Metamfetamin
Från Rilpedia
Metamfetamin, C10H15N är ett narkotikaklassat centralstimulerande medel. Det liknar amfetamin men är något kraftfullare och mera beroendeframkallande. Drogen kan, genom en farlig laboratorieprocess, framställas ur efedrin, som i Sverige är ett receptbelagt läkemedel men som i många länder säljs receptfritt som kosttillskott. Metamfetaminmissbruket har ökat kraftigt, speciellt i USA, under 1990-talet. Medlet, som både kan snortas (dras in som pulver i näsan), drickas, injiceras, ätas och rökas ("ice") är dock fortfarande relativt sällsynt i Sverige.
Ett metamfetaminrus kan pågå 2-20 timmar, beroende på dosens storlek. I små doser minskar lusten att äta och sova kraftigt. Istället blir man pigg, alert och självsäker. Sexlusten kan öka kraftigt.
Innehåll |
Historia
Metamfetamin framställdes första gången i Japan 1893 av en kemist vid namn Nagayoshi Nagai. 1919 blev kristalliserat metamfetamin framställt av Akira Ogata. Den närliggande substansen amfetamin framställdes i Tyskland 1887 av Lazar Edeleanu.
Under andra världskriget delade det tyska Wehrmacht ut stimulantiat (känt som Pervitin) till sina trupper. Drogen blev främst utdelad till elittrupper som pansarvagnssoldater och piloter. För piloterna var drogen inbäddad i chokladkakor, de ökända "Panzerschokolade".
Det sägs att Adolf Hitler tog emot tre injektioner med amfetamin och steroider varje dag från sin personliga läkare, Theodor Morell. Under andra världskriget hamstrade den japanska militären amfetamin, som efter kriget kom ut på marknaden i stora mängder. Det förbjöds i Japan 1951. Den japanska undergroundkulturen är än i dag associerad med drogen.
Metamfetamin är mycket vanligt i USA, trots hårda lagar. Många delstater funderar på hårdare lagstiftning.
I Sverige är metamfetamin inte vanligt förekommande.
Framställning
Metamfetamin är likt amfetamin strukturellt. Framställningen är olaglig och sker vanligtvis som en reduktion av efedrin eller pseudoefedrin. I många länder går de flesta nödvändiga kemikalierna att hitta i hushållsprodukter eller som receptfria läkemedel - dock inte i Sverige. Syntesen är relativt simpel, men de flesta metoderna involverar brandfarliga och frätande kemikalier.
I den vanligaste framställningsprocessen använder man sig av röd fosfor och jod vilket bildar jodvätesyra. Processen är farlig då det är mycket hett och produktionen av röd fosfor gör att det bildas extremt giftiga gaser. Vid överhettning exploderar kemikalierna.
Ett tecken på produktion av metamfetamin i ett labb är en stank liknande katturin.
Pervitin är metamfetamin som tillverkas från vanliga mediciner som innehåller efedrin.
Effekter
- Ökad hjärtrytm
- Förändrad kroppstemperatur
- Högre blodtryck
- Minskad aptit
- Ökad uppmärksamhet
- Humörväxlingar
- Tröttheten försvinner
- Lägre självbevarelsedrift
- Försätter användaren i antingen slagsmålsfärdigt skick eller i nervöst flykttillstånd.
Sidoeffekter
De vanligaste sidoeffekterna är ryckningar, upprepade beteenden, sammanpressade käkar och att skära tänder.
Metamfetaminanvändande minskar salivproduktionen drastiskt. Det leder till att användare förlorar sina tänder onormalt snabbt - särskilt då den ökade törstnadskänslan släcks med drycker innehållande socker. Vid medicinsk användning av metamfetamin är effekten på tänderna inte lika tydlig - antagligen för att de som tar det för medicinskt bruk lever i en bättre miljö där de borstar tänderna och på andra sätt tar hand om sin kropp.
Användare kan visa på tvångsmässiga, sexuella beteenden. Metamfetamininjicering kan leda till att sexuellt överförbara sjukdomar, så som HIV och syfilis mellan människor sprids lättare.
