Från Rilpedia

Lassafeber är en blödarfeber, som orsakas av lassavirus. Namnet Lassa kommer från staden i Nigeria där sjukdomen först upptäcktes 1969. Sjukdomen finns främst i västra Afrika, bl.a. i Guinea, Liberia, Sierra Leone och Nigeria, och drabbar troligen upp till 1% av befolkningen där årligen.

Inkubationstiden är 1-3 veckor och i ca 80% av fallen får patienten endast influensaliknande symptom, som till exempel feber, ont i halsen och ryggen, hosta, magont med kräkningar och diarré. De övriga 20 procenten blir istället svårt sjuka, med feber och blödningar i inre organ och slemhinnor. Vid epidemier kan dödligheten uppgå till så mycket som 50%. Den vanligaste komplikationen vid lassafeber är dövhet; i så många som en tredjedel av alla fall får patienten helt eller delvis nedsatt hörsel efter tillfrisknandet.

Lassaviruset tillhör familjen arenavirus. Namnet arena kommer från latinets arenosus = sandig, eftersom viruspartiklarna sedda i elektronmikroskop ser ut att ha sandkorn i sig. Lassavirus är ett enkelsträngat RNA-virus, och dess naturliga reservoar är en liten gnagare, Mastomys natalensis som är mycket vanlig i de drabbade områdena. Viruset sprids troligen till människor genom att gnagarens urin och avföring kommer i kontakt med mat, men djuret i sig anses även vara en delikatess och äts ofta av befolkningen. Idag (2006) finns ingen specifik effektiv behandling mot lassafeber. Man använder Ribavirin, och det har viss effekt, men tyvärr inte tillräcklig. Ett antal forskare runt om i världen arbetar på att ta fram vaccin mot viruset, vilket skulle kunna vara ett enklare sätt att tackla en sjukdom som drabbar så många i en så fattig del av världen.