Från Rilpedia

Hår kan yttra sig på många olika sätt: päls, morrhår, taggar hos igelkotten, och horn på noshörningen.

Hår är trådformiga proteinutväxter från hårsäckar i huden hos däggdjur. Håret har olika funktioner hos olika arter; bland annat kan det skydda mot höga eller låga temperaturer i omgivningen, minska friktionen (t.ex. i armhålorna), användas som känselspröt (morrhår), skydda mot UV-ljus eller fungera som försvar mot fiender (igelkottens taggar). Hos andra djur än människor kallas håret ofta för päls. Hästar har man som används vid stråktillverkning och möbelstoppning där det brukar kallas tagel. Huvudkomponenten i hår är keratin. Keratiner är proteiner, långa kedjor med aminosyror.

Innehåll 1 Människans hår 1.1 Kroppsbehåring 1.2 Huvudhår 1.3 Typer av hår 1.4 Hår och åldrande 2 Patologiska komplikationer på hår 3 Referenser

Människans hår

Människans hår består till största delen av proteinet α-keratin.

Kroppsbehåring

Enligt ny forskning på löss så tappade människans förfäder håret för 3,3 miljoner år sedan. ^[1] Det finns många teorier om orsakerna till detta. En teori är att ett könsurval lett till att mer juvenila drag selekterats fram.

Den flesta evolutionsforskare verkar dock mena att allt eftersom kroppsstorleken ökar så ökar behovet att göra sig av med kroppsvärme i snabbare takt. Människor skulle i så fall ha utvecklat förmågan att svettas och förlorade päls för att svettas lättare och på så vis kyla ner kroppen. ^[2][3]

Olika kroppsdelar har olika typer av hår. Från och med barndomen täcks hela kroppen av vellushår förutom på följande ställen: läpparna, hand- och fotsulorna, vissa externa genitala områden, naveln och ärrvävnad.

De stigande nivåerna av manliga könshormoner (androgener) under puberteten orsakar en transformationsprocess där vellushår omvandlas till terminalt hår på ett flertal områden på kroppen. Eftersom folliklarna svarar på androgener (främst testosteron och testosteronderivat) kallas det även för androgent hår. Hastigheten för hårtillväxt och densiteten ökar. Olika områden är olika känsliga för androgener (t.ex. är pubesområdet mest känsligt och tjockare hår växer oftast först där som en respons på androgener).

Områden som utvecklar terminala hår på både män och kvinnor är underarmarna och pubesområden. Däremot brukar endast män få androgena hår på andra områden som i ansiktet (skägg), på bröstet, magen och armar och ben. Kvinnor behåller mer vellushår som inte syns lika tydligt. Genetiska variationer bestämmer den könsberoende utvecklingen av kroppshår och kvinnor i vissa delar av världen har till exempel lättare att utveckla mustasch med åren.

Sjukligt ökad kroppsbehåring med ett manligt könsmönster brukar kallas hirsutism. En överdriven och onormal hårtillväxt på både kvinnor och män går under beteckningen hypertrikos. Vad som betecknas som onormalt beror inte enbart på medicinska indikationer utan även på sociala och kulturella attityder.

Individuella hår växlar mellan perioder av tillväxt och dvala. Under tillväxtfasen så är hårfolliklarna långa och bulliga och håret växer utåt med en hastighet på cirka 1/3 mm per dag. Efter tre till sex månader (hår i armhålan och könshår har längst tillväxtcykel) så stannar tillväxten, follikeln krymper och hårroten växer fast. Efter en tids vila så börjar en nytillväxtperiod och då puttas det gamla hårstrået ut. Huvudhår har mycket längre tillväxtperioder och blir mycket längre innan de fälls.

