlar i många fall om att skaffa sig makt och status.[källa behövs] Studier visar att mobbare vanligen har gott självförtroende[Ifrågasatt uppgift] och begränsad empati. Mobbare trivs med den makt det innebär att kunna kontrollera och trakasserare en annan individ.[källa behövs] För att uppnå sitt mål behöver mobbarna den tysta massan till hjälp, det vill säga betraktare, som höjer mobbarens status genom att avstå från att ingripa.[källa behövs] För att stävja mobbning är det nödvändigt att ingripa mot dem som mobbar. Som ett led i förebyggande arbete är det också önskvärt att få följeslagarna eller betraktarna att reagera och agera, det vill säga sänka toleransen för mobbning.
Mobbning kan indelas i olika kategorier:
- Fysisk mobbning (slag, sparkar, knuffar, dra i håret, tafsa, trycka upp mot vägg, förstöra kläder, väskor eller skolarbeten med mera)
- Verbal mobbning (rykten, hån, hot, glåpord, öknamn, klotter, nedsättande kommentarer)
- Psykisk mobbning (blickar, suckar, kommentarer, imitationer (t.ex imitera någons haltande, sätt att tala, etc), vända ryggen till, inte lyssna på förslag, flytta sig om någon sätter sig bredvid, resa sig upp och lämna sällskap när någon anländer, ignorera, utfrysning, ogrundad portning och svartlistning)
- E-mobbning (rykten via exempelvis chattprogram eller communityn, förtal via Internet-sidor, hot via SMS, spridning av bilder och filmer på till exempel Internet utan godkännande med mera, trakasserier på forum, bloggar och wikier)
Mobbning finns inte som brottsrubricering i svensk lagstiftning, men de handlingar som kan ingå i begreppet är ofta brottsliga. Att knuffa någon är exempelvis misshandel.
Innehåll |
Mobbningsbegreppet
Enligt Hans-Edvard Roos går begreppet mobbning att härleda så långt som trehundra år tillbaka i tiden. Ordet "mobb" betyder "den föränderliga, opålitliga hopen" och att mobba betyder följaktligen att "pöbla" eller "bråka i gäng eller grupper". Den engelska "mobben" var en folkmassa som uppviglats av någon i politiska syften. Engelskans variant "mobbing" har en mer specifik betydelse som involverar gängbildning, och den korrekta översättningen är istället "bullying" (Björk, 1999). Samtidigt har dock "bullying" en snävare åsyftning, mer jämförbar med "översitteri" än "mobbning".
Några personer som varit eller är engagerade i arbetet mot mobbning: Peter Paul Heinemann, Dan Olweus, Anatol Pikas, E. Roland, R. Welin, Heinz Leymann, Anita Hogeborn-Kullander.
Mobbning i skolan
Den mest erkände forskaren inom skolmobbning, professor Dan Olweus, dementerar teorin om att mobbare skulle vara svaga. Tvärtom menar Olweus att mobbare har bättre självförtroende än andra men samtidigt är aggressiva och i avsaknad av empati och har oftast haft en dålig uppväxt med mycket våld i hemmet. Det typiska mobboffret är däremot icke-aggressivt, ängsligt och har dåligt självförtroende, enligt Olweus. Forskning visar att skolbarn som mobbar blir kriminella betydligt oftare än andra senare i livet. De få studier som har gjorts på mobbade skolbarn i vuxen ålder visar att dessa är överrepresenterade när det gäller ångest och depression.
Mobbningsexperter tvistar om mobbning skall betraktas som ett övergrepp eller en konflikt. Anatol Pikas, som var den förste att publicera en bok om behandling av skolmobbning, skiljer mellan behandling av de övergrepp som (1) bevisligen äger eller ägt rum och (2) de som påstås ha inträffat. I det första fallet bör mobbarna behandlas i enlighet med lagen och/eller skolans värderingar. I det andra fallet bör hanteringen undvika skuldutredning och istället rikta in sig på en långsiktig lösning som godtas av båda parter på lika villkor och kan stödjas av den ansvarige vuxne. Han eller hon intar rollen av terapeutisk medlare som utan invändningar hör de inblandade parternas versioner och förstärker deras konstruktiva förslag. Först i individuella samtal, sedan i gruppmöten där den gemensamma lösningen förstärks och uppföljning fastställs. Se http://www.pikas.se/SCm/ och http://www.pikas.se/GBm/. Metoden har kritiserats bl.a. av professor Dan Olweus, som menar att mobbning inte är en konflikt utan ett övergrepp. Att mobboffret förmås göra eftergifter gentemot förövarna uppfattar Olweus som en ytterligare kränkning av den utsatte. Olweus metod mot mobbning bygger istället på gränssättning för eleverna genom beröm och sanktioner, kombinerat med ett varmt vuxenengagemang.
Mobbning bland vuxna
Under senare år har mobbning bland vuxna, främst på arbetsplatser tilldragit sig mer uppmärksamhet. Mobbning bland vuxna involverar sällan våld eller hot om våld, däremot ofta exkludering från sociala sammanhang. Vuxna mobbare hävdar ofta att det inte är mobbning de ägnar sig åt och kan därför försvara sitt handlande i termer av att "jag behöver inte prata med människor som irriterar mig" eller "jag bestämmer vem jag vill bjuda på min fest" . Sexuell diskriminering och ibland även sexuella trakasserier, ofta riktat mot en person av underrepresenterat kön på en arbetsplats, är också en form av mobbning bland vuxna.
Politisk mobbning
Se även: Diskriminering
När det gäller politik kan man säga att nazisterna tillämpade en form av mobbning mot judar, romer, handikappade och så vidare. I dess propaganda fanns tydliga drag av vad man helt klart kan kalla mobbning. Att se vissa människor som mindre värda och anse sig kunna göra hur man vill med dem utan att av någon som helst anledning bry sig om deras känslor.
I forna Östblocket så kunde man tillämpa politisk mobbning mot politiska motståndare, placeringar i arbetsläger var det vanligaste sättet, men olika typer av tortyr och isolering förekom också.[källa behövs] Detta förekommer fortfarande i t.ex Kina och Nordkorea.[källa behövs]
Under Apartheid-regimen i Sydafrika hade man en form av politisk mobbning då man valde att skilja på färgade och vita.
Även i väst förekommer en viss outtalad politisk mobbning mot bland annat U-länderna och Mellanöstern.
I Sverige förekommer politisk mobbning i ganska liten omfattning, men den förekommer.[källa behövs] Personer med neuropsykiatriska funktionshinder kan trots att personen inte uppvisat några större problem få svårare att få jobb, komma in på utbildningar eller ta körkort etc.[källa behövs] Detta beror i första hand på byråkratin och okunskap om området, och är alltså inte fullt uppsåtligt.
Dold mobbning
I filmväg förekommer en hel del dold mobbning, de elaka stereotyperna i många filmer är nästan alltid en intellektuell ensam person som alla tycker illa om på något sätt som inte uttallas.
Mobbning som begrepp i svensk lagstiftning
Från den 1 april 2006 började en ny lag gälla – 2006 års diskriminerings lag (SFS 2006:67). Denna lag syftar både till att ge elever i det svenska skolväsendet ett skydd mot diskriminering men även ett skydd mot annan kränkande behandling. I lagens förarbete [1] skriver regeringen att begreppet annan kränkande behandling motsvarar det som i vanligt tal kallas för mobbning. I lagen ( 13 §) står det: ” Huvudmannen för verksamheten, rektorn eller någon med motsvarande ledningsfunktion eller personal får inte utsätta ett barn eller en elev för annan kränkande behandling”.
I lagen ställs krav på skolhuvudmännen att vidta ett aktivt förebyggande arbete mot mobbning, att upprätta likabehandlingsplaner samt att utreda och vidta åtgärder mot kränkande behandling.
Vidare kan en elev som blivit mobbad väcka talan mot skolhuvudmannen och kräva skadestånd. En särskild ombudsman (Barn- och elevombudet) inrättades vid Statens skolverk för att föra elevens talan.
När det gäller mobbning i arbetslivet har arbetsmiljöverket gett ut föreskrifter mot kränkande särbehandling. Dessa föreskrifter är emellertid vare sig straffbelagda eller vitessanktionerade. Verket tar sig heller inte an enskilda mobbningsfall. I praktiken innebär detta att arbetsgivaren kan delta i mobbning eller underlåta att agera utan konsekvenser.
Alla fackföreningar har någon form av arbete för att förhindra mobbning på arbetsplatserna och medverkar ofta för att lösa konflikter i grupper, antingen som representant för den mobbade eller i egenskap av "katalysator". Om du som mobbad behöver hjälp att lösa problemen kan du vända dig till din lokala fackförening, eller den centrala om du känner att du inte känner förtroende för din lokala avdelning.
Diskrimineringslagen i skolan, som även innefattar mobbning, gäller inte i arbetslivet. Om någon arbetstagare trakasseras av andra skäl än etnisk bakgrund, kön, trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder, så finns det ingen ombudsman som den drabbade kan vända sig till för att driva en skadeeståndsprocess. Detta innebär i praktiken att offret självt måste stå för rättegångskostnaderna vid en eventuell förlust. Därmed är det nästan omöjligt för den som mobbas i arbetslivet att få upprättelse om trakasserierna inte faller under diskriminering. Många drabbade blir istället sjukskrivna och förtidspensionerade.
Källor
- Björk, Gunilla O. (1999), "Mobbning - en fråga om makt?".
Se även
- Grupptryck
- Projekt Charlie
- Nytorps T-modell
- Stiftelsen Friends
- Dan Olweus
- Sexuella trakasserier
- Diskriminering
