Linnégatan, Göteborg

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Linnégatan, är en gata i stadsdelen Olivedal i Göteborg, som går från Järntorget i nordost till Linnéplatsen och Slottsskogen i söder, en sträcka på 1,1 kilometer.^[1] Utmed gatan ligger det i huvudsak flervånings bostadshus byggda i början av 1900-talet. Gatan är ett livligt kafé och restaurangstråk, så som Condeco, Rumpan Bar, Istället, Bitter, Ish och Linnéterrassen. Även Hagabion ligger längs Linnégatan.

Namnet Linnégatan fastställdes 1882, och har fått sitt namn efter Carl von Linné som besökte Göteborg år 1746. Från 1870 till 1882 hette gatans avsnitt mellan Järntorget och Tredje Långgatan för Första Tvärgatan.^[2] Under 1890-talet lades gatan ut med trädkantade trottoarer, breda körbanor och en ridbana i mitten, som gick från Slottsskogen till Heden.^[3] Kring 1895 var Linnégatan inte bebyggd längre än till dåvarande Femte långgatan (Plantagegatan 1883).^[4] Stadsdelen Olivedal domineras av Linnégatan. Husen längs gatan är ovanligt höga för Göteborg, vilket gör att gatan inte upplevs som särskilt bred. Många av husen längs gatan är från början av 1900-talet men flera av de gamla husen revs i början av 1980-talet och ersattes av postmoderna hus av samma storlek, med viss inspiration av de gamla husen. I samband med inflyttningen i de nya husen så blommade nöjeslivet upp på Linnégatan. Gatan är känd för sina många restauranger och kaféer. De tidigare förträdgårdarna används nu till stora uteserveringar, vissa av dem permanenta.

Linnegatan en tidig vårdag 2004. Husen till vänster med de vita tornutbyggnaderna är representativt för 1980-talets nybyggen längs gatan. Tornutbyggnaderna är inspirerade av de sekelskifteshus som föregick nybyggnaderna.

Där Linnégatan nu dragits fram rann tidigare en bäck som hette Djupedalsbäcken (namnet efter den tidigare, närbelägna fastigheten Djupedalen på Kommendantsängen) eller Frigångsbäcken, tack vare en nivåskillnad på 12 meter mellan Linnégatan och Järntorget. Det var det vattendrag som rann genom Slottsskogen och fyllde fågeldammarna utefter dåvarande Karlsrogatan med vatten. I slutet av år 1878 beslutades att Djupedalsbäcken skulle fyllas igen och att vattnet skulle ledas bort genom en dubbel 3 x 4,5 fot och 1300 fot lång kulvert, som skulle mynna ut i Göta älv vid Östra Järnvågshamnen (nordväst om Järntorget). I tidningen Göteborgs-Posten kunde man den 18 juli 1879 läsa:
"Arbetet med bäckens uttappning och den förstnämnda kulvertens byggande är sedan någon tid nu i full gång. Från Järntorget skall framdeles en större allégata dragas inom en del av det område kulverten kommer att upptaga ut till Slottsskogsparken".^[5][6]

I juni 1901 beslöt stadsfullmäktige att anlägga en "elektrifierad spårvägslinje" mellan Järntorget och Slottsskogen, som den 18 augusti 1902 öppnades för trafik. Spårvagnshållplatser längs gatan är: Järntorget, Prinsgatan, Olivedalsgatan, Linnéplatsen.

Där Landsvägsgatan mynnar ut i Linnégatan fick Ernst Jungen 1986 en plats uppkallad efter sig. Han var överlärare i Nordhemsskolan och stadsfullmäktiges ordförande under åren 1934—1962.

Viktoriaskolan, uppförd 1875—1877 (arkitekt V Adler, byggmästare A Pehrsson), är gatans äldsta byggnad. Sedan flera år inryms här Folkets Bio, Alternativ handel med varor från u-länder med mera.

Linnégatan har många byggnadstorn, det största är Linnéakyrkans. Helgedomen invigdes den 20 november 1903 för Baptistförsamlingen, och i januari 1971 hölls sista gudstjänsten. Numera heter det Linnéahuset och verksamheten är inriktad på rehabilitering av ungdomar med drogproblem. Gatans enda träfastighet är Villa Ideborg vid nummer 32. Huset från 1898 är i stabilt kärnvirke och byggnadsminnesförklarat av kommunen.

Se även

• Stadsdelen Olivedal
• Stadsdelsnämndsområdet Göteborgs Stad Linnéstaden

Källor

• Göteborg berättar igen, Bengt A. Öhnander 1994 ISBN 91-7029-149-7

Noter

1. ↑ Eniro.se: Mät sträcka
2. ↑ Göteborgs Gatunamn 1621-2000, red. Greta Baum, Tre Böcker Förlag, Göteborg 2001 ISBN 91-7029-460-7 s.105 + s.194
3. ↑ Göteborg - då och nu, Ingrid Wirsin & Christian Tyre, Göteborgs-Posten & Tre Böcker Förlag, Göteborg 1989 ISBN 91-7029-022-9 s. 88
4. ↑ Göteborg under 300 år, Carl Lagerberg & Otto Thulin, Medéns Bokhandels AB, Wald. Zachrissons Boktryckeri, Göteborg 1923 s.211
5. ↑ Göteborgsbilder 1850-1950, red. Harald Lignell, Bokförlaget Nordisk Litteratur, Ludw. Simonson Boktryckeri, Göteborg 1952 s.201
6. ↑ Göteborgs gatunamn, Carl Sigfrid Lindstam, utgiven av Göteborgs Drätselkammares Gatunamnberedning 1945 s.123