Djurgården

Från Rilpedia

Version från den 28 maj 2009 kl. 09.43 av Urbourbo (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Koordinater: 59°19′32″N 18°7′21″O / 59.32556, 18.1225


För andra betydelser, se Djurgården (olika betydelser).


Djurgården
KDF karta 2.jpg
Bildad 1926
Stadsdelsområde Östermalm
Församling Oscars församling
Antal invånare 831 (2004)
Landareal 279 hektar
Kommunområde Innerstaden
Smeknamn Djurgården
Stockholmsportalen | Stockholms kommun

Djurgården eller Södra Djurgården[1] är en ö (även kallad Valdemarsön) och en stadsdel i Stockholms stad.

Djurgården är känd för sina många sevärdheter och för sin natur med många gamla ekar. Stadsbebyggelse finns i den sydvästra delen; Djurgårdsstaden och Beckholmen. I övrigt består Djurgården av parkområden med ett flertal museer, villor, ambassader och andra institutioner. Bland nuvarande och tidigare invånare märks kungligheter, diplomater, borgarråd, bokförläggare och bankdirektörer. En stor del av ön Djurgården upptas av friluftsmuseet Skansen och nöjesparken Gröna Lund.

Ibland räknas till Södra Djurgården även den södra hälften av parkområdet Kungliga Djurgården (se karta till höger), inklusive grönområdena på Gärdet och Fjäderholmarna.[2]

Södra Djurgården har utnämnts till riksintresse för kulturmiljövården[3] och är en del av den 1994 grundade nationalstadsparken Ekoparken.

Innehåll

Geografi

Gammelek vid Biskopsudden
"Gossen med fisken", av Teodor Lundberg vid Bellmansro

Enligt "Stockholms registerkarta" från 1983 utgiven av stadsmätningsavdelningen vid Stockholms stadsbyggnadskontor går gränsen mellan Södra och Norra Djurgården mitt i Djurgårdsbrunnsviken respektive Djurgårdsbrunnskanalen. Ladugårdsgärdet har exempelvis den officiella fasighetsbeteckningen Norra Djurgården 1:1,7.

Kungliga Djurgårdens Förvaltning har en annan definition: Enligt deras kartor och skyltar inkluderar Södra Djurgården även Ladugårdsgärdet ända upp till Lindarängsvägen.[4]

Stadsdelen Djurgården

Av historiska skäl är hela Stockholm indelat i 117 stadsdelar. Den nuvarande stadsdelen bildades 1926, innan dess utgjorde Djurgårdsstaden en egen stadsdel. 1934 införlivades grannstadsdelen Beckholmen med Djurgården. I det tidigare rotesystemet, avskaffat 1926, ingick både Djurgården och Ladugårdsgärdet i Narvaroten.

Stockholms stads stadsdel Djurgården omfattar ön Djurgården, ön Beckholmen, en namnlös ö i Djurgårdsbrunnsviken samt de omkringliggande vattnen.

Djurgården gränsar till Skeppsholmen i Saltsjön och Ladugårdslandsviken, till Östermalm i Ladugårdslandsviken och Djurgårdsbrunnsviken, till Gärdet i Djurgårdsbrunnsviken-Djurgårdsbrunnskanalen-Lilla Värtan-Saltsjön, till Lidingö kommun strax öster om Blockhusudden, till Södermalm i Saltsjön samt till Danviken, Finnboda och Kvarnholmen i Nacka kommun i Saltsjön[5]

Ytan uppgår till 279 hektar land och 183 hektar vatten. Strandlinjen är 10200 meter, och stranden nås från i stort sett hela ön, utom vid Djurgårdsstaden och Beckholmen.

De högsta platserna är :

Historik

Walmundsö gravfält 2008
Karta över Djurgården från 1802, visande 1792-års förhållanden

De tidigaste spåren av mänsklig verksamhet på Djurgården går tillbaka till järnåldern. Ett gravfält, Walmundsön, bestående av åtta synliga gravhögar från yngre järnåldern (550 - 1100 e.Kr.) är de konkreta tecknen för att det antagligen har funnits även en gård här. Öns äldsta kända namn var Walmunzø (1286), Walmundzø (1288) respektive Walmalssöö (1516). Under 1600-talet kallades ön vanligtvis Waldemarsön.

Bakgrunden till öns nuvarande namn är den djurgård som Johan III inrättade på öns nordvästra udde år 1579. I denna djurpark fanns renar, älgar och hjortar.[6]Gustav III:s tid förändrades Djurgården mer till en folklig förlustelsepark och några utländska diplomater fick bygga exklusiva villor på exklusiva tomter, som Liston Hill och Nedre Manilla. På 1820-talet upplevde ön en kunglig epok, när Karl XIV Johan anlades lustslottet Rosendal.

