Malaria

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Malaria
Klassifikation och externa resurser

Plasmodium falciparum i en mänsklig röd blodkropp.
ICD-10	B50.
ICD-9	084
OMIM	248310
DiseasesDB	7728
MedlinePlus	000621
eMedicine	med/1385  emerg/305 ped/1357
MeSH	C03.752.250.552

Malaria, äldre benämning sumpfeber, är en allvarlig och ibland dödlig sjukdom orsakad av encelliga parasiter från plasmodiumsläktet. Ordet stammar från italienskans mal aria, 'dålig luft', då man förr trodde att det var den dåliga luften från Po-floden som orsakade sjukdomen. Sjukdomen är mycket utbredd i de tropiska och subtropiska områdena i världen, framförallt i Afrika, där man beräknar att ett barn dör var femte minut till följd av sjukdomen.

Malaria har även funnits och kunnat spridas i Sverige. Utan några riktade åtgärder försvann sjukdomen spontant på 1930-talet. Till detta bidrog sådana förändringar inom jordbruket som minskade kläckningsmöjligheterna för malariamyggan, till exempel utdikning av våtmarker och torrläggningar av myrar. Förbättrade bostäder på landsbygden bidrog också, liksom en förbättrad djurhållning. Därtill kom en bättre tillgänglighet till läkemedel, vilket minskade antalet smittbärare och därigenom också riskerna för smittspridning. Malaria-myggan finns fortfarande kvar i Sverige, men utgör inte längre något hot då den i Sverige inte längre är bärare av malariaparasiten.

Livscykel

En Anopheles albimanus-mygga som suger blod ur en människoarm. Denna mygga är en malariaspridande insekt, att få kontroll över myggen är ett effektivt sätt att minska förekomsten av malaria.

En mänsklig infektion av malaria börjar med att en mygga av släktet Anopheles suger blod. När myggan suger blod sprutar den samtidigt in saliv som är avsett att utvidga kärlen omkring stickstället samt förebygga koagulering. Tillsammans med myggans saliv följer det första stadiet i den mänskliga halvan av malariacykeln: sporozoiten. Redan en halvtimme efter att parasiterna tagit sig in i blodomloppet har de gömt sig i levern där de ombildas till schizonter. Schizonterna börjar dela sina cellkärnor och organeller för att bilda nya dotterceller. När många dotterceller bildats brister schizonten och släpper ut i blodomloppet de dotterceller, merozoiter, som den har bildat. Detta tar omkring 5-7 dagar. I blodomloppet tar sig moerozoiterna in i de röda blodkropparna där de bildar sitt ringstadium: trofozoiten. Trofozoiterna sönderdelar ("äter") hemoglobinet i blodkroppen för att tillgodogöra sig de näringsämnen den behöver för sin reproduktion (grek. trophe = näring). Efter detta kan den bilda två olika stadier; dels kan den bilda en ny schizont i blodcellen som bildar fler merozoiter, dels kan den (mera sällan) övergå till den haploida formen som är inblandad i könslig reproduktion: Gametocyten. Gametocyterna ligger kvar i blodkropparna och väntar på att en ny Anophelesmygga ska suga blod från den sjuke för att sedan i tarmen på myggan utvecklas till gameter som är de mogna könscellerna. En hanlig och en honlig könscell går ihop till en zygot. Zygoten utvecklas till en ookinet som har förmågan att röra sig. Den borrar sig in i myggans tarmvägg och bildar där ett slags sporozoiternas schizont, en ovocyst. Av varje ovocyst bildas runt tusen sporozoiter som släpps lösa när ovocyten brister. De färska sporozoiterna tar sig till myggans salivkörtlar och är efter det redo att börja om malariacykeln på nytt.

