Från Rilpedia

{| border="1" cellpadding="3" cellspacing="0" align="right" width="250px" style="border-collapse: collapse; margin: 0 0 0 0.5em"

|- | bgcolor="#ffffff" align="center" colspan="2" |

Amfetamin |- | align="center" colspan="2" | IUPAC-namn:
1-fenylpropan-2-amin |- align="center" style="border-bottom: 3px solid gray" |- | bgcolor="#eeeeee" | Kemisk formel | bgcolor="#ddeeff" | C₉H₁₃N |- | bgcolor="#eeeeee" | Molekylmassa | bgcolor="#ddeeff" | 135,21 |- | bgcolor="#eeeeee" | Biotillgänglighet | bgcolor="#ddeeff" | ? |- | bgcolor="#eeeeee" | Metabolism | bgcolor="#ddeeff" | Nedbrytning sker genom metabolism i levern. |- | bgcolor="#eeeeee" | Halveringstid | bgcolor="#ddeeff" | 10–13 timmar |- | bgcolor="#eeeeee" | Avsöndring | bgcolor="#ddeeff" | ? |- | bgcolor="#eeeeee" | Graviditetskategori | bgcolor="#ddeeff" | C |- | bgcolor="#eeeeee" | Administreringsväg | bgcolor="#ddeeff" | Förångning, rökning, injektion, oral/nasal/rektal tillförsel |- |}

Amfetamin,C₆H₅CH₂CH(NH₂)CH₃, är ett syntetiskt centralstimulerande medel. Namnet härrör från dess kemiska beteckning: alpha-metylfenetylamin. Då amfetamin är flytande omvandlas det oftast till amfetaminsulfat som är pulverformigt och lättare att hantera. Amfetamin och olika derivat används inom medicin, men framförallt som illegalt nyttjad drog.

Amfetaminmissbruk är mest spritt i Sverige, Japan, Sydkorea och på Filippinerna. Japan har någonstans 1-2 miljoner amfetaminmissbrukare som står för 35-50% av yakuzans inkomster. I Sverige är amfetamin den mest förekommande illegala drogen efter cannabis och den vanligaste intravenösa drogen överhuvudtaget. Amfetamin som säljs på gatan kostar mellan 150 och 300 SEK per gram beroende på kvalitet. Det vanligaste priset ligger på 200 kronor men kan köpas billigare vid större mängd.^[1] Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk rapporterar att priset på amfetamin i missbrukarledet i Europa varierar mellan 10 och 15 euro per gram.^[2]

Slangord för amfetamin bland missbrukare är många. Det absolut vanligaste smeknamnet för amfetamin är tjack. Några andra exempel är: vaket, mallvax, bums, uppåt, affe, pulver, speed, dos, panna, ^[3]. En människa som missbrukar amfetamin kallas ibland för pundare (från engelskans Punding). Mer explicit tjackpundare och mer byråkratiskt amfetaminmissbrukare.

Amfetamin är narkotikaklassat av FN, men förskrivs fortfarande i stor omfattning i många länder. I Sverige får medlet sedan slutet av 1960-talet förskrivas endast på dispens på tre indikationer:

1. Narkolepsi, vilket yttrar sig som en sjuklig tendens att falla i sömn.
2. Schizofreni, för att motverka koncentrationssvårigheter.^{[källa behövs]}
3. Neuropsykiatriska funktionshinder, som till exempel ADHD.

Vid dessa licensförskrivningar är doserna så låga (2-10mg dextro-amfetamin) att ingen berusningseffekt uppstår.

Innehåll 1 Historia 1.1 Effekter 1.2 Amfetaminberoende 2 Tillverkning 3 Källor

Historia

Ämnet framställdes första gången 1887, men först 1927 uppmärksammades det syntetiskt framställda amfetaminet och dess adrenalinliknande effekter inom medicinen. På 1930-talet började det användas som läkemedel (Benzedrine), först mot astma och vanliga förkylningar för dess kärlsammandragande effekt, sedan som ett medel att "väcka" patienter vid sömnmedelsförgiftningar och hyperaktiva barn. Senare konstaterades också att amfetaminets effekter liknade kokainets, men att det hade längre verkningstid.

Det stora genombrottet kom under andra världskriget då den militära användningen av amfetamin blev omfattande. Med hjälp av amfetamin kunde man nämligen under en tid öka soldaternas prestationsförmåga, så att de kunde förflytta sig och strida utan mat och sömn. Inom flygmedicinen användes amfetamintabletter för att motverka trötthet vid exempelvis långa nattflygningar.

Efter andra världskriget fanns stora överskottslager av amfetamin, i Japan sköljde en våg av amfetaminmissbruk över landet när enorma militära lager avyttrades. I USA lanserade läkemedelsindustrin amfetaminpreparaten (benzedrine, dexedrine, metamfetamin) som bantningsmedel och som uppiggande medel vid exempelvis skiftarbete. I bland annat var amfetamin populärt bland lastbilschaufförer under långkörningar och bland en del studenter för att orka stanna uppe nätterna igenom för att festa eller plugga inför en tentamen, det sista så även i Sverige.

