Vaccination
Från Rilpedia
Vaccination är en metod att framkalla skydd mot en viss infektionssjukdom genom tillförsel av vaccin (innehållande antigen), dvs. ett preparat som aktiverar kroppens immunförsvar mot den sjukdomsalstrande faktorn, till exempel bakterier, virus eller parasiter.
Innehåll |
Historia
I Kina visste man redan på 1000-talet att den som hade fått smittkoppor var immun efter sjukdomen – förutsatt att personen överlevde. Man brukade aktivt smitta barn med en låg dos, så att de antingen dog direkt eller överlevde och var immuna. Detta sätt att vaccinera börjades även i Europa och i Nordamerika under 1700-talet. År 1796 den 14 maj lyckades den engelske läkaren Edward Jenner odla fram ett vaccin mot smittkoppor som nästan utrotade sjukdomen från Europa. Jenner skapade ordet "vaccinering" från latinets ord för kokoppor, vaccine (lat. vacca, sv. ko).
Jenner noterade att kvinnorna som mjölkade kor hade fin hy (smittkoppor lämnar vanställande gropar i hyn på de som överlever) och inte drabbades av smittkoppor. Kokoppor har inte människan som värd – de orsakar bara en kortvarig subkutan infektion. Däremot delar kokoppor vissa antigen med smittkoppor så immunitet ges trots allt.
Varianter
Vaccin kan vara en attenuerad patogen, dvs en levande sjukdomsalstrande men med reducerad virulens. Problem med denna typ av vaccin är att människor med nedsatt immunförsvar ändå kan få den fullt utvecklade sjukdomen, och att den mer harmlösa varianten av patogen "ute i det fria" kan mutera och åter bli fullt sjukdomsframkallande. Tidiga missöden skedde också med attenuerade vaccin i USA, då den försvagade organismen inte alls var försvagad.
Den andra varianten baseras på avdödade organismer eller delar därav som immunförsvaret normalt skulle komma i kontakt med och kan bilda antikroppar mot. Svårigheten här är att få fram de delar av den patogena organismen som exponeras för immunförsvaret. Ofta ges dessa delar tillsammans med adjuvans för att framkalla fullt immunsvar.
Mål med vaccination
Målet med vaccinering är att skydda befolkningen från svåra sjukdomar. De sjukdomar som vi idag vaccinerar barn mot är sjukdomar som förr både var direkt dödliga och gav svåra livslånga problem. I en population behöver många, 75%-90% av alla individer vara vaccinerade för att sjukdomen inte längre ska få fäste. Om en mindre del är vaccinerade kommer sjukdomen finnas i befolkningen och kan smitta nyfödda innan de vaccinerats. Ett gott vaccinationsprogram som inkluderar så många som möjligt gynnar alltså även de som inte är vaccinerade, genom att sjukdomen inte har fäste i omgivningen.
Vaccinationsprogram i Sverige
Socialstyrelsen beslutar, genom föreskrifter, vilka vaccinationer som ska erbjudas svenska barn. I Sverige erbjuds för närvarande barn vaccination mot difteri, stelkramp, kikhosta, polio, haemophilus influenzae, mässling, rubella (röda hund) och påssjuka.[1][2]
Se även
Referenser
Externa länkar