Symptom

Inkubationstiden är vanligen 1-4 veckor, men kan i undantagsfall vara flera år. Svår frossa och plötslig feber är det vanligaste symptomet, men ofta också illamående, kräkningar, huvudvärk, diarré, sjukdomskänsla och muskelvärk. Sjukdomsbilden är svår att särskilja från vanliga virusinfektioner i tarmen och influensa. Eftersom det krävs laboratorieutrustning för att ställa en säker diagnos är det viktigt i malariadrabbade områden att alltid söka omedelbar sjukvård om feber skulle uppkomma.

I de klassiska (men ovanliga) malariasymptomen går febern i cykler. Mellan feberattackerna som varar i några timmar mår patienten relativt bra. Cyklerna orsakas av att parasiterna samtidigt spränger de röda blodkropparna och släpper ut toxiner och antigener som kroppen reagerar på. När parasiterna sedan tar sig in i blodkropparna och kroppen rensat bort föroreningarna i blodet försvinner symptomen tills parasiterna spränger blodcellerna igen. Betydligt vanligare vid allvarlig malariainfektion är att symptomen är kontinuerliga och förvärras snabbt.

Eftersom malarian förstör röda blodkroppar orsakar parasiterna anemi(blodbrist) hos den infekterade. Parasiterna, främst P. falciparum, skjuter ut ett slags "proteinklister" på ytan av blodcellerna vilket får de att dels klumpa ihop sig, dels fästa vid kärlväggarna. Detta har de utvecklat för att motverka att blodkropparna passerar igenom mjälten, vilket är kroppens främsta försvar mot infekterade blodkroppar. Dessa klumpar gör dock att kapillärer täpps till vilket kan orsaka allvarliga komplikationer. Kärlen täpps även till av att hemoglobin släpps fritt i blodet när de röda blodkropparna sprängs av parasiterna. Hemoglobinet täpper igen tunna blodkärl och kan ställa till med stor skada, bland annat kan det skada blodtillförseln till hjärnan och orsaka njursvikt. Skador på njurarna leder i allvarliga fall till att slaggprodukter läcker ut i urinen och ger det en svart färg, så kallad svartvattenfeber.

Förebyggande åtgärder

Bästa sättet att undvika malaria är att undvika myggstick, exempelvis genom att på kvällarna bära långärmad tröja och långa byxor samt använda myggmedel. Vid längre resa i malariadrabbat område rekommenderas profylaktisk behandling med exempelvis Lariam eller Malarone. Biverkningar är vanliga, framförallt från Lariam, och innefattar bland annat mardrömmar och håravfall och därför ska man undvika dessa medel om risken att smittas är väldigt liten.

I områden där malaria förekommer använder man ibland myggnät över sovplatser, ofta impregnerade med nervgift för myggor, såsom Permetrin eller Deltametrin. Eftersom myggan ofta vilar inomhus på väggar under två meter så kan man årligen spreja väggarna upp till denna höjd inomhus och därmed försvåra för myggan att vila där. Utdikning av myggans kläckningsplatser är ett effektivt sätt att minska förekomsten av malariamyggan och därmed också själva malarian.

Framtida lösningar

Ett protein kallat lectin som är funnet hos sjögurkor dödar malariaparasiter av olika slag i ett av dess utvecklingsfaser kallad ookinet. Proteinet studeras i hopp om att hitta en användbar lösning^[1].

Antal smittade

Länder med endemisk malaria har gul färg (2003).^[2]

I Sverige insjuknar mellan 75 och 140 personer per år i malaria. Då infekterade myggor saknas i Sverige har smittotillfället alltid skett utanför landet. I hela världen smittas årligen över 300 miljoner människor och ungefär två miljoner dör. Främst barn under fem år drabbas. Smittan är mest utbredd i Afrika söder om Sahara.

Referenser

Noter

1. ↑ BBC - Sea cucumber 'new malaria weapon'
2. ↑ ”Malaria”. US Centers for Disease Control and Prevention. 2003. http://www.dpd.cdc.gov/dpdx/HTML/ImageLibrary/Malaria_il.htm. Läst 2008-07-20. 

Se även

• Medicinsk entomologi

Källor

• Smittskyddsinstitutet: Statistik för malaria – Malariasmittade per land