Från Rilpedia

För den första isbrytaren med detta namn, se Atle (isbrytare, 1926)‎

Atle i isen
	Atle
Överblick
Typ	Isbrytare
Klass	Atleklass
Varv	Wärtsilä, Helsingfors
Beställd	1971
Tagen i bruk	1974
Öde	I tjänst
Allmänna egenskaper
Längd	104,6 m
Bredd	23,8 m
Deplacement	9 500 ton
Djupgående	7,3 - 8,3 m
Plåttjocklek	För: 32 mm
	Midskepps: 28 mm
Fart	Max: 19 knop March: 14 knop
Aktionstid	6-8 veckor
Besättning	Cirka 20
Tekniska data
Framdrift	Diesel-elektriskt
Propellrar (Akter+För)	2+2
Huvudmaskin	5 st Wärtsilä S.E.M.T Pielstick 12 PC 2-2V 22 000 hkr
Propellermotor	Strömberg typ : GTOUL 135/455 DI
Dragkraft	190 ton
Bunkerkapacitet	2 200 m3

Atle, svensk isbrytare byggd på varvet Wärtsilä i Finland år 1974 som första isbrytaren i klassen, därefter har fyra till färdigställts, Frej, Ymer, Urho och Sisu. De två sista tjänstgör åt finska sjöfartsverket.

Typen har två förliga och två akterliga propellrar. Framdrivningen är diesel-elektrisk och 5 st 12 cyl dieselmotorer som via tio (sammanbyggda två och två) generatorer skapar framdrivningen av de fyra elektriskt drivna propellrarna. Dessutom finns fem dieselmotorer för elproduktion ombord på fartyget.

Fartygen har efter byggnationen konverterats så att huvudmotorerna kan drivas på både diesel och tjockolja, som är billigare. När tjockolja används, uppvärms denna till 80 °C. För Atles del skedde konverteringen hösten 1984.^[1]

I början av 1990-talet modifierades fartygen i klassen och bland annat bryggan fick nytt utseende.

När isbrytarna gick under örlogsflagg var de bestyckade med fyra 40 mm luftvärnskanoner och klassades som minfartyg varför även utrustning för minutläggning fanns.

Akteröver finns en helikopterplatta för en spaningshelikopter som under isbrytarexpeditioner används för att kartlägga isvallar, lämpligaste väg etc.

Referenser

1. ↑ Staffan Fischerström, 1997 Isbrytare s. 163, 177 ISBN 91-9-707009-2

v • d • r Atleklass Atle  · Frej  · Ymer Föregående: Ale - Nästkommande: Oden Isbrytning i Sverige