Stockholm Open

Från Rilpedia

Version från den 18 februari 2009 kl. 18.34 av LA2-bot (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Stockholm Open
ATP-touren
Plats Stockholm
Sverige Sverige
Spelplats Kungliga tennishallen
Kategori 250 Series
Underlag Hardcourt / Inomhus
Lottning 32S/32Q/16D
Prispengar 800 000 US$
Webbplats ifstockholmopen.se

Stockholm Open (SO) är en tennisturnering i Sverige som hör till ATP-tourens International Series. Turneringen, som har en herrsingel- och en herrdubbelklass, arrangeras av Kungliga Lawn-tennisklubben (KLTK), Stockholms Allmänna Lawntennis Klubb (SALK), och Stockholms Tennisförbund. Stockholm Open har spelats på hardcourt i Kungliga Tennishallen sedan 1969, med undantag för perioden 19891994 då tävlingen spelades i Globen. Turneringen spelades tidigare i november, men sedan 2001 är oktober spelmånaden.

Bakgrund

När Internationella tennisförbundet ITF 1968 för första gången tillät proffs att delta tillsammans med amatörer i tennistävlingar var det startskottet för en ny era inom tennisen. Sporten populariserades snabbt och tennisorganisationen WCT sökte efter nya tävlingar på nya platser.

Den förre svenske världsspelaren Sven Davidson hade under sin tid som aktiv skaffat sig ett stort kontaktnät och respekt inom tennisen. Davidson arbetade för att göra tennisen mer öppen och började diskutera med WCT om en eventuell tävling i Stockholm. Han kontaktade sedan flera av sina tennisvänner och tillsatte en tävlingskommitté. Ett tävlingsråd upprättades, bestående av KLTK, SALK; TSK och Malmen (i dag TSK Malmen) samt organisationerna Stockholms Tennisförbund, Internationella Tennisförbundet, Sveriges Tennisveteraner och Sveriges Tennisdomarklubb. Ett första sammanträde ägde rum den 12 maj 1969, där tävlingens än i dag gällande riktlinjer fastställdes:

  • tävlingen fick inte gå med förlust
  • största möjliga propaganda för tennisen skulle skapas och
  • största möjliga utkomst skulle ernås.

Den första upplagan spelades samma år.

Premiärtävlingen

Den första tävlingen spelades 1969 och lockade många av dåtidens världstjärnor. Världsettan Rod Laver ställde upp, men förlorade överraskande i kvartsfinalen. Vann gjorde jugoslaven Nicola Pilic, som i finalen besegrade rumänen Ilie Nastase. Segerchecken var på 32 000 svenska kronor, mindre än vad man får vid förlust i första omgången nu för tiden. Prissumman var dock ganska hög med dåtida mått mätt. På tävlingens affischer stod den totala prissumman (100 000  svenska kronor) med större bokstäver än tävlingsnamnet.

1970–1979

1970-talet dominerades fullständigt av amerikaner. Sammanlagt åtta av tio singeltitlar erövrades av amerikanska spelare (1970–1974 och 1977–1979).

Efter den första upplagan fortsatte turneringen att locka ett bra startfält. Den dåvarande världsettan Stan Smith stod som slutsegrare 1970 och 1972. han förlorade dock mycket överraskande mot svensken Leif Johansson (Joachim Johanssons far) i 1971 års tävling. De svenska framgångarna uteblev för övrigt totalt under åren 1965–1972.

Björn Borg bröt isen och vann några mycket meriterande segrar på väg till finalen 1973, där det blev förlust mot Tom Gorman. Ilie Năstase, Nikola Pilić och Jimmy Connors var världsstjärnor som fick stryka på foten för den 17-årige Borg. Han nådde längst av samtliga svenskar åren 1972–1980, undantaget 1977 och 1979, då han inte deltog. Han fick dock vänta på sin första seger.

En damsingelklass spelades första gången 1975, också den med ett högklassigt startfält. Även 1979 och 1980 spelades det damtennis i Kungliga Tennishallen. Noterbart är att samtliga vinnare också är Grand Slam-segrare. År 1975 vann Virginia Wade, följd av Billie Jean King och Hana Mandlikova.

De enda som förmådde bryta den amerikanska dominansen på herrsidan var italienaren Adriano Panatta och britten Mark Cox som triumferade 1975 och 1976. John McEnroe debuterade i Stockholm Open 1978 och vann, vilket han även gjorde året därpå.

1980–1989

Björn Borg var tillbaka i tävlingen till 1980-års tävling. Det årets hade föregåtts av en diskussion kring svenskens chanser att vinna tävlingen så länge den spelades på ett så snabbt underlag, varvid arrangörerna till 1980 års turnering lade in ett långsammare golv. I en klassisk final mot McEnroe blev han Stockholm Opens förste svenske segrare. Detta var början till ett framgångsrikt 1980-tal för Sveriges del.

