Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle (RNS)
Förbundsordförande Ove Rosengren
Förbundssekreterare Per Johansson
Grundat 1969
Huvudkontor Stockholm
Typ av förbund Intresseorganisation
Webbplats www.rns.se

Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle (RNS) är en religiöst och partipolitiskt obunden organisation i Sverige. Organisationen grundades 1969 av socialläkaren Nils Bejerot med den före detta socialdemokratiske riksdagsmannen Yngve Persson som första ordförande. Föreningen har, som namnet antyder, som mål att skapa ett samhälle fritt från narkotika. Detta anses kunna uppnås genom att slå mot alla plan i narkotikapyramiden där de speciellt efterlyser insatser mot basen, eller drogbrukarna. Delvis på grund av att de anser att missbruk fungerar likt en epidemi och att det är de enskilda missbrukarna som sprider bruket genom nära kontakter. Att sätta drogkonsumenter i vård, fängelse eller andra insatser ses som ett sätt att minska drogernas spridning.[1] Förebyggande insatser för att förmå ungdomar att inte börja med narkotika applåderas, men annars prioriteras tidigt upptäckande av narkotikabruk (bland ungdomar).

Föreningen har valt att avstå från statliga bidrag, utan förlitar sig på aktiva och betalande medlemmar för att helt fritt kunna granska och kritisera myndigheterna. För sin avgift får medlemmar en prenumeration på RNS tidning Narkotikafrågan. RNS har på senare år även vänt sig mot företag som sponsorer.

RNS arbetar på bred front genom att driva opinionsarbete med insändare till lokaltidningar och personliga möten, de anordnar seminarier för föräldrar, företag och föreningar samt anordnar manifestationer och demonstrationer.[1] Organisationen har haft ett stort inflytande på svensk narkotikapolitik, drivit fram en mängd nya lagar och myndighetsrutiner och var en av organisationerna som fick Sveriges riksdag att 1988 kriminalisera bruk av narkotika. RNS samarbetar bland annat med organisationerna Föräldraföreningen mot narkotika, KRIS och IOGT-NTO, och med stöd av SIDA även med liknande organisationer i ett flertal länder.[2] RNS är representerad i regeringens ANT-råd av Gazal Amini, tidigare förbundsjurist och sedan 1 januari 2009 ledamot av förbundets styrelse.[3]

Innehåll

Krav

RNS ställer idag krav inom fyra områden:

  • Förstärk kontrollpolitiken
  • Narkotikafri skola
  • Narkotikafritt arbetsliv
  • Kvalitetssäkra socialtjänsten

RNS kräver bland annat att polisens narkotikabekämpning prioriterar konsumtionsbrott, att antalet narkotikapoliser i Sverige ökas från 600 till 900, att trafikövervakning prioriteras för att upptäcka drograttfyllerister och att möjligheterna att beslagta fordon i samband med narkotikabrott ökas. RNS vill också ha mer forskning, till exempel att socialtjänstens metoder skall vara strukturerade och ha stöd i vetenskap och beprövad erfarenhet.[4]

Drogfria fängelser är också ett välkänt krav.

De ställer sig dessutom kritiska till sprututbytesprogram för injicerande narkomaner. RNS pekar på bristande vetenskapligt underlag för att sådana åtgärder verkligen minskar smittspridning, hävdandes försiktighetsprincipen. Substitutionsbehandling för heroinister accepteras om de omgärdas av rigorösa kontroller, i fallet med subutex vill man ha samma stränga regler som för metadon.[5]

RNS vill ha frivilliga (slumpmässiga) och misstankegrundade drogtester i skolan;[6][7] att drogtester i trafiken skall vara en del av polisens rutinarbete[7] och att arbetsmarknadens parter skall ta narkotikafrågan på större allvar (bland annat av arbetsmiljöskäl) och framhåller vikten av att utarbeta av en policy på varje arbetsplats[8] - önskningsvärt anses det vara med information, rutinmässiga tester och rehabilitering.[9]

