Landshövdingehus
Från Rilpedia
Foto: Thomas Höjemo.
Foto: Thomas Höjemo.
Foto: Thomas Höjemo.
Foto: Thomas Höjemo.
Landshövdingehus är en byggnadstyp för trevånings hyreshus, som har fått sitt namn av att den dåvarande landshövdingen i Göteborg Albert Ehrensvärd d.ä. sanktionerade de första ritningarna. Typen kännetecknas av att bottenvåningen är anlagd i sten, medan andra och tredje våningen är uppförd i trä. Främst är det en karaktäristisk hustyp för vissa områden i Göteborg, där också de första landshövdingenhusen byggdes, men typen finns också på andra platser i Sverige.
Innehåll |
Bakgrund
Reglerna kring bostadsbyggande i Göteborg under 1800-talet var reglerat så att man bara fick bygga högst tvåvånings bostadshus i trä. Dessa regler hade tillkommit för brandsäkerheten. Eftersom det var dyrt att bygga flervåningshus i sten och oekonomiskt att bara bygga tvåvåningshus uppkom ett förslag att bygga ett hybridhus med en nedervåning i sten och två övre våningar av trä.
Med hänvisning till den rådande bostadsbristen ansökte det kooperativa bostadsföretaget Arbetarnas Byggnadsförening genom dess ordförande, handlanden och snickaren Johannes Nilsson den 15 september 1875 om att i södra Annedal få uppföra trevånings trähus med första våningen i sten på tomterna 133 och 134. Föreningen hade köpt in tomterna 120-135, totalt 16 stycken. En oenig byggnadsnämnd sade nej med motiveringen: ""Då enligt § 29 mom. 4 i gällande Byggnadsordning, stenhus, som påbyggdes med våning af trä räknas till det hela såsom trähus, och ifrågavarande hus, uti hvilka nedersta våningen skall uppföras af sten och påbyggas med två våningar af trä, alltså måste hänföras till trähus, men enligt § 55 i sagda ordning, trähus icke får byggas till större höjd än två våningar, funne Byggnadsnämnden ansökan ej kunna bifallas." Men länsstyrelsen beviljade dispens genom landshövdingen Ehrensvärd första gången l0 november 1875. Först 1895 blev landshövdingehuset lagligt, då det togs in i den lokala byggnadsordningen.
Det finns flera indikationer på att det kan ha varit dåvarande stadsarkitekten Victor von Gegerfelt, som ritade det första landshövdingehuset. Men ritningarna är inte signerade av honom utan av ritaren "FSM", F S Magnusson som dessutom var medlem i Arbetarnes Byggnadsförenings styrelse under många år .[1][2]
Det första landshövdingehuset, av de totalt 24 som föreningen uppförde, stod klart 1875 i kvarteret Ananasen i stadsdelen Annedal, med adress Albogagatan 13 och 15. Detta hus revs 1973. Varje hus kostade föreningen 15 000 kronor i tomtköp och uppförande. Husen var uppförda av förtillverkade element, bestående av plank, spontade på kanterna och kortändarna; "Byggnaden utföres nemligen å hrr Bark & Warburgs mekaniska Snickerifabrik i Göteborg af stående fyratumsplank. Plankornas kanter äro med dubbel spånt sammanplöjda... Även upp- och nedtill äro plankväggarne sammanhållna medelst dubbla spånttappar som ingripa uti notade syllar och öfverslag. Likaledes äro dörr- och fönsterkarmarne omfattade af och fästade i väggarne medelst dubbel spant. I hörnen förbindes de yttersta plankorna medelst järnbultar med muttrar. Syllar och hammarband utgöras af bjelkar, till vinnande af nödig styrka för inlaxning af golfbjelkarne, hvilka sednare bestå af plankor på högkant."
På 1890-talet började man bygga Landshövdingehus i andra mellansvenska städer än Göteborg, bland annat i Örebro 1904. [3] I stadsdelarna Öster och Väster i Örebro finns bevarat en lång rad jugendpräglade landshövdingehus från perioden 1906-1918. Till skillnad från sin motsvarighet i Göteborg är deras bottenvåningars fasader, uteslutande putsade.