I kölvattnet av Björn Borgs framgångar kom många nya svenska spelare fram, vilket inte minst märktes i Stockholm Open. 1982 nådde Mats Wilander finalen, och året därpå stod han som segrare.

John McEnroe var även han tillbaka i Stockholm till 1984 års upplaga (han spelade inte 1981–1983). I semifinalen mot Anders Järryd fick han ett berömt raseriutbrott. När spelet inte stämde gick han fram till den svenske huvuddomaren Leif-Åke Nilsson, och frågade med en ironisk och föraktfull ton om alla svenska domare var lika "bra" (dåliga). Då inte domaren omedelbart svarade skrek McEnroe; – Answer the question, you jerk! (Svara på frågan, din fjant!). Varpå han slog omkull ishinkar och vattenflaskor på banan. Detta har kallats det största utbrottet i den svenska tennishistorien.

För att understryka svenskarnas framgångar kan det nämnas att det fanns svensk representation i samtliga singelfinaler mellan 1982–1990. Två av dessa var helsvenska (1986 och 1987) med Stefan Edberg som vinnare. 1987 var det bara svenskar i semifinalerna.

Alla svenskframgångar och den rådande högkonjukturen gjorde att SO växte ytterligare. Redan i början av 1980-talet höjdes röster för ett arenabyte som skulle lyfta evenemanget ytterligare. Det var dock inte förrän 1989, då SO blev medlem i den exklusiva kategorin så kallade super-9-tävlingar, med garanterat ännu starkare startfält och större prissummor, som det slutgiltiga beslutet togs. Den nya arenan Globen var emellertid det enda alternativet. Dock avgjordes kvaltävlingarna fortfarande i Kungliga Tennishallen.

1990–1999

Framtidsutsikterna betraktades som mycket goda vid decenieskiftet. Nu skulle en stark och omtyckt turnering växa yttterligare. För första gången i SO-historien var den totala prissumman över en miljon dollar.

Den första upplagan blev en succé. Globen var utsåld och vinsten blev fem miljoner kronor. Men sedan gick det utför. Sjunkande publiksiffror gjorde att ekonomin försämrades. Sportsligt fortsatte trots detta tävlingarna att vara framgångsrika. Världsettan Boris Becker tog hem tävlingen hela fyra gånger, en tangering av John McEnroes rekord, med början i Kungliga Tennishallen 1988. Väl i Globen vann tysken 1990, 1991 och 1994. Två av Beckers finalsegrar kom mot Stefan Edberg. 1992 fick SO priset för bästa turnering av ATP efter att spelarna hade röstat.

Efter 1994-års tävling togs beslutet att flytta tillbaka till Kungliga Tennishallen. En fortsättning i samma stil hade det på allvar hotat turneringens existens och klubbarnas ekonomi. Till 1995 hade man avsagt sig super-9-statusen och flyttat tillbaka, vilket medförde att prissummorna sänktes kraftigt (825 000 dollar 1995–1999) och att startfältet inte var lika bra som tidigare. Eventmarketingföretaget Eventum tog över som arrangör.

Den mer gemytliga stämningen i Kungliga Tennishallen lockade tillbaka publiken,[källa behövs] som fick se Thomas Enqvist vinna. Han vann även året därpå, men det var en annan svensk som fick störst uppmärksamhet. Stefan Edberg gjorde sin sista match i karriären i och med förlusten mot Nicklas Kulti. Edberg tackades av med stående ovationer efteråt.

Trots att svensk tennis inte var lika framgångsrik i slutet av 1990-talet gick det bra för svenska spelare i SO. Det var svenska spelare i samtliga finaler mellan 1995–2000, med tre svenska segrar som följd.

2000–

Thomas Johansson besegrade Jevgenij Kafelnikov i 2000 års final och blev den sjätte svensken att lyfta The Royal Trophy. Inför 2003 års upplaga hade Eventum lämnat över arrangörskapet till IMG med Per Hjertquist i spetsen. Målsättningen var att successivt öka turneringens status och attraktionskraft. Samma år fick Robin Söderling sitt genombrott och var ytterst nära att besegra amerikanen Mardy Fish i finalen.

Många menar att en av SO-historiens bästa matcher spelades i finalen 2004.[källa behövs] Thomas Johansson ställdes i sin tredje SO-final mot fixstjärnan Andre Agassi. Efter flera timmar av spänning och högklassig tennis vann Johansson med 7–6 av avgörande set. Svensken sade efteråt att det var hans bästa match i karriären.[källa behövs]

James Blake är den senaste i raden amerikanska vinnare i SO med segrarna 2005 och 2006. Men vad de flesta kommer att komma ihåg från 2006 års tävling är nog John McEnroes comeback i SO-sammanhang. McEnroe, 47 år gammal, förlorade dock dubbelkvartsfinalen tillsammans med Jonas Björkman. Joachim Johansson, som inför turneringen var rankad 690 och inte hade spelat en ATP-tävling på 7 månader, slog mycket överraskande ut världstvåan Rafael Nadal i den andra omgången. Han avancerade fram till semifinalen där han föll mot finländaren Jarkko Nieminen.

