Virus

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Denna artikel handlar om den biologiska enheten virus. Se även datorvirus

Ett influensavirus.

Virus är de minsta biologiska enheterna som kan infektera levande organismer. Virus brukar inte räknas som en livsform, då de saknar egen ämnesomsättning, utan beskrivs ofta snarare som "ett mellanting mellan liv och död materia". De kan inte föröka sig utan att infektera en levande cell. Med hjälp av cellens maskineri tillverkar viruset fler viruspartiklar.

Virus kan infektera alla levande organismer: bakterier, växter, djur och människor. Sjukdomar orsakade av virus kallas virussjukdomar eller mer vetenskapligt viroser. Det finns minst 600 virus som kan infektera människor. Virus som infekterar bakterier kallas bakteriofager.

Virus kan inte förflytta sig av egen kraft, utan förlitar sig på att det förr eller senare kommer i kontakt med en möjlig värdcell av rätt slag för just denna typ av virus. Virus sprids ofta via kroppsvätskor och avföring, direkt kontakt med smittokälla eller via luften i aerosoler. Då virus inte är levande partiklar är många mycket motståndskraftiga mot tuffa miljöer både utanför och innanför kroppen.

Kroppen bekämpar virusinfektioner genom att känna igen och döda virusinfekterade celler. Särskilt det adaptiva immunförsvaret bestående av lymfocyter (T- och B-celler) är viktigt i skyddet mot virusinfektioner. Ett framgångsrikt virus har därför utvecklat mekanismer för att gömma sin existens för immunförsvaret. Det går att vaccinera mot en lång rad virussjukdomar, och därmed öka kroppens beredskap för att bekämpa det aktuella viruset.

Vi har många virus som ligger latenta i våra kroppar (exempelvis Epstein-Barr-virus), och hålls i schack av immunförsvaret. När immunförsvaret antingen är upptagen med annat eller nedsatt, som vid andra sjukdomar eller vid behandling med immunhämmande (immunosuppressiva) mediciner, kan sådan virus orsaka symptom. Eftersom virus har lätt för att mutera och därigenom hitta sätt att undgå medicinens verkningar, måste man ofta behandla med flera antivirala medel samtidigt.

Eftersom många virus stimulerar de infekterade cellerna att dela sig, ökar vissa virus risken för cancer. Livmoderhalscancer (cervixcancer) är en cancerform som är starkt förknippad med vissa papillomavirus.

I genterapi används virus som vektorer, det vill säga för att bära den relevanta genen in i cellen. Detta har emellertid visat sig farligt. Några patienter har dött av virusinfektion efter försök till genterapi.

Studiet av virus kallas virologi och är en gren av biologin.

Historia

Virussjukdomen polio finns dokumenterad från faraonernas Egypten tack vare hieroglyfer. 1796 upptäckte Edward Jenner att en mjölkerska som tidigare hade haft kokoppor var immun mot smittkoppor. Denna insikt ledde till att man lyckades ta fram ett vaccin mot smittkoppor. I slutet av 1800-talet utvecklades Germ Theory av John Snow, Louis Pasteur och Robert Koch som säger att mikroorgansimer kan orsaka sjukdomar, något som idag är självklart men som inte var det för hundra år sedan.

Den rysk-ukrainske vetenskapsmannen Dimitrij Ivanovskij lyckades 1892 isolera tobaksmosaikviruset som drabbar tobaksplantor. 1900 kom Walter Reed fram till att gula febern som orsakade stort problem vid byggandet av Panamakanalen orsakades av en mygga och därmed enkelt gick att skydda sig mot.

Ernst Ruskas och Max Knolls uppfinning av elektronmikroskopet 1931 banade vägen för ökad förståelse av virus, eftersom de i allmänhet är för små för att kunna studeras med ljusmikroskop.^[1] 1935 studerade den amerikanske biokemisten och virologen Wendell Stanley tobaksmosaiksviruset och kom fram till att det till stor del bestod av protein.^[2] Senare separerades detta virus i sina protein- respektive RNA-delar.^[3] Tobaksmosaikviruset var också det första virus som kristalliserades och vars struktur därför kunde studeras i detalj med röntgendiffraktion. De första bilderna av detta slag togs fram av Bernal och Fankuchen 1941.Rosalind Franklin lyckades 1955 kartlägga hela detta virus struktur.^[4]

Struktur

Några olika virusmorfologier. Bakteriofagen (vänster) har en komplex form, medan virusen till höger har enklare former. Viruset uppe till vänster är ikosaederformat.

Virus förekommer i olika storlekar och former, morfologier. Ett typiskt virus är ungefär 100 gånger mindre än en bakterie. De flesta studerade virus har en diameter mellan 10 och 300 nanometer.

En fullständig viruspartikel består dels av genetiskt material i form av RNA eller DNA, som omges av ett skyddande proteinskal (kapsid eller kapsel). Skalet består av ett antal identiska proteinenheter som var och en kallas kapsomer. Koden för detta protein finns i virusets genetiska material, och tillverkas i värdcellen efter att den infekterats av ett virus. Vissa viruspartiklar har också ett yttre lipidhölje uppbyggt av lipider som kommer från värdcellens cellmembran. Virus med lipidhölje kallas höljevirus, virus utan hölje kallas nakna virus.

