Blödarfeber
Från Rilpedia
Blödarfeber, viral hemorragisk feber eller VHF är en grupp allvarliga sjukdomar som främst grasserar i tropiska och subtropiska områden men som är ovanliga i Europa. Sjukdomarna orsakas av ett flertal olika virus som inte är besläktade. Många av dessa sjukdomar är så kallade zoonoser, det vill säga sjukdomar som smittar mellan djur till människor. Lassafeber och ebolafeber är två exempel på blödarfeber.
Sjukdomstillstånden uppträder framför allt inom tropiska och subtropiska områden. Sannolikheten för att en tropikresenär ska insjukna i en VHF är synnerligen liten, men med nutidens snabba kommunikationer finns klara risker för importfall även hos oss.
Innehåll |
Sjukdomsbild
Sjukdomsbilden startar med influensaliknande symtom som feber, frossa, huvud- och muskelvärk. Flertalet patienter blir illamående med kräkningar och ofta med diarréer. Efter några dygn kan symptomkomplexet utökas med blödningar med nedsatt koaguleringsförmåga och påverkan av organ. För de svårast drabbade patienterna förvärras sedan blödningarna, och ett chocktillstånd utvecklas. Dödligheten beror till stor del på vilket smittämne som ligger bakom, men kan vara substantiell. Vid vissa filovirusinfektioner är dödligheten upp till 90 procent. Man kan ställa diagnosen genom att via elektronmikroskop och molekylärbiologiska metoder påvisa förekomsten av virusangrepp. Detta kan också göras genom att man finner virusspecifika antikroppar från patientens blod. Dessa uppträder dock ofta sent i förloppet. Inkubationstiden vid VHF varierar utifrån smittämnet, men brukar vara 5–10 dygn. Den är som längst tre veckor.
Smittvägar
VHF kan orsakas av ett flertal olika virus. I tabellen nedan anges några av de sjukdomar som ingår i gruppen virala hemorragiska febrar. Man kan i tabellen se att transportmekanism för smittospridningen, den så kallade vektorn, skiljer sig åt och likaså värden eller reservoaren för viruset. Även den geografiska utbredningen skiljer sig åt mellan virusformerna. Samtliga virus ger upphov till en febersjukdom med varierande inslag av blödning.
| Sjukdom | Vektor | Värd/reservoar | Utbrednings-område |
|---|---|---|---|
| Lassafeber | Luftsmitta | Råtta | Västafrika |
| Rift Valley-feber | Mygga | Flera däggdjur | Afrika |
| Krim-Kongo HF | Fästing | Flera däggdjur | Europa, Afrika |
| Gula febern | Mygga | Människa, apa | Afrika, Sydamerika |
| Filovirus (Marburgfeber, Ebolafeber) | Okänd | Okänd(Fladdermus?) | Afrika |
| Hantavirus (HFRS) | Luftsmitta | Gnagare | Europa, Asien |
| Hantavirus (HPS) | Luftsmitta | Gnagare | Amerika |
Hantavirus HFRS. HFRS = hemorragisk feber med renalt (njur-) syndrom.
Hantavirus HPS. HPS = hantavirus med pulmonellt (lung-) syndrom.
Källa: Smittskyddsinstitutet
Smittspridning
VHFs smittspridningsvägar är idag inte klarlagt. Många av sjukdomarna sprids sällan eller aldrig mellan människor. Dock tycks vissa virus via inandning eller annan nära kontakt med kroppsvätskor och andra utsöndringar kunna smitta från person till person. Man har sett överföring direkt från djur, som t.ex. gnagare och apor. För gula febern och andra sjukdomar sprids smittan med insekter som myggor och fästingar. Luftburen smittspridning kan ske för vissa sjukdomar som droppar, eller virus blandade i en annan gas, så kallad aerosol. Naturliga epidemiska utbrott av blödarsjuka i Sverige bedöms inte kunna ske, eftersom vektor och värddjur för VHF i allmänhet saknas. Sekundärsmitta från person till person kan dock inte uteslutas, t.ex. i sjukhusmiljö, varför särskild skyddsberedskap måste finnas inom sjukvården.
Virala hemorragiska febrar klassas som en samhällsfarlig sjukdom med anmälningsplikt enligt smittskyddslagen.
Allmänt förebyggande åtgärder
Eftersom värden i många fall utgörs av vilda djur bör man undvika alltför nära kontakt med t.ex. gnagare eller apor. I de fall sjukdomen sprids via insekter kan förebyggande åtgärder mot insektsbett ha betydelse. Långärmade tröjor och långbyxor är ett bra skydd under kvällarna. Myggmedel bör användas och natten kan man sova under myggnät.
En resenär som efter återkomsten till Sverige från ett tropikland insjuknar i en influensaliknande sjukdomsbild har sannolikt inte en VHF, risken är mycket liten. Ändå måste man ha diagnosen i åtanke. Om patienten visar tecken till blödning, måste man snabbt se till att personer i omgivningen skyddas genom att säker skyddsutrustning tillhandahålls. Eftersom alla kända VHF har kortare inkubationstid än tre veckor kan en VHF uteslutas om en patient insjuknar senare med en influensaliknande sjukdomsbild. I Sverige finns vaccin mot gula febern.