Annars blir nog dessa upplagor mest ihågkomna för alla toppspelare som tävlingen marknadsfört hårt, men som i sista stund lämnat återbud. 2001 inleddes traditionen med Lleyton Hewitt som aldrig dök upp och 2003 var Andre Agassi tävlingens stora affischnamn. Agassis fru, Steffi Graf, var dock höggravid och Agassi uteblev. Andy Roddick ställde aldrig upp 2004 trots att han var anmäld. Det skall dock nämnas att de två förstnämnda kom till turneringen åren efter sina återbud (Hewitt andra omgången 2002, Agassi final 2004).

Inför 2007 års SO kunde tävlingledningen presentera ett mycket starkt startfält, innehållandes 4 topp-10 spelare. Tommy Robredo (8) och Tomas Berdych (10) lämnade dock återbud på grund av skador. Amerikanen James Blake hade 13-0 i matchfacit i tävlingen före sin semifinal mot Thomas Johansson. I en rafflande match där Johansson räddade 5 matchbollar knep östgöten en finalplats. I finalen stod den 28-rankade storservaren Ivo Karlovic för motståndet. Den 208 cm kroaten slog in hela 27 servess och när Johansson hade svårt i sina egna servegame blev vinsten kroatens.

2008 års upplaga

Den 13 februari kallade SO-ledningen till presskonferens där det meddelades att den schweiziske världsettan Roger Federer skulle delta i årets upplaga av Stockholm Open. Det skulle vara tredje gången han spelar i turneringen men första gången som världstvåa. Federer var garanterad 4,2 miljoner kronor bara för att ställa upp i tuneringen. Federer meddelade dock den 1 oktober, 5 dagar innan turneringens början, att han drar sig ur Stockholm Open. Anledningen var att han hade haft ett besvärligt år, p.g.a. sin körtelfeber i början på året, och att han tar därför ett avbrott under hösten. Allt för att vara 100% till nästa år och kunna återta positionen som världsetta.[1][2][3]

Dubbelturneringen 2008 präglades av att det var Jonas Björkmans sista tävling på svensk mark i karriären. Sista matchen blev finalen som Björkman vann i par med Kevin Ullyett med 6-1, 6-3, mot Johan Brunström och Michael Ryderstedt. Det var för övrigt Björkmans och Ullyetts första ATP-titel tillsammans.

I Roger Federers frånvaro blev istället David Nalbandian förstaseedad. Han levde upp till förväntningarna och vann singeltiteln genom att finalbesegra hemmahoppet Robin Söderling över tre set, 6-2, 5-7, 6-3.

Organisation och ekonomi

Stockholms Opens högste chef är Per Hjertqvist, tournament director. Vice tournamnet director är Stefan Edberg. I Stockholm Opens styrelse, där en representant för varje ägare finns, ingår Bengt Möller (KLTK, styrelseordförande), Mikael Stig (SALK) och Dan Rastland (Stockholms Tennisförbund). Stefan Svensson är nytillträdd (september 2007) VD för turneringen.

Stockholm Open ägs av KLTK (40 %), SALK (40 %) och Stockholms Tennisförbund (20 %). Tävlingens riktlinjer är att alltid gå med vinst och pengarna går alltid tillbaka till juniortennisen för att stärka svensk tennis. Dessutom bidrar SO varje år med cirka nio miljoner kronor till turistnäringen i Stockholm.[källa behövs]

För att få arrangemanget att fungera behövs varje år cirka 300 ideellt arbetande funktionärer, såsom bollkallar, linjedomare, chaufförer och spelarvärdar.

