Haga, Göteborg

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Gågatan Haga Nygata sedd från öster. Gatan är belagd med gatsten och 1800-talshusen är bevarade
Haga från Skansen Kronan mot centrum. Hagakyrkan i övre vänstra hörnet. Mars 2009.
Haga från Skansen Kronan mot centrum. Oscar Fredriks kyrka, Johanneskyrkan och Masthuggskyrkan syns i bakgrunden. Mars 2009.

Haga är en stadsdel i centrala Göteborg. Stadsdelen ingår tillsammans med Pustervik i primärområdet Haga, ett av fem primärområden i Stadsdelsnämnden Linnéstaden.

Haga ligger mellan Järntorget i nordväst, Hagakyrkan i nordöst och Skanstorget vid foten av Skansen Kronan i sydost.

Husen i området var så kallade landshövdingehus. Haga var fram till 1970-talet en stadsdel med låg boendestandard, bohemliv, krogar och svartklubbar. Omfattande rivningar och renoveringar under 1970- och 1980-talen förändrade bilden. Det finns en del gamla byggnader kvar, även om många revs. Haga är idag en eftertraktad boendemiljö och betraktas som en sevärdhet i Göteborg.

Haga Nygata och intilliggande tvärgator är ett välfrekventerat stråk mellan Vasastaden i öster till Linnégatan i väster, med små affärer, caféer och andra verksamheter. De flesta av husen på Haga Nygata är renoverade men bevarade i sin 1800-talsstil vilket bidrar till gatans popularitet och gör att den framhävs som en idyllisk turistattraktion i stadens marknadsföring.

Skrothandlarna i SVT:s julkalender "Albert och Herbert" hade sin verksamhet på Skolgatan i Haga. De var dock uppdiktade figurer.

Innehåll

Historia

Namnet Haga är en dialektal pluralform som syftar på de planteringar och hagar som omgav den tidigaste bebyggelsen. Redan 1637 nämns stadsdelen första gången i skrift, då som "Hagen", och den 25 oktober 1647 undertecknade drottning Kristina en resolution där förstaden Haga blev bestämd, som anläggandet av "...en malm eller förstad". Magistraten i Göteborg begärde att förstaden "...motte blifwa lagd på den sidan om Staden som wetter åth Stigeberget, hwarest fiskiare och båtkarlar sampt andre daglönare kunne bo, de där skole sittia närmast siön, skeppen och hampnen".
År 1660 fick Haga sin första stadsplan, ritad av generalkvartermästaren Johan Wärnschiöld, denna gällde då endast Västra och Östra Haga. Haga var Göteborgs första planlagda stadsdel utanför stadsmurarna.
Hagas befolkning var 200 personer år 1665, enligt en mantalslista uppgjord av stadens handelskollegium.

1671 återfinns namnet första gången så som vi använder det idag. Fram till mitten av 1700-talet gick även Masthugget under namnet Haga.

När Haga började bebyggas fanns ett försvarsverk på Skansberget, eller Ryssåsen som berget då kallades. Detta var föregångaren till Skansen Kronan som stod färdig 1697. De som inte hade fått tomtmark inom stadens murar fick tillstånd att vid Skansbergets fot anlägga en förstad med hus om högst en våning och utan källare.

Stadsdelen växte med åren ner mot vallgraven men inte ända fram då där var en stor fältvall (lågsluttande jordvall framför vallgraven). Vid risk för krig och belägring var det bestämt att stadsdelens hus skulle förstöras för att inte erbjuda fienden skydd och för att öppna skottfältet från stadens befästningar. Detta hände 1676 i samband med Skånska kriget. På 1690-talet byggdes en täckt gång med en vallgrav på varje sida, gången eller kaponjären som den kallades ledde mellan stadens vallgrav och Skansen Kronan. Kaponjären gick rakt genom stadsdelen och många hus fick flyttas för att den skulle få plats, detta delade stadsdelen i två hälfter, Östra och Västra Haga. Resterna av kaponjären lades igen 1868, den gick då där Kaponjärgatan går idag.