Kritik

RNS, har jämte FMN och en rad andra organisationer, blivit kritiserade för att vara präglade av ideologiska ställningstaganden, för att vara dogmatiska och även motsätta sig kunskaps- och erfarenhetsmässigt grundade rekommendationer från Socialstyrelsen i syfte att minska dödligheten bland narkomaner, då åtgärderna inte ligger i linje med deras uppfattning om hur en framgångsrik narkotikapolitik skall föras.[10] Riksförbundet är den mest militanta organisationen inom den narkotikapolitiska rörelsen i Sverige; ett arv som tillskrivs Nils Bejerot.[1] - själv påhängd omdömen som "reaktionärt socialkonservativ" och anklagad för en "oförsonlig inställning som omöjliggör en dialog".[11]

Tim Boekhout van Solinge, eller rättare sagt, den nederländska regeringen, fick efter Sveriges inträde i EU en inbjudan att studera "Sveriges framgångsrika narkotikapolitik" vilket han gjorde till en rapport 1997. Hans omdöme om riksförbundet, som identifieras som en betydelsefull kraft bakom den repressiva och då mycket ideologiserade politiken, var att det var "en folkrörelse med en tämligen revolutionär och konfrontativ karaktär" och han lyfte fram Bejerots en gång egna beskrivning av organisationen som en gerillarörelse för att illustrera dess förmåga att skickligt driva folkliga opinioner i kraft av sin aktiva medlemsbas.[1] Detta är uppenbart problematiskt om det går så långt att det skapar ett förment konsensus i samhället som kväver berättigad kritik, något som antyds förekomma i förhållande till ett flertal områden.

År 2002 antog riksdagen ett nytt handlingsprogram mot narkotika med ett narkotikafritt samhälle som ett långsiktigt mål. Samtidigt startades projektet Mobilisering mot narkotika. Riksdagsbesluten innebar, förutom en rad forskningsprojekt, även att en typ av åtgärder som tidigare enbart förekommit i några lokala och begränsad försöksverksamheter blev mer generellt tillåtna. Det blev nu upp till respektive landsting att besluta om (sprututbyte och underhållsbehandling), trots kritik från bland annat RNS. I samband med att projektet Mobilisering mot narkotika lades ned vid årsskiftet 2008 och socialminister Maria Larsson flaggade för att ge frivilligorganisationerna större inflytande över narkotikapolitiken uttryckte den avgående projektledaren Björn Fries sin oro för att svensk narkotikapolitik skall "gå baklänges mot en ökad ideologisering" i motsats till den kunskapsbejakande inriktning han ansåg Mobilisering stod för. Suckande exemplifierade med meningen: "Tillbaka till RNS och sådana...".[12]

Se även

Externa länkar

Källor

  1. ↑ 1,0 1,1 1,2 1,3 Boekhout van Solinge, Tim (1997) The Swedish drug control policy : An in-depth review and analysis s. 76ff
  2. ↑ RNS - Om...
  3. ↑ [http://www.drugnews.nu/article.asp?id=4497 Drugnews: Regeringens ANT-råd utsett] 2008-05-19
  4. ↑ RNS: Narkotikafri kommun
  5. ↑ Drugnews - RNS säger inte nej till metadon
  6. ↑ RNS - Narkotikafri skola
  7. ↑ 7,0 7,1 RNS - Debattartikel i GP: "Så bör samhället tackla narkotikafrågan"
  8. ↑ RNS - Narkotikafritt arbetsliv
  9. ↑ RNS - Åtgärder (för ett narkotikafritt arbetsliv)
  10. ↑ Stockholms Fria Tidning - Svenska brukareföreningen med flera: "Dum drogdogmatism dödar"
  11. ↑ Mari-Louise Persson (red.) Nils Bejerot - Människan och Verket (pdf)
  12. ↑ DN - Fries angriper narkotikapolitik
Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Riksf%C3%B6rbundet_Narkotikafritt_Samh%C3%A4lle"
Personliga verktyg