Vinnare

Herrsingel

År Segrare Finalist Resultat
1969 Mall:Landsdata Jugoslavien Nicola Pilic Mall:Landsdata Rumänien Ilie Nastase 6–4, 4–6, 6–1
1970 Mall:Landsdata USA Stan Smith Mall:Landsdata USA Arthur Ashe 5–7, 6–4, 6–4
1971 Mall:Landsdata USA Arthur Ashe Mall:Landsdata Tjeckoslovakien Jan Kodes 6–1, 3–6, 6–2, 1–6, 6–4
1972 Mall:Landsdata USA Stan Smith Mall:Landsdata Nederländerna Tom Okker 6–4, 6–3
1973 Mall:Landsdata USA Tom Gorman Sverige Björn Borg 6–4, 3–6, 7–6
1974 Mall:Landsdata USA Arthur Ashe Mall:Landsdata Nederländerna Tom Okker 6–2, 6–2
1975 Mall:Landsdata Italien Adriano Panatta Mall:Landsdata USA Jimmy Connors 6–4, 6–3
1976 Mall:Landsdata England Mark Cox Mall:Landsdata Spanien Manuel Orantes 4–6, 7–5, 7–6
1977 Mall:Landsdata USA Sandy Mayer Mall:Landsdata Sydafrika Raymond Moore 6–4, 6–2
1978 Mall:Landsdata USA John McEnroe Mall:Landsdata USA Tom Gullikson 6–2, 6–2
1979 Mall:Landsdata USA John McEnroe Mall:Landsdata USA Gene Mayer 6-7, 6–3, 6–3
1980 Sverige Björn Borg Mall:Landsdata USA John McEnroe 6-4, 6–3
1981 Mall:Landsdata USA Gene Mayer Mall:Landsdata USA Sandy Mayer 6–4, 6–2
1982 Mall:Landsdata Frankrike Henri Leconte Sverige Mats Wilander 7–6, 6–3
1983 Sverige Mats Wilander Mall:Landsdata Tjeckoslovakien Tomas Smid 6–1, 7–5
1984 Mall:Landsdata USA John McEnroe Sverige Mats Wilander 6–2, 3–6, 6–2
1985 Mall:Landsdata USA John McEnroe Sverige Anders Järryd 6–1, 6–2
1986 Sverige Stefan Edberg Sverige Mats Wilander 6–2, 6–1, 6–1
1987 Sverige Stefan Edberg Sverige Jonas Svensson 7–5, 6–2, 4–6, 6–4
1988 Mall:Landsdata Västtyskland Boris Becker Sverige Peter Lundgren 6–4, 6–1, 6–1
1989 Mall:Landsdata Tjeckoslovakien Ivan Lendl Sverige Magnus Gustafsson 7–5, 6–0, 6–3
1990 Mall:Landsdata Tyskland Boris Becker Sverige Stefan Edberg 6–4, 6–0, 6–3
1991 Mall:Landsdata Tyskland Boris Becker Sverige Stefan Edberg 3–6, 6–4, 1–6, 6–2, 6–2
1992 Mall:Landsdata Kroatien Goran Ivanisevic Mall:Landsdata Frankrike Guy Forget 7–6, 4–6, 7–6, 6–2
1993 Mall:Landsdata Tyskland Michael Stich Mall:Landsdata Kroatien Goran Ivanisevic 4–6, 7–6, 7–6, 6–2
1994 Mall:Landsdata Tyskland Boris Becker Mall:Landsdata Kroatien Goran Ivansevic 4–6, 6–4, 6–3, 7–6
1995 Sverige Thomas Enqvist Mall:Landsdata Frankrike Arnaud Boetsch 7–5, 6–4
1996 Sverige Thomas Enqvist Mall:Landsdata USA Todd Martin 7–5, 6–4, 7–6
1997 Sverige Jonas Björkman Mall:Landsdata Nederländerna Jan Siemerink 3–6, 7–6, 6–2, 6–4
1998 Mall:Landsdata USA Todd Martin Sverige Thomas Johansson 6–3, 6–4, 6–4
1999 Sverige Thomas Enqvist Sverige Magnus Gustafsson 6–3, 6–4, 6–2
2000 Sverige Thomas Johansson Mall:Landsdata Ryssland Jevgenij Kafelnikov 6–2, 6–4, 6–4
2001 Mall:Landsdata Nederländerna Sjeng Schalken Mall:Landsdata Finland Jarkko Nieminen 3–6, 6–3, 6–3, 4–6, 6–3
2002 Mall:Landsdata Thailand Paradorn Srichaphan Mall:Landsdata Chile Marcelo Rios 6–7, 6–1, 6–3, 6–2
2003 Mall:Landsdata USA Mardy Fish Sverige Robin Söderling 7–5, 3–6, 7–6
2004 Sverige Thomas Johansson Mall:Landsdata USA Andre Agassi 3–6, 6–3, 7–6
2005 Mall:Landsdata USA James Blake Mall:Landsdata Thailand Paradorn Srichaphan 6–1, 7–6
2006 Mall:Landsdata USA James Blake Mall:Landsdata Finland Jarkko Nieminen 6–4, 6–2
2007 Mall:Landsdata Kroatien Ivo Karlović Sverige Thomas Johansson 6-3, 3-6, 6-1
2008 Mall:Landsdata Argentina David Nalbandian Sverige Robin Söderling 6-2, 5-7, 6-3

