Från Rilpedia

Innehåll 1 2009 1.1 Januari 2 Historia 2.1 Silja Line 2.2 Color Line 2.3 Corsica Ferries 3 2008 3.1 Oktober 3.2 September 3.3 Augusti 3.4 Januari 4 2007 4.1 December

2009

Januari

	M/S Mega Smeralda
Överblick
Typ	Passagerarfartyg
Rederi	Corsica Ferries
Systerfartyg	M/S Silja Festival
Registreringshamn	Genua
Varv	Oy Wärtsilä Ab, Helsingfors, Finland
Sjösatt	28 september 1984
Tagen i bruk	Maj 1985
Öde	I trafik
Fartområde	Toulon - Korsika
Allmänna egenskaper
Längd	168,45 m
Bredd	27,60
Deplacement	33829 brt
Djupgående	6,70 m
Maxfart	22,0 knop
Passagerare	2000
Hytter	1859
Bilar	400 st
Lastbilar	60 st
Tekniska data
Huvudmaskin	Fyra Wärtsilä-Pielstick 12PC-6V dieslar 26200 kW

M/S Mega Smeralda är ett passagerarfartyg som ägs av företaget Corsica Ferries och trafikerar linjen Toulon - Korsika. Fartyget byggdes 1985 som M/S Svea för Silja Line. Sedan dess har den hetat Silja Karneval och medan den ägdes av Color Line Color Festival.

Historia

Silja Line

Fartyget byggdes av Wärtsilä i Helsingfors och levererades i maj 1985 till Silja Line och sattes i trafik som M/S Svea på linjen Stockholm - Mariehamn - Åbo. År 1986 levererades hennes systerfartyg M/S Wellamo som sattes in på samma linje. Fartygen liknar utseendemässigt sina föregångare M/S Silvia Regina och M/S Finlandia, med skillnaden att de har rundare former än dessa.

Man planerade i slutet av 1980-talet att bygga järnvägsspår på bildäck för att göra det möjligt för fartyget att transportera tåg, men det genomfördes aldrig. I början av 1990-talet byggdes fartyget delvis om, bland annat byggdes skybaren som är belägen för om skorstenen, och fartyget återinsattes 1992 på samma linje som tidigare under det nya namnet Silja Karneval. År 1994 såldes hon till Color Line.

Color Line

Efter köpet från Silja Line målades fartyget om på Cityvarvet i Göteborg innan den provanlöpte Fredrikshamn. I april 1994 ankom fartyget till Oslo döptes till Color Festival vartefter det sattes in på sträckan Oslo - Hirtshals. I april 2006 ändrades sträckan till Oslo - Fredrikshamn vilken fartyget trafikerde till januari 2007 då hon såldes till det italienska företaget Corsica Ferries.

Corsica Ferries

Fartyget övertogs i Fredrikshamn där det fick det nya namnet Mega Smeralda vartefter det avgick till Perama i Grekland för ombyggnad. Därefter sattes fartyget in på linjen Civitavecchia/ Livorno - Bastia/ Golfo Aranci där det gick i ett halvår tills hon i november 2008 sattes in på linjen Toulon - Korsika.

2008

Oktober

	HMS Sverige
Klass
Typ	Pansarskepp
Klass	Sverigeklass
Historia
Beställd	1912
Byggnadsvarv	Götaverken
Planerad	1911
Kölsträckt	12 december 1912
Sjösatt	3 maj 1915
Tagen i bruk	14 maj 1917
Öde	Tagen ur tjänst den 30 januari 1953
Tekniska data
Deplacement	6 852 / 7 688 ton
Längd	119,7 / 120 m
Bredd	18,63 m
Djupgående	6,25 m
Maskin	2 st Kockums Curtissturbiner
Fart	22,5 knop (23,0+ knop - provtur 1940)
Räckvidd	2720nm/14 knop
Besättning	427 man (443 man som flaggskepp)
Bestyckning	[design] 4 x 28,3cm/45cal. Bofors M/12 8 x 15,2cm/50cal. Bofors M/12 4 x 75mm/53cal. Bofors M/12 2 x 75mm/53cal. Bofors lvkan M/15 2 x 57mm/21,3cal. Bofors M/16 2 x 6,5mm/92,3cal. ksp M/14 2 x 45,7 cm torpedtuber M/14 [VK2] 4 x 28,3cm/45cal. Bofors M/12 6 x 15,2cm/50cal. Bofors M/12 4 x 75mm/60cal. Bofors lvkan M/28 6 x 40mm/56cal. Bofors lvkan M/36 4 x 25mm/58cal. Bofors akan M/32 3 x 20mm/66cal. Bofors apjäs M/40 4 x 8mm/75,8cal. lvksp M/36
Helikoptrar / flygplan	-

