Från Rilpedia

Villa Lusthusporten, även kallad Wicanderska villan, Brinckska villan och Liljevalchska villan,^[1] är en unik 1800-tals grosshandlarvilla vid Djurgårdsvägens norra del på Djurgården i Stockholm.

Djurgården var ursprungligen inhägnad kunglig jaktmark med ingångar genom flera portar. Under 1600-talet fanns här ett lusthus som gav namn åt den närliggande porten. Här fanns även ett värdshus med namnet "Lusthusporten", som dock brann ner 1869.

År 1873 fick grosshandlare Brink arrendera marken och han lät bygga ett bostadshus efter arkitekt Hjalmar Kumliens ritningar. Huset var i stram italienskt stil och utgör stommen till det befintliga huset. Under den stora världsutställningen 1897, Stockholmsutställningen 1897, användes villan som presskontor och polishäkte. Byggnaden såldes sedan till korkhandlaren Hjalmar Wicander. Han lät arkitekten Carl Möller bygga om huset till sitt nuvarande utseende i en nybarockstil med jugenddekor som var högsta mode på den tiden. Senare minskades tomten till förmån för en allmän strandpromenad, och villan kringgärdades med ett järnstaket.

År 1940 donerades Villa Lusthusporten till stiftelsen Nordiska museet och Institutet för Folklivsforskning inrättades. Byggnaden är ett statligt byggnadsminne^[2].

Referenser

• Informationstavla på platsen

1. ↑ byggnadsvard.se
2. ↑ Lista_över_byggnadsminnen_i_Stockholms_län#Stockholms_kommun