Herrdubbel

År Segrare Finalister Resultat
1969 Mall:Landsdata Australien Roy Emerson
Mall:Landsdata Australien Rod Laver
Mall:Landsdata Spanien Andres Gimeno
Mall:Landsdata Australien Fred Stolle
6-4, 6-2
1970 Mall:Landsdata USA Stan Smith
Mall:Landsdata USA Arthur Ashe
Mall:Landsdata Australien Bob Carmichael
Mall:Landsdata Australien Owen Davidson
6–0, 5–7, 7–5
1971 Mall:Landsdata USA Stan Smith
Mall:Landsdata USA Tom Gorman
Mall:Landsdata USA Arthur Ashe
Mall:Landsdata USA Bob Lutz
6–3, 6–4
1972 Mall:Landsdata Nederländerna Tom Okker
Mall:Landsdata USA Marty Riessen
Mall:Landsdata Australien Roy Emerson
Mall:Landsdata Australien Colin Dibley
7–5, 7–6
1973 Mall:Landsdata USA Jimmy Connors
Mall:Landsdata Rumänien Ilie Nastase
Mall:Landsdata Australien Bob Carmichael
Mall:Landsdata Sydafrika Frew McMillan
2–6, 6–3, 6–4
1974 Mall:Landsdata Nederländerna Tom Okker
Mall:Landsdata USA Marty Riessen
Mall:Landsdata Sydafrika Bob Hewitt
Mall:Landsdata Sydafrika Frew McMillan
3–6, 6–3, 6–4
1975 Mall:Landsdata Sydafrika Bob Hewitt
Mall:Landsdata Sydafrika Frew McMillan
Mall:Landsdata USA Charlie Pasarell
Mall:Landsdata USA Roscoe Tanner
3–6, 6–3, 6–4
1976 Mall:Landsdata Sydafrika Bob Hewitt
Mall:Landsdata Sydafrika Frew McMillan
Mall:Landsdata Nederländerna Tom Okker
Mall:Landsdata USA Marty Riessen
6–4, 4–6, 6–4
1977 Mall:Landsdata Nederländerna Tom Okker
Mall:Landsdata Polen Wojciech Fibak
Mall:Landsdata USA Brian Gottfried
Mall:Landsdata Mexiko Raul Ramirez
6–3, 6–3
1978 Mall:Landsdata Nederländerna Tom Okker
Mall:Landsdata Polen Wojciech Fibak
Mall:Landsdata USA Stan Smith
Mall:Landsdata USA Bob Lutz
6–3, 6–2
1979 Mall:Landsdata USA John McEnroe
Mall:Landsdata USA Peter Fleming
Mall:Landsdata Nederländerna Tom Okker
Mall:Landsdata Polen Wojciech Fibak
6–4, 6–4
1980 Mall:Landsdata Schweiz Heinz Günthardt
Mall:Landsdata Australien Paul McNamee
Mall:Landsdata USA Stan Smith
Mall:Landsdata USA Bob Lutz
6–7, 6–3, 6–2
1981 Mall:Landsdata USA Kevin Curren
Mall:Landsdata USA Steve Denton
Mall:Landsdata USA Sherwood Stewart
Mall:Landsdata USA Ferdi Taygan
6–7, 6–4, 6–0
1982 Sverige Jan Gunnarsson
Mall:Landsdata USA Mark Dickson
Mall:Landsdata USA Sherwood Stewart
Mall:Landsdata USA Ferdi Taygan
7–6, 6–7, 6–4
1983 Sverige Anders Järryd
Sverige Hans Simonsson
Mall:Landsdata USA Johan Kreik
Mall:Landsdata USA Peter Fleming
6–3, 6–4
1984 Mall:Landsdata Frankrike Henri Leconte
Mall:Landsdata Tjeckien Tomas Smid
Mall:Landsdata Indien Vijay Amritraj
Mall:Landsdata Rumänien Ilie Nastase
3–6, 7–6, 6–4
1985 Mall:Landsdata Frankrike Guy Forget
Mall:Landsdata Ecuador Andrés Gómez
Mall:Landsdata USA Mike De Palmer
Mall:Landsdata USA Gary Donnelly
6–3, 6–4
1986 Mall:Landsdata USA Sherwood Stewart
Mall:Landsdata Australien Kim Warwick
Mall:Landsdata Australien Pat Cash
Mall:Landsdata Australien Slobodan Zivojinic
6–3, 6–4
1987 Sverige Stefan Edberg
Sverige Anders Järryd
Mall:Landsdata USA Jim Grabb
Mall:Landsdata USA Jim Pugh
6–3, 6–4
1988 Mall:Landsdata USA Kevin Curren
Mall:Landsdata USA Jim Grabb
Mall:Landsdata USA Paul Annacone
Mall:Landsdata Australien Paul Fitzgerald
7–5, 6–4
