Svenska Akademien
Från Rilpedia
- För musikgruppen med samma namn, se Svenska Akademien (musikgrupp).
Svenska Akademien är ett samfund vars syfte är "arbeta uppå Svenska Språkets renhet, styrka och höghet".[1] Den utser mottagare av flera högt värderade utmärkelser och stipendier, däribland Nobelpriset i litteratur. Eftersom antalet akademiledamöter alltid är arton, förutom när en ledamot har avlidit och ännu ingen ersättare har hunnit väljas, kallas akademin även De Aderton. Svenska Akademiens valspråk är "Snille och smak".[1]
Innehåll |
Historia
Den 20 mars 1786 meddelade kung Gustav III sitt beslut att inrätta
- ett Samhälle af Aderton Herrar ock Män, till Svenska Språkets stadgande ock upodlande, samt till öfning för Vältaligheten ock Svenska skaldekonsten: Hvilcket Samhälle skall nu ock evärdeligen bära namn af Svenska Academien.
Dessa 18 män skulle väljas från tre kategorier: skönlitterära författare, lärde och herrar. Med herrar avsågs män som genom sin börd, samhällsställning och umgängsvanor kunde representera god smak - ett syfte som speglas i akademiens valspråk Snille och smak. Han hade också själv utsett 13 av ledamöterna, de resterande fem skulle väljas av dessa med godkännande av kungen. Stadgarna är till en stor del författade av kungen själv och påminner om den Franska akademiens.
Enligt stadgarna är den främsta uppgiften att arbeta på svenskans "renhet, styrka och höghet" (på nutida språk ungefär 'klarhet, uttrycksfullhet och anseende'). För att uppnå detta startade man utgivningen av Svenska Akademiens ordbok, anordnade lämpliga tävlingar samt gav ut en årlig utmärkelse till en framstående svensk. Instiftelsen ägde rum den 5 april 1786 i Börshuset i Gamla stan. Redan från början fanns ambitionen att ge ut en normativ ordbok som skulle leda till svenska språkets ytterligare utveckling och förfining. Denna skulle dock inte bli verklighet förrän betydligt senare.
I valspråket ”Snille och smak” ansågs ”Snille” syfta på begåvningens skapande kraft och ”smak” på de mer intellektuella förmögenheter som krävds för att bearbeta inspirationen. Enligt akademiens egen historieskrivning inkluderade formeln sålunda både en dionysisk och en apollinsk aspekt.
Akademiens situation försämrades efter Gustaf III:s död 1792 och 1795 blev ledamöterna avstängda i två år. Trots detta behöll Akademien sin ställning som Sveriges högsta auktoritet i litterära och språkliga frågor. Under 1820-talet avmattades Akademiens verksamhet, mycket på grund av angrepp från företrädare för den nya litteraturen.
Den kraftfulle Bernhard von Beskow var ständige sekreterare 1834-1868 och förbättrade Akademiens ställning. När von Beskow dog 1868 saknade Akademien ständig sekreterare fram till 1884, då Carl David af Wirsén tillträdde på posten. Under det följande decenniet utvecklades den svenska litteraturen starkt, något som inte tilltalade Wirsén, vilket ledde till en minskad popularitet hos den yngre generationen författare.
Akademien och dess ledamöter var måltavlor för frän kritik under den så kallade Strindbergsfejden.
År 1912 ersatte Erik Axel Karlfeldt Wirsén som ständig sekreterare. Hans 18-åriga period innebar en uppryckning och modernisering som öppnade Akademien för den nya tidens författare. Den första kvinnliga ledamoten, Selma Lagerlöf, valdes efter stadgeändring in 1914.
År 1989 valde tre ledamöter, nr 12 Werner Aspenström, nr 14 Lars Gyllensten, och nr 15 Kerstin Ekman att sluta delta i Akademiens möten i protest över vad de uppfattade som feghet från Akademiens sida i samband med Salman Rushdie-affären.
År 2005 meddelade nr 7 Knut Ahnlund att han lämnade Akademiens arbete i protest mot att Nobelpriset i litteratur 2004 gick till Elfriede Jelinek[2], men Ahnlund hade då redan i flera år avstått från att deltaga aktivt i Akademiens arbete och sammankomster[3].