Vanliga sidoeffekter:
- Diarré, illamående
- Förlorad aptit, insomnia, skakningar, ihopbitna käkar
- Hetsighet, tvångsmässig fascination till upprepade beteenden
- Pratgladhet, irritation, panikattacker
- Ökad sexuell lust
- Vidgade pupiller
Sidoeffekter vid längre användande:
- Drogberoende
- Viktminskning
- Depressioner när drogen inte används
- Utebliven erektion
- Ruttnande tänder
- Amfetaminpsykos (hallucinationer med eller utan paranoida inslag, med eller utan intakt verklighetsuppfattning)
- Skadade hjärtvalv
- Skador på lungorna (speciellt vid rökning)
Sidoeffekter vid överdos:
- Känslan av att insekter krälar i skinnet, vilket ofta leder till ständigt kliande och infekterade, öppna sår
- Försämring av kognitiv mottagning under längre tid neurotoxicitet
- Paranoia, aggressivitet, hallucinationer (ev. med paranoida inslag), konfusion (förvirring). Hallucinationer kan vara av två slag: med eller utan intakt verklighetsuppfattning med vilket intakt verklighetsuppfattning menas att personen själv förstår att hallucinationerna är framkallade av substansen.
- Njurskador
- Död vid överdos beror oftas på stroke eller hjärtfel, men kan också bero på överhettning "hypertermi" eller njurfel.
Beroende
Metamfetamin är starkt beroendeframkallande, speciellt när det injiceras eller röks. Trots att abstinensen inte är dödlig är den ofta intensiv och precis som vid andra beroenden är återfall vanligt. För att undvika återfall följer många tillfrisknande missbrukare 12-stegsmöten som NA anordnar. Även de mest framgångsrika kurserna lyckas inte bota mer än 15% av patienterna.
Före detta användare upptäckte att de kände sig dumma eller slöa när de slutat använda metamfetamin. Det är för att hjärnan utvecklar ett behov av att använda metamfetamin för att tänka snabbare, eller på vad som känns som en högre nivå. Personer med ADHD kan ha större risk för att bli beroende av metamfetamin eftersom drogen ökar personens förmåga att fokusera och förminskar impulsitivitet. Metamfetamin som läkemedel skrivs sällan ut till personer med ADHD.
Efter en längre tids missbruk leder abstinens ofta till slött tänkande och depressioner, vilket gör att missbrukaren måste ta mer metamfetamin för att "fixa" det.
I en intervju sade Stephan Jenkins (sångare i bandet Third Eye Blind) att metamfetamin får en att känna sig "bright and shiny." Det gör dig också paranoid, osammanhängande, både destruktiv, patetiskt och obarmhärtigt självdestruktiv. Då kan du göra vad som helst för att få känna dig "bright and shiny" igen.
Allvarligt drogberoende går ihop med dålig hygien och att över huvud taget ta hand om sig själv dåligt. Även mindre hälsoproblem kan orsaka stora skador om de lämnas utan vård. Hälsoproblem som associeras med metamfetaminberoende (som tandröta och hudinfektioner) beror oftast på osteriliserade nålar och brist på hygien. Inte ens långvarigt användande brukar normalt leda till symtom som går att se utvändigt, men kan leda till högt blodtryck, skadade hjärtvalv och ökad risk för stroke.
Användande
Metamfetamin tas ofta oralt. Det kan bli svalt, snusat, rökt, upplöst i vatten och injicerat (det kan även bli injicerat utan att först lösas upp), infört rektalt eller genom urinröret. Som med alla andra beroendeframkallande droger är risken för att ett beroende skapas större om det förs in med en metod som gör att koncentrationen av drogen i blodet att ökar snabbt (man tror att det beror på att den ögonblickliga kicken blir större). Rökning är den snabbast vägen eftersom blodet med drogen når hjärnan snabbast. Efter rökning kommer injicering, snusning, analt införande och oralt.
När man "röker" metamfetamin menar man oftast att man hettar upp det för att skapa ångor - inte att bränna det och inandas röken, som med tobak. Det röks ofta i glaspipor eller i aluminiumfolie. Metoden är också känd som att "jaga den vita draken" (jämför med heroin som helt enkelt är känt som att "jaga draken").
Injicering är en populär metod, men bär med sig stora risker. Man kan få vilken dos som helst från 125 mg till över ett gram i en injektion när man använder en liten nål. Det kan vara dödligt för de som ännu inte är beroende. Beroende utvecklar snabbt tolerans mot drogen. Personer som injicerar upplever ofta hudutslag och infektioner. Blodburna sjukdomar som HIV och hepatit sprids lätt om nålarna inte steriliseras.
Referenser
- ↑ Methamphetamine Use (Meth Mouth), American Dental Association, hämtad 2008-02-04
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (juni 2009) |