Stadsplanen för Nya Haga fastställdes 1811 och började anläggas mellan Östra Skans-, Södra Allé- och Sprängkullsgatorna,[1] med Haga Nygata som sydgräns. I syfte att åtgärda den svåra bostadsbristen uppfördes under perioden 1840-1875 hus särskilt avsedda för arbetare. Först byggdes tio små envåningshus i trä 1849, och senare bl.a Dicksonska stiftelsens gedigna tegelhus. De sista resterna av dessa arbetarhem fanns kvar fram till 1930-talet längs Bergsgatan vid foten av Skansberget.

Järntorget, jämte Hagatorget den enda platsen i Haga ordnades först 1867 och uppläts då endast för möbelförsäljning. På 1850-talet kallades platsen Järntorget för Bierhalleplatsen, efter nöjesetablissemanget som låg där.

Under nästa stora byggnadsfas 1875-1910 ersattes mer än hälften av de äldre trähusen av landshövdingehus, och längs Linnégatan och Södra Allégatan uppfördes stenhus. Den enda industrin i Haga var bryggeriet vid Sprängkullsgatan, som startade 1882.

Hjalmar Wallqvist[2] skriver så här om bostadsförhållandena i Haga, 1889; "Mångenstädes är eländet stort och intrycket vemodigt. Dryckenskapen och lasten synas här företrädesvis kräfva sina offer". Som motvikt tillkom vid denna tid bl.a frikyrkor och folkrörelser, Renströmska badinrättningen, Dicksonska folkbiblioteket, Arbetareföreningens hus, flera sjukhus och skolor.

Rivningarna och renoveringarna på 1900-talet

Haga blev den stadsdel där saneringsresonemanget först började, och från 1920-talet tillkom få nya hus och på 1930-talet var det nybyggnadsförbud i avvaktan på utredningar. Stadsdelen förföll nu allt mer och fastighetsbolaget Göta Lejon började köpa upp fastigheter 1961 och snart ägde kommunen 80% av husen i Haga. De första rivningarna genomfördes för breddningar av Sprängkullsgatan 1962, då det också upprättades ett tidsenligt saneringsprogram för upprustning av bostadsmiljön i Haga.

Parallellt med kommunens planer restes krav på en mer långsiktig bevarandeplan, antikvariska institutioner klassade stadsdelen som varande av kulturellt riksintresse. Boende i Haga, föreningar för de boende och andra bevarande-intresserade grupper bildande en uppmärksammad opinion under slutet av 1960-talet och 1970-talet. Ännu vid mitten av 1970-talet återstod dock 3/4 av den gamla bebyggelsen. Tills i början av 1980-talet kunde ett kompromissförslag tas fram och ombyggnaden av stadsdelen började på allvar. Omkring en femtedel av husen bevarades och resten ersattes med nya hus anpassade efter omgivningen i fråga om fasadmaterial och skala. Protester mot rivningarna var vanliga och husockupationer förekom. Helt nytt för stadsdelen var "stadsdelshuset" i centrum, Göteborgs universitets lokaler vid änden av Vasagatan.

Gator och torg i och omkring Haga

Haga Nygata och intilliggande tvärgator har mycket verksamhetslokaler, främst affärer och kaféer. Bland kaféerna kan nämnas Café Husaren som är känt för sina stora kanelbullar och Nöllers espressobar i sin mycket moderna stil. De flesta av husen på Haga Nygata är renoverade men bevarade i sin 1800-talsstil.

Längs Hagas västra del går Landsvägsgatan (tidigare Stora Tullgatan, då här fanns en tullhus med fällbom, där man kontrollerade alla transporter söderut från staden) i nord-sydlig riktning som en parallellgata till Linnégatan.

Längs Hagas norra del går trafikleden Allén, närmast Haga går Södra Allégatan med spårvägsspåren.

