Från Rilpedia

För ordensällskapet med samma namn, se Götiska Förbundet (ordenssällskap)

Götiska Förbundet. litterärt sällskap i romantikens anda som stiftades i Stockholm 1811. Syftet var att återskapa "de gamle göters frihetsanda, mannamod och redliga sinne". I stadgarna stod att "till forskning i de Gamle Göthers sagor och Häfder vare hvarje förbundsbroder ovillkorligen förpliktigad."

Innehåll 1 Bakgrund till bildandet 2 Påverkade den nordiska konsten 3 Kända medlemmar 4 Litteratur 5 Noter

Bakgrund till bildandet

Bakgrund till bildandet har ansetts vara den oroliga europeiska politiken i tidevarvet. Nordisk Familjebok skrev att i synnerhet kejsar Napoleons förakt för nationernas rätt till självständighet väckte nationalkänslan till liv, särskilt hos de folk som var i fara att förlora sin frihet under hans framryckningar. Till dem hörde svenskarna, som 1809 förlorat Finland, och även ansåg Sverige hotat.^[1]

Götiska förbundet hade till en början varit av skämtsam karaktär, men övergick snart till att tas på fullt allvar av dess ledare Jakob Adlerbeth.^[2]

Påverkade den nordiska konsten

Förbundet har bl.a. påverkat den nordiska konsten. Högtidsdag var den 16 februari. Förbundet utgav tidskriften Iduna, där till exempel Erik Gustaf Geijers dikter ofta först trycktes. Tidningen utkom med oregelbundna mellanrum från det att götiska förbundet startades fram till det att förbundet lades ner 1844. Medlemmarna skulle vid inträdet anta ett fornnordiskt namn och hålla inträdestal till sin nye namnes minne. Göterna hälsade varandra med det då ovanliga, men fornnordiska ropet "Hej!".

Kända medlemmar

Bland dess medlemmar märks bland annat en lång rad välkända svenska kulturpersonligheter (det fornnordiska namnet inom parentes):

• Erik Gustaf Geijer (Einar),
• Esaias Tegnér (Bodwar Bjarke),
• Per Henrik Ling (Bosi),
• Jakob Adlerbeth (Rolf),
• Arvid August Afzelius (Arngrimur),
• Leonhard Fredrik Rääf i Småland (Refr),
• Sven Peter Bexell (Rig),
• Johan Henrik Schröder (Skjölder Svenske),
• Johannes Dillner (Sturbiarn),
• August von Hartmansdorff (Harald),
• Nils Henrik Sjöborg (Baldur),
• Johan Gustaf Liljegren (Ingemund den gamle)
• Pehr Tham (Engelbrecht Engelbrechtsson),
• Abraham Ahlqvist (Mysing),
• Johan Niklas Byström (Waulunder),
• Carl Adolph Agardh (Braut Anunder),
• Bernhard von Beskow (Thidrekr),
• Bernhard Crusell,
• Carl August Nicander (Norna Gest) .

Jakob Adlerbeth var en drivande kraft i detta förbund och också den som formulerade dess mål att verka för moraliskt patriotiska strävanden och nordisk fornforskning. Förbundet upplöstes dock efter hans död 1844 och dess arkiv överlämnades till Vitterhetsakademien, dess boksamling till gymnasiebiblioteket i Karlstad och dess myntsamling till gymnasiet i Strängnäs. Det hade inalles 100 medlemmar.

Detta "Götiska förbundet", ett från svensk kulturhistoria välkänt litterärt sällskap, verksamt under tidigt 1800-tal, skall inte förväxlas med det samtida, men ännu levande, ordenssällskapet med samma namn.

Litteratur

• Ingmar Stenroth, Göthiska förbundet, 1-2, Göteborg 1972-81.

• Tidskriften Populär Historia 2006, nr 5

• Torkel Molin, Den rätta tidens mått: Göthiska förbundet, fornforskningen och det antikvariska landskapet Umeå 2003.

Noter

1. ↑ Nordisk Familjebok, 1800-talsupplagan - http://runeberg.org/nfaf/0217.html
2. ↑ Hägg, Göran: Svenskhetens historia, Wahlström & Widstrand, 2003.