Livregementet till fot
Från Rilpedia
colspan="2" style="background:#
6b8e23; color:white; text-align: center;" | Kungliga Livregementet till fot |
|
---|---|
Aktiv: | 1893–1904 |
Land: | Sverige |
Lojalitet: | Försvarsmakten |
Försvarsgren: | Armén |
Typ: | Infanteri |
Storlek: | Regemente |
Förläggningsort: | Sannahed |
Färger: | Ljusblått och vitt |
Årsdagar: | 4 december |
Segernamn: | Lützen (1632) Oldendorf (1633) Wittstock (1636 Leipzig (1642) Warszawa (1656) Frederiksodde (1657) Tåget över bält (1658) Lund (1676 Landskrona (1677) Narva (1700) Düna (1701) Kliszow (1702) Fraustadt (1706) Holovczyn (1708) Malatitze (1708) Helsingborg (1710) Gadebusch (1712) Svensksund (1790) På äldre fanor: Wallhof (1626) Dirschau (1627) Gnesen (1656) Pultusk (1703) |
Livregementet till fot, I 3, bildades 1893 genom en sammanslagning av Livregementets grenadjärkår och Närkes regemente.
Historik
Regementet härstammade från de ryttarfanor som sattes upp i Uppland, Södermanland, Västmanland, Närke och Värmland. Upplandsfanan bildades efter Arboga möte 1536. Dessa sammanfördes till två regementen vilka enligt 1634 års regeringsform sammanfördes till ett. Regementet benämndes från 1636 vanligtvis Upplands ryttare. Dess förste chef var Isak Axelsson Silversparre. Den 26 november 1667 upphöjdes regementet till kunglig livtrupp som tack för sina insatser under Karl X Gustavs fälttåg och fick namnet Livregementet till häst. Samtidigt utnämns greve Otto Wilhelm von Königsmark till chef för regementet. Regementet utmärkte sig för stor tapperhet i slaget vid Lund 1676 under Nils Bielke. Karl XI lär ha yttrat efter segern: näst Gud hade jag att tacka den tappre Nils Bielke och sitt Liv¬regemente. 1680 blev regementet indelt inom östra Svealand. Livregementet till häst var det enda regemente inom Stockholms garnison som inte var värvat. Regementet hade sedan 1780 sin övningsplats på Utnäs löt vid Strömsholm. År 1785 bildades en särskild trupp lätta dragoner vid regementet. Den bildades genom att 18 man från respektive kompani tillfördes dragonerna som bildade 4 kompanier om 36 man i vardera. Denna styrka utökades senare och 1789 under det ryska kriget uppträdde man som eget förband om 300 man, 6 kompanier, under namnet Lätta Dragonkåren av Kungl. Maj:ts Livregemente.
1791 omorganiserades regementet till en brigad bestående av Livregementsbrigadens kyrassiärkår, som bestod av kompanierna som låg närmast huvudstaden och som utgjorde tungt kavalleri, Livregementsbrigadens lätta dragonkår som bestod av Örebro, Fellingsbro, Östra Närkes och Vadsbo kompanier och Livregementsbrigadens lätta infanteribataljon som bestod av kompanierna i Västmanland och från 1804 även Södermanlands kompani. Livregementsbrigadens lätta infanteribataljon omorganiserades 1796 till Livregementets grenadjärkår.
Grenadjärkåren sammanslogs med Närkes regemente 1893 och bildade Livregementet till fot, I 3, varvid Livregementets grenadjärkår bildade det nya regementets första bataljon och Närkes regemente dess andra. Regementet vapenövades på Sannahed som var Närkes regementes gamla övningsplats. Livregementet till fot namnändrades 1904 till Livregementets grenadjärer, I 3. 1912 flyttade regementet till kaserner i Örebro. År 1991 upphörde grundutbildningen av värnpliktiga. Regementet reducerades då till att omfatta endast en försvarsområdesstab. Livregementets grenadjärer avvecklades helt 2000.
Regementschefer
1774 övertog Gustav III chefrollen för Svea livgarde efter att dess chef General Göran Sprentporten hade begärt avsked. Gustav III kom snart att inse att han ej personligen kunde ansvara för alla de rutiner som åligger en regementschef. Han utsåg då regementets Överstelöjtnant att som sekundchef agera som förbandets egentliga chef. Detta lydnadsförhållande kom under tiden att utökas att gälla flera gardesförband. Med undantag av åren 1808–1809 då Gustav IV Adolf degraderade samtliga gardesregementen. Genom den nya grundlagen som trädde i kraft 1975 fråntogs Konungen rollen som högste befälhavare i försvarsmakten, vilket även kom att gälla rollen som regementschef över gardesförbanden. From 1975 blev Konungen istället Hederschef över gardeförbanden.
Period | Namn | Titel | Kommentar |
---|---|---|---|
1791–1809 | Hertig Karl av Södermanland | Regementschef | senare Karl XIII |
1809–1818 | Kronprisen Karl Johan | Regementschef | |
1818–1974 | H.M. Konungen | Regementschef | |
1902–1910 | Jungstedt, C A H | Sekundchef |
Referenser
- Rune Kjellander: Sveriges regementschefer 1700–2000, Probus bokförlag, Stockholm 2003. ISBN 9187184745.