1989 Mall:Landsdata Mexiko Jorge Loranzo
Mall:Landsdata USA Todd Witsken
Mall:Landsdata USA Rick Leach
Mall:Landsdata USA Jim Pugh
6–3, 5–7, 6–3
1990 Mall:Landsdata Frankrike Guy Forget
Mall:Landsdata Schweiz Jacob Hlasek
Mall:Landsdata Australien John Fitzgerald
Sverige Anders Järryd
6–4, 6–2
1991 Mall:Landsdata Australien John Fitzgerald
Sverige Anders Järryd
Mall:Landsdata Nederländerna Tom Nijssen
Mall:Landsdata Tjeckien Cyril Suk
7–5, 6–2
1992 Mall:Landsdata Australien Todd Woodbridge
Mall:Landsdata Australien Mark Woodforde
Mall:Landsdata USA Steve DeVries
Mall:Landsdata Australien David Macpherson
6-3, 6–4
1993 Mall:Landsdata Australien Todd Woodbridge
Mall:Landsdata Australien Mark Woodforde
Mall:Landsdata Sydafrika Gary Muller
Mall:Landsdata Sydafrika Danie Visser
6–1, 3–6, 6–2
1994 Mall:Landsdata Australien Todd Woodbridge
Mall:Landsdata Australien Mark Woodforde
Sverige Jan Apell
Sverige Jonas Björkman
6–3, 6–4
1995 Mall:Landsdata Nederländerna Jacco Eltingh
Mall:Landsdata Nederländerna Paul Haarhuis
Mall:Landsdata Kanada Grant Connell
Mall:Landsdata USA Patrick Galbraith
3–6, 6–2, 7–6
1996 Mall:Landsdata USA Patrick Galbraith
Mall:Landsdata USA Jonathan Stark
Mall:Landsdata USA Todd Martin
Mall:Landsdata USA Chris Woodruff
7–6, 6–4
1997 Mall:Landsdata Tyskland Marc-Kevin Goellner
Mall:Landsdata USA Richey Reneberg
Mall:Landsdata Sydafrika Ellis Ferreira
Mall:Landsdata USA Patrick Galbraith
6–3, 3–6, 7–6
1998 Sverige Niklas Kulti
Sverige Mikael Tillström
Mall:Landsdata Sydafrika Chris Haggard
Sverige Peter Nyborg
7–5, 3–6, 7–5
1999 Mall:Landsdata Sydafrika Piet Norval
Mall:Landsdata Zimbabwe Kevin Ullyett
Mall:Landsdata USA Jan-Michael Gambill
Mall:Landsdata USA Scott Humphries
7–5, 6–3
2000 Mall:Landsdata Bahamas Mark Knowles
Mall:Landsdata Kanada Daniel Nestor
Mall:Landsdata Tjeckien Petr Pála
Mall:Landsdata Tjeckien Pavel Vízner
6–3, 6–2
2001 Mall:Landsdata USA Donald Johnsson
Mall:Landsdata USA Jared Palmer
Sverige Jonas Björkman
Mall:Landsdata Australien Todd Woodbridge
6–3, 4–6, 6–3
2002 Mall:Landsdata Zimbabwe Wayne Black
Mall:Landsdata Zimbabwe Kevin Ullyett
Mall:Landsdata Australien Wayne Arthurs
Mall:Landsdata Australien Paul Hanley
6–4, 2–6, 7–6
2003 Sverige Jonas Björkman
Mall:Landsdata Australien Todd Woodbridge
Mall:Landsdata Australien Wayne Arthurs
Mall:Landsdata Australien Paul Hanley
6–3, 6–4
2004 Mall:Landsdata Spanien Fernando Verdasco
Mall:Landsdata Spanien Feliciano Lopez
Mall:Landsdata Australien Wayne Arthurs
Mall:Landsdata Australien Paul Hanley
6–4, 6–4
2005 Mall:Landsdata Australien Wayne Arthurs
Mall:Landsdata Australien Paul Hanley
Mall:Landsdata Indien Leander Paes
Mall:Landsdata Serbien Nenad Zimjonic
6–3, 6–3
2006 Mall:Landsdata Australien Paul Hanley
Mall:Landsdata Zimbabwe Kevin Ullyett
Mall:Landsdata Belgien Olivier Rochus
Mall:Landsdata Belgien Kristof Vliegen
7–6, 6–4
2007 Sverige Jonas Björkman
Mall:Landsdata Vitryssland Max Mirnyj
Mall:Landsdata Frankrike Arnaud Clement
Mall:Landsdata Frankrike Michaël Llodra
6–4, 6–4
2008 Sverige Jonas Björkman
Mall:Landsdata Zimbabwe Kevin Ullyett
Sverige Johan Brunström
Sverige Michael Ryderstedt
6-1, 6-3