År 1646 tog Drottning Kristina initiativet att inrätta ett sjukhus och bostäder för sjömän på öns sydvästra udde. Den första bebyggelsen bestod av fjorton små hus som fungerade som sjukstugor för båtsmän. Det var början till en egen liten stadsdel på ön; Djurgårdsstaden. Stadsdelen fungerade senare som bostäder åt arbetarna vid Djurgårdsvarvet. Varvet började sin verksamhet 1735 och byggde fartyg fram till 1979. I samband med Allmänna konst- och industriutställningen 1897 föreslogs att man skulle riva alla de ”oansenliga träkåkar, af vilka endast ett par från Bellmans dagar äger någon kulturhistorisk märkvärdighet”. Dessbättre förverkligades inte förslaget och idag upplevs Djurgårdsstaden som en idyll som huvudsakligen består av trähusbebyggelse från 1700-talet.

På öns nordvästra del 1722 upplät Kungl. Maj:t ett landområde åt flottan, som kallades Galärvarvet. Efter venetiansk förebild skulle skärgårdsflottans galärer förvaras uppdragna på land i speciella skjul. Ett trettiotal galärskjul uppfördes och på 1870-talet utökades verksamheten med en stor torrdocka (som idag innehåller Vasamuseet). 1945 hade Galärvarvet 1280 anställda, 1969 flyttades verksamheten till Muskö, skjulen revs och området förvandlades till park. Idag påminner Galärvarvskyrkogården om flottans tidigare verksamhet.

Ursprungligen var Södra Djurgården en ö och där fanns redan mycket tidigt en naturlig farled från Stockholm ut i Östersjön, men i mitten av 1700-talet upphörde Södra Djurgården att vara en ö. Genom landhöjningen och igenväxning blev farleden till en smal, obrukbar rännil. Den nuvarande Djurgårdsbrunnskanalen blev klar 1834 och hade kommit till på kung Karl XIV Johans initiativ.

På Södra Djurgården avhölls tre stora stockholmsutställningar; Allmänna konst- och industriutställningen 1897, Konstindustriutställningen 1909 och Stockholmsutställningen 1930.

Etymologi

Ön Djurgården har historiskt även kallats Valmundsön, Vadmalsön, Vallmarsön och Valdemarsön.[7] Enligt författarna till boken Stockholms gatunamn finns det ett flertal tolkningar till namnet, men inget av dem förefaller övertygande.[8]

Waldemarsudde och Walmundsö påminner idag om denna namnhistoria. Förmodligen var Walmundsö namnet på en järnåldersgård som fanns på en höjd vid Södra Djurgårdens norra sida, strax intill Rosendalsvägen.

Beskrivning

Nedanför Parkudden vy mot norr

Från Stockholms centrum når man ön Djurgården via Djurgårdsbron som fortsätter i Djurgårdsvägen. Området på den så kallade Lejonslätten närmast Djurgårdsbron var 1897 platsen för den stora Allmänna konst- och industriutställningen med Ferdinand Boberg som utställningsarkitekt. Från den tiden finns några byggnader bevarade som till exempel Biologiska museet, Villa Lusthusporten och Skånska gruvan. Till denna utställning var även en del av Nordiska museet färdigställd. Vid samma sida av Djurgårdsvägen finns Liljevalchs konsthall från 1916.

För närvarande (sommaren 2008) utför Historiska museet arkeologiska utgrävningar på den lilla konstgjorda ön i Djurgårdsbrunnsviken som anlades i samband med Stockholmsutställningen 1897. Här fanns en mycket omtyckt rekonstruktion av Helgeandsholmen i Stockholm på 1500-talet.

De stora turistmagneterna på ön är Skansen och Vasamuseet samt nöjesparken Gröna Lund. Söder om Gröna Lund utbreder sig den gamla stadsdelen Djurgårdsstaden och ön Beckholmen. Följer man Djurgårdsvägen från Djurgårdsstaden ungefär en dryg kilometer lägre österut kommer man till halvön, Prins Eugens Waldemarsudde med konsthall och konstutställningar. Ytterligare cirka en kilometer österut finns Biskopsudden med marina och restaurang. Här var utställningsområdet för Konstindustriutställningen 1909, även den ritad av Boberg, därav finns inga byggnader kvar. Längs strandlinjen österut följer ett antal villor, däribland Villa Ekarne, Nedre Manilla, Villa Mullberget och Täcka Udden. Djurgårdsön slutar i öst med Blockhusudden, på den finns konstmuseet och konsthallen Thielska Galleriet från 1905. Ännu längre österut ligger ögruppen Fjäderholmarna, även de ingår i Ekoparken.