Att ledamöter inte har möjlighet att utträda om de så önskar har väckt en del debatt. En konsekvens av gällande stadgar om livstids ledamotskap innebär att en "avhoppares" stol inte nybesätts förrän innehavaren avlidit. Stadgarnas öppning för nybesättning efter uteslutning har inte tillämpats i något av de fyra aktuella fallen. Två stolar (Ekmans och Ahnlunds) förblir därför tomma tills vidare.
Sekreterare
- Nils von Rosenstein, 1786-1824
- Frans Michael Franzén, 1824-1834
- Bernhard von Beskow, 1834-1868
- Johan Erik Rydqvist, 1868-1869 (tillförordnad)
- Ludvig Manderström, 1869-1872
- Carl Gustaf Strandberg, 1872-1874 (t.f.)
- Henning Hamilton, 1874-1881
- Bror Emil Hildebrand, 1881-1883 (t.f.)
- Carl David af Wirsén, 1883-1884 (t.f.); 1884-1912 (ordinarie)
- Hans Hildebrand, 1912 (t.f.)
- Erik Axel Karlfeldt, 1913-1931
- Per Hallström, 1931-1941
- Anders Österling, 1941-1964
- Karl Ragnar Gierow, 1964-1977
- Lars Gyllensten, 1977-1986
- Sture Allén, 1986-1999
- Horace Engdahl, 1999- (meddelade den 20 december att han den 1 juni 2009 avgår som Akademiens ständige sekreterare)
I samband med Akademiens högtidssammankomst den 20 december 2008 meddelade Horace Engdahl att han på egen begäran lämnar uppdraget som Akademiens ständiga sekreterare den 1 juni 2009, på dagen 10 år efter att han tillträdde. Engdahl meddelade även att han efterträds av Peter Englund.[4]
Verksamhet
Akademiens formella syfte är enligt stadgarna att
- arbeta uppå Svenska språkets renhet, styrka och höghet, så uti vetenskaper, som serdeles i anseende till Skaldekonsten och Vältaligheten uti alla dess tillhörande delar, jemväl uti then, som tjenar att tolka de Himmelska Sanningar.
Dess ledamöter sammanträder ett 30-tal gånger per år d v s i medeltal oftare än varannan vecka.
Vid varje möte disponerar man 18 st silverjetonger att jämnt fördelas på ledamöterna som bidrag till resekostnader m m för deltagande i sammanträdena. Jetongerna kan bytas mot kontanter, i dagens mynt ca 100 kr, vilket nu för tiden inte räcker långt. Deltagarna får därför ytterligare bidrag för att täcka kostnader direkt hänförbara till sammankomsterna.
På dagordningen står bland annat följande:
Nobelpriset i litteratur
År 1900 åtog sig Akademien, efter viss tvekan, uppdraget att enligt Alfred Nobels testamente utse mottagare av Nobelpriset i litteratur. Rätt att nominera pristagarkandidater tillkommer Svenska Akademiens ledamöter, ledamöter i motsvarande utländska sammanslutningar samt tidigare nobelpristagare. På senare tid har man varje år haft att ta ställning till mellan 200 och 300 förslag, vilket gett akademiledamöterna ett betydande arbete. Man har ungefär ett halvår på sig att komma till beslut. Inom den tiden måste man sätta sig in i och bedöma kandidaternas samlade produktion, som i en del fall kan vara på något udda språk, som akademiledamöterna har endast begränsad kunskap i. Om kandidatens produktion finns översatt till något mer allmänt känt språk, kan man gå den vägen, men återstår då att på ett eller annat sätt bedöma huruvida översättningen ger författaren rättvisa.
Akademiledamoten och ständige sekreteraren Erik Axel Karlfeldt (invald 1904 till stol 11) blev ett år själv nominerad som pristagare, men avböjde kandidatur. 1931 blev han ändå postumt tilldelad priset.
Av tradition skall beslutet om årets utsedda litteraturpristagare offentliggöras en torsdag i oktober, då Akademiens ständige sekreterare punktligt utträder från Akademiens sammanträdesrum och möter ett stort uppbåd av journalister från svensk och utländsk press och television.
Stora priset
År 1786 instiftade Gustav III Stora priset , som anses vara Akademiens förnämsta, och det består av en guldmedalj. Stora priset har utdelats till bland andra Selma Lagerlöf (1904 och 1909), Herbert Tingsten (1966), Astrid Lindgren (1971), Evert Taube (1972) och Tove Jansson (1994).
Bellmanpriset
Kulturpriset Bellmanpriset instiftades 1920 av Anders och Emma Zorn "för att hedra en verkligt framstående svensk skald". Pristagare utses av Svenska Akademien.
