Nationalromantik

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Globe icon
 Denna artikel eller detta avsnitt anses inte vara skrivet ur ett globalt perspektiv.
Förbättra gärna texten eller diskutera saken på diskussionssidan.
Friheten på barrikaderna av Eugène Delacroix. Motivet är julirevolutionen 1830.
Stickande kulla av Anders Zorn, 1901.

Nationalromantik, nationell romantik, intellektuell och estetisk rörelse under 1800-talet och början av 1900-talet. Nationalromantiken var de konstnärliga uttrycken för nationalismen, som en nationalistisk gren av romantiken, och förekom i de flesta länder i Europa från början av 1800-talet och fram till realismen, tiden varierar dock från olika konstformer. Natur och landsbygd hyllas, liksom den egna staten. Nationalromantiken kan ses som en reaktion mot industrialismen och det man såg som storstädernas "osunda" liv. [källa behövs] Både Skansen och Nationalmuseum i Stockholm skapades under den nationalromantiska perioden i Sverige.

Innehåll

Musik

Författandet av nationalsånger och annan patriotisk musik är ett typiskt uttryck för nationalromantik. Tonsättning av nationalepos är ett annat exempel. Manskörerna nådde sin största popularitet under denna period. Sånger som beskriver den egna statens landsbygd och natur är också vanligt. Nationalromantiska drag finns även i populärmusik, till exempel country och dansbandsmusik, men även vikingarock.

Några tonsättare

Litteratur

Några av de främsta skalderna i Sverige som kallades nationalromantiker var Erik Gustaf Geijer och Esaias Tegnér. Den litterära riktningen kallas ofta götisk diktning, och forntida heroiska berättelser var vanliga. Geijer var en av förgrundsgestalterna i det Götiska förbundet som grundades 1811.

Några verk

Arkitektur

Utveckling

Finlands nationalmuseum. Gesellius-Lindgren-Saarinen
Tennispaviljongen i Stockholm. Fredrik Liljekvist
Biologiska Museet i Stockholm, Agi Lindegren
Kiruna kyrka i Kiruna.
Gustaf Wickman
Villa Tallom, Djursholm.
Lars Israel Wahlman
Slakthuset i Malmö.
Salomon Sörensen

Under det sena 1800-talets eklekticism hade arkitekturen fått en allt mer nationell inriktining. Denna fortsatte och blev mer renodlad under 1900-talets början. Många arkitekter började alltmer krydda sina byggnader med detaljer ur den nationella folkkonsten. Några av de första exemplen på detta kan ses i Finland, där man som ett furstendöme i det mycket större Ryssland, sökte efter en nationell identitet. Man uppförde hus i vad som man ansåg vara "äktfinska" material, så som natursten i monumentalbyggnader och timmer i sommarställen och villor. En av de ledande arkitekterna var här Lars Sonck, som bland annat uppförde Telefonföreningens hus och kompositören Sibelius Villa Ainola enligt dessa principer. Sonck fick snart flera efterföljare och fler hus som Nationalmuseet och Pohjalabolagets huvudbyggnad av arkitekttrion Herman Gesellius, Armas Lindgren och Eliel Saarinen byggdes i nationalromantisk stil. Även i Ungern, vars situation i många avseenden liknade Finlands, hade en liknande arkitektursyn vuxit upp, med bland andra Béla Lajta som förgrundsgestalt. I Sverige argumenterade August Brunius för att den nya stilen istället skulle kallas nationalrealism, då han ansåg att den mer stod med båda fötterna på jorden genom goda planlösningar och solida, enkla konstruktioner. Den svenska versionen av nationalromantik dominerades mer av tegel och träpaneler och färgskalor som falurött och herrgårdsgult, men också av ett mindre nationalistiskt formspråk och mer importerade förebilder, som kan ses i Stockholms stadshus som exempel.

Sverige

Den nationalromantiska i Sverige hämtade sina förebilder i äldre svensk arkitektur, t ex allmogestil, vasatidens slott eller stormaktstidens barock. Material som trä, tegel och natursten var vanliga. Stilen premierade ett hantverksmässigt utförande. Städernas hus hade ofta tegel eller puts, medan villor och egnahem hade ofta fasader i tjärat eller rödfärgat trä med tätspröjsade fönster. Knutar, foder och fönster målades vita, bruna eller gröna. Takfallen ofta branta och brutna med kupor. Asymmetrisk planlösning var vanligt.

Carl Westman var en viktig svensk pionjär för den nationalromantiska arkitekturen. I Pressens villa (numera riven), ritad och uppförd i Saltsjöbaden 1901, förverkligade han sina ideal: en rödmålad villa med vita knutar. Med Villa Tamm i Saltsjöbaden från 1903, inledde Westman en serie villor med regelbundna plan- och fasadlösningar. Andra arkitekter var Ragnar Östberg och Lars Israel Wahlman. Arkitekten Per Olof Hallman skapade planerna för flera områden med nationalromantiska drag. I Finland var arkitekttrion Gesellius-Lindgren-Saarinen banbrytare.

I södra Sverige tog sig nationalromantiken delvis andra uttryck inom arkitekturen eftersom arkitekterna främst valde sina förebilder ur äldre skånsk och dansk arkitektur något som resulterade i en (i jämförelse med den mellansvenska nationalromantiken) mindre tung och kraftfull arkitektur. John Smedberg och Fredrik Sundbärgs Malmö museum från 1900 (idag stadsbiblioteket) har tydlig påverkan från skånska och danska slott (Egeskov, Torup, Trolleholm) och Salomon Sörensens slakthus från 1904 tog inspiration från hansatidens sengotiska arkitektur.

Villabyggndader och områden

Många villastäder kom till under nationalromantiken. Många villor från denna tid visar en blandning av olika stilar. Endel av byggnaderna som tillkom i villastäderna under denna period hade inslag av tidigare Snickarglädje, Schweizerstil och även senare jugendarkitektur. Under 1910-talet blev jugendstilen omodern och ersattes av en stramare stil med klassicistiska drag (även kallad tjugotalsklassicism eller swedish grace). Få områden har hus i enbart nationalromantisk stil.

Områden

Byggnader

Områden

Få områden har enbart nationalromantisk stil, men Lärkstaden i Stockholm tillhör ett område med utpräglad nationalromantisk stil. Områden som till viss del har eller har haft detta stilideal kan även hittas i listan nedan.

Områden

Stadsbebyggelse

Konst

Den nationalromantiska måleriet brukar härledas till slutet av 1800-talet när flera svenska konstnärer reste hem från Paris för att skildra det som de ansåg var det genuint svenska. Motiv som återkommer är det svenska landskapet med tall och gran, arbetande bönder och motiven av hemmet. Det goda hemmet blev en symbol för det enkla och goda sättet att leva sitt liv. Den konstnär som blivit mest känd för sådana bilder av hemmet är Carl Larsson som målade sin familj i Sundborn, Dalarna.

Några svenska konstnärer

Några norska konstnärer

Några finländska konstnärer

Externa länkar

Källor

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Nationalromantik"
Personliga verktyg