Livregementets grenadjärer
Från Rilpedia
| colspan="2" style="background:#
6b8e23; color:white; text-align: center;" | Livregementets grenadjärer |
|
|---|---|
 |
|
| Aktiv: | 1903–2000 |
| Land: |  Sverige |
| Lojalitet: | Försvarsmakten |
| Försvarsgren: | Armén |
| Typ: | Infanteri |
| Storlek: | Regemente |
| Ingående brigader: | Livbrigaden (1949–1992) Närkebrigaden (1949–1992) |
| Del av: | Milo B (1942–1991) Milo M (1991–2000) |
| Förläggningsort: | Örebro |
| Motto: | Artibus et armis recuperatur gloria ("Vetande och vapen skänker ära") |
| Färger: | Ljusblått och vitt |
| Marsch: | Kungl Livregementets grenadjärers Marsch |
| Årsdagar: | 4 december |
| Segernamn: | Lützen (1632), Oldendorf (1633), Wittstock (1636), Leipzig (1642), Warszawa (1656), Fredriksodde (1657), Tåget över Bält (1658), Lund (1676), Landskrona (1677), Narva (1700), Düna (1701), Kliszów (1702), Fraustadt (1706), Holowczyn (1708), Malatitze (1708), Helsingborg (1710), Gadebusch (1712), Svensksund (1790) |
| colspan="2" style="background:#
6b8e23; color:white;" | Befälhavare |
|
| Framstående befälhavare: | Generallöjtnant Nils Bielke |
Livregementets grenadjärer, I 3, var ett infanteriregemente i svenska armén som bildades år 1904 efter att tidigare hetat Livregementet till fot, I 3. Regementet tillhörde fram till och med 1974 Kungl. Maj:ts Liv- och Hustrupper. Genom försvarsbeslutet 1988 upphörde regementets grundutbildning 1992 tillsammans med dess två brigader. Regementet tillsammans med försvarsområdesstaben Fo 51, avvecklades i sin helhet år 2000 genom försvarsbeslutet 2000.
Innehåll |
Historia
1500-talet
Regementet leder sitt ursprung till de ryttarfanor som sattes upp i Uppland, Södermanland, Västmanland, Närke och Värmland. Upplandsfanan bildades efter Arboga möte 1536.
1600-talet
Dessa sammanfördes till två regementen vilka enligt 1634 års regeringsform sammanfördes till ett. Regementet benämndes från 1636 vanligtvis Upplands ryttare. Dess förste chef var Isak Axelsson Silversparre. Den 26 november 1667 upphöjdes regementet till kunglig livtrupp som tack för sina insatser under Karl X Gustavs fälttåg och fick namnet Livregementet till häst. Samtidigt utnämns greve Otto Wilhelm von Königsmark till chef för regementet. Regementet utmärkte sig för stor tapperhet i slaget vid Lund 1676 under Nils Bielke. Karl XI lär ha yttrat efter segern: "näst Gud hade jag att tacka den tappre Nils Bielke och sitt Livregemente". 1680 blev regementet indelt inom östra Svealand.
1700-talet
Livregementet till häst var det enda regemente inom Stockholms garnison som inte var värvat. Regementet hade sedan 1780 sin övningsplats på Utnäs löt vid Strömsholm. År 1785 bildades en särskild trupp lätta dragoner vid regementet. Den bildades genom att 18 man från respektive kompani tillfördes dragonerna som bildade 4 kompanier om 36 man i vardera. Denna styrka utökades senare och 1789 under det ryska kriget uppträdde man som eget förband om 300 man, 6 kompanier, under namnet Lätta Dragonkåren av Kungl. Maj:ts Livregemente. 1791 omorganiserades regementet till en brigad bestående av Livregementsbrigadens kyrassiärkår, som bestod av kompanierna som låg närmast huvudstaden och som utgjorde tungt kavalleri, Livregementsbrigadens lätta dragonkår som bestod av Örebro, Fellingsbro, Östra Närkes och Vadsbo kompanier och Livregementsbrigadens lätta infanteribataljon som bestod av kompanierna i Västmanland och från 1804 även Södermanlands kompani. Livregementsbrigadens lätta infanteribataljon omorganiserades 1796 till Livregementets grenadjärkår.
1800-talet
1893 sammanslogs Grenadjärkåren med Närkes regemente och bildade Livregementet till fot (I 3). Livregementets grenadjärkår bildade det nya regementets första bataljon och Närkes regemente dess andra. Regementet vapenövades på Sannahed, som var Närkes regementes gamla övningsplats.
1900-talet
- 1904 namnändras Livregementet till fot till Livregementets grenadjärer (I 3).
- 1912 flyttade regementet till kaserner i Örebro. Tre huvudkaserner uppkallades efter Livregementets stora segrar i slagen i Lund, Kliszow och Narva. Kasernerna tillsammans med kanslihuset inramade en stor kaserngård i klassisk regementsarkitektur från början av seklet.
- I 1936-års försvarsbeslut beslöts det att vissa infanteriregementen skulle delas upp i en infanteri- respektive en stridsvagnsbataljon. Från början var det Livregementets grenadjärer samt Skaraborgs regemente (I 9) som var de två förslagen. I november samma år byttes dock I 3 ut mot Södermanlands regemente (I 10). När Göta livgarde (I 2) avvecklades 1939, kom dess stridsvagnsbataljon att delas upp samma år i två stycken pansarbataljoner vilka fördelades till Skaraborgs regemente (I 9) och Södermanlands regemente (I 10).
- 1949. Genom försvarsbeslutet 1948 påbörjades 1949 omorganisationen inom försvarsmakten av fältregementen till brigader. Regementets två fältregementen I 3 och I 33 blev Livbrigaden (IB 3) respektive Närkebrigaden (IB 33).
- 1970 föreslog dåvarande arméchefen Generallöjtnanten Carl Eric Almgren att regementet skulle omlokaliseras till Arvidsjaur, som en del i Mälarkarusellen. Regementet klarade sig från omlokalisering, istället flyttades Norrlands dragonregemente (K 4) från Umeå till Arvidsjaur.
- 1975, den nya grundlagen som trädde i kraft 1 januari, medförde att regementet bytte namn från Kungliga Livregementets grenadjärer till enbart Livregementets grenadjärer. Samtidigt förlorade Kungen chefsrollen för regementet, istället blev Sekundchefen ny regementschef. Dåvarande sekundchefen, översten av 1.gr Åke Hultin fick dock behålla tjänstetiteln sekundchef tills han avgick 1977.
- 1975, regementet sammanslogs med Örebro försvarsområde, till försvarsområdesregemente I 3/Fo 51.
- 1982 föreslog Generallöjtnant Nils Sköld att I 3 tillsammans med Norra Smålands regemente (I 12) och Dalregementet (I 13) skulle avvecklas pga dåvarande ekonomiska kris i armén. Dessa klarade sig och istället kom Svea trängkår (T 1) i Linköping, Göta signalregemente (S 2) i Karlsborg och Smålands artilleriregemente (A 6) i Jönköping att avvecklas.
- I Försvarsbeslutet 1988 beslutades att regementets grundutbildning samt att dess två infanteribrigader (Livbrigaden (IB 3) och Närkebrigaden (IB 33) skulle utgå ur krisorganisationen (KRIO) samt avvecklas 1992. Regementet reducerades till en försvarsområdesstab. Regementets siste chef med grundutbildning var överste 1 gr. Einar Lyth.
2000-talet
Genom försvarsbeslutet 2000 avvecklades Livregementets grenadjärer som regemente och försvarsområde i juni 2000 för att ersättas av Livregementets grenadjärgrupp. Efter FB04 uppgick Värmlandsgruppen i Livregementets grenadjärsgrupp, med det tillkom en namnändring av gruppen till det nya namnet, Örebro-Värmlandsgruppen. Idag ingår gruppen som en utbildningsenhet inom Livregementets husarer (K 3).
Sekundchefer och Regementschefer
1774 övertog Gustav III chefrollen för Svea livgarde efter att dess chef General Göran Sprentporten hade begärt avsked. Gustav III kom snart att inse att han ej personligen kunde ansvara för alla de rutiner som åligger en regementschef. Han utsåg då regementets Överstelöjtnant att som sekundchef agera som förbandets egentliga chef. Detta lydnadsförhållande kom under tiden att utökas att gälla flera gardesförband. Med undantag av åren 1808–1809 då Gustav IV Adolf degraderade samtliga gardesregementen. Genom den nya grundlagen som trädde i kraft 1975 fråntogs Konungen rollen som högste befälhavare i försvarsmakten, vilket även kom att gälla rollen som regementschef över gardesförbanden. From 1975 blev Konungen istället Hederschef över gardeförbanden
| Period | Namn | Titel | Kommentar |
|---|---|---|---|
| 1791–1809 | Hertig Karl av Södermanland | Regementschef | senare Karl XIII |
| 1809–1818 | Kronprisen Karl Johan | Regementschef | |
| 1818–1974 | H.M. Konungen | Regementschef | |
| 1975–2000 | H M Konungen | Hederschef | |
| 1902–1910 | Jungstedt, C A H | Sekundchef | |
| 1911–1917 | v Dardel, H L | Sekundchef | Tillförordnad Sekundchef 1910–11 |
| 1917–1922 | Sjögren, C A P | Sekundchef | |
| 1922–1926 | Wikner, H O H | Sekundchef | Även en kort tid 1927 |
| 1926 | Evers, T R | Sekundchef | Tillförordnad |
| 1927–1931 | af Sandeberg, E N D | Sekundchef | |
| 1931–1936 | Cedershiöld, H M | Sekundchef | |
| 1936 | Jung, H V | Sekundchef | Även en kort tid 1937 |
| 1936 | Gyllenkrok A W C | Sekundchef | Tillförordnad Sekundchef |
| 1937–1942 | Brandel, K G E | Sekundchef | |
| 1942–1948 | Meyerhöffer, A R D | Sekundchef | |
| 1949–1952 | Flodström, A E | Sekundchef | Tillförordnad Sekundchef 1948–1949 |
| 1952–1955 | Lemmel, C F R | Sekundchef | |
| 1955–1963 | Tamm, P V S | Sekundchef | |
| 1963–1964 | Wåhlin, S | Sekundchef | |
| 1964–1966 | Ljung, P O P | Sekundchef | |
| 1966–1972 | Gyllenstierna, E | Sekundchef | |
| 1972–1977 | Hultin, E Å | Sekundchef | Behöll titeln Sekundchef fram till 1977 |
| 1977–1983 | Petersson, J L | Regementschef | |
| 1983–1992 | Lyth, H E | Regementschef | I 3:s sista chef med grundutbildning |
| 1992–1998 | Hacksell, H G | Regementschef | |
| 1998–2000 | Svensson, C O A | Regementschef | I 3:s sista chef |
Kuriosa
Genom att Livregementets grenadjärsgrupp och Värmlandsgruppen bildat en grupp kan det sägas att cirkeln är halvsluten genom att Örebro och Värmland är återförenat efter delningen av det stora Närke-Värmlands regemente 1812 och även genom att 2/3 av Livregementet åter är förenat.
Efter att regementet lades ner år 2000 så övergick regementsmässen (Bielkemässen) till att föras vidare i Livregementets grenadjärers officerskår regi. 2006 beslutades det att mässen skulle flytta till Kumlas nybyggda stadshus, då enligt officerskåren Örebro kommun ej varit så angelägna om att bibehålla mässen. [1]. Den sista balen på mässen anordnades av "Soldat -56" lördag den 16 december 2006. "Soldat -56" är en grupp som gjorde värnplikten på regementet 1956 som plutonchefselever och som träffas varje år vid olika sammankomster. [2].
Övrigt
| Närkes regemente | 1812 | – | 1893 |
| Livregementets grenadjärer | 1893 | – | 2000 |
| I 21 | 1812 | – | 1893 |
| I 3 | 1893 | – | 2000 |
| Sannahed | 1812 | – | 1912 |
| Örebro | 1912 | – | 2000 |
| Wallhof 1626 | Dirschau 1627 | Gnesen 1656 | Pultusk 1703 |
Referenser
- ↑ Bielkemässen får nytt hem i Kumla Avläst 18 december 2008
- ↑ Sista balen på mässen Avläst 18 december 2008
- Rune Kjellander: Sveriges regementschefer 1700–2000, Probus bokförlag, Stockholm 2003. ISBN 9187184745.
Litteratur om Livregementets grenadjärer
- I fält 1939-1945: närkingar och bergslagsfolk under beredskapen av Erik Rosengren (1948)
- Den gamla officersmässen: anteckningar vid återinvigningen av officersmässen vid Sannahed den 27 augusti 1967 av Tage Tapper (1967)
- Ära, mod och högantenner: bilder från I3/Fo 51 Örebro av Jonas Forsman, Morgan Westlund & Henrik Werge. (1990)
- Regementet I3 Örebro 1991 av Ulla-Britt Jonsson. (1992)
- Försvar i Örebro län - 1900-talet av Einar Lyth och Bengt Gustavsson (1993)
- Klart Bakåt! - Livet i fält av Einar Lyth (2007)
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Livregementets grenadjärer
|
|||||