Sprängkullsgatan

Handelshögskolans aula sedd från nordväst. Sprängkullsgatans korsning med Vasagatan i förgrunden

Längs Hagas östra del går Sprängkullsgatan och öster om den ligger Haga kyrkoplan med Hagakyrkan. Gatan går från Södra Allégatan till Skanstorget längs den östra kanten av Haga. Den har fått sitt namn av att man på 1800-talet sprängde fram den genom en kulle som stod här.

Gatan är en trafikled som fortsätter som Övre Husargatan till Linnéplatsen och Dag Hammarskjölds led. Gatan skiljer i sin norra sträckning Hagas täta kvarter från Hagaplans park med Hagakyrkan. Vid korsningen med Vasagatan ligger Handelshögskolan på ena sidan och Göteborgs universitets samhällsvetenskapliga fakultet på andra. Sedan följer Skanstorget.

På den västra sidan, ligger Hagas täta kvarter som delvis är bevarade 1800-talshus och delvis 1980-talshus i samma skala. Samhällsvetenskapliga fakulteten utgör ett undantag med en större skala och massivare byggnadsstil. Den östra sidan öppnare med ett gammalt bibliotek och Handelshögskolans monumentala 1990-talsbyggnad som bebyggelse.

Skanstorget

Sydost avslutas Haga med Skanstorget och i söder ligger det brant stupande Skansberget med Skansen Kronan på toppen.

Övrigt

  • Flygarns Haga, har inget med flygning att göra utan var en benämning på och kring platsen för nuvarande Vasaplatsen, ungefärligen begränsat av nuvarande Storgatan, Götabergsgatan, en linje parallell med Vasagatan och belägen halvvägs mot Engelbrektsgatan samt Karl Gustavsgatan.[3] Namnet kom av en polis, A F Flygare.[4]
  • Bryggeriet Björkens vattenfabrik AB låg på Pilgatan 5 i Haga, var ägt av AB Pripp & Lyckholm och började tillverka Coca-Cola den 12 april 1953. Fabriken var en av sex stycken i Sverige som licenstillverkade drycken. Försäljningsstart i Göteborg var den 22 juni 1953.[5]

Händelser i Haga - en kronologi

  • 1857, en omfattande brand drabbade Östra Haga då 19 hus brann ner och 340 peroner blev hemlösa. Allmänheten samlade in 7 000 riksdaler till de drabbade.[6]

Externa länkar

Källor

  • Haga i Göteborg, Maja Kjellin 1971
  • Göteborg, Sven Schånberg 1981
  • Göteborg berättar, Bengt A. Öhnander 1991
  • Göteborg till fots, Göran Berger 1995
  • Göteborg före grävskoporna, Robert Garellick 1997
  • Göteborgs Gatunamn 1621-2000, Greta Baum 2001
  1. Kronologiska anteckningar om viktigare händelser i Göteborg 1619-1982, A. Rundqvist, R. Scander, A. Bothén, E. Lindälv, utgiven av Göteborgs hembygdsförbund 1982 s.40
  2. Wallqvist, Hjalmar; Bostadsförhållandena för de mindre bemedlade i Göteborg, Stockholm 1891
  3. Det gamla Göteborg: lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag - staden i söder, öster och norr, Tredje delen, C R A Fredberg (1922), Faksimil med omfattande kommentarer och tillägg, Sven Schånberg, Arvid Flygare, Bertil Nyberg, Walter Ekstrands Bokförlag 1977 ISBN 91-7408-015-6 s. 934
  4. Gamla goá Göteborg, Per Rhedin 1995 s.66
  5. Göteborg - 777 frågor & svar, Sören Skarback, Tre Böcker Förlag, Göteborg 1997 ISBN 91-7029-335-X s. 111
  6. Göteborgs Kalender för 1860: Göteborgs Adresskalender, Annonskalender och Skeppslista, Handelstidningens Bolags Tryckeri, Göteborg 1860 s. 16
Personliga verktyg
På andra språk