Johannes Nilsson
År 1856 utvandrade Nilsson till Kalifornien och hamnade i den nygrundade staden Stockton, tio mil öster om San Francisco, under guldruschen som inletts där 1848. Efter några år anslöt familjen från Sverige och då var han anställd som finsnickare hos stadens grundare kapten Weber. Det har spekulerats i om Nilsson under sin tid i Amerika fått influenser till landshövdingehusen. Nybyggarlivet i Amerika var hårt, men det gick bra för Nilsson. En explosionsolycka 1862 förändrade dock allt, han invalidiserades svårt och 1864 flyttade familjen åter till Göteborg, där Johannes startade ett trävaruhandelsbolag. Senare blev han delaktig i en mängd politiska och sociala engagemang och startade Arbetarnas Byggnadsförening 1872 (upplöstes 1898).[4]
Karaktäristik
Landshövdingehus kännetecknas av att bottenvåningen är byggd av sten, medan andra och tredje våningen är uppförd i trä. De flesta av landshövdingehusen byggdes för arbetarklassen och bestod oftast av ett rum och kök. Uppemot femton personer bodde i dessa lägenheter. Husen byggdes med innegårdar och lägenheterna hade ofta inkommande ljus från två väderstreck; ett fönster i köket som vätte mot gården och ett fönster ut mot gatan.
Oberoende företag konstruerade och byggde merparten av landshövdingehusen och ibland användes ritningar av arkitekter. Olika ägare kunde dela upp en innegård i sektioner med staket. Idag ägs de flesta landshövdingehus i Majorna och Kungsladugård av Familjebostäder men på vissa innergårdar kan man fortfarande se sektionsindelningar.
År 1940 byggdes de sista landshövdingehusen i Göteborg, då hade totalt 3 290 hus uppförts och utgjorde cirka 20% av fastighetsbeståndet samt 42,5% av lägenhetsbeståndet. Nära hälften (47%) av stadens invånare bodde i dessa hus.
Områden med trä- och landshövdingehus
- Haga - från 1880-talet >
- Lindholmen - 1860-1910
- Annedal - 1870-1910, rivet
- Olskroken - 1880-1910, mestadels rivet
- Bagaregården - 1910-1930
- Landala - 1885-1920, mestadels rivet
- Majorna - 1880-1930
- Stigberget/Olivedal - 1850-1940, hälften rivet
- Brämaregården - 1890-1940
- Kungsladugård - 1915-1940
- Kålltorp - 1920-1940
- Lunden - 1930-1940
- Gårda - 1890-1940, mestadels rivet
- Krokslätts Torg
Variationer
Eftersom landshövdingehus byggdes under en så pass lång period (1875-1950), visar de på en stor variation i byggnadsstilar. De första landshövdingehusen som byggdes mellan 1875-1880 har en klassisk strikt stil med ett fåtal dekorationer. Husen som byggdes mellan 1880-1890 försökte imitera högreståndshus av sten och har liggande panel och är rikt dekorerade. Till exempel fick dessa hus ofta hörntorn och stenväggen gavs en rustik yta.
Under 1920-talet då stilen var art noveau och jugend fick husen en mörkare färgskala - ofta rödbruna. Fasaderna utsmyckades med portaler och balkonger.
När funktionalismen kom på 1930-talet blev fasaderna renare och många hus byggdes med stående panel för att fasaden skulle få en stramare yta. Under denna period putsade man ofta stenväggen på undervåningen för att även den skulle vara slät.
Slutet på en era
Under 1940-talet kom nya lagar som förbjöd byggandet av nya landshövdingehus på grund av rädslan för bränder om det skulle bli krig. Under främst 1960- och 1970-talen revs mängder av landshövdingehus istället för att renoveras. Att det finns kvar så pass många beror mycket på de massiva protester under dessa år mot rivningarna av husen (se även artikeln om trådbussar).
Under åren 1890-1939 producerades det över 2 500 landshövdingehus i Göteborg, och kring år 1940 bodde upp emot hälften av stadens befolkning i landshövdingehus.[5]
Referenser
Noter
- ↑ Annedal, Gösta Carlsson, Warne Förlag, Partille 2004 ISBN 91-86425-61-7 s. 37
- ↑ Minnen från det gamla Göteborg, polismästare Anders Oscar Elliot, Stockholm 1930 s.96
- ↑ Så byggdes husen 1880-1980 : arkitektur, konstruktion och material i våra flerbostadshus under 100 år" (Statens råd för byggnadsforskning) ISBN 91-540-4015-9
- ↑ Bilden av Göteborg, färgfotografier 1910-1970: centrum - österut - söderut, Robert Garellick, Göteborgstryckeriet 2004 ISBN 91-631-4036-5 s. 262-263
- ↑ Där! sa unge kungen, red. Sven Schånberg, utgiven av Göteborgs Byggnadsnämnd 1975 s.60
Tryckta källor
- Landshövdingehusens Göteborg, universitetslektor Ursula Larsson, LiberFörlag, Stockholm 1979 ISBN 91-38-03644-4
- Göteborgs Historiska museum - Årstryck 1961, Landshövdingehusen - ett stycke Göteborgsk byggnadshistoria/Bernt Nordberg, Gbgs Hist. Museum 1961
