Arvid August Afzelius
Från Rilpedia
- Fler personer med namnet Afzelius
Arvid August Afzelius, född (6 maj 1785, död 25 september 1871), var en svensk kyrkoherde, hovpredikant, psalmförfattare och folklivsforskare.
Innehåll |
Biografi
Arvid August Afzelius föddes i Fjällåkra by i Broddetorps socken i Västergötland, som son till komministern i Falköping Per Afzelius och Inga Magdalena Lundström. Han studerade vid Uppsala universitet och avlade 1809 filosofie magisterexamen. 1810 tillträdde han en tjänst som lärare vid Frimurarbarnhusets skola i Stockholm.
Han prästvigdes i Skara 1811 och blev snart e.o. hovpredikant och ordinarie 1820. Under denna tid blev han bekant med den berömde danska språkforskaren Rasmus Christian Rask. På Afzelius' inbjudan bodde Rask 1816–18 i hans hem och av honom lärde han då mycket om den isländska litteraturen.
1821 blev Afzelius kyrkoherde i Enköping och 1852 kontraktsprost i Åsunda.
Han gifte sig 1816 med friherrinnan Sophia Ottiliana Ramsay, 1831 med Sophia Charlotta Fernbohm och 1848 med Vilhelmina Elisabeth Elfström. Han fick sammanlagt 17 barn, av vilka elva överlevde honom.
Mycket av hans personliga liv finns återgivet i hans memoarer Minnen, utgivna av en av hans döttrar 1901. Bland annat berättar han om generalen Georg Carl von Döbeln som pensionerad bodde i Stockholm under mycket knappa förhållanden.
Afzelius dog den 25 september 1871 i Enköping och gravsattes på Enköpings kyrkogård. En nekrolog över Afzelius person och gärning skrevs av P. Fr. Mengel i Svea Folkkalender 1872.
Historikern
Han gjorde tre större översättningar av klassiska sagor från isländska 1811-18, bland annat Herwara-sagan, Völuspá och den poetiska Eddan. Arbetena har kritiserats för felaktigheter, men hans poetiska utformning och kraftfulla språk har ansetts förtjänstfullt. 1839-70 utgav han Svenska folkets sago-häfder eller Fäderneslandets historia, sådan hon lefwat och till en del ännu lefwer i sägner folksånger och andra minnesmärken i 11 delar. Det omfattar Sveriges historia fram till och med Karl XII:s död. Även detta verk har kritiserats av senare historiker, men det kan ses som ett dokument om hur hans samtid berättade den svenska historien snarare än som ett vetenskapligt historiskt verk. Han lämnade också flera bidrag till de nationalromantiska tidskrifterna Iduna, Phosphoros och Poetisk kalender. 1850 trycktes Lidandets väkter, ett "andligt skaldestycke" vilket belönades med Svenska Akademiens mindre litterära pris.
Afzelius' historieintresse gav honom medlemskap i flera samfund/förbund:
- Götiska förbundet 1811, där han var en av de först invalda medlemmarna, bar där namnet Arngrimer.
- Det Kongelige Nordiske Oldskriftselskab i Köpenhamn 1825
- Kungliga Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia 1840
- Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien 1842.
- Kungliga Musikaliska Akademien 1857.
Folkvisearbetet
Afzelius var en av de första och den tidens främste insamlare av svenska folkvisor. 1814-15 utgav han Traditioner af Swenska Folk-Dansar och 1814-17 Svenska folkvisor från forntiden i tre band. Även poeten Erik Gustaf Geijer står som författare, men hans bidrag inskränker sig till inledningen. L.F. Rääf bidrog även med flera visor, varav en del var upptecknade av bröderna Wallman. Musiken arrangerades av dåvarande director musices i Uppsala, Johann Christian Friedrich Haeffner. År 1880 gav Richard Bergström och L. Höijer ut en tillökad och kommenterad nyutgåva av samlingen.
Afzelius skrev även själv ballader, bland annat Näckens polska (Djupt i havet på demantehällen) och Alundavisan, som blev så spridda att de uppfattades som folkvisor.
Afzelius har även skrivit några psalmer (se bibliografin)
Afzelius belönades 1841 av Svenska Akademien med Carl Johanpriset och 1865 dess stora guldmedalj för litterär förtjänst.
Bibliografi
Allmänt
- Traditioner af Swenska Folk-Dansar (1814-15), 142 melodier i 4 häften, musikarrangemang av Olof Åhlström
- Svenska folkvisor från forntiden (1814-17), 3 delar, med Erik Gustaf Geijer och J.C.F. Haeffner[1]
- Edda Sæmundar hinns fróda (1818), Poetiska Eddan på fornisländska
- Den siste Folkungen (1830), sorgespel
- Lidandets väkter (tryckt 1850), "andligt skaldestycke", belönad med Sv. akademiens mindre pris.
- Afsked af Svenska Folksharpan (1848), en ny samling folkvisor och egna sånger i folkvisans diktform.
- Svenska folkets sago-häfder (1839-70), elva delar
- Blad ur en dagbok under studentfärden till Köpenhamn i juni 1845, Stockholm 1846.
- Minnen ur barndoms och ungdomstiden, renskrivna av hans dotter och utgivna posthumt 1901 med titeln Minnen
- Flera bidrag i tidskrifterna Iduna, Phosphoros och Atterboms Poetisk kalender.
- ↑ ny, utökad utgåva Svenska folkvisor utgavs 1880 av R Bergström och L Höijer
Översättningar
- från isländska
- Hervara-saga (1811, 2:a utg 1819)
- Völuspá (1812) Valans spådom, först publicerad i Götiska förbundets tidskrift Iduna, nr 3
- Sæmund den vises Edda (1818)
- Solar Ljòd ()
- från engelska
- översättning av Lord Byrons Parisiana
Visor
- Näckens polska (Djupt i havet på demantehällen), visa i folkvisestil, först publicerad i Götiska förbundets tidskrift Iduna, nr 3. (se även filmerna Tull-Bom och Skepparkärlek)
- Alundavisan, visa i folkvisestil
Psalmer
- Dig skall min själ sitt offer bära (1814)
- Nr 15 i Wallinska psalmboken
- Nr 22 i 1986 års psalmbok
- Den användes även i filmen Johansson och Vestman.
- Nu blott för världen två en psalmtext för vigsel, nr 337 i Wallinska psalmboken
Källor
- Hofberg m.fl., Svenskt biografiskt handlexikon 1906, Alb. Bonnier
- Nordisk familjebok, Uggleupplagan 1904–26 (om NF)
- Warburg, Karl Svensk litteraturhistoria i sammandrag, 6:e utg, ill. (1904), P.A. Norstedt & S.
- SAOB (bibliografiska databasen)
- Afzelius och Carl von Döbeln
|
||||||||
Externa länkar
Wikisource har verk av eller om Arvid August Afzelius.
- Lyssna till en fri MP3 inspelning av Afzelius text Näckens polska till en folkmelodi nedtecknad efter en Småländsk flicka år 1810 - med en trio ur Umeå Akademiska kör.
- Framtiden. Eklog till Hulda dikt av Arvid August Afzelius i faksimil.
- Var-Ulfven dikt av Arvid August Afzelius i faksimil.