Revision av Svenska Akademiens Ordlista
Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (SAOL) är en koncentrerad ordbok utan ordförklaringar i ett band. Första upplagan utgavs av Svenska Akademien år 1874 och den trettonde och senaste år 2006. Till och med den sjunde upplagan år 1900 var verkets namn Ordlista öfver svenska språket.
Vad gäller stavning har SAOL alltid uppfattats som normerande. Däremot avsåg den ursprungligen inte att vara ett rättesnöre för "gott språk", utan skulle avspegla det svenska språket såsom det användes i verkligheten. Detta ändrades med den 13 upplagan[5].
Färdigställande av Svenska Akademiens Ordbok
Svenska Akademiens ordbok (SAOB), är ett etymologiskt uppslagsverk över det svenska språket som ges ut av Svenska Akademien. Det är det största uppslagsverk som givits ut i Norden.
År 1786 bestämde Svenska Akademien att en ordbok skulle skrivas. Med vissa avbrott har arbetet pågått sedan dess. Det första bandet var färdigt 1898. I december 2007 hade akademien kommit till ordet trivsel. Sista bandet beräknas komma 2017.
Bokutgivning
Svenska Akademien ger ut bokserien Svenska klassiker i samarbete med Bokförlaget Atlantis och Nobelklassiker i samarbete med Brombergs bokförlag.
Ledamotskap
Nya ledamöter väljs in genom sluten omröstning bland akademiens ledamöter. Ledamotskapet är på livstid och man kan inte träda ut. Däremot kan någon uteslutas, om vederbörande anses ha brutit mot lag eller moralens bud eller brutit sin tystnadsplikt i fråga om Akademiens interna angelägenheter. Svenska Akademien har 18 ledamöter på numrerade stolar. Varje halvår väljs direktör och kansler. En av ledamöterna utses till Ständig sekreterare. "Ständigheten" upphör vid 70 års ålder, såvida inte Akademien bestämmer annat.
Svenska Akademiens nuvarande ledamöter är på respektive stol:
- Vakant, tidigare Sten Rudholm (1918–2008). Lotta Lotass (f. 1964) kommer att tillträda i december 2009.[6]
- Bo Ralph, (f. 1945), professor, invald 1999
- Sture Allén, (f. 1928), professor, invald 1980, ständig sekreterare 1986-1999
- Anders Olsson, (f. 1948), professor, invald 2008
- Göran Malmqvist, (f. 1924), professor, invald 1985
- Birgitta Trotzig, (f. 1929), författare, invald 1993
- Knut Ahnlund, (f. 1923), professor, invald 1983, deltar inte sedan 2005
- Jesper Svenbro, (f. 1944), forskare/poet, invald 2006
- Torgny Lindgren, (f. 1938), författare, invald 1991
- Peter Englund, (f. 1957), professor, invald 2002
- Ulf Linde, (f. 1929), professor, invald 1977
- Per Wästberg, (f. 1933), författare, invald 1997
- Gunnel Vallquist, (f. 1918), professor, invald 1982
- Kristina Lugn, (f. 1948), författare, invald 2006
- Kerstin Ekman, (f. 1933), författare, invald 1978, deltar inte sedan 1989
- Kjell Espmark, (f. 1930), professor, invald 1981
- Horace Engdahl, (f. 1948), professor, invald 1997, ständig sekreterare 1999-2009
- Katarina Frostenson, (f. 1953), författare, invald 1992
Referenser
- ↑ 1,0 1,1 http://www.svenskaakademien.se/Templates/Article1.aspx?PageID=539af8f0-1bed-4b22-abee-490c4dd14a91
- ↑ [1]
- ↑ [2]
- ↑ DN: Engdahls tal på högtidssammankomsten
- ↑ SAOL, upplaga 13, 2. Språkbruk och språknorm.
- ↑ ”Ny ledamot i Svenska Akademien”. Svenska Akademiens webbplats. 2009-03-06. http://svenskaakademien.se/web/Ny_ledamot_i_Svenska_Akademien_1.aspx. Läst 6 mars 2009.
Se även
- Lista över Svenska Akademiens samtliga ledamöter genom tiderna
- Lista över Svenska Akademiens ständige sekreterare
Externa länkar
- Svenska Akademien
- SAOB, Svenska Akademiens ordbok online
- SAOL, Svenska Akademiens ordlista online
- Artiklar om alla nuvarande ledamöter på Akademiens webbplats