HMS Sverige var ett pansarskepp i den svenska flottan. Sjösättningen av Sverige skedde mycket högtidligt i Göteborg den 3 maj 1915, då Gustaf V höll tal och frigjorde fartyget från stapelbädden med en knapptryckning. Fartyget var det första av Sverigeklassen och var systerfartyg till HMS Drottning Victoria och HMS Gustav V. Bestyckningen av Sverige utgjordes av fyra 28,3 cm kanoner i två dubbeltorn och åtta 15,2 cm kanoner uppställda i ett dubbel- och sex enkeltorn. År 1940 gjordes hon om för att använda olja istället för kol. Sverige utrangerades 1953.

Fartyget finansierades med privata medel genom en insamling i den så kallade Pansarbåtsinsamlingen 1912 sedan regeringen Staaff hade dragit tillbaka finansieringen av fartyget.

September

	Vasa
Klass
Typ	Galeon
Historia
Beställd	1625
Byggnadsvarv	Blasieholmen
Kölsträckt	januari 1626
Sjösatt	10 augusti 1628
Tagen i bruk	-
Öde	Sjönk på jungfrufärden den 10 augusti 1628. Bärgades den 24 april 1961, nu museifartyg.
Tekniska data
Deplacement	1210 ton
Längd	69 m
Bredd	11,7 m[1]
Djupgående	4,8 m
Kraftkälla	10 segel, 3 master
Besättning	145 sjömän 300 soldater
Bestyckning	48 x 24 punds kanoner 8 x 3 punds kanoner 2 x 1 punds kanoner 6 st stormstycken

Vasa, eller Wasa, är ett svenskt örlogsskepp som kantrade och sjönk utanför Beckholmen i inloppet till Stockholm på sin jungfruresa den 10 augusti 1628. Skeppet bärgades den 24 april 1961 och är sedan 1990 inhyst i Vasamuseet på Djurgården i Stockholm. Det samtida namnet på skeppet var Vasen efter den vase som finns i Vasaättens släktvapen. Vasa föll i stort sett i glömska efter några tidiga misslyckade försök att bärga henne. Hon lokaliserades åter 1956 och bärgades fem år senare i stort sett intakt. Hon hystes i en tillfällig byggnad som kallades Wasavarvet till 1988 då hon bogserades till det nya Vasamuseet. Vasa är unikt välbevarad och är det enda 1600-talsskeppet i världen som bärgats i så gott skick. Vasa har blivit en av Sveriges populäraste turistattraktioner och har hittills lockat över 25 miljoner besökare.

Den exakta orsaken till att Vasa förliste är inte helt klarlagd, men det är fastlagt att hon var alldeles för rank för att kunna segla stabilt vid hårdare vind. Skeppet utrustades bland annat med ett extra batteridäck utan hänsyn till stabilitet. Trots att hon inte klarade ett stabilitetstest när hon låg i kaj lät man henne segla på grund av Gustaf II Adolfs påtryckningar för att se henne sättas in i sjöstriderna som rasade under trettioåriga kriget. Förhör hölls efter förlisningen, men eftersom kungen själv godkänt alla mått dömdes ingen för katastrofen.

Inuti skeppet och runt förlisningsplatsen har tusentals föremål och kvarlevor av 16 människor återfunnits. Bland föremålen finns kläder, vapen, kanoner, verktyg, mynt, mat och dryck och sex av Vasas tio segel. Föremålen och skeppet har varit ovärderliga för detaljerad kunskap om vardagsliv, sjöstrid och skeppsbyggnadsteknik under tidigt 1600-tal. När Vasa byggdes skulle hon representera Sveriges militära och politiska makt och Gustav II Adolfs auktoritet som krigarkung. Stora kostnader lades ner på att dekorera och utrusta skeppet. Hon var en av de största och tyngst bestyckade krigsfartygen i världen när hon byggdes och var utsmyckad med hundratals skulpturer i bjärta och levande färger.

Augusti

Wilhelm Gustloff, tyskt passagerarfartyg, byggt av Blohm & Voss, sjösatt den 5 maj 1937, förlist efter torpedering den 30 januari 1945. Räknat efter antalet människor som förolyckats ombord på ett enda fartyg är detta den största fartygskatastrofen i världshistorien, med bortåt 10 000 döda. Fartyget fick sitt namn efter den mördade nazistiska politikern Wilhelm Gustloff och tillhörde fritidsorganisationen Kraft durch Freude.

