Ferdinand Boberg
Från Rilpedia
Gustaf Ferdinand Boberg, född 11 april 1860 i Falun, död 7 maj 1946 i Stockholm, var en svensk arkitekt.
Boberg genomgick, efter studier vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm, Konstakademiens arkitekturskola 1882-84 och erhöll vid avgåendet den kungliga medaljen. Därefter följde 1885-86 den första studieresan, till Italien och Frankrike, vilken sedan följdes av flera andra (bland annat England, Frankrike, Spanien 1888 och Tyskland, Frankrike 1889). År 1897 blev han ledamot av Konstakademien. Han var sedan 1888 gift med Anna Scholander som var en känd konstnärinna.[1]
Innehåll |
Arkitekten
Första åren
Redan 1890 framträdde han med en massiv och borgliknande brandstation i Gävle, därpå följde 1892 Stockholms första elektricitetsverk, Brunkebergsverket, vid Regeringsgatan/Smålandsgatan, vars fyndigt komponerade portal väckte stor uppmärksamhet (rivet 1960, portalen flyttad till Tulegatan) och 1893 Värtagasverket i Hjorthagen, Stockholm, där ritade han mer eller mindre en hel stad med ett 20-tal röda tegelbyggnader. År 1896 följde Skagerhults kyrka, 1897 Mosebacke vattentorn i Stockholm och Munktells verkstäder i Eskilstuna. Tillsammans med Gustaf Wickman och Georg Ringström utarbetade han de fyndiga och originella ritningarna till ett nytt riksdagshus på Riddarholmen och till riksbanksbyggnad på Helgeandsholmen. 1903 byggde han till sig och hustrun Anna hemmet "Vintra" på Djurgården, där de levde till sin emigration till Paris 1925.
Liv och verk
Boberg var en av sin tids främsta svenska arkitekter, även om hans sökande efter nya former blev olika bedömt. Oavsett om han upptog gamla historiska stilar och använde dem för moderna behov eller skapade nya, så var hans behandling fri från schablon, personlig och alltid intresseväckande. I sina tidigare arbeten, till exempel Stockholms olika elektricitetsverk (Brunkebergsverket, Värtaverket, Tulestationen) eller Gävle brandstation, betonade han starkt byggnadernas och deras olika delars ändamål och sambandet mellan deras yttre och inre. I sina senare byggen synes han huvudsakligen ha sökt stora samlade massor, kraftfulla och verksamma silhuetter. Detaljer, såsom ornament eller kapitäler, kan vara både fyndiga och smakfulla, festliga i sin fantasistyrka och i sin lekande omväxling.
Boberg ritade även möbler, skåp, pianinon, kakelugnar, vaser, och fat m.m. Bjertorp slott är ett exempel där han både ritade byggnaden, inredningen och många av möblerna. Efter första världskriget blev han allt mindre anlitad - hans stil ansågs föråldrad. Han ägnade en stor del av 1920-talet åt att resa runt Sverige och dokumentera äldre byggnader. Särskilt intressant är hans stora antal teckningar av vanliga bondgårdar, ekonomibyggnader med mera som genom tiderna har dokumentats i mycket mindre omfattning än adelns och kyrkans byggnader. Han utförde även etsningar, oftast med arkitekturmotiv (domkyrkorna i Uppsala, Chartres, Toledo m.fl.), men även stämningar (snöväder, ljusskenseffekter).
Utställningar och andra senare verk
Till Stockholmsutställningen 1897 utförde han tillsammans med Fredrik Lilljekvist industrihallen och ensam den smakfulla konsthallen, vidare Kopparbergs bergslags byggnad, maskinhallen, skogsutställningens byggnad och flera småpaviljonger. Därefter ritade han Sveriges paviljong på världsutställningen i Paris 1900, Carlbergska huset i fonden av Vasagatan i Stockholm, nybyggnaden vid Rosenbad (fullbordad 1903) och Centralposthuset (färdigt 1904). Parkudden på Djurgården åt prins Carl byggdes om efter hans planer, han ritade prins Eugens nya utställningshall på Waldemarsudde, sin egen villa på Djurgården och svenska huset på världsutställningen i Saint Louis 1904.
1906 uppfördes NKs paviljong på Industriutställningen i Norrköping samt posthuset i Malmö (1906). På Konstindustriutställningen 1909 i Stockholm höll Boberg i hela konceptet, från utställningskatalogen till utställningsbyggnaderna. År 1914 anlitades han att än en gång utforma de svenska byggnaderna vid Baltiska utställningen i Malmö. Slutligen kan även nämnas Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden 1913 och Nordiska Kompaniets stora nybygge på Hamngatan i Stockholm (ritningar 1913).
Arbeten (urval)
- Bergööska huset, Hallsberg (1887-1889)
- Gävle brandstation, Gävle (1890-1891)
- Brunkebergsverket, Stockholm (1892)
- Villa Tallbacken, Djursholm (1896), uppförd åt konstnären Robert Thegerström
- Grünewaldvillan, Saltsjöbaden (1893)
- Värtagasverket, Hjorthagen, Stockholm. Gasklockor, huvudbyggnad mm. (1893)
- Mosebacke vattentorn, Stockholm (1896-97)
- Cedergrenska tornet, Stocksund, Stockholm
- Centralposthuset, Stockholm (1898-1903)
- LO-borgen (ursprungligen Carlbergska huset) vid Norra Bantorget, Stockholm (1899)
- Centralposthuset, Malmö (1900-1906)
- Rosenbad, Stockholm (1902)
- Parkudden, Stockholm (1899)
- Sveriges paviljong på världsutställningen i Paris 1900
- Värtaverket, Hjorthagen, Stockholm. Turbinhallar, kontor. (1903)
- Tulestationen, Stockholm (1902-1906)
- Byströms villa, Djurgården (1905)
- Thielska galleriet, Djurgården (1905)
- Nobelpalatset, Stockholm (1906-1911)
- Waldemarsudde, utställningshall, Djurgården (1905-1913)
- Stora Tullhuset, Stockholm (1906-1910)
- NK-villan, uppförd för Industriutställningen i Norrköping 1906, flyttad till Nyköping 1907
- Villa Arneborg, Trosa (1907)
- Oakhill, Djurgården (1910)
- Uppenbarelsekyrkan, Saltsjöbaden (1913)
- NK, Stockholm (1915)
- Vintra (det egna hemmet på Djurgården mellan 1903 och 1925)
- Stora Blecktornet (det egna hemmet på Södermalm mellan 1930 och 1935)
Se även
Källor
- ↑ Sveriges befolkning 1890, (CD-ROM) Riksarkivet 2003
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
Litteratur
- Bobergiana: anteckningar av och om Ferdinand Boberg (red. John Nihlén & Ragnar Josephson), Stockholm 1958
- Ulf Sörenson: Ferdinand Boberg: arkitekten som konstnär, Höganäs 1992, ISBN 91-7024-721-8