Källor

Tidningen Tennis, nr 5 2002 och 2003 Svenska Tennisförbundet 100 år, redaktör: Björn Hellberg, Stockholm: Svenska Tennisförbundet (2006), ISBN 91-631-8820-1 Jonas Arnesen, Magnus Norman & Patrik Cederlund, Tennis off the record, Västerås Sportförlaget (2005), ISBN 91-88541-87-8

  1. Federer drar sig ur Stockholm Open, ifstockholmopen.se
  2. Ingen Federer i Stockholm Open, tennistalk.com
  3. Roger Federer drar sig ur Stockholm Open, rogerfederer.com

Se även

Externa länkar


Detta är ett arkiv för de Veckans samarbete som har presenterats på Mall:Veckans samarbete.


Vecka 22

Röda mattan i Cannes 2001

Filmfestivalen i Cannes, Cannesfestivalen eller det officiella namnet Festival de Cannes är en stor filmfestival. Den började 1946, och har gått av stapeln varje år, vanligtvis i maj, sen dess i den franska staden Cannes, som ligger på Franska rivieran.

De mest kända och prestigefyllda priserna som delas ut under festivalen är:

Vecka 21

Med en tumstock kan man mäta längd.

Mätning är i den klassiska fysiken en förhållandevis enkel företeelse varvid man med vald metod bestämmer en storhet hos ett system (dess massa, vikt, hastighet, temperatur, tryck, …) med i princip godtycklig noggrannhet och utan närmare hänsyn till mätning av de övriga storheterna.

Vecka 20

FN:s flagga

Förenta nationerna är en sammanslutning av 192 stater, grundad 1945. Nästan alla världens länder är medlemmar i FN. Medlemskap är öppet "för alla stater som vill arbeta för fred".FN:s högkvarter ligger i New York.

Vecka 19

Klor.

Klor (latinskt namn, Chlorum) är ett icke-metalliskt grundämne som tillhör gruppen halogener.

Vecka 18

Den samiska flaggan.

Sametinget är en särskild förvaltningsmyndighet i Sverige med 31 ledamöter i ett folkvalt parlament, med uppgift att bejaka samiska närings-, kultur- och språkfrågor.

Vecka 17

Tänkaren av Auguste Rodin.

Tänkande är de medvetna processer som pågår i människans psyke.

Vecka 16

Fruktstånd

Frukt i vardaglig mening syftar på botaniska frukter med sött och saftigt kött. Bär kan på samma vardagliga sätt ses som en undergrupp av frukt, nämligen frukter som är så små så man kan stoppa många av dem i munnen samtidigt.

Vecka 15

Skönlitteratur.

Skönlitteratur är litteratur som utgörs av fiktiva berättelser i stället för fakta.

Skönlitteraturens popularitet framför facklitteraturen beror främst på att den är skickligare på att uttrycka alla mänskliga känslor och tankar, därför att den inte har samma krav på sig att "berätta sanningen".

Vecka 14

En Fairey Swordfish från 1930-talet.

Flygmaskin är en gemensam beteckning på konstruktioner som kan hålla sig uppe i atmosfären med hjälp av luftens statiskaa eller dynamiska kraft. Man definierar ofta flygmaskiner som varje maskin gjord för att flyga i atmosfären.

Vecka 13

Biom är en regional ansamling av distinkta djur- och växtsamhällen. Biom är ett annat ord för vegetationsområde. I begreppet är samverkan och inbördes påverkan mellan de olika arterna centrala. Relationen till jordarter och klimat ingår också. Biomer är huvudsakligen urskiljbara i stor (kontinental till global) skala. Tillsammans utgör biomerna biosfären.

Biomer definieras tydligast genom fördelningen av vegetationstyper, vilka i hög grad bestäms av globalt klimat, jordtyp, yttre påverkan och andra faktorer i omgivningen. Klimatet bestäms delvis av latitud, altitud och terrängen.

Vecka 12

Abraham Lincoln

Abraham Lincoln, född 12 februari 1809 i LaRue County, Kentucky, död 15 april 1865 i Washington, D.C. (mördad), advokat i delstaten Illinois, amerikansk politiker; ledamot av representanthuset 1847, president 18611865. Lincoln var den förste republikanska presidenten i USA. Lincoln föddes i en timmerkoja i Kentucky. Helt självlärd arbetade han som advokat från 1837 i Springfield, Illinois. Han var medlem av delstatens lagstiftande församling 1832–1842, och blev känd som Honest Abe (ärlige Abe). Han slöt sig till det nybildade republikanska partiet 1856 och valdes till president 1860 med knappt 40 procent av rösterna och bara 180 elektorsröster – i ett sällsynt val för USA delade tre andra kandidater nästan lika på resten av rösterna.

