Ale (isbrytare)
Från Rilpedia
Texten från svenska Wikipedia
Ale i torrdocka för underhåll på Beckholmen i Stockholm |
|
 |
Ale[1][2] |
|---|---|
| Överblick | |
| Typ | Isbrytare |
| Varv | Wärtsilä, Helsingfors |
| Beställd | 1972 |
| Påbörjad | 1972 |
| Sjösatt | 1973 |
| Tagen i bruk | 1973 |
| Öde | I tjänst |
| Allmänna egenskaper | |
| Längd | 47,0 m |
| Bredd | 13,0 m |
| Deplacement | 1 500 ton |
| Djupgående | 5,40 m |
| Plåttjocklek | För: 19 mm |
| Midskepps: 17 mm | |
| Akter:16 mm | |
| Fart | Max: 14 knop March: 12 knop |
| Aktionstid | 4–5 veckor |
| Besättning | 11 |
| Tekniska data | |
| Framdrift | Diesel-elektriskt |
| Propellrar (Akter+För) | 2+0 |
| Huvudmaskin | 4 6-cyl dieslar Wärtsilä 824TS 4 750 hkr |
| Propellermotor | 2 st likströmsmotorer GTCUL 135/655 B3 på 1 725 kW vardera |
| Bunkerkapacitet | 320 m3 |
Ale är en isbrytare som ägs av Sjöfartsverket. Ale är specialbyggd för att kunna gå igenom Trollhätte kanal till Vänern. Under åren 1995 - 1998 låg Ale vid Estonias haveriplats.
Driften är diesel-elektrisk, men Ale saknar förpropellrar. Däremot har hon ett luftbubblingssystem, som blåser ut luft genom 10 munstycken på varje sida av skrovet, 3 m under vattenlinjen. Luftbubblingssystemet drivs av 2 dieselmotorer av märke Scania på 250 hk var. Till skillnad från övriga statsisbrytare har hon inte heller något krängningssystem.[3]
_vapen.svg)
Referenser
- ↑ Sjöfartsverket Våra isbrytare läst 2008-12-29
- ↑ Staffan Fischerström: Isbrytare : med statens isbrytare under 80 år, Marinlitteratur, Falkenberg 1997. ISBN 91-9-707009-2. sid. 282-283
- ↑ Fischerström, 1997. sid. 148-152
|
||||||||