Januari

	Atleklass
Klass
Typ	Isbrytare
Fartyg i klass	Atle Urho Frej Sisu Ymer
Varv	Wärtsilä, Helsingfors
Allmänna egenskaper
Längd	104,6 m
Bredd	23,8 m
Deplacement	9 500 ton
Djupgående	7,3 - 8,3 m
Plåttjocklek	För: 32 mm
	Midskepps: 28 mm
Fart	Max: 19 knop March: 14 knop
Aktionstid	6-8 veckor
Besättning	Cirka 20
Tekniska data
Framdrift	Diesel-elektriskt
Propellrar (Akter+För)	2+2
Huvudmaskin	5 st Wärtsilä S.E.M.T Pielstick 12 PC 2-2V 22 000 hkr
Propellermotor	Strömberg typ : GTOUL 135/455 DI
Dragkraft	190 ton
Bunkerkapacitet	2 200 m3

Atleklassen är en typ av isbrytare som består av tre fartyg. Atle II, Frej och Ymer II. I Finland finns en liknande fartygsklass, Urhoklassen, som består av isbrytarna Urho och Sisu. Urhoklassen har samma skrov och utseende men de skiljer sig ändå en aning från Atleklassen. När den kom var Atleklassen en helt ny typ av isbrytare. Med högt monterad brygga med 360 graders sikt och helikopterplatta var den helt olik de tidigare isbrytarnas konstruktion.

Fram tills början av 1970-talet fanns inte isbrytare starka nog för att kunna hålla hela Bottenviken öppen för sjötrafik under vintern. 1971 kom förslaget till riksdagen att man skulle bygga en isbrytare med kapacitet att kunna bryta is i hela Bottenviken året runt. Förslaget gick igenom och riksdagen beslutade att man skulle få beställa en isbrytare till en kostnad av 60 miljoner kronor i 1970 års prisnivå (knappt 412 miljoner kronor i 2006 års penningvärde). Den 10 maj 1971 gick ordern till Wärtsilä i Helsingfors för leverans under 1974. När Atle sattes i tjänst under 1974 kunde man hålla alla hamnar upp till Umeå öpppna för trafik året om, men för att hålla samtliga hamnar öppna skulle fler isbrytare behövas. 1974 beslutade riksdagen att två nya isbrytare krävdes för att uppfylla detta ändamål. Under tiden hade Finland beställt två isbrytare av klassen, i Finland kallad Urho-klassen. Dessa var Urho, som levererades 1975, och Sisu som levererades 1976. 1975 levererades Sveriges andra isbrytare i serien, Frej, och 1977 Ymer.

Maskineriet är diesel-elektriskt, vilket innebär att man använder förbränningsmotorer kopplade till generatorer för att alstra ström, som sedan går till elektriska motorer som driver fartyget framåt. Maskinerna som driver generatorerna är fem stycken S.E.M.T Pielstick 12PC2.2. Var och en har 12 cylindrar och utvecklar vid 485 varv per minut 5 000 hästkrafter. Varje motor har två turbo-aggregat, vilket innebär totalt tio stycken på huvudmaskinerna. Strömmen genereras av tio stycken likströmsgeneratorer som är sammanbyggda två och två så det är två generatorer på varje huvudmaskin. I generatorerna uppkommer ett effektbortfall som gör att varje aggregat utvecklar 4 719 hästkrafter. Strömmen fördelas sedan mellan fören och aktern så de två akterliga propellermotorerna utvecklar 6 677 hästkrafter vardera, och de förliga 4 366 hkr vardera.

2007

December

M/S Emma Mærsk, Århus hamn, augusti 2006.
	M/S Emma Mærsk
Klass
Typ	Containerfartyg
Klass	E
Fartygsnummer	9321483
Historia
Byggnadsvarv	Odense Staalskibsværft A/S, Danmark
Tagen i bruk	8 september 2006
Tekniska data
Tonnage	170974 bt
Antal TEU	cirka 11000
Längd	397,71 meter
Bredd	56,40 meter
Djupgående	15,50 meter
Maskin	80100 kW (108920 hk) Wärtsilä 14RT-Flex96c plus 29416 kW (40000 hk) från fem Caterpillar 8M32
Fart	cirka 23 knop
Besättning	13
Hytter	30

M/S Emma Mærsk, världens största containerfartyg (2007), ägt av A.P. Møller Mærsk Group, går i trafik för Maersk Line. Fartyget är byggt vid Lindövarvet i Odense och har fått sitt namn efter Arnold Mærsk Mc-Kinney Møllers avlidna hustru Emma och blev döpt den 12 augusti 2006 av Ane Mærsk Mc-Kinney Uggla. Jungfruresan gick av stapeln den 7 september 2006 då fartyget lämnade Århus.

Referensfel: <ref>-taggar finns, men ingen <references/>-tagg hittades