Lincoln spelade en betydelsefull roll under det amerikanska inbördeskriget. Som oerfaren statsman gjorde han till en början många misstag. Det, i samband med handlingsförlamningen hos hans företrädare James Buchanan, ledde till splittring, som han försökte kanalisera som självständighetsstrider. Sedan vägrade han, bland annat, att gå med på Konfederationens krav på evakuering av den federala garnisonen i Fort Sumter, Charleston, South Carolina, vilket ledde till de första fientligheterna under det som skulle bli inbördeskriget.

Vecka 11

Inget samarbete denna vecka

Vecka 10

al-Masjid an-Nabawi (arabiska: المسجد النبوي, uttal: [ælmæsʤıd ænːæbæwı]) (Profetens moské) i Medina i Saudiarabien är den näst mest heliga platsen inom islam.

Byggnaden var ursprungligen profeten Muhammeds hus, i vilket han bosatte sig efter Hijran (emigrationen) till Medina ifrån Mekka. Han lät senare bygga moskén på husgrunden.

Vecka 9

Charles Darwin

Charles Robert Darwin, född 12 februari 1809 i Shrewsbury, död 19 april 1882 i Downe, Kent, var en brittisk biolog, zoolog, geolog, teolog och forskare, som insåg och framlade övertygande bevisning för att alla arter av liv har utvecklats över tiden från ett gemensamt ursprung, genom den process som han kallade naturligt urval. Faktumet att evolution sker blev accepterat av den vetenskapliga världen och stora delar av allmänheten under hans livstid, medan hans teori om naturligt urval kom att i stor utsträckning ses som den främsta förklaringen till evolutionsprocessen på 1930-talet, och nu bildar basen till modern evolutionsteori. I modifierad form är Darwins vetenskapliga upptäckt den förenande teorin i biologin och ger en logisk förklaring till livets mångfald.

Vecka 8

IPRED är en benämning för ett flertal nya lagar och förändringar på redan befintliga lagar som Sveriges riksdag planerar att införa den 1 april 2009. IPRED är en förkortning för International Property Rights Enforcement Directive och är ett direktiv från EU till Sveriges regering. Lagförslaget har översatts av den svenska regeringen till Civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område. Lagen tillåter branschorganisationer att samla in information om IP-adresser som anses vara misstänkta för fildelningsbrott genom att begära att internetoperatörerna lämnar ut uppgifter om vilket internetabonnemang som IP-adressen tillhör genom ett domstolsbeslut.

Vecka 7

Inkariket var en statsbildning i västra Sydamerika under förcolumbiansk tid. Under Inkarikets höjdpunkt sträckte det sig från Colombia, Ecuador, Peru, Bolivia till Chile och Argentina, det vill säga det var mer än 4 000 km långt och täckte ett territorium på mer än 3 miljoner kvadratkilometer.

Vecka 6

Rymden.

Rymden eller yttre rymden kallas den del av universum som finns utanför himlakropparna och deras atmosfärer. För jorden brukar man definiera rymden som det som ligger mer än 100 km ovanför havsnivån.

Vecka 5

Militär är beteckningen på den eller det som tillhör en stats organiserade krigsmakt.

Ordet militär härstammar från latinets militarius, från miles (genitiv militis) som betyder "soldat". Det finns en teori om att ordet miles kommer från milium, som betyder "hirs" på svenska, på grund av att soldater ofta blev utfordrade med just hirs.

Vecka 4

Liv är en egenskap som alla organismer har. Det finns ingen helt entydig definition på biologiskt liv, men en lista över kriterier kan se ut ungefär så här:

Vecka 3

Pengar är ett gemensamt värderingssystem för varor och tjänster som är baserat på utbytbara och lagringsbara enheter, och som används som betalningsmedel. Vanligen består detta av mynt och sedlar vars värde delvis garanteras av en stat. I vardagligt tal uppfattas pengar som kontanter, men till begreppet hör även andra godkända betalningsmedel.

Vecka 2

Ryskt frimärke

Utomjordiskt liv är hypotetiska levande organismer som utvecklats på någon annan himlakropp än jorden. Temat är vanligt i science fiction. Vissa tror att liv bara kan uppstå på en planet som påminner om jorden, och att det är format likadant som på jorden.

Vecka 1

Inbördeskrig i Etiopien.

Ett inbördeskrig (formellt: icke-internationella väpnade konflikter) är ett krig i vilket de stridande parterna tillhör samma land eller rike. Det handlar ofta om en gerilla som kämpar mot regeringens polis och militär.

Ett inbördeskrig kan vara en fas i en statskupp eller revolution, där parterna strider om att regera landet. Det kan också vara ett separatistkrig eller frihetskrig där en del av ett land strävar efter självständighet.

Arkiv

Personliga verktyg