Hjalmar Wicander

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Hjalmar Wicander, född 1860 i Byle, Östergötland, död 1939, var äldste son till August Wicander, som grundade Wicanders korkimperium.[1]

Villa Lusthusporten 2007

Hjalmar Wicander skötte stora delar av den internationella verksamheten med fabriker i bl a Berlin, Libau och flera ryska städer, samt var företagets VD 1904-19. Tillsammans med sin son Carl August Wicander ägnade han sig åt omfattande välgörenhetsverksamhet under vilken bland annat Harpsund testamenterades till staten och Villa LusthusportenDjurgården i Stockholm testamenterades till Nordiska museet. Hjalmar Wicander gjorde betydande donationer till Nationalmuseum, bl a flera hundra porträttminiatyrer, vilket väsentligen bidragit till att museet har en av världens främsta samlingar av miniatyrer. Även i sin födelsesocken Skedevi bekostade han byggandet av församlingshemmet och restaureringen av Skedevi kyrka, samt gav en donation om 20 000 kr för uppförandet av en ny vanna, då Reijmyre glasbruk återuppstod i början av 1930-talet efter några år utan verksamhet.

Till Wicanders begravning i Skedevi kyrka 1939 avgick extratåg från Stockholm. Bland de närvarande märktes representanter från Konstakademin och Nationalmuseum. Bland minnestalarna vid jordfästningen märktes Anders de Wahl, justierådet Edelstam, överintendent Axel Gauffin, regissör Knut Nyblom, professor Erik Lindberg, överste Ernst Ericsson och nämndeman Algot Rådenstein från Rejmyre. Kören Orphei Drängar från Uppsala sjöng och officiant var kyrkoherde B. Gunne.[2]

Referenser

  1. "Wicander", Nationalencyklopedin, 19 (1996)
  2. Hjalmar Wicander, Boken om Rejmyre, del 2 (Tiden efter 1926), ABF Finspång 1997:15.
Personliga verktyg