Kapsidens form används för att karaktärisera olika virus. Vanliga virusmorfologier är helix-form (spiralform) och ikosaeder-form (20-sidig polyeder). Utöver dessa finns komplexa former som består av flera sammansatta delar.

Arvsmassa

Virusets egna gener kodar för ett fåtal proteiner. Till de proteinerna hör de som ingår i virusets skal, proteiner som hjälper viruset att infektera celler och proteiner som ställer om cellen från dess normala funktion till att bli en virusfabrik.

DNA-virus bär på färdiga DNA-molekyler som tar sig in i cellen och använder cellens mekanismer för att föröka sig. Undantag är hepatit B-virus som är det enda DNA-virus som replikerar i cytoplasman. DNA-virus är antingen dubbelsträngade (dsDNA) eller enkelsträngade (ssDNA). De sistnämnda bildar efterhand dsDNA. Allmänt sett är DNA-virus stabilare än RNA-virus och ger därmed högre risk för smitta. Risken att smittas av RNA-viruset HIV vid samlag är till exempel betydligt mindre än att smittas av DNA-viruset Hepatit B, som är ett DNA-virus.

Nästan alla RNA-virus replikeras i cytoplasman. +RNA (mRNA) kan direkt translateras av fria ribosomer och producera proteiner som viruset behöver. Ett -RNA virus (komplementär till mRNA) har med sig polymeras när det tränger in i cellen för att kunna skapa +RNA (mRNA).

Läkemedel

Det finns flera typer av läkemedel mot virus, antivirala medel. Generellt sett ligger området långt efter medel mot bakterier - det första antivirala medlet godkändes först 1983. Området har satt fart tack vare den intensiva forskningen på HIV. Antivirala medel kan till exempel hindra virus från att sätta sig fast och tränga in i cellerna, eller hämma virusets förökning (replikation). De kan också gå ut på att stimulera kroppens immunförsvar. Många medel mot HIV, så kallade proteashämmare, blockerar virusets enzymer (proteaser).

Klassificering

Klassificering av virus sker på ett par olika sätt. Ofta baseras klassificeringen utifrån virusets morfologi. Det vanligaste är ett system med olika hierarkier (suffix inom parentes):

1. Familj (-viridae)
2. Underfamilj (-virinae)
3. Genus (-virus)
4. Typ (-virus)

Ett annat system uppfanns av David Baltimore och döptes efter honom till Baltimore-klassificeringen där sju olika grupper används beroende på hur viruset replikeras sig.

Några virussjukdomar

• Bältros
• Denguefeber
• Ebola
• Förkylning
• Hepatit
• Herpes
• Gula febern
• HIV/AIDS
• Hjärninflammation (encefalit)
  • TBE (fästingburen virusencefalit)
• Influensa
• Mässling
• Polio
• Påssjuka
• Rabies
• Röda hund
• Smittkoppor
• Vattkoppor
• West Nile Fever
• HTLV

Typer och klasser av virus

Virus kan vara antingen DNA- eller RNA-virus. Inom denna uppdelning kan man sedan klassificera virus utifrån familj och ibland subfamilj.

• DNA-virus
  • Adenovirus (förkylningsvirus)
  • Hepadnavirus (hepatit B-virus)
  • Herpesvirus (Epstein-Barrvirus, herpes simplex typ 1 och 2)
  • Papillomavirus (bland annat vårtvirus)
  • Parvovirus ("femte sjukan")
  • Poxvirus (smittkoppor, kokoppor)

• RNA-virus
  • Arenavirus ("Lassafeber")
  • Bornavirus
  • Calicivirus (norovirus, hepatit E-virus, "vinterkräksjukevirus")
  • Filovirus (ebolavirus, Marburgvirus)
  • Flavivirus (gula febern, hepatit C-virus, TBE, Denguefeber)
  • Ortomyxovirus (influensavirus A, B och C)
  • Paramyxovirus (mässling, påssjuka, Newcastlesjuka)
  • Picornavirus (poliovirus, hepatit A-virus)
  • Reovirus
    • Rotavirus
  • Retrovirus (HIV, HTLV)
  • Rhabdovirus (rabies)
  • Togavirus (röda hund)

Se även

• Zoonos
• Virologi
• Bacill
• Bakterie
• Parasit
• Lista över virus
• Viroid

Referenser

1. ↑ Nobel Lectures, Physics 1981–1990, (1993) Editor-in-Charge Tore Frängsmyr, Editor Gösta Ekspång, World Scientific Publishing Co., Singapore.
2. ↑ Stanley WM, Loring HS (1936). "The isolation of crystalline tobacco mosaic virus protein from diseased tomato plants". Science, 83, p.85 PMID 17756690
3. ↑ Stanley WM, Lauffer MA (1939). "Disintegration of tobacco mosaic virus in urea solutions". Science 89, pp. 345–347 PMID 17788438
4. ↑ Creager AN, Morgan GJ (June 2008). "After the double helix: Rosalind Franklin's research on Tobacco mosaic virus". Isis 99 (2): 239–72. PMID 18702397. Hämtat 2008-09-16. 

Denna artikel behöver fler källor för att verifieras. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till fler pålitliga källor (använd helst fotnoter) Material som inte är verifierbart kan ifrågasättas eller tas bort.