I Sverige blev amfetamin lagligt 1938, ett år senare krävdes recept. Läkarna var mycket frikostiga med förskrivning och 1942 fick 3% av befolkning amfetamin förskrivet (de flesta bara för en kort tid, men omkring 3000 tog det varje dag).^[4]

Injicerande missbruk skall ha uppstått i konstnärskretsar där injicerande morfinmissbruk förekom; man upptäckte att tabletterna (i viss mån) var vattenlösliga och möjliga att inta intravenöst. Detta bruk skall sedan ha spridit sig under tidigt 50-tal bland kriminella.

Undersökningar av poliskunder i Stockholm gjorda av Nils Bejerot visar på att bruk av amfetamin och liknande fördubblades var 30e månad mellan 1949 och 1965. Mellan 1965 och 1967 förekom legalförskrivning till missbrukare, något som ledde till en fördubblingstid på 12 månader och följaktligen avbröts projektet.

Effekter

Amfetaminpåverkan innebär att användaren känner sig kreativ, får lust att aktivera sig osv. Känslan av självförtroendet ökar, liksom orken. Vanligt är en känsla av kontroll och ett euforiskt lugn, och man utövar sina aktiviteter med energi och lust. Den påverkade känner sig allmänt tillfreds och i större doser euforisk. Ett vanligt tecken på den amfetaminpåverkades goda humör är att han/hon ofta pratar ovanligt mycket, och är social på ett (i den nyktres synvinkel) lite "överdrivet" vis. Eftersom den amfetaminpåverkade känner sig energisk och koncentrerad, är det inte ovanligt att han/hon engagerar sig intensivt i olika aktiviteter, som städning, utövande av någon hobby eller liknande. Då amfetaminet ökar koncentrationen kan dessa aktiviteter pågå i timmar, användaren "snöar in" på någon specifik sysselsättning på ett nästan autistiskt vis, utan att tappa intresset, och detta beteende är vad som kallas "punda". För den nyktre kan amfetaminbrukaren tyckas nervig och "speedad", även om han själv upplever sig ha full kontroll och känner sig "lugn".

Amfetaminets fysiska verkningar, dvs de effekter som ligger utöver det för brukaren dominerande ruset, beror på amfetaminets centralstimulerande verkan. Den centralstimulerande effekten motverkar t ex. sömn. Karaktäristiskt för amfetaminmissbrukare är därför att de är vakna i omgångar om 2-3 dagar, innan de "tänder av" och sover och äter, innan det i missbrukarnas fall, är dags för ännu en omgång (sk "runda"). Under ruset försvinner hungerkänslorna och törstkänslorna, vilket kan få som bieffekt uttorkning och undernäring, speciellt vid längre tids påverkan. Vid långvarigt missbruk kan torrheten i munnen bidra till tandlossning, vilket är vanligt vid amfetaminmissbruk. En annan påfallande fysisk effekt är att Amfetamin får även de yttre blodkärlen att dra ihop sig, vilket försämrar blodcirkulationen i fingrar, armar, tår, fötter samt även penis. Just på penis blir detta särskilt märkbart, då penis drar ihop sig och minska kraftigt i längd, detta kallas i brukarleden för "tjack-balle". Detta tillstånd är övergående och återgår till det normala efter rusets slut. Amfetamin har också rapporterats i vissa fall att stimulera den sexuella upphetsningen.

Utöver ruset kan längre tids bruk, i kombination med den karaktäristiska bristen på sömn leda till Paranoida tankegångar hos brukaren. Detta är som sagt vanligast efter längre tids missbruk, när man tagit amfetamin flera dagar i sträck ("tjackrace"). Så småningom kan även en mer permanent psykos uppstå. En annan vanlig upplevelse hos användaren är den sk "avtändningen". Troligast ligger förklaringen i ett avklingande rus, där den centralstimulerande effekten avtar, och näringsbrist, sömnbrist med mera ger sig till känna, och ruset inträder i en dysforisk fas. Under denna period då ruset avtar kan den tidigare euforin bytas mot dysfori. Graden av detta har dock även en del med förväntningar och vana att göra, och skiljer sig en del åt mellan olika brukare.

Ett långvarigt missbruk av amfetamin kan också leda till kraftiga depressioner eftersom amfetaminet påverkar dopamin och andra viktiga funktioner i hjärnan som påverkar välbefinnandet. Nivåerna av dessa kroppens egna "lyckosubstanser" kan efter allvarligt missbruk tillfälligt bli nedsatt, vilket kan leda till depression, orkeslöshet och så vidare. Kombinationen näringsbrist, vätskebrist och sömnbrist under rusen ökar dessutom det redan förhöjda blodtrycket och ger på sikt vid allvarligt missbruk, ofta nedsatt njurfunktion hos missbrukaren.

Den molekylära bakgrunden till amfetamins effekter i det centrala nervsystemet är frisättning av dopamin (DA) och noradrenalin. DA tycks vara den viktigaste transmittorsubstansen, eftersom både dopaminantagonister (som klassiska neuroleptika) och skador på Accumbenskärnan (innehållande dopaminförande neuron) hämmar amfetamins verkan. Mekanismen bakom DA-frisättningen är dock inte den normalfysiologiska vesikelexocytosen. En hypotes har varit att amfetamin helt enkelt byts ut mot intracellulärt DA vid nervändslutet med hjälp av dopamintransportören (DAT), som normalt pumpar in DA i cellen. I experiment har man dock nyligen kunnat visa att amfetamin dessutom momentant inducerar en förändring av DAT och omvandlar transportören till en kanal, genom vilken DA rusar ut i synapsspatiet^[5]. Utöver denna direkta effekt på DAT föreligger även interaktioner med opioidsystemet, vilket medierar en del av den dopaminfrisättande effekten^[6].

Amfetaminberoende

Amfetamin är en starkt beroendeframkallande substans. Det tunga amfetaminmissbruket hos människa följer i regel ett cykliskt mönster med faser på 12 timmar upp till flera dygn av upprepat drogintag, sömnlöshet och svält (eng. ”binges”), följt av en abstinent återhämtningsfas (eng. ”crash”). Efter en tids missbruk av detta slag kan biverkningar av olika slag uppkomma, där den mest karakteristiska är amfetaminpsykosen, en successivt stegrad paranoia i samband med intensiva konsumtionsfaser. Psykosen domineras typiskt sett av förföjelseidéer och kan så småningom förvärras med hallucinationer, stereotypa rörelser och förlust av den sjukdomsinsikt som inte sällan föreligger till en början. Rent kroppsliga komplikationer till amfetaminmissbruk förekommer också, exempelvis nervskador, högt blodtryck, stroke och hjärtskador.

Amfetaminberoende är i huvudsak ett psykiskt beroende, inte som i fallet alkohol och opiater något fysiskt beroende. Opiatmissbrukaren upplever en form av fysisk abstinens som inte existerar hos amfetaministen. Däremot ger ett avslutat missbruk psykiska symptom, såsom depression, inititivlöshet och orkeslöshet osv. Det finns mediciner mot vissa av amfetaminberoendets komplikationer, som psykoserna, men det finns ännu inga behandlingar mot själva amfetaminberoendet som vetenskapligt visat sig fungera (till skillnad mot de effektiva läkemedlen vid alkohol-, nikotin- och opiatberoende).

Tillverkning

Amfetamin, som oftast säljs som ett vitt pulver, tillverkas på kemisk väg och sägs inte finnas naturligt. Forskare på Texas A&M University påstår sig dock ha upptäckt fem olika amfetaminer i arterna Acacia berlandieri och Acacia rigidula kring åren 1997 och 1998. Den kemiska tillverkningen genomförs till exempel via reduktiv amination av fenylaceton med ammoniak. Fenylacetonet smugglas oftast in i stor skala från till exempel Kina. Det mesta som smugglas till Sverige i dag tillverkas i gamla öststater, asiatiska laboratorier, men främst ifrån Baltikum, Bulgarien och Nederländerna. Tillverkning av amfetamin i Sverige är idag i jämförelse med missbruket av drogen relativt småskalig och sker oftast via Leuckarts syntes, en tillverkningsmetod som kräver väldigt mycket energi, fast i gengäld får man fram en slutprodukt av amfetamin med hög renhet. Polisen sprängde under 1990-talet många knarkfabriker som jobbade på detta sätt - då det bitvis är ganska svårt för tillverkarna att få tag på råvaror till tillverkningen om man inte jobbar under någon täckmantel.

I Sverige tillverkas laglig amfetamin i två former: Dextroamfetamin 5mg och Amfetamin 5mg av Recip i Stockholm. Amfetamin 5mg innehåller hälften levoamfetamin och hälften dextroamfetamin medan dextroamfetamin helt saknar levoamfetaminet - något som leder till mindre bieffekter.

Källor

1. ↑ http://www.dalademokraten.se/Templates/pages/news.aspx?id=69014&epslanguage=sv Dalademokraten
2. ↑ Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk: Årlig rapport: situationen på narkotikaområdet i Europa, Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer, Luxemburg 2008, sid. 48. ISBN 978-92-9168-324-6. 
3. ↑ http://www.polisen.se/mediaarchive/4347/3474/4637/Pundartuggx.pdf
4. ↑ Courtwright, David T.: Drogernas Historia, Historiska Media, 2005. ISBN 91-85057-93-2.  sid. 110
5. ↑ Kahlig KM, Binda F, Khoshbouei H, Blakely RD, McMahon DG, Javitch JA, Galli A: Amphetamine induces dopamine efflux through a dopamine transporter channel. PNAS 2005; 102, 9: 3495-3500.
6. ↑ Schad CA, Justice JB, Holtzman SG: Endogenous opioids in dopaminergic cell body regions modulate amphetamine-induced increases in extracellular dopamine levels in the terminal regions. J Pharm Exp Ther 2002; 300: 932-938.