Från Rilpedia

Djurgårdsteatern, en teater i Stockholm verksam mellan 1801 och 1929, från 1864 i en ny byggnad. Den grundades år 1801 och var en av få teatrar i Stockholm under tiden 1798-1842, då det rådde kungligt teatermonopol i huvudstaden. Det kan anses ha ersatt Stenborgs Teater, som stängdes 1799. Den var sedan en av Stockholms mest välkända teatrar fram till år 1929.

Historia

År 1795 hade skådespelaren Abraham de Broen på Dramaten begärt och fått kungligt tillstånd att bygga och driva en teater för sig själv, sin fru och sina barn, ett privilegium för endast dem så länge de använde sig av det. År 1798 infördes ett kungligt teatermonopol som innebar att teaterverksamhet reserverades för Dramaten och Operan innanför Stockholms stadsgräns. Denna teater öppnade dock på Djurgården 1801. Den var lokal för kringresande teatersällskap, då de besökte Stockholm, och verksam endast på somrarna, vilket betydde att den inte hotade teatermonopolet; den kallades också "sommarscenen".

Teatern drevs av först Abraham de Broen, sedan av hans änka Maria Elisabeth Grundt och hans son Isaac de Broen och sedan 1815-1834 av aktören Karl Wildner, gift med Isaacs syster Debora Aurora.

Teaterns trupp sades först bestå mest av "före detta betjänter och tjänstepigor", men det blev snart vanligt med gästuppträdanden från kända aktörer, många senare berömda skådespelare började också sin karriär där. Truppen spelade inte bara i teatern utan turnerade också på landsbygden. Det beskrivs som en mindre, gemytlig och mindre högtidlig teater.

Teatern blev en "riktig" året runt-teater efter den stora strejken ledd av Olof Ulrik Torsslow på Dramaten år 1834. Karl Wildner överlät de Broen-familjens teaterprivilegium på Torsslow och Pierre Joseph Deland. Paret Torsslow, liksom andra aktörer som avskedats från Dramaten efter strejken, uppträdde då på Djurgårdsteatern om somrarna, och i Kirsteinska huset, en privatägd festlokal som användes för olika tillställningar, på vintern. Det pågick en debatt om att upphäva monopolet, och då Torsslow 1841 meddelade att han tänkte börja spela teater även på vintrarna i Djurgårdsteatern vara sig man hindrade honom eller inte, var förbudet i praktiken upphävt, vilket skedde formellt 1842.

Många blivande teaterdirektörer för resande sällskap arbetade här; J.A Lambert,(som 1823-30 ledde J.A.Lindqvists trupp från 1793), Lönnbom, Karl Gustav Bonuvier, Julius Fredrik Widerberg, (som övertog Lamberts trupp), Anders Peter Berggren, Kristoffer Svanberg, Stålberg, Erik Wilhelm Djurström (som övertog Stålbergtruppen) och Carl Gustaf Hessler.

År 1863 brann Djurgårdsteatern ned, men byggdes upp igen 1864-66 och var sedan verksam igen fram till år 1929, då den återigen brann ned.

Källor

• Georg Nordensvan, "Svensk teater och svenska skådespelare från Gustav III till våra dagar; Första bandet, 1772-1842"
• http://64.233.183.104/search?q=cache:tXGvFldjrngJ:www.myntkabinettet.se/snt/SNT_8_07%2520L.pdf+djurg%C3%A5rdsteatern+1929&hl=sv&ct=clnk&cd=13&gl=se

Denna artikel om en plats i Stockholms län behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.