Huvudhår

Huvudhår är det hår som växer på huvudet, vilket är det mest framstående på de flesta människor. Huvudhårets främsta uppgift är att skydda skalpen från UV-strålning, vilket förklarar varför människor i heta, soliga klimat har tätt, krulligt hår. Det genomsnittliga antalet hårsäckar hos människor är 100 000, dessa växer på skalpen som har en genomsnittlig yta på 770 cm². Avsaknaden av huvudhår kallas Alopeci, kallas vanligen (flint-)skallighet. Huvudets hår skyddar dock mot UV-ljus och kyla men antropologer spekulerar om att den funktionella signifikansen av långt huvudhår är obefintlig och att det är en biprodukt av sekundärt naturligt urval (kanske till följd av sexuell selektion) då långt hår är ett tecken på hälsa och god nutritionell status. Huvudhåren har långa tillväxtperioder och en individuell hårsäck producerar endast ca 20 hår under en persons livstid. Om håret blir rakt eller krulligt beror på hårsäckens form, raka hårsäckar ger rakt hår medan böjda ger krulligt, detta är genetiskt förprogrammerat men kan ändras över tiden.

I normala fall har en människa cirka 80 000 - 160 000 hårstrån över hårbotten och oftast tappar man upp till 100 stycken per dag.

Genomsnittligt arbetar 85% av alla hårsäckar medan 15% vilar. Håret tunnas ut när allt fler hårsäckar går i en för tidig eller förlängd vila. Detta kan ske vid sjukdom eller andra påfrestningar, såsom stress. Antalet arbetande hårsäckar blir även mindre ju äldre man blir.

Se även frisyr.

Genomsnittligt antal huvudhår (Amerikanska kaukasier) ^[4]

Hårfärg	Antal hår	Diameter på hårstråna
Blonda	146 000	17 till 51 mikrometer
Svarthåriga	110 000	64 till 100 mikrometer
Brunhåriga	100 000	varierar
Rödhåriga	86 000	varierar

Typer av hår

Människor har tre olika typer av hår:

1. Lanugohår, de fina hår som täcker nästan hela kroppen hos foster.
2. Vellushår, de korta, tunna hår som växer på hela kroppen och som ser ut som "persikoludd".
3. Terminalhår: fullt utvecklat hår som generellt är mycket längre och som är tjockare och strävare än vellushår.

Hår och åldrande

Äldre personer tenderar att utveckla grå hår eftersom pigmentet i håret går förlorat och håret blir mer färglöst. Grått hår brukar räknas som ett kännetecken på den normala åldringsprocessen. Åldern då man börjar få grå hår varierar men nästan alla över 75 år har grått hår, män brukar generellt få grå hår tidigare än kvinnor.

Det hävdas ofta att hår och naglar växer under flera dagar efter döden. Detta är en myt ^{[källa behövs]}; att det ser ut som tillväxt beror på dehydrering vilket leder till att huden drar sig tillbaka vilket gör naglarna och håret mer framträdande. ^{[källa behövs]}

Patologiska komplikationer på hår

Det finns flera sjukdomstillstånd som påverkar håret, till exempel Alopecia areata. Kemoterapi vid cancerbehandling leder ofta till håravfall då cellerna i hårbotten delar sig ofta liksom cancercellerna som behandlingen riktar in sig på. Lanugohår på underarmarna kan vara ett tecken på anorexia nervosa. Gifter kan lagras i hårstrån i åratal och i rättsmedicinska undersökningar kan man bland annat se om en person utsatts för arsenik.

Referenser

1. ↑ Wade, N. (2007). In Lice, Clues to Human Origin and Attire. New York Times, 156(53877), A17-A17.
2. ↑ Annual Review of Anthropology Vol. 33: 585-623 (Volume publication date October 2004) Nina G. Jablonski
3. ↑ G.G. Shwartz & L.A. Rosenblum, Allometry of primate hair density and the evolution of human hairlessness, American Journal of Physical Anthropology vol. 55 issue 1
4. ↑ http://www.hairscientists.org/%20hair.htm