Norr om Djurgårdsbrunnskanalen och Djurgårdsbrunnsviken utbreder sig Gärdet. Där finns bland annat flera museer som Tekniska museet, Etnografiska museet och Sjöhistoriska museet. På området väster om Kinas ambassad i Stockholm fanns ytterligare en uppmärksammad utställning, Stockholmsutställningen 1930, där Gunnar Asplund stod som huvudarkitekt och introducerade funktionalismen i Sverige. Landmärket på Gärdet är det 155 meter höga TV-tornet Kaknästornet som togs i bruk 1967. Följer man Djurgårdsbrunnsvägen västerut kommer man till Diplomatstaden och Nobelparken och där är man tillbaka till Djurgårdsbron.

Byggnader och platser (urval)

Villor och slott

Fastighet Byggår Arkitekt Byggherre Fastighetsägare 2009
Alnäs 1787 Torben Grut Carl Gottfried Küsel  ?
Bergabo 1906 Ferdinand Boberg O.G. von Heidenstam  ?
Bergsgården 1906 Ferdinand Boberg Anna Ström Svenska Akademien (?)
Bergsjölund 1770-tal  ? Isac Kierman  ?
Byströms villa 1905[9] Ferdinand Boberg Prins Carl Spaniens ambassad
Eolslund 1867  ? A.E. Sjöberg  ?
Ekarne 1907 Ragnar Östberg Torsten Laurin Tysklands ambassad
Ekudden 1900 [9] Gustaf Wickman Jean Bolinder Verner Åmell
Godthem 1874  ? Carl Johan Uddman Restaurang Villa Godthem
Gröndal 1820-tal  ? Johan Ulrich  ?
Johansdal 1881  ? Johan Bäckström  ?
Jägarhyddan 1897 Fredrik Lilljekvist Konungens jaktklubb Bo Andrén
Listonhill 1790 Fredrik Magnus Piper Robert Liston  ?
Lusthusporten 1900[9] Carl Möller Hjalmar Wicander Nordiska museet
Mullberget 1909[9] Ragnar Östberg Yngve Larsson Rune Barnéus
Nedre Manilla 1909[9] Ragnar Östberg Karl-Otto Bonnier Carl-Johan Bonnier
Oakhill 1910 Ferdinand Boberg Prins Wilhelm Italiens ambassad
Parkudden 1899 Ferdinand Boberg Prins Carl  ?
Rosendals slott 1827 Fredrik Blom Karl XIV Johan Kungliga Hovstaterna (?)
Rosenhill 1892  ? Gustav von Hofsten brann ner 2008
Sirishov 1873[9] Ernst Jacobsson A O Wallenberg Sofie Gyllang[10]
Solbacken 1930 Ragnar Hjorth Gunnar Roth Prinsessan Lilian
Solhem 1874 Ernst Jacobsson Lorentz Dietrichson  ?
Sunnanlid 1905 Torben Grut Torben Grut Jonas Bonnier
Villa Thiel 1905 Ferdinand Boberg Ernest Thiel Thielska galleriet
Täcka udden 1866 Bröderna Kumlien C F Cederlund Investor
Vintra 1903 Ferdinand Boberg Ferdinand & Anna Boberg ombyggd 1925

Områden och platser

Vatten, öar och broar

Restauranger och nöjen

Museer

Ambassader

Övriga

Kända invånare (urval)

Historiskt

Nutid

Se även

Referenser

  1. Kay G. Englund: Djurgården i ord och bild : illustrerad minnes- och handbok, omfattande södra eller egentliga Djurgården och närmast belägna områden på norra Djurgården, Rekolid, Stockholm 2000. 
  2. Bredare definition enligt Kungliga Djurgårdens Förvaltning, se deras karta.
  3. Stockholm.se
  4. Det var eventuellt praktiskt i samband med skapandet av Ekoparken att dra gränsen här, där bebyggelse och industrier delar av parkområdet.
  5. Harlén, Hans:"Stockholm från A till Ö - Innerstaden", s. 97-98, Brännkyrka hembygdsförening 1998, ISBN 9163067714
  6. Stockholms gatunamn, sida 23
  7. Nordisk familjebok: Valdemarsön, Nordisk familjebok: Djurgården
  8. Stockholms gatunamn, sida 23
  9. 9,0 9,1 9,2 9,3 9,4 9,5 Ombyggnadsår
  10. Jmf Diskussion:Sirishov
  11. svd.se
  12. 12,0 12,1 12,2 12,3 realtid.se
  13. resume.se

Litteratur (urval)

Nils-Gustaf Stahre, Per Anders Fogelström: Stockholms gatunamn : innerstaden, Liber/Allmänna förlaget, Stockholm 1986, 1:a upplagan. ISBN 91-38-90777-1. Libris 7269073. 

Externa